Innan undersökningen fortsätter med analysen av de fackliga rapporterna från 1971 och 1976 behöver 1960-talets historia först avslutas med ett kort nedslag i den vilda strejk som tog plats i Malmfälten 1969. Det var här som friktionerna på efterkrigstidens arbetsmarknad verkligen kulminerade och arbetarnas missnöje gick över i direkt konfrontation med arbetsledningen.
– Kommer du ihåg hur missnöjet började?
– Det var på mitten av 1960-talet, då var det en sådan där djupdykning bland löner och så.
Som vi upplevde det. De där ackorden retade man sig förbaskat på vet du. Det var liksom godtyckligt. Vi kunde inte påverka lönen på något vis. Jag var uppe på kontoret flera gånger.
Man var nästan lite revolutionär då. Man var förbannad och jag vet att de räknade fel. Jag var uppe med hela gänget en gång. Då sade de så här: ”Ja men det där räknar vi på nästa gång”.
Jag sade: ”Nej, pengarna ska vi ha nu i dag.” Pojkarna sade: ”Det där kommer du inte att lyckas med.” Innan vi var därifrån hade vi fått papper, det var bara att hämta pengar från banken. Då var man revolutionär. Det var en sådan stämning då. Det var som att man ville ha en förändring i samhället, man ville ha en förändring på jobbet, man ville ha förändring. Jag vet inte om det var tidsandan då eller vad det var. Jag tänker att jävlar vad jag var framåt.65 Citatet är från en intervju med Göte Olofsson som Robert Nilsson Mohammadi genomförde under arbetet med sin avhandling Den stora gruvstrejken i Malmfälten: En muntlig historia från 2018. Olofsson var gruvarbetare åt LKAB under 1960-talet och berättar om sitt perspektiv på det växande missnöje som nådde sin kulmen när gruvarbetare i Malmfälten gick ut i vild strejk 1969. På ytan kan det tyckas som om det bara handlade om låga löner men det är tydligt att missnöjet gick djupare än så. De upplevde lönen som en fråga som tagits ur deras händer. Ackorden sattes med hjälp av arbetsstudier och gjorde att arbetarnas yrkeskunnande och vad de ansåg vara rättvis kompensation för olika uppgifter helt enkelt ignorerades.
I Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen diskuteras vid flera tillfällen arbetsstudierna och hur ny teknologi bidrog till modernisering av arbetsstudier och ackordsättning inom svensk industri. Speciellt lyfts “MTM” (Method-Time-Management) och “UMS” (Universal Maintenance Standards) som exempel på nya typer av arbetsstudier, från USA, som kom att bli mycket utbredda på svensk arbetsmarknad.66 Det nämns att de primärt ska ha varit till för att analysera arbetsmetoder men att de även i allt större
66Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen (1966). s. 53.
65Nilsson Mohammadi, Robert (2018). Den stora gruvstrejken i Malmfälten: En muntlig historia, (Stockholm universitet, Historiska institutionen). s. 1 f.
utsträckning kom att utgöra ett underlag för ackordsättning.67 Att arbetsstudierna specifikt skulle kunna minska graden av involvering i arbetsorganisationen och bidra till en ökad alienation tas däremot inte upp i rapporten från 1966. I Striden om tiden (2001) presenterar Tommy Isidorsson i detalj hur amerikanska arbetsstudier som “MTM” kom att implementeras i Sverige under det tidiga 1950-talet.68Han redogör även för kritiken av rationaliseringar som blev allt mer utbredda inom fackföreningsrörelsen under 1960-talet. Särskilt belyser han de studier som Erik Bolinder, läkare vid LO, genomförde vilka visade på samband mellan användandet av MTM och förhöjningar av arbetstempot inom industrin. Bolinders fynd presenterades bl.a. i rapporten Individen och den industriella miljön: medicinska synpunkter på teknisk utveckling från 1966.69 Erik Bolinder var även en av de experter som bidrog till Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen.
Det är intressant att se hur LO:s kritik av arbetsstudier under 1960-talet främst verkar ha fokuserat på de hälsoproblem som associerades med ett högt arbetstempo. Däremot är kritiken som gruvarbetarna framför 1969 mycket tydligare kopplad till frågor om makt, självbestämmande och alienation. Genomgången av Anders L. Johanssons avhandling om den svenska modellen visade tydligt på hur arbetsstudierna länge hade förespråkats av fackföreningsrörelsen som ett sätt att komma fram till rättvis lönesättning och ett ökat välstånd för arbetarna. Den vilda strejken och missnöjet bland arbetarna hjälpte i detta avseende till att sätta idén om “Det goda arbetet” i rörelse. Idéer om inflytande och makt började förstås som en kritik av arbetsstudierna och den generellt centraliserade styrningen inom företag. Det handlade inte bara om vem som hade makten eller hur den var fördelad inom en arbetsorganisation utan även om hur den förvaltades för att arbetarnas yrkeskunnande och erfarenheter skulle främjas, respekteras och inkluderas i beslutsfattande processer.
