LO och den teknologiska utvecklingen (1966)

LO:s teknikgrupp fick 1962 i uppgift att utreda den tekniska utvecklingens konsekvenser för arbetskraften. Rapporten fick titeln Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen och presenterades vid LO:s kongress 1966. Teknikgruppen bestod av Rudolf Meidner, Sven F.

Bengtson, Gösta Dahlström, K. G. Karlsson och Eric Pettersson som alla var verksamma inom LO samt Evert Holmberg från Metall.⁴⁰ De skriver följande om hur fackföreningsrörelsen förhållit sig historiskt gentemot den teknologiska utvecklingen.

Den svenska fackföreningsrörelsen har sedan länge visat en positiv inställning till tekniska förändringar och näringslivets strukturomdaning samt själv varit en pådrivande och i viss mån

40Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen: rapport från en arbetsgrupp till 1966 års LO-kongress.

(1966). Stockholm: Prisma i samarbete med Landsorganisationen. s. 9.

39Johansson, Anders L. & Magnusson, Lars (2012). LO: 1900-talet och ett nytt millennium. Stockholm: Atlas.

s. 44 f.

styrande kraft i den samhällsutveckling, som ägt rum i vårt land. Den fackliga viljan till anpassning och förnyelse har dokumenterats i en rad programmatiska skrifter, som har publicerats under de gångna 25 åren. Från fackligt håll har man därvid dels efterlyst en mer målmedveten och djärvare näringspolitik i vidaste mening för att höja tillväxttakten i den svenska ekonomin, dels formulerat krav på ökad trygghet för de enskilda människorna i ett föränderligt samhälle.⁴¹

Den här förståelsen av hur fackföreningsrörelsen tänkt och agerat speciellt efter upprättandet av den svenska modellen från och med Saltsjöbadsavtalet 1938 stämmer väl överens med Anders L. Johanssons historieskrivning som presenterades i den förra delen av den här uppsatsen. Citatets sista mening om att fackföreningsrörelsen värnat om människors trygghet

“i ett föränderligt samhälle” är särskilt intressant. Tidigare hade detta gjorts med hjälp av en socialpolitik som på en makronivå sökte hjälpa människor att klara av de stora strukturrationaliseringarna och urbaniseringen. Men under slutet av 1960-talet skedde ett skifte där individen och den enskilda arbetsplatsen hamnade i fokus. Fackföreningsrörelsen skulle fortsätta verka för enskilda människors trygghet i ett föränderligt samhälle men idéerna och sättet att tänka kring denna uppgift genomgick ett substantiellt skifte under den period som studeras i den här uppsatsen. Det kan vara en svår balansgång att både agera för en stark tillväxtekonomi driven av strukturrationaliseringar och en snabb teknologisk utveckling samtidigt som man försöker skapa trygghet för individen i det stora samhällsmaskineriet. Och det är just detta som i slutet av 60-talet skapade en rad problem för LO och fackföreningsrörelsen att försöka lösa under de kommande årtiondena. I boken LO:

1900-talet och ett nytt millennium kallas 60-talet för “Det kluvna erfarenheternas decennium”

vilket jag anser vara en mycket träffande beskrivning.⁴² I och med LO:s rapport från 1966 började friktionerna i den svenska modellen att synas. Men det var först omkring 1969 då vilda strejker bröt ut på flera ställen i Sverige som dessa motsättningar verkligen nådde sin kulmen. LO höll fast vid sitt stöd av välfärdskapitalismen och saltsjöbadsandan samtidigt som ett missnöje och en kritik växte fram mot rationaliseringarna och den frivillighet som hade gjort många av avtalen med SAF tandlösa.

Arbetsanpassning och alienation: LO och Göteborgs sociologer

Arbetsanpassning är ett mångfacetterat begrepp som diskuteras ingående genom hela rapporten. Övergripande handlar det om den process som sker med anledning av rationaliseringar eller ny teknologi då det behöver ske en anpassning för arbetaren till den nya

42Johansson, Anders L. & Magnusson, Lars (2012). s. 145.

41Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen (1966). s. 219.

arbetsmiljön. Denna anpassningsprocess sker alltid och är förknippad med olika materiella eller psykologiska risker för arbetaren. Hur väl dessa risker hanteras avgör om anpassningen blir bra eller dålig. Att förstå dessa risker och hitta vägar till en god arbetsanpassning för varje individuell arbetare är till stor del vad rapporten Fackföreningsrörelsen och den teknologiska utvecklingen handlar om. Inledningsvis delar rapportförfattarna upp arbetsanpassning i fyra undergrupper: Den första är den fysiska anpassningen som helt enkelt handlar om arbetarens fysiska förutsättningar och att dennes säkerhet och hälsa tas med i kalkylen då t.ex. en ny maskin tas i bruk. Den andra undergruppen är den psykiska anpassningen och handlar om hur väl förändringar i arbetet kan medföra en höjd stressnivå eller andra mentala hälsorisker. Rapportförfattarna understryker här både vikten av en god psykisk anpassning och att detta är ett område som kräver utökad forskning från psykologer vid denna tid då de fanns många frågetecken kring arbetets påverkan på den mentala hälsan.

