Utöver den samtidsanalys som ovan analyserades utifrån de fyra trenderna Metall lokaliserade inom 1980-talets industri presenterade de i sin rapport även ett program med nio principer. Detta program menade de skulle utgöra grunden för ett gott arbetsliv och vägleda förbundets arbete under kommande år. I rapporten presenteras principerna i följande ordning:
1. Trygghet i anställningen – en förutsättning för förändringar 2. En rättvis andel av produktionsresultaten
3. Ett medbestämmande i företagen 4. En arbetsorganisation för samarbete 5. Ett yrkeskunnande i alla arbeten 6. Utbildning – en del av arbetet 7. Arbetstider utifrån sociala krav 8. En jämlikhet på arbetsplatserna
9. En arbetsmiljö utan risker för ohälsa och olycksfall
Varför de presenteras i denna ordning diskuteras lite längre ned. Först behöver innebörden och motiven till dessa principer redas ut. De flesta av dessa är relativt tydliga och motiven till dem kan sammanfattas kortfattat. Trygghet i anställningen blev allt viktigare att värna om när arbetet blev mer flexibelt. Utvecklingen inom industrin var viktig även för Metall och arbetare behövde därför ha vissa försäkringar om sin egen anställningstrygghet för att inte motsätta sig förändringar. En rättvis andel av produktionsresultaten är en grundläggande del i att motverka missnöje bland arbetare och öka deras engagemang. Ett medbestämmande i företagen innebar att Metall inte ville släppa taget om demokratiseringen av arbetslivet. Hotet att arbetsgivarsidan själva skulle få ta kontroll över frågan om inflytande och engagemang
111Bodén, Daniel (2016). s. 175.
var reellt och krävde en fortsatt facklig kamp. En arbetsorganisation för samarbete handlar också om en fråga där arbetsgivarna försökte hitta sina egna lösningar. Mer grupparbete i industrin var viktigt för Metall då de skulle öka gemenskapen mellan kollegor och förhoppningsvis minimera den uppåtgående trenden av polarisering mellan arbetare. Ett yrkeskunnande i arbetet motiveras som att uttömning av industriarbetets innehåll helt enkelt var oacceptabel. “Alla arbeten – på alla nivåer i företagen – måste vara hela arbeten.”
Utbildning – en del av arbetet handlar som föregående punkt om att även i en ständigt föränderlig industri kunna värna om arbetarnas yrkeskunnande och se till att de ges möjlighet att utvecklas i takt med den nya teknologin och de nya produktionssätten. Arbetstider utifrån sociala krav motiverades av att Metall såg hur behovet av skiftarbete hade ökat inom industrin. Skift- och nattarbete kan ofta vara svårt att kombinera med livet utanför arbetet.
Därför ansåg Metall att en högre grad av flexibilitet och valfrihet där de anställda kunde styra över arbetstiderna skulle vara en möjlig kompromiss. De två sista principerna om jämlikhet och arbetsmiljö är dock viktiga att utforska närmare då det i rapporten finns en del resonemang som bör betraktas som utveckling av tidigare presenterade idéer.112
I de rapporter som tidigare diskuterats i den här uppsatsen har frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsplatsen inte varit någon central fråga. Det har på sin höjd nämnts förbigående om hur kvinnor i allt högre utsträckning under 60- och 70-talen började förvärvsarbeta. Problem med diskriminering och ojämlikhet mellan män och kvinnor blev relevantare i takt med att fler kvinnor började att arbeta. Det är därför inte förvånande att Metall 1985 tog dessa problem på större allvar än vad fackföreningarna hade gjort under tidigare årtionden. Med detta sagt är det inte uteslutet att andra rapporter eller källmaterial kan visa på tidigare exempel där fackföreningsrörelsen började se allvaret kring kvinnors arbetsvillkor. Metall pekar i rapporten på att kvinnor är särskilt utsatta när det kommer till den generella uttunningen av arbetets innehåll som man menade var ett växande problem.
Uppdelningen där vissa anställda fick utföra de mer kvalificerade arbetsuppgifterna och där andra fick ta hand om de mindre kvalificerade var något som missgynnade kvinnor i högre utsträckning enligt Metall.113Johansson och Abrahamsson har dock en mer kritisk syn på hur Metall förhöll sig till arbetande kvinnor. De skriver att 1960- och 70-talet hade inneburit stora genombrott i synen på män och kvinnors roller i samhället. Även inom arbetarrörelsens patriarkala strukturer blev jämlikhet och rättvisa för kvinnor viktigare under dessa år. I förhållande till det mer “radikala” 1960- och 70-talet är Johansson och Abrahamsson därför
113Ibid., s. 22.
112Svenska metallindustriarbetareförbundet. Kongress (1985). Det goda arbetet. s. 129 ff.
besvikna på de slutsatser Metall drar i sin rapport. De skriver att Det goda arbetet saknar
“krav på jämställdhet mellan kvinnor och män. Det var helt enkelt inte någon stor fråga och särskilt inte när det handlade om företagens inre organisation.”114Detta är möjligtvis en något orättvis tolkning. Det stämmer att princip nummer åtta, En jämlikhet på arbetsplatserna inte är ett krav som specifikt fokuserar på jämställdhet mellan kvinnor och män. Men påståendet att kvinnors roll i arbetslivet här var en ickefråga för Metall är, enligt min uppfattning, att dra det för långt. Här följer motiveringen till En jämlikhet på arbetsplatserna i sin helhet.