Arbetsstudierna UMS eller “Ultra-modernt slaveri” som det kom att kallas av arbetare skulle emellertid hamna i centrum för missnöjet och kritiken 1969. Nilsson Mohammadi poängterar några viktiga förhållanden om strejken i inledningen av sin avhandling. Det var den största strejken i Sverige sedan Metallstrejken 1945. Det var en vild strejk vilket innebar att den både bröt mot rådande kollektivavtal och gick mot den fackliga organisationens vilja.
Det var en strejk vid ett statligt bolag under en socialdemokratisk regering.70Det är viktigt att
70Nilsson Mohammadi, Robert (2018). s. 13.
69Isidorsson, Tommy (2001). s. 266.
68Isidorsson, Tommy (2001). Striden om tiden [Elektronisk resurs] arbetstidens utveckling i Sverige under 100 år i ett internationellt perspektiv. Diss. Göteborg : Univ., 2001. s. 259 ff.
67Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen (1966). s. 158.
ha med sig detta för att förstå hur arbetarnas missnöje inte riktade sig mot någon stereotyp kapitalist som exploaterade dem. Det var här frågan om en direkt konfrontation med både den fackliga och socialdemokratiska styrningen av svensk arbetsmarknad.
Kritiken grundade sig i en utveckling av gruvarbetet som i stort liknar den beskrivning som gjorts tidigare i den här uppsatsen inom ramen för arbetsanpassningen och den teknologiska utvecklingen. Ny teknik under 1950- och 60-talet gjorde att gruvarbetet förändrades avsevärt.
Under denna period övergick gruvan i Kiruna från att vara ett dagbrott till att bli en underjordsgruva, och de redan befintliga underjordsgruvorna i Malmberget slogs ihop till en större gruva. I samband med detta infördes en ny brytteknik, något som både förutsatte och kunde användas som argument för en ökad centralisering av gruvarbetets planering.
Verksamheten kom att präglas av en oupphörlig granskning av produktionen, vilket ledde till att LKAB:s kår av tjänstemän blev större. Administrationen var emellertid låst av problembilden att arbetskraften var en begränsning för gruvornas effektivitet, och att den därför måste styras och kontrolleras. [...] Genom att ackordssatserna kopplades samman med ett system för tidsstudier kallat Universal maintenance standards (UMS) blev ackorden allt mer ett medel för att höja tempot i arbetet. [...] Gruvarbetet utarmades på kunskapskrävande innehåll, och kontrollen över arbetet flyttades till ett fåtal experter. När gruvarbetarna demonstrerade under strejken valde de att marschera under parollerna ”Vi är ej maskiner” och
”Vi vill ha människovärdet tillbaka”.71
I ljuset av den tidigare diskussionen om arbetsanpassning blir det tydligt att denna beskrivning av gruvarbetarnas situation ger uttryck för en alienerad relation till arbetet. Men det är här inte bara en fråga om “främlingskap i relation till arbetsorganisationen”. Arbetarna uttrycker i sina paroller att arbetet innebär en process av förfrämlingande från sin egen mänsklighet. Processerna av mekanisering och rationalisering gjorde att gruvarbetarna kom till insikten att även de hade blivit till maskiner i en toppstyrd tillväxtapparat. Det är utöver det en beskrivning av vad som skulle kunna ses som en brytpunk i den svenska välfärdskapitalismen.
Strejken i Malmfälten varade fram till 4 februari 1970 och resulterade bl.a. i att de strejkande arbetarna gick över från ackordsarbete till att få månadslön. Strejken utlöste en våg av vilda strejker och missnöje på svensk arbetsmarknad som direkt föranledde och relaterar till det omfattande arbetsmarknadspolitiska reformarbetet under 1970-talet. Det skulle även komma att leda in fackföreningsrörelsen på en mer radikal linje där frågan om arbetsanpassning och alienation i allt större utsträckning skulle lösas genom ökad makt för arbetarna inom ramen för företags- och ekonomisk demokrati. Johansson och Abrahamsson lyfter även hur den fackliga reaktionen grundade sig på en undersökning som genomfördes
71Nilsson Mohammadi, Robert (2018). s. 13 f.
1970 och som visade att 80 procent av LO-anslutna arbetare upplevde “fysiska arbetsmiljöproblem”.72En uppseendeväckande hög siffra.
Vid decennieskiftet var problemen på arbetsmarknaden och arbetarnas missnöje ett faktum. Härnäst följer analysen av LO:s rapport från 1971 Demokrati i företagen i vilken konkreta lösningar och handlingsplaner för 1970-talets arbetsmarknadspolitik presenterades.