Den tredje formen av anpassning är arbetstillfredsställelse och har att göra med huruvida förändringen på arbetsplatsen påverkar arbetarens inställning till sitt arbete negativt eller positivt. Den fjärde undergruppen överbryggar även de andra tre och kallas i rapporten för

“Engagemang (involvering) i arbetet”. Denna undergrupp påverkas som sagt av de övriga tre men handlar mer specifikt om till vilken grad arbetaren “identifierar sig själv med arbetsorganisationen och dess mål.” Den motsatta situationen till detta är när arbetsanpassningen har varit helt och hållet undermålig och detta benämns i rapporten som

“främlingskap i arbetet och arbetsorganisationen (alienation).”⁴³ Här blir det tydligt att debatten om anpassning är förankrad i en oro hos LO att den snabba utvecklingen av svensk arbetsmarknad och industri, som de själva varit en drivande kraft i, riskerade att skapa alienerade arbetare om det inte vidtogs rätt åtgärder. Men min uppfattning efter att ha läst rapporten är att de inte var fullt medvetna om hur akut situationen egentligen var. Som nämnts tidigare kallade Joachim Israel “alienation” för ett modeord vid 1968. Det är därför intressant att det dyker upp här i LO-rapporten. Det går inte med säkerhet att fastslå om rapportförfattarna hämtade in begreppet från någon särskild inspirationskälla eller om det helt enkelt var så att begreppet användes eftersom det hade fått ett mycket brett samhälleligt genomslag vid den här tiden. Det är värt att upprepa att Sven-Eric Liedman översatte några av Marx ungdomsskrifter 1965 och gav ut dessa i boken Människans frigörelse och att den svenska forskningen som tillämpade alienationsbegreppet i olika studier börjar ta fart omkring samma tid. Med detta i åtanke borde man räkna LO:s Teknikgrupp till de som är

43Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen (1966). s. 26 f.

tidiga med att använda begreppet i Sverige. Det finns en potentiell förklaring till varifrån Teknikgruppen hämtade begreppet. I rapportens förord tackas “en grupp Göteborgs-sociologer under ledning av Edmund Dahlström” som delgett rapportförfattarna inblick i studier av “industriarbetets förändring och arbetskraftens anpassning” som pågick parallellt med författandet av LO-rapporten om den teknologiska utvecklingen.⁴⁴ Dessa studier av Dahlströms grupp resulterade i boken Teknisk förändring och arbetsanpassning: ett sociologiskt bidrag till forsknings- och planeringsdebatten som först gavs ut 1966. I den bygger Dahlström upp frågan om arbetsanpassning kring en rad olika dimensioner varav en är involvering i arbete och där en låg grad av involvering kallas för “alienation”.⁴⁵ Det är därför inte otänkbart att just alienationsbegreppets användning i den fackliga rapporten inspirerats av den forskning Dahlström och hans medarbetare vid Göteborgs universitet bedrev samtidigt som Teknikgruppen arbetade med sin rapport. Men detta utbyte av idéer och kunskap tycks inte enbart ha gått i en riktning. Även Dahlström skriver om hur hans eget intresse för frågan om teknisk utveckling och arbetsanpassning “stimulerats” av samarbetet med LO, att han bidragit med sin expertis och att LO i sin tur hjälpt honom och hans kollegor med tillgång till facklig litteratur och andra resurser som kunde användas i den sociologiska forskningen.⁴⁶

I den här uppsatsens introduktion av alienationsbegreppet under rubriken

“Alienationsbegreppet: historiskt relevant och analytiskt fruktbart” presenterades fyra olika perspektiv som på olika vis besvarade frågan “alienerad från vad?” Dessa perspektiv var det essentialistiska, det historiska, det subjektiva och det immanenta. Det perspektiv på alienation som både LO:s Teknikgrupp och Dahlström presenterar i sina diskussioner om arbetsanpassning tillhör, enligt min uppfattning, en subjektiv förklaringsmodell. Detta därför att alienationen konsekvent beskrivs som en känsla hos en individuell arbetare. Det är individens känsla av främlingskap kontra engagemang gentemot arbetsorganisationen som bestämmer huruvida hen är alienerad eller inte. Det är intressant att fundera över varför detta perspektiv dominerar de båda texterna. En förklaring är att det handlar om mätbarhet. Den subjektiva tolkningen av alienation gör det möjligt att, genom forskningsstudier, kvantifiera hur stor andel av arbetarna som upplever sig vara alienerade. Det subjektiva sättet att förstå alienation blir på så vis användbart både för sociologiska forskare som empiriskt vill studera alienation och för fackföreningsrörelsen som kan tillämpa sådan empiri i sitt arbete att skydda

46Dahlström, Edmund, et al. (1966). s. 9.

