God och nära vård

Utredningen Effektiv vård (SOU 2016:2) blev ett startskott för det reformarbete som nu pågår, bland annat genom en omställning mot

SOU 2021:71 Svensk hälso- och sjukvård – en lägesbeskrivning

rat att koncentrera den av kvalitets- eller effektivitetsskäl, samt att vården ska ges som öppen vård i första hand. Ambitionen är inte ny;

sedan 1970-talet har målsättningen varit att minska slutenvården och den sjukhuscentrerade strukturen, men tidigare ambitioner har inte lett till önskat genomslag.

Ytterligare en utredning – Samordnad utveckling för god och nära vård – har nyligen avslutat sitt arbete (med huvudbetänkandet SOU 2020:19). Regeringen har gått vidare med flera av de förslag utredningen har lämnat, främst i propositionen Styrande principer inom hälso- och sjukvården och en förstärkt vårdgaranti som antogs av riksdagen 2018 (prop. 2017/18:83, bet. 2017/18:SoU22, rskr. 2017/

18:294). Beslutet utgör ett första steg i omstruktureringen av hälso- och sjukvården där primärvården ska vara den tydliga basen och första linjen. I omställningsarbetet ingår att överföra resurser till primärvår-den. Omställningen bör dock inte främst betraktas som en förstärk-ning av primärvården även om det utgör en viktig del, utan ska ses som ett nytt sätt att arbeta. Regeringen beskriver (prop. 2017/18:83) förflyttningen så här:

Nära vård är en term som […] beskriver hur vården i allt större utsträck-ning förflyttas från byggnaden ”sjukhuset” och ut i andra vårdformer:

till vårdcentral, hälsocentral, andra former av externt belägna specialistmot-tagningar, sjukstugor, mobila team, digitala lösningar eller patientens hem.

Att vården är nära kan ibland innebära geografiskt nära, ibland kan när-heten också åstadkommas med hjälp av tekniska och digitala lösningar.

Utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård poängte-rar att nära vård inte utgör en ny vårdnivå, utan snapoängte-rare innebär ”ett nytt sätt att tänka” kring hur man organiserar hälso- och sjukvård, där utgångspunkten är patienters och brukares individuella behov, för-utsättningar och preferenser så att deras hela livssituation kan beak-tas (SOU 2018:39).

Den 1 januari 2019 infördes således en ny bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) om att regionerna ska organisera hälso- och sjukvårdsverksamheten så att vården kan ges nära befolkningen.

Om det är motiverat av kvalitets- eller effektivitetsskäl får vården koncentreras geografiskt. Vidare ändrades vårdgarantin från att ställa krav på att patienten inom en viss tid ska få träffa läkare, till att gälla antingen läkare eller annan legitimerad personal. Syftet är att använda så mycket som möjligt av den kompetens som finns inom

primär-Svensk hälso- och sjukvård – en lägesbeskrivning SOU 2021:71

vården för att på bästa sätt möta patienternas behov (prop. 2017/18:83, 2017/17:SoU22, rskr. 2017/18:294).

Under 2020 beslutades andra steget i omstruktureringen av hälso- och sjukvården för att göra primärvården till navet i vården. Beslutet syftar till att ytterligare stärka vårdens tillgänglighet, kontinuitet och patienters delaktighet. Beslutet innehåller bland annat ändrad defini-tion av primärvård och ett förtydligande om vad som ska ingå i primär-vårdens grunduppdrag (prop. 2019/2020 :164, bet. 2020/21:SoU2, rskr. 2019/20:61).³

Socialstyrelsen har i uppdrag av regeringen att stödja omställ-ningen mot en god och nära vård. Myndigheten har utifrån den målbild som presenterades i utredningen God och nära vård (SOU 2018:39) tagit fram en strategisk plan med förslag till insatser. Dessa omfattar bland annat stöd till kunskapsbaserad vård med fokus på primärvård;

juridiska och andra stöd för att utveckla samverkan mellan huvud-män och vårdgivare, analyser av hur digitaliseringen kan användas för att stödja en god och nära vård och stärka patientens delaktighet samt stöd för att utveckla det förebyggande och hälsofrämjande arbetet.

