Metall upplevde en förstärkt högerpolitisk rörelse som en av de stora skillnaderna i förhållande till föregående årtionden. 1970-talet hade varit den unga vänsterns årtionde, det politiska klimatet och de nya lagarna inom arbetsrätten hade möjliggjort en fortsatt radikal politisk linje. Metall såg inte detta som något alltigenom positivt och menade att 70-talets vänsterdebatt hade förts på ett sätt som inte alltid “gagnade den reformistiska arbetarrörelsen”. Men det var definitivt att föredra framför 80-talets politiska klimat där högern hade tagit taktpinnen och börjat bedriva vad Metall beskriver som en mycket aggressiv anti-facklig politik genom spridning av negativ propaganda och andra påverkanskampanjer. Den generella högerpolitiken beskrivs som en fokusering “på det privata livet med privata lösningar av problem i samhället”.97 För arbetsmarknaden specifikt hade högern kunnat samlas kring ett starkt motstånd gentemot löntagarfonderna. Fonderna hade blivit “en samlande symbol för en allmän högerorientering av borgerligheten.”98Utöver detta beskrivs en ökad internationalisering av industrin och hur utländska storföretag i allt högre utsträckning påverkar den svenska arbetsmarknaden. Expansionen av internationell handel tillsammans med den svenska högerns offensiv kan här ses bilda grogrunden för vad som senare skulle växa fram under nyliberalismens era.
Det förändrade politiska klimatet gjorde sig även gällande på arbetsplatserna där arbetsgivarna under 80-talet introducerade nya ledningsfilosofier och omstruktureringar av sina företag som Metall upplevde var direkt riskabla och politiskt hotfulla. Några av de viktigaste aspekterna av utvecklingen inom industrin beskrivs av Metall och kan till att börja med delas upp i fyra olika delar. 1. Den fortsatta teknologiska utvecklingen där datorer i allt högre utsträckning fick en större roll. 2. Förändringar av administration, kontroll och styrning, där separationen mellan industrins arbetare och tjänstemän eller kontorsarbetare ledde till en växande polarisering mellan anställda. 3. Ett ideologiskt projekt utformat kring vad som i rapporten kallas för “social styrning”. Vilket gick ut på att arbetsgivarna försökte göra sig av med kraven på demokrati i företagen genom att förändra de anställdas attityder och inställning gentemot arbetsledningen. 4. Flexibilitet som ledmotiv för den nya tidens arbetsliv.
Redan i rapporten från 1966 går det att se en trend i det industrier med hög mekaniseringsgrad. Arbetet i dessa industrier gick från “maskinstyrning” till
98Ibid., s. 89.
97Svenska metallindustriarbetareförbundet. Kongress (1985). Det goda arbetet. s. 215.
“maskinövervakning”. Samma utveckling hade 1985 blivit allt vanligare. Metall kallar det för ett skifte från direkt arbete till indirekt arbete. De ser i utvecklingen en hotbild som känns igen från tidigare årtionden: “I de företag där man arbetat med ny produktionsteknologi finns det en tendens till att enskilda människor knyts till ett visst maskinsystem och avskärmas från arbetskamraterna. Det sker en utglesning och isolering av arbetarna.”99Separering av arbetare från varandra är ett återkommande problem som beskrivs i de fackliga rapporterna och när det sker avsiktligt från arbetsgivarsidan är slutsatsen att det bör betraktas som ett sätt att motverka social gemenskap på arbetsplatsen. Det är även något som i tidigare rapporter förknippades med en ökad subjektiv alienation. Men isoleringen av arbetare under 1980-talet och framåt har samtidigt med det nyliberala projektet att göra då det tjänar syftet att intensifiera en generell individualisering av människor. Ytterligare en aspekt av den nya teknologin som Metall oroade sig för var att många av de nya styrsystem som datorerna i industrin använde sig av utvecklades och programmerades utomlands vilket i det långa loppet kunde påverka villkoren på den svenska arbetsmarknaden. “Importerad produktionsteknik avspeglar ofta de sociala förhållanden som råder där den utvecklats. Vi får deras sociala förhållanden på arbetsplatserna “på köpet”.”100 Det här är en idé som har relevans även under 2020-talet. Det kan jämföras med kulturen och ideologin som växte fram bland tech-entreprenörer och programmerare i Silicon Valley under 1980-talet och hur deras design av datorsystem redan då skulle komma att få oanade konsekvenser för arbetslivet i bl.a.
Sverige.
Tillsammans med utvecklingen av ny teknologi såg Metall även en förändring av administration, styrning och kontroll i svenska företag under 80-talet. Den stora trenden här, som känns igen från tidigare årtionden, är ett försök att separera kunskapen om arbetet ifrån de som utför arbetet. Under 80-talet menar Metall att detta skedde genom en stor utbyggnad av olika avdelningar för tjänstemän i industriföretagen. Det kunde röra sig om produktutveckling, planering och förberedelse av arbetet som kunde utföras på kontor och hölls mer och mer separat från industriarbetarna. Detta kallade Metall för vertikal arbetsdelning och var en utveckling som skedde jämsides med en horisontell arbetsdelning vilket syftade på separationen och isoleringen av arbetare på fabriksgolvet. Denna utveckling motiverades av företagsledningen som ett anpassningsbehov för att kunna bemöta den ökande konkurrensen och en mer oförutsägbar marknad.101 Den negativa effekten av den
vertikala-101Ibid., s. 104.