45Dahlström, Edmund, et al. (1966). Teknisk förändring och arbetsanpassning: ett sociologiskt bidrag till forsknings- och planeringsdebatten. Stockholm: Prisma. s. 17 f.

44Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen (1966). s. 10.

arbetarnas intressen.⁴⁷ Men det fanns vid denna tid inte bara en subjektiv förståelse av alienation. I Israels Alienation: från Marx till modern sociologi: en makrosociologisk studie redogör han för en rad olika samtida förståelser av alienationsbegreppet som till stor del liknar de olika perspektiv som tidigare i den här uppsatsen presenterades under rubriken

“Alienationsbegreppet: historiskt relevant och analytiskt fruktbart”. Ett exempel är alienation definierad som “diskrepansen mellan samhälleliga värderingar, som blir inlärda och skapar aspirationer hos individen, och samhällets sociala struktur som hindrar förverkligande av dessa aspirationer.”⁴⁸ Detta är en beskrivning som överensstämmer väl med ett immanent perspektiv på alienation. Men i det fackliga materialet är det bara inom ramen för det subjektiva perspektivet som alienationsbegreppet används uttalat och även då används det sparsamt eller inom parentes. Dahlström tar i sin bok upp varför vissa inom fackföreningsrörelsen tycks vara något försiktiga i användningen av alienationsbegreppet.

“Är det viktigt och/eller önskvärt att arbetaren skall vara intresserad av arbetet och i någon grad känna sig identifierad med den formella arbetsorganisationen? Den ekonomiska och effektiva anpassningen kan ju ligga högt utan att för den skull arbetaren behöver vara involverad i arbetet.” Enligt Dahlström är det här en “alienationsaccepterande” position som

“förefaller utbredd i vida kretsar.”⁴⁹ Det räckte helt enkelt enligt dem att konsumtionen och fritiden hade utvidgats. Det fanns inget behov av att arbetet skulle genomgå någon radikal förändring. Dahlström påpekar att det fanns en särskild skepsis från fackligt håll när det kom till frågor om involvering och alienation. Han förklarar det så att involvering även innebär någon form av identifiering med den officiella arbetsorganisationen och att om denna identifikation skulle växa sig tillräckligt stark kan en lojalitetskonflikt uppstå där vikten av facklig organisering i längden riskerar minska.⁵⁰I den fortsatta analysen finns anledning att se hur LO och Metall förhåller sig till denna problemformulering och om andra perspektiv på alienation går att återfinna antingen uttalat eller som undertext. Ett exempel ur rapporten från 1966 där alienation beskrivs men där termen inte används uttalat är en kort betraktelse av vilka konsekvenser urbaniseringen och Rehn-Meidnermodellen fick för arbetstagare i efterkrigstidens Sverige.

Man kan således påpeka att urbaniseringen och inflyttningen av den arbetande befolkningen till större städer medför utflyttning från invanda miljöer, bosättning i isoleringsskapande

50Ibid., s. 20.

49Dahlström, Edmund, et al. (1966). s. 19.

48Israel, Joachim (1968). s. 115.

47Dahlström, Edmund, et al. (1966). s. 18.

sovstäder, långa och jäktande resvägar till arbetet. Dessa faktorer påverkar också möjligheterna till god psykisk arbetsanpassning.⁵¹

Att staden negativt skulle påverka den arbetande befolkningens psykiska hälsa är en oro som funnits under hela industrialismen. Detta skulle antingen kunna tolkas som en form av historisk eller essentialistisk alienation. Då “utflyttning från invanda miljöer” både kan tolkas som att någon som nyligen flyttat till staden antingen blir alienerad i den nya miljön rent historiskt eller blir alienerad då staden är en onaturlig miljö för människan. Denna typ av, vad jag skulle kalla, “alienationsångest” är vanligt förekommande i världsuppfattningar där den moderna staden ses som något väsentligt annorlunda från “naturen” eller från tidigare platser där människor bosatt sig.

