3 Närståendebegreppet
4.2 Grov kvinnofridskränkning .1 NJA 2003 s. 144
4.2 Grov kvinnofridskränkning 4.2.1 NJA 2003 s. 144
I målet stod E. åtalad för att ha misshandlat och hotat sin hustru S. Han hade vid ett flertal tillfällen uppsåtligen tillfogad henne smärta vilket redogjorts för i underinstanserna. HD fann ingen anledning att frångå tingsrättens eller hovrättens bedömning i skuldfrågan utan lade istället stor vikt vid bedömandet om mannen skulle dömas för grov kvinnofridskränkning eller för varje enskilt brott som åtalet omfattade. I målet behandlades särskilt hur det tidsmässiga sambandet kunde kopplas till den upprepade kränkningen och dess karaktär. HD beaktade att endast en av gärningarna var av allvarligare karaktär men att det i samband med övriga kränkningar som skett under en sammanhängande tidsperiod klart fick anses överskrida det antal som krävdes för att de skulle bedömas som upprepade.
I domslutet diskuterades om gärningarna varit ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla. HD konstaterade i denna fråga att hänsyn till offrets hela situation måste tas. I detta fall var S. nyligen inflyttad till Sverige från Kenya. Kvinnan hade mycket begränsade kunskaper i det svenska språket, till detta framkom att hon inte hade något arbete utan fått i uppgift av mannen att ta hand om de gemensamma barnen. Mannen hade enligt domstolens bedömning inte aktivt försökt hjälpa kvinnan att integrera sig i det svenska samhället utan istället försökt avskärma henne från det. Kvinnan var därför att betrakta som utelämnad till mannens handlande och vilja. Mot bakgrund av
detta ansåg HD att det var tillräckligt för att de kränkande handlingarna skulle ha varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Mannen dömdes mot bakgrund av detta för grov kvinnofridskränkning.
4.2.2 RH 2004:48
I målet var A.H. åtalad för att ha ofredat och hotat sin före detta hustru A.N. under en period av fyra månader. Något fysiskt våld hade inte förekommit utan åtalet gällde bland annat att A.H. gjort tecken mot hustrun att han skulle skjuta henne, att han vid flera telefonsamtal sagt att han skulle bränna ner deras gemensamma bostad och egendom samt att han sagt till henne att han inte såg någon anledning att någon i familjen existerade om de inte var tillsammans. Hovrätten konstaterade att A.H. och A.N. genomgått en uppslitande skilsmässoprocess till vilken utredningen visat på att det under skilsmässan förekommit åtskilliga ordväxlingar och konfrontationer mellan paret samt att båda parter syntes ha varit lika aggressiva och aktiva. Gärningarna ansågs inte ha varit ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla då de inte kunde ses som allt för allvarliga, vilket i sin tur bedömts mot bakgrund av det förhållande som varit mellan makarna under den aktuella perioden då hoten pågått vilket fick hovrätten att döma A.H. för ofredande och olaga hot.
En av rättens ledamöter, hovrättsassessorn Ralf Järtelius var skiljaktig i frågan om rubriceringen och ansåg att A.H. skulle dömas för grov kvinnofridskränkning.
Järtelius menade på att antalet gärningar klart översteg vad som bör krävas för att kränkningen ska anses vara upprepad. Järtelius menade också att gärningarna utförts i syfte att kontrollera A.H. och förmå henne att återuppta relationen med honom och sedan rätta sig efter hans vilja.
4.2.3 Svea Hovrätt, B 2106-07, B 2249-07
I målen stod mannen R.N. åtalad för två fall av grov kvinnofridskränkning av två på varandra följande flickvänner. I det första fallet konstaterade tingsrätten att brotten varit utspridda över en avsevärd tid, från 2001 till 2006 och att det fanns två långa uppehåll mellan gärningarna. R.N. dömdes med beaktande av gärningarnas
tidsintervall för misshandel mot sin dåvarande sambo M.L. Hovrättens bedömning var att gärningarna, även om de var utspridda under en relativt lång tid, skulle bedömas som grov kvinnofridskränkning då tre av gärningarna, varav en allvarlig, inträffade under en förhållandevis kort tidsperiod.
I det andra fallet ansågs gärningarna mot flickvännen J.H. typiskt sett ha varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Gärningarna blev med tiden allvarligare varför tingsrätten rubricerade brottet som grov kvinnofridskränkning. Hovrätten konstaterade däremot att parets förhållande i fallet inte varit äktenskapsliknande i den mening som krävs för att gärningarna ska rubriceras som grov kvinnofridskränkning.
Det ansågs ändå utrett att de haft ett fast förhållande då det tillbringat mycket tid tillsammans och regelbundet sovit i mannens bostad. Med hänsyn till de rådande omständigheterna och med hänvisande till Högsta domstolens uttalande i NJA 2004 s.
97, var de att betrakta som närstående. Hovrätten dömde därför R.N. för grov fridskränkning.