100Ibid., s. 143.
99Svenska metallindustriarbetareförbundet. Kongress (1985). Det goda arbetet. s. 136.
och den horisontella arbetsdelningen var enligt Metalls uppfattning en ökande polarisering mellan anställda. Arbetsuppgifterna på fabriksgolvet hade blivit mindre kunskapskrävande genom den vertikala arbetsdelningen vilket gjorde att arbetare enklare kunde bytas ut och den fysiska separationen mellan arbetare ledde till ett främlingsskapande mellan kollegor som enligt Metall uppfattades som en medveten taktik från arbetsgivarna av att söndra och härska.
Utöver detta skedde en ökad polarisering mellan industriarbetarna och tjänstemännen.102 Det är längs dessa linjer som rationalisering sker i 1980-talets industrier och det är tydligt hur Metall är kritisk mot den utveckling de ser. Men de uttrycker samtidigt en grad av resignation inför rationaliseringarna då de blir nödvändiga för att kunna stå emot den växande internationella konkurrensen. En av de stora skiftena i förhållande till tidigare årtionden är att Metall längtar tillbaka till åren av samarbete på arbetsmarknaden efter andra världskriget.
“Svensk industri, och Sverige, har sällan nått några bestående framgångar i konfrontationen mellan olika grupper. Vi har alltid varit som mest framgångsrika när olika intressen samarbetet.”103 Under 60-talet var fackföreningsrörelsen missnöjd med vad samarbetsavtalen kunde åstadkomma medan situationen hade blivit den omvända under 80-talet med en mer konfrontativ arbetsgivarsida.
Under 1970-talet var förmodligen det största hotet mot arbetsgivarnas maktposition kraven på demokratisering av arbetet. Det blev därför viktigt för dem att under 80-talet försöka parera dessa krav och att neutralisera de mest radikala reformidéerna. Metall pekar ut en ny ledningsfilosofi centrerat kring “social styrning” som ett sådant försök. Traditionellt sett hade industrin varit dominerad av en “teknisk-administrativ styrning” med fokus på
“detaljerade anvisningar och direktiv om hur och när arbetet skall utföras.”104 Men utvecklingen av industrin och ökade krav på engagemang och inflytande under 1960- och 70-talet hade gjort att de gamla styrmedlen uppfattades som ineffektiva. Den “sociala styrningen” innebar bl.a. en introduktion av “utvecklingsgrupper” och “kvalitetscirklar”
vilket uppfattades av Metall som en appropriering av den typ av grupparbete som introducerades under 1970-talet där medbestämmande och demokratiska principer skulle stå i centrum. De nya grupper som arbetsgivare nu introducerade var menade att inkludera arbetare i diskussioner om vissa specifika delar av produktionen i industrin utan att låta dem fatta några faktiska beslut. Den nya ledningsfilosofin var designad för att få arbetare att i mindre utsträckning identifiera sig som en del av ett arbetarkollektiv vars lojalitet främst var
104Ibid., s. 119.
103Ibid., s. 18.
102Svenska metallindustriarbetareförbundet. Kongress (1985). Det goda arbetet. s. 115 f.
riktad mot arbetskamraterna. Istället ville arbetsledningen få de anställda att i högre grad identifiera sig med arbetsorganisationen, man ville ses som en “schysst chef” och företaget skulle vara “som en familj” där alla hade ett gemensamt intresse av att komma överens.105 Det är tydligt att fackföreningsrörelsen som varit drivande i frågan om att öka inflytande och engagemang i företagen nu såg sig bli åsidosatta när arbetsledningen själv försökte bemöta dessa frågor. Johansson och Abrahamsson skriver om utvecklingen av denna ledningsfilosofi och på vilket sätt den var relevant i sin forskningsrapport om “Det goda arbetet” 2008.
De senaste åren har fokus än tydligare legat på att de anställdas attityder och kompetenser måste förändras. De anställda får utbildning i teamwork, förändringsvillighet och självständighet. De måste även utbildas i företagets affärsidé och företagskultur. Det gäller att skapa en känsla av ägarskap hos de anställda.106
Notera särskilt att det är “en känsla av ägarskap” som är viktig i denna filosofi. Det rör sig inte om ägarskap eller makt i någon juridisk mening utan bör, enligt min uppfattning, betraktas som en illusion av makt och medbestämmande som arbetarna blir tränade att tro på.