Rationalisering, teknologi och kvinnors roll i arbetets utveckling

För att gå vidare i analysen av hur frågan om arbetsanpassning relaterar till alienation är det relevant att förklara vad LO:s teknikgrupp menar när de skriver om rationaliseringar, respektive teknologisk utveckling. Rationaliseringar kan både syfta på specifika förändringar i arbetsmetod på en arbetsplats som resultat av t.ex. arbetsstudier men det kan även handla om de större strukturrationaliseringarna i form av geografisk förflyttning av en industri eller i form av urbaniseringsprocesser. Rapportens fokus är dock på den teknologiska utvecklingen.

När den diskuteras handlar det till största delen om förändringar av mekaniseringsgraden inom en industri eller på en specifik arbetsplats och hur sådana förändringar kunde komma med nya eller förändrade arbetsmoment för de anställda. I vissa fall handlar det om automatiseringar av hela arbetsmoment eller produktionsprocesser men enligt rapportens författare var detta fortfarande relativt sällsynt på 1960-talets arbetsmarknad. Med mekanisering menar de “att mänskliga arbetsinsatser ersätts, kompletteras, eller utvidgas med maskiner” och med automatisering “att mänskliga funktioner såsom urval av åtgärder, beslut och kontroll helt eller delvis övertas av maskiner och apparater.”⁵²Det finns i allmänhet en myriad av omtvistade definitioner när det kommer till dessa begrepp och det går att ha långa diskussioner om vad automatisering är eller inte är. Men för den här uppsatsens ändamål är det summeringen som LO:s Teknikgrupp presenterade i sin rapport som här är av intresse för att vidare förstå deras tankar och idéer om det sena 1960-talets arbetsliv i Sverige.

52Ibid., s. 34.

51Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen (1966). s. 133f.

När det kommer till arbetsanpassning i relation till den tekniska utvecklingen var en sak mycket tydlig för Teknikgruppen. Med den mekaniseringsgrad som en stor del av svensk industri befann sig på under 60-talet var läget kritiskt när det kom till arbetstillfredsställelsen.

De kan sammanfattningsvis sägas sammanhänga med arbetssituationen i följande avseenden:

om arbetsrytmen är mekaniskt kontrollerad och detta samtidigt kräver en hög arbetstakt; om arbetet är repetitivt, har korta arbetsmoment och samtidigt kräver stor uppmärksamhet; om dessa förhållanden i kombination eller var för sig leder till isolering på arbetsplatsen och omöjliggör samtal med arbetskamraterna. Den sistnämnda situationen kan också orsakas av starkt buller eller av att arbetsplatserna är utspridda på stora avstånd inom arbetslokalen.⁵³

De pekar här ut “det rullande bandet” som en av de faktorer som i mycket hög grad resulterar i arbetssituationer som kan sägas skapa en alienerande miljö för de anställda. Men mekaniseringen av industrin resulterade under denna period även i att en rad andra arbetsuppgifter och roller uppstod vilka ledde till ytterligare utmaningar. De anställda som jobbar vid det rullande bandet kallas “tempoarbetare” men utöver dessa tillkommer även

“uppsättarna” eller “verktygsriggarna” vars arbete helt enkelt gick ut på att förbereda arbetsstationerna åt tempoarbetarna. Tidigare hade alla dessa arbetare tillhört samma grupp av hantverksarbetare men med denna uppdelning i arbetsuppgifter sker en splittring i behov av utbildning och yrkeskunnande. Tempoarbetarna behövde bara kunna utföra de mycket begränsade arbetsuppgifterna vid rullbandet medans verktygsriggarna behövde ha betydligt större kunskap om hur maskinerna och produktionen i stort fungerade. Nästa grad av utveckling i denna typ av produktion kallar rapportförfattarna för en “hög mekaniseringsnivå” och där har arbetet vid löpande bandet automatiserats. Den höga mekaniseringsnivån lokaliserar de endast inom “processindustrier” och i vissa produktionsled av andra industrier. “Den dominerande uppgiften i produktionen blir i dessa verksamheter att övervaka maskinerna och reagera på driftstörningar.”⁵⁴ När tempoarbetet försvann genom automatisering så försvann även flera av de arbetsmiljörisker som var vanligt förekommande vid det rullande bandet och de nya arbetsuppgifterna, centrerade kring övervakning, var betydligt mycket mer kvalificerade. Men för dessa maskinövervakare uppstod nya risker och anpassningsproblem som Teknikgruppen uppmärksammar i rapporten. Maskinövervakarens jobb kan innebära långa perioder av sysslolöshet för att sen på mycket kort tid växla till att behöva utföra en tekniskt komplicerad uppgift om något i produktionsprocessen fallerar.

