Rekvisitet ägnade att allvarligt skada självkänslan

5.4 Rekvisitet ägnade att allvarligt skada självkänslan

Fridskränkningsrekvisitet, ägnade att allvarligt skada självkänslan, är att betrakta som ett normerande rekvisit. Det behöver inte framgå att gärningarna verkligen har skadat offrets självkänsla. Gränsdragningarna är därför mycket svåra då både domstolarna och enskilda domare är oeniga i flera frågor. Sammantaget krävs det att gärningarna ska anses vara ägnade att allvarligt skada offrets självkänsla vilket är jämförbart med att handlingarna ska leda till att offret bryts ned.

Att-rekvisitet prövades i NJA 2003 s. 144 där det framgick att mannen och kvinnan varit gifta under de aktuella händelserna Med beaktandet av att hänsyn ska tas till hela situationen var det i detta fall hoten och misshandeln i kombination med kvinnans livssituation, däribland mannens strävan att isolera henne från kontakt med någon utanför relationen, som ska anses ha skadat hennes självkänsla. Kvinnan var enligt redogörelserna i målet i stort sett avskärmad från samhället då hon inte talade svenska, var arbetslös och hade en mycket begränsad umgängeskrets. Att mannen inte aktivt hjälpt henne att komma tillrätta med sin tillvaro i samhället skulle med största sannolikhet inte ses som en kränkande handling om den utgjort en isolerad händelse.

Sett till den helhetsbedömning som domstolen gjort framgick det tydligt att rekvisiten, led i en upprepad kränkning och ägnat att-rekvisitet förelegat då hon varit utlämnad till mannens handlande och vilja. Ändamålet med bestämmelsen är enligt förarbetena satt till att omfatta personer med det verkliga skyddsintresset. Skyddet inträder när handlingarna bedöms bryta ner en persons självkänsla sett till offrets hela situation.⁷⁴ Kvinnan hade fått i uppgift av mannen att ta hand om de gemensamma barnen och sköta övriga sysslor i hemmet, då kvinnan försökt skicka brev till sina anhöriga i hemlandet beslagtog mannen dessa. Handlingen kan jämställas med han berövade kvinnan sin självkänsla genom att isolera henne från att nå ut till någon utanför                                                                                                                

74 Prop. 1997/98:55 s. 81.

relationen vilket var hennes mål. I fallet framgår det också att gärningarna som skett inom relationen byggt på att mannen ökat kvinnans beroende av honom, då hon inte haft någon inkomst, samtidigt som gärningarna vilka ansetts ha skadat hennes självkänsla förekommit i allt högre frekvens då hennes vilja var att bli mer självständig. En fråga som inte beaktas var huruvida en bedömning ska göras till om paret hade en delad hushållning. I fallet kan arbetet som kvinnan fått göra i hemmet då hon tagit hand om de gemensamma barnen och matlagningen jämställas mot att en sådan förelegat. En delad hushållning behöver inte innebära att kvinnan ska tillföra något ekonomiskt till relationen utan pekar främst på att det i fall som inte rör äkta makar kan vara av vikt för att fastställa att de bor eller har bott tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Det kan i fallet dock ses som att mannen styrt hennes liv då hans vilja var att hon skulle stanna i hemmet för att begränsa hennes kontakter med omvärlden.

I fallet RH 2004:48 beaktade domstolen rekvisitet mot den utsatta kvinnans hela situation. Mannen hade både under äktenskapet och efter separationen gjort sig skyldig till olaga hot och ofredande