7 Utmaningar för framtidens investeringar i
7.2 Kostnader och vårdtillfällen
Under 1990-talet och början av 2000-talet steg kostnaderna för hälso- och sjukvård i OECD-länderna snabbare än tillväxten i BNP.
Efter en inbromsning under finanskrisen åren 2008 och 2009 har kost-nadsökningen stabiliserats på en nivå som motsvarar tillväxten i eko-nomin. I genomsnitt går cirka 9 procent av OECD-ländernas BNP till hälso- och sjukvård. I Europa ligger siffran på 10 procent.
Figur 7.1 Kostnader för hälso- och sjukvård som andel av BNP 2018 (eller närmaste år)
Källa: OECD Health at a glance 2019.
Sveriges utgifter för hälso- och sjukvård år 2018 motsvarade cirka 11 procent av BNP. Sverige redovisade tidigare en relativt genomsnitt-lig utgiftsnivå, men har efter ändrade redovisningsprinciper från och med 2011 bland de högsta utgifterna inom OECD.1
Sveriges totala kostnader för hälso- och sjukvård 2018 var enligt nationalräkenskaperna 526 miljarder kronor (SCB, 2020). I figuren nedan visas hur kostnaderna fördelar sig på olika verksamheter.
1 De nya redovisningsprinciperna innebär att en avsevärt större del av kommunernas äldre-omsorg och äldre-omsorg för personer med funktionsnedsättning inkluderades i redovisningen av hälso- och sjukvårdskostnader. Dessa verksamheter är större i bland annat Sverige, Norge och Nederländerna än i flertalet andra jämförbara länder (OECD, 2017).
16.9 12.2 11.2 11.2 11.0 10.9 10.7 10.5 10.4 10.3 10.2 9.9 9.8 9.3 9.3 9.2 9.1 9.1 8.9 8.9 8.8 8.8 8.3 8.1 8.1 7.9 7.8 7.5 7.5 7.5 7.2 7.0 6.8 6.7 6.6 6.4 6.3 5.9 5.5 5.4 5.3 5.0 4.2 3.6 3.1
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
% GDP
Government/Compulsory Voluntary/Out-of-pocket
Utmaningar för framtidens investeringar i vårdinfrastruktur SOU 2021:71
Figur 7.2 Hälso- och sjukvårdens kostnader fördelade på ändamål år 2018 Totalkostnad 526 miljarder kronor
Källa: Statistiska centralbyrån, statistikdatabasen, nationalräkenskaperna.
Av de totala kostnaderna står den kommunala hälso- och sjukvården för 26 procent, regionerna för 58 procent och hushållens egenavgifter för 14 procent. Det är värt att notera att kommunernas och regionernas totala intäkter främst består av skatteintäkter (68 procent) och stats-bidrag (21 procent).
Botande och rehabiliterande sjukvårdstjänster Hälso- och sjukvård 51%
inom omsorgen 27%
Tilläggstjänster inom sjukvård
4%
Medicinska varor till
öppenvårds-patienter 12%
Förebyggande vård 3%
Adm av hälso- och sjukvård och sjuk(vårds)försäkr
2%
Andra hälso- och sjukvårdsändamål
1%
SOU 2021:71 Utmaningar för framtidens investeringar i vårdinfrastruktur
Figur 7.3 Fördelning av kommuners och regioners intäkter 2019
Källa: Sveriges Kommuner och Regioner, Sektorn i siffror.
Regionernas intäkter 2019 utgjordes enligt SKR (2020c) till 70 cent av skatter, 22 procent statsbidrag, 3 procent avgifter och 5 pro-cent övriga intäkter. Kommunernas intäkter bestod till 67 propro-cent av skatter, 20 procent statsbidrag, 5 procent taxor och avgifter, 3 procent hyror och arrenden samt övriga intäkter. Regionernas kostnader för hälso- och sjukvården enligt räkenskapssammandragen för år 2019 fördelar sig enligt nedan.