Detta menar Teknikgruppen kan orsaka ökning av psykisk press bland dessa arbetare. Då antalet anställda inom denna typ av automatiserad produktion är färre finns det även här

54Ibid., s. 62.

53Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen (1966). s. 135.

risker för isolering och ensamhet, men samtidigt en möjlighet till starkare gemenskaper inom det mindre arbetslaget och en potential för de anställda att känna ett större engagemang i arbetsorganisationen som helhet.⁵⁵

Enligt Teknikgruppen bestäms graden av engagemang efter hur väl en rad behov hos arbetarna uppfylls. Dessa lyder som följer:

Behov av självbestämmande och självkontroll som vid besvikelse utlöser en känsla av maktlöshet,

behov av ett intressant och meningsfullt arbete som vid besvikelse utlöser en känsla av meningslöshet,

behov av gemenskap och möjlighet att acceptera och identifiera sig med gällande regler, normer och handlingsmönster, vilket vid besvikelse utlöser en känsla av social isolering och normlöshet.⁵⁶

Om dessa behov inte uppfylls leder det i sin helhet till “främlingskap i arbetet och arbetsorganisationen (alienation)”. Även Israel skriver om hur alienation i form av bristande engagemang flyttar arbetarens fokus från arbetsuppgiften till att fokusera på själva arbetstiden. “I ett modernt industriföretag skulle denna form av alienation medföra att individen inte är intresserad av sitt arbete, och inte heller kan engagera sig i det. [...]

Individen intresserar sig inte för vad han gör eller hur han gör det utan för hur mycket tid som går åt och hur snabbt han kan få tiden att gå.”⁵⁷Den här synen på ett ökat engagemang genom mer makt över arbetet, ett mer tillfredsställande arbetsinnehåll och en god social gemenskap i arbetet skulle bli ett genomgående tema i samtliga rapporter som utgör den här uppsatsens källmaterial. Det är också detta som gjort att forskare som Lena Abrahamsson och Jan Johansson tidigare kunnat visa på en kontinuitet mellan de idéer som formuleras av LO under 1960-talet och Metalls rapport från 1985.⁵⁸Den farhåga som Dahlström menade fanns inom fackföreningsrörelsen syns inte till i LO:s rapport från 1966. Att ökat engagemang/involvering i arbetet skulle kunna leda till en lojalitetskonflikt där arbetaren överger den fackliga organisationen och istället ställer sig på arbetsledningens sida diskuteras inte alls. En förklaring till varför det som Dahlström befarade inte återfinns i källmaterialet är att LO redan i rapporten från 1966 började gå runt denna problematik genom att centrera frågan om involvering och engagemang kring makt istället för identifikation. Involvering i arbetsorganisationen skulle inte handla om att bli vän med chefen utan om att de anställda

58Johansson, Jan; Abrahamsson, Lena (2008). s. 1 (27).

57Israel, Joachim (1968). s. 161.

56Ibid., s. 137.

55Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen (1966). s. 63.

både som individer och som kollektiv genom facklig organisering skulle få mer makt över sina arbeten.

I Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen diskuteras även kvinnors, eller specifikt gifta kvinnors, växande roll i arbetslivet vid ett par tillfällen. Men det blir aldrig något mer än ett perifert tema. På ett ställe diskuteras frågan om arbetstillfredsställelse och trivsel i arbetet som en fråga om anspråksnivå och vad arbetaren själv ser som realistiskt för sin situation. En undersökning som hade genomförts bland fackmedlemmar visade på att kvinnor generellt trivdes bättre i sina arbeten jämfört med männen. Detta förklaras som att de gifta kvinnorna hade lägre förväntningar på vad arbetet kunde ge dem och därför rapporterade en relativt hög trivsel. Rapportförfattarna föreslår att gifta kvinnor prioriterade familjelivet över yrkeslivet och att detta skulle vara en faktor som kunde bestämma vad för anspråk de hade på sina arbeten.⁵⁹ Det saknas här ett emancipatoriskt perspektiv på varför arbete och egen inkomst möjligtvis värderades annorlunda av kvinnor eller varför ett liv utanför hemmet var åtråvärt. Teknikgruppen bestod enbart av män och det är tydligt att deras perspektiv på kvinnlig frigörelse var begränsade. År 1970 stod 40 procent av alla kvinnor i åldern 20–64 år utanför arbetsmarknaden och 1990 hade den siffran sjunkit till 20 procent.⁶⁰

In document Det goda arbetet: En idéhistorisk studie av fackföreningsrörelsen i Sverige 1966–1985 (Page 25-35)