4.2.4 Hovrätten över Skåne och Blekinge B 452-09
I målet framgick att den åtalade mannen J.M. och målsägande A. varit gifta sedan 1996. De hade tre barn tillsammans. Under ett tillfälligt uppehåll i relationen med A.
2004, träffade J.M. målsägande B. som då var 16 år gammal och bodde hos sina föräldrar. De inledde ett förhållande som ledde till att B. senare flyttade in hos J.M.
och A i deras gemensamma lägenhet. A. och B. har under tiden som de bott ihop med J.M. fått utstå misshandel, hot samt tvingats till trekant vid ett flertal tillfällen. Även barnen har blivit utsatta för upprepad misshandel av J.M. under denna period i deras gemensamma bostad.
Hovrätten övervägde att undanröja domen och återförvisa målet. Tingsrätten hade ogillat åtal för vissa av gärningarna utan att redovisa detta i domskälen. En förnyad rättegång ansågs dock leda till allt för stora påfrestningar för parterna. Domstolen valde istället att tolka tingsrättens dom och slå fast vad tingsrätten dömt mannen för.
Under tiden som A och B arbetade på samma arbetsplats var målsägandena konstant tvingade att skicka SMS till J.M. Uteblivna svar ledde till att J.M. hotade och kränkte kvinnorna. I målet uttalades att det förelåg en mängd starkt försvårande omständigheter. J.M. hade bland annat hållit både A och B i vad som kan beskrivas som slavliknande förhållanden under en mycket lång tid. Den misshandel som han utsatt dem för har i ett stort antal fall utgjorts av en rå och hänsynslös tortyr.
Vittnesmål från A:s föräldrar och syskon gav bland annat stöd åt vad målsägandena berättat, om hur de tvingats ta avstånd från sina familjer och blivit isolerade från dem.
Brotten har ansetts i högsta grad varit ägnade att skada tryggheten och tilliten hos målsägandena i deras förhållande som närstående personer.
Mot bakgrund av nyss nämnda avvägande som gjorts konstaterade hovrätten att det rörde sig om ett stort antal begångna brott bland annat grov våldtäkt, grov fridskränkning samt grov kvinnofridskränkning. Våldtäkterna mot målsägande A.
tillika hans fru, skedde under tiden januari 2002 till 5 augusti 2008. J.M. hade då vid ett stort antal tillfällen misshandlat A. genom att utdela slag på kroppen under samlag och så gott som dagligen först misshandlat A. för att sedan utnyttja den hotfulla situationen han framkallat och därefter tvinga henne till samlag och andra med samlag jämförliga handlingar. Vad beträffar den grova kvinnofridskränkningen som skett under perioden maj 2004 till 5 augusti 2008 har J.M. ansetts skyldig till att ha utövat olaga tvång, berövat henne friheten samt misshandlat och hotat henne. Hovrätten fann det styrkt att även B, utsatts för grov våldtäkt samt vad som omfattas av grov kvinnofridskränkning då han på likande sätt, som mot målsägande A. våldtagit B.
under perioden maj 2004 till augusti 2008 och utsatt henne för upprepade kränkningar. Hovrätten fann även att J.M. gjort sig skyldig till grov fridskränkning mot sina barn, M. och G. då han under tiden maj 2004 till augusti 2008 misshandlat dem genom att utdela sparkar och slag.
När det gäller åtalen för grov kvinnofridskränkning omfattade hovrättens prövning enbart de gärningar som avser olaga hot, med hot förövat olaga tvång till att medverka vi sexuell handling med annan person och olaga frihetsberövande genom att låsa ute kvinnorna på balkongen. Den närmaste rutinartade misshandeln som J.M. utsatt kvinnorna för har lett till att de inte kunnat hävda någon egen vilja. J.M. har på ett
systematiskt sett berövat kvinnorna deras självbestämmanderätt däribland deras sexuella integritet.
Vad beträffar brotten som begåtts mot B får bedömningen först göras sett till att hon fram till juni 2006 varit bosatt i sitt föräldrahem. B besökte visserligen J.M. varje vecka men kan inte under denna tid anses ha bott tillsammans med honom under äktenskapsliknande förhållanden. Först när B flyttade in lägenheten med J.M. och A får de emellertid anses ha bott tillsammans under sådana förhållanden i den mening som avses i BrB 4:4 a andra stycket. Detta innebär att J.M. för gärningarna före juni 2006 ska dömas särskilt för olaga hot respektive två fall av olaga frihetsberövande vilka var att bedöma som mindre grova brott. De brott som J.M. begick under tiden från juli 2006 till augusti 2008 omfattas däremot av bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning. Det var då frågan om några fall av olaga hot och ett fall av olaga frihetsberövande kunde anses uppfylla kraven på en upprepad kränkning som varit ägnad att allvarligt skada B:s självkänsla. Vid bedömningen av om den förutsättning ansågs uppfylld fick emellertid även den samtidiga våldtäktsbrottsligheten, vilken dömts för särskilt i brottskonkurrens, beaktas enligt hovrättens uttalande. Därför dömdes J.M. även för grov kvinnofridskränkning mot B.68