Planen innehåller vidare förslag till insatser för att stärka kompetens-försörjningen i den nära vården, stödja genomförandet av Vision e-hälsa samt utveckla data och uppföljning av en god och nära vård (Socialstyrelsen, 2019c).

Även SKR stödjer regioner och kommuner i deras utvecklings-arbete mot en god och nära vård. Staten och SKR har träffat en över-enskommelse som innebär att SKR ska stödja regioner och kommu-ner inom följande fyra övergripande områden (Socialdepartementet, 2020):

• Utvecklingen av den nära vården med fokus på primärvården.

• Ökad tillgänglighet i barnhälsovården.

• Goda förutsättningar för vårdens medarbetare.

• Insatser inom ramen för Vision e-hälsa 2025.

SKR beskriver att utvecklingsarbetet kräver en omställning i hela vårdkedjan. Från en reaktiv, sjukhustung och

organisationsfokuse-SOU 2021:71 Svensk hälso- och sjukvård – en lägesbeskrivning

rad vård till en proaktiv, relationsbaserad vård nära patienter och bru-kare (SKL, 2019a). Följande rörelser kan enligt SKR ses som indika-torer på omställningen:

• Från sluten vård till öppen vård.

• Från akut och oplanerad vård till planerad vård.

• Mot bättre samverkan mellan specialiserad vård och primärvård.

• Mot bättre tillgänglighet i primärvård/nära vård.

• Mot ökade hälsofrämjande, sjukdomsförebyggande och proaktiva insatser.

• Mot personcentrering och ökad delaktighet.

• Mot ökad jämlikhet.

Exempel på nära vård-satsningar

Ett antal satsningar på en mer nära vård har genomförts i kommuner och regioner det senaste årtiondet. På flera håll har mobila team startats, ofta i form av samverkansprojekt mellan primärvård och kommunens hemsjukvård samt i vissa fall slutenvård. I till exempel Borgholm, Ängelholm, Skaraborg och Uppsala finns mobila team som besöker vårdtagaren i hemmet. Dessa insatser är framför allt inriktade mot äldre personer eller grupper med särskilda vårdbehov.

(SKR, 2020b).

Andra exempel kan hämtas från regionerna i Norrland där man utvecklat olika sätt att möta vårdbehovet som utgår ifrån dessa regio-ners förutsättningar, med stora avstånd mellan vårdinrättningar och den demografiska situationen. Ett sådant exempel är den så kallade sjukstugemodellen som används i Norrbotten, Västerbotten och delar av Jämtland. Sjukstugorna fungerar som minisjukhus som är beman-nade med en bred kompetens av allmänläkare, sjuksköterskor, ambu-lanspersonal, barnmorskor och andra hälsoprofessioner. Dessa sjuk-stugor är utrustade med röntgen- och laboratorieutrustning och har tillgång till ambulans och telemedicinsk teknik som gör att de flesta patientkategorier kan tas emot. De är ofta sammanbyggda med äldre-boenden, vilket möjliggör samverkan med den kommunala hälso- och sjukvården kring frågor såsom bemanning (SKR, 2020b).

Svensk hälso- och sjukvård – en lägesbeskrivning SOU 2021:71

Man har även tagit initiativ för att dra fördel av olika tekniska lös-ningar som möjliggör vård på distans. Delvis obemannade hälsorum har till exempel inrättats i Västerbotten för att möjliggöra distans-besök och distanskonsultationer för invånare där avståndet till sjukhus är stort. Hälsorummen involverar olika personalgrupper och ibland patienten i utförandet av vården. Satsningarna förutsätter investeringar i utrustning och utbildning i regionen (SKR, 2020b).