Arbetsmarknaden och arbetsplatserna är uppdelade. Vissa delar tillhör männen, andra ges åt kvinnorna. Vissa delar tillhör de framgångsrika, andra ges åt dem med svårigheter.
Teknikutvecklingen och skärpta krav på effektivitet och konkurrenskraft riskerar att förstärka uppdelningen i arbetet och samhället. En teknologisk utslagning står för dörren.
Rättigheterna och möjligheterna ska inte bara vara lika för alla människor. Utbildning och andra åtgärder måste inriktas på att i god tid stödja de utsatta och svaga. Vi accepterar inte uppdelade arbetsplatser.115
Det är möjligt att Johansson och Abrahamsson var av uppfattningen att det borde tilldelats en specifik punkt där Metall bemötte de problem som arbetande kvinnor stod inför. Men istället för att sätta arbetande kvinnors problem vid sidan i ett separat fack så placerade Metall in det i en större kontext om arbetets förändring under 1980-talet. Johansson och Abrahamsson har dock rätt i att det radikalare inslag som var drivande under 1960- och 70-talets kvinnokamp inte syns i Det goda arbetet. Men detta är nog mer av en generell trend som genomsyrar hela rapporten och 80-talet i sig där det är tydligt hur fackföreningsrörelsen är på defensiven i förhållande till föregående årtionden.
Att fackföreningsrörelsen hade en vidare definition av vad arbetsmiljö innefattar i förhållande till arbetsgivarna har redan nämnts och detta är även fallet i Metalls rapport.
Arbetsmiljön har betydelse inte bara för de anställdas liv och hälsa. En god arbetsmiljö, liksom ett rikt arbetsinnehåll, är en viktig förutsättning också för en levande och aktiv demokrati. Människor med självständiga och stimulerande arbetsuppgifter är mest aktiva också på fritiden, liksom i organisationslivet. Ett torftigt arbetsinnehåll och en fysiskt och psykiskt nedslitande arbetsmiljö verkar därför emot passiviserande. Det hindrar människor från att delta i politiskt och fackligt arbete.116
Denna förståelse av arbetsmiljön ur ett helhetsperspektiv och vad den har för påverkan på samhället och individen är kanske en av viktigaste idéerna i “Det goda arbetet”. Att t.ex. en god arbetsmiljö är viktig för en “levande och aktiv demokrati” illustrerar väl hur alla involverade parter inte menar samma sak när de säger att de bryr sig om arbetsmiljö.
116Ibid., s. 24.
115Svenska metallindustriarbetareförbundet. Kongress (1985). Det goda arbetet. s. 131.
114Johansson, Jan; Abrahamsson, Lena (2008). s. 15 (27).
Ytterligare en utveckling av arbetsmiljöbegreppet som sker i Metalls rapport är hur de väver samman arbetsmiljön med ett vidare miljöperspektiv där föroreningar av naturen problematiseras. “Miljön är hotad, både lokalt och globalt. Vid sidan av risken för ett kärnvapenkrig är detta det största hotet mot hela människosläktet.”117Denna rangordning är självklart mycket talande för tiden men den visar också hur medvetenheten om miljöfrågor inte är något som först 2000-talets människor började oroa sig för. Det är intressant att just en fackförening som representerar industriarbetare uppmärksammar miljön. I dagens samhällsdebatt målas industriarbetare ofta upp som att deras intressen står i opposition mot klimatreformer. Men 1985 menade Metall att industriarbetarna och naturen faktiskt stod inför samma risker. De var först industriarbetare som utsattes för de naturfarliga materialen och kemikalierna som sedan förorenade vatten, skog och mark. Ur ett sådant perspektiv blir det tydligt att dessa arbetare borde vara de första som bryr sig om industrins utsläpp och farliga avfall. Industrins kapitalägare drevs däremot av “alltför kortsiktiga vinstintressen” enligt Metall. Det var dessa kapitalister som var ointresserade av att se arbetsmiljön ur ett bredare miljöperspektiv, inte industriarbetarna.118
Avslutningsvis är det intressant att fundera över ordningen som Metalls version av “Det goda arbetet” presenteras i. Bör den betraktas som en rangordning? Hur relaterar den till SAF:s egen lista med principerna för Annorlunda fabriker från 1979 som diskuterades tidigare i den här uppsatsen under rubriken “Samarbetet mellan LO och SAF brister”? I den analys av “Det goda arbetet” som jag presenterat i den här uppsatsens har idéer om makt och arbetsmiljö genomgående stått i centrum. Men när Metall numrerar sina principer för ett gott arbetsliv är anställningstrygghet och lön överst på listan. Det är svårt att säga vad som ligger bakom logiken och ordningen i listan då det inte direkt diskuteras i rapporten. Men om man utgår från att frågorna är rangordnade med de viktigaste frågorna högst upp så stärker det uppfattningen att Metalls vision av “Det goda arbetet” formulerades i en tid av allmän högerorientering där fackföreningsrörelsen såg att tidigare arbetsmarknadspolitiska vinster höll på att undermineras. När Metall 1985 placerar anställningstrygghet och lön överst på sin lista över “Det goda arbetets” nio principer skulle det kunna tolkas som att de ansåg att dessa två, mycket grundläggande fackliga problemområden, var hotade av arbetsgivarsidan antifackliga offensiv. Men det är som sagt svårt att dra en sådan slutsats enbart utifrån listan över principer.
118Ibid., s. 24.
117Svenska metallindustriarbetareförbundet. Kongress (1985). Det goda arbetet. s. 24.