Edmund Dahlströms analys av alienationsbegreppet i förhållande till arbetsanpassning blir här relevant på nytt. Enligt honom var en viktig del i att motverka alienation att öka arbetares involvering och identifiering med den officiella arbetsorganisationen. Det fanns i denna förståelse ett hot mot fackföreningarna, då det kunde uppstå en lojalitetskonflikt där arbetaren istället började se sina intressen som allierade med företaget och arbetsledningens intressen.107 Denna farhåga finns inte tydligt representerad i de fackliga rapporterna från 1960- och 70-talet, vilket kan förklaras av att fackföreningsrörelsen såg sig ha en naturlig roll i att öka arbetarnas inflytande och engagemang i arbetet. Det var genom fackföreningarna som demokratiseringen och medbestämmandet skulle ske och därför skulle arbetarnas lojalitet förbli oförändrad. Men Metalls rapport visar att detta inte skulle komma att vara lika självklart under 1980-talet. Det kanske till och med skulle komma att vara ett problem som under årtionden bidrog till ett sjunkande antal fackligt aktiva och en skiftande opinion där många arbetare inte längre kände något behov av ett fackligt medlemskap. Huruvida arbetsledningen på egen hand med den nya “sociala styrningen” faktiskt skulle kunna bemöta och minska alienationen är dock en fråga som kan diskuteras och som i slutändan handlar om definitioner. Enligt Dahlströms förståelse av en subjektiv alienation är detta åtminstone teoretiskt möjligt. Men ur ett immanent perspektiv eller ett mer traditionellt marxistiskt perspektiv skulle detta, som tidigare diskuterats, vara omöjligt då alienationen ur en sådan
107Dahlström, Edmund, et al. (1966). s. 20.
106Johansson, Jan; Abrahamsson, Lena (2008). s. 11 (27).
105Svenska metallindustriarbetareförbundet. Kongress (1985). Det goda arbetet. s. 118 f.
förståelse i grunden är strukturell och centrerad kring att arbetarna inte har makt över sitt eget arbete. Det räcker därför inte med att en arbetare känner eller tror sig ha makt och inflytande över sitt arbete.
Den fjärde delen av Metalls analys av förändringar inom industrin handlar om
“flexibilitet”. De beskriver begreppet i följande termer. “I framtiden styrs produktutveckling och produktion allt starkare av marknadens krav. Det leder till stora krav på anpassnings- och omställningsförmåga hos produktion och anställda. Flexibilitet är nyckelordet för att klara den hårdnande konkurrensen.”108 Flexibiliteten handlar för Metall primärt om att snabbt kunna ställa om produktion i industrin och på så vis bemöta skiftande trender i konsumtion och efterfrågan. Men de pekar även på att flexibiliteten kan komma med krav på omställning för de anställda. Det som Metall såg som en trend i det tidiga 80-talets industri var ett fenomen som skulle komma att definiera stora delar av arbetslivet under de kommande årtiondena. Men i rapporten visar Metall även på hur flexibiliteten skulle kunna gagna industriarbetarna. Man menade att produktionssystem och industriell teknologi kunde utvecklas i en riktning där flexibiliteten skulle kunna handla om en anpassning efter användarens behov och möjligheter. Detta skulle t.ex. vara användbart vid upplärning av ny personal och för en generell kompetensutveckling inom arbetet menar Metall.109
I introduktionen av alienationsbegreppet spelade avhandlingen Alienation och arbete:
unga behovsanställdas villkor i den flexibla kapitalismen en central roll. Den är egentligen bara ett av många forskningsbidrag från de senaste 20 åren som direkt bemöter vad flexibilitet innebär i det moderna arbetslivet. En poäng som är viktig att lyfta är att flexibilitet är ett mycket värdeladdat ord och kan användas på många olika sätt. Calle Rosengren skriver i Arbetstidens symbolvärde – om historisk kontinuitet och förändring i synen på arbetstid samt normers inverkan på arbetstidens gestaltning: “Ett begrepp som flexibilitet är helt enkelt inte neutralt, utan det måste betraktas utifrån ett maktperspektiv. Vem som rår över flexibiliteten avgör vem den är bra för.”110Arbetstiden är ett bra exempel på detta. Flexibilitet kan då betyda att t.ex. en förälder i högre utsträckning kan planera sina arbetstider och på så vis kan välja att hämta sitt barn på förskolan tidigare än i annat fall. Men den kan å andra sidan betyda att arbetsgivaren har större kontroll över när och hur mycket en anställd ska arbeta vilket är fallet i flexibiliteten kring behovsanställningar. Flexibiliteten är också här
110Rosengren, Calle (2009). Arbetstidens symbolvärde [Elektronisk resurs] om historisk kontinuitet och förändring i synen på arbetstid samt normers inverkan på arbetstidens gestaltning. Diss. (sammanfattning). s.
12.
109Ibid., s. 121.
108Svenska metallindustriarbetareförbundet. Kongress (1985). Det goda arbetet. s. 121.
knuten till en generell kundorientering i samhället och i förlängningen även till det nyliberala projektet där den individuella friheten främst tar sig i uttryck i konsumtionens valmöjligheter.
Daniel Bodén belyser sambandet mellan kunden, flexibiliteten och den teknologiska utvecklingen i sin avhandling Systemmänniskan: En studie om människan, automationen och det senmoderna förnuftet. “Automationen skulle lösgöra individen från traditionen och de kollektiva formernas tvång och göra det möjligt för tjänster att produceras ”just-in-time”.”111