Skatteintäkter 68%
Generella statsbidrag
12%
Bidrag för läkemedelsförmånen
3%
Specialdestinerat statsbidrag
6%
Taxor och avgifter 5%
Försäljning av verksamhet och
entrep 0%
Hyror och arrenden 2%
Övriga intäkter 4%
Utmaningar för framtidens investeringar i vårdinfrastruktur SOU 2021:71
Figur 7.4 Fördelning av regionernas nettokostnader för hälso- och sjukvård inklusive läkemedel efter verksamhetsområde 2019
Totalkostnad 284 miljarder kronor
Källa: Statistiska centralbyrån, statistikdatabasen.
Den största andelen utgörs av kostnader för somatisk specialistvård (59 procent), följt av primärvård (20 procent) och specialiserad psykia-trisk vård (9 procent).
Fördelningen av kostnader över olika verksamheter varierar mellan regionerna men har totalt sett varit stabil över tid. Andelen primär-vård var till exempel 21 procent fram till 2013 och har därefter varit 20 procent, medan andelen somatisk specialistvård stigit marginellt under samma period. I en internationell jämförelse är primärvården i Sverige något mindre än genomsnittet inom OECD, men något större än i Danmark och Norge (OECD, 2019a).
Primärvården ökar alltså inte sett till kostnadsandelar, däremot visar statistiken på en gradvis omställning från slutenvård (både soma-tisk och psykiatrisk specialistvård) till en högre andel öppenvård.
I figuren nedan visas en fallande medelvårdtid i slutenvården sedan 1999, samt ett minskat antal vårdtillfällen och minskat antal patienter under perioden. Orsaken är främst den medicintekniska utveck-lingen och kunskapsutveckutveck-lingen, men även det allmänna hälsoläget
Primärvård 20%
Specialiserad somatisk vård
59%
Specialiserad psykiatrisk vård
9%
Tandvård 3%
Övrig hälso- och sjukvård
8%
Politisk verksamhet avseende
hälso-och sjukvård 1%
SOU 2021:71 Utmaningar för framtidens investeringar i vårdinfrastruktur
Figur 7.5 Antal patienter, vårdtillfällen och vårddagar i slutenvården 1999 till 2018
Per 100 000 invånare, index 1999=100
Källa: Socialstyrelsen, statistikdatabasen.
Antalet disponibla vårdplatser i Sverige har minskat stadigt de senaste åren, från 25 290 till 21 724 åren 2012 till 2018. Utvecklingen mot ett minskat antal vårdplatser över tid delas av flertalet OECD-länder;
Sverige sticker dock ut genom att ha färre antal vårdplatser än fler-talet andra länder, detta trots en i grunden sjukhuscentrerad struktur (se kapitel 4). Den internationella trenden mot ett minskat antal vård-platser har därmed gått längre i Sverige än i andra länder. År 2017 hade Sverige 2,2 vårdplatser per 1 000 invånare, medan OECD-genom-snittet var 4,7.
Figur 7.6 Antal vårdplatser per 1 000 invånare, 2000 och 2007 (eller närmaste år)
Källa: OECD Health at a glance 2019.
50
1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018
Vårdtid i dagar Vårdtillfällen Antal patienter
13,1
Utmaningar för framtidens investeringar i vårdinfrastruktur SOU 2021:71
Ett minskat antal vårdplatser kan ses som en del av den pågående omställningen mot mer öppenvård, men också som ett resultat av att vårdgivarna har brist på medarbetare med rätt kompetens. I många verksamheter motsvarar antalet disponibla vårdplatser inte det fak-tiska behovet, vilket leder till överbeläggningar och utlokaliseringar (patienter som vårdas på fel avdelning). År 2019 ökade antalet över-beläggningar inom den somatiska vården medan utlokaliseringarna minskade jämfört med 2018 (Socialstyrelsen, 2020).
En stor andel av vårdkostnaderna i Sverige går till vård av perso-ner med kroniska sjukdomar. 80 till 85 procent av resurserna inom vården riktas till personer med kroniska sjukdomar och hälften av resurserna går till personer med flera kroniska sjukdomar, det vill säga multisjuka (Vårdanalys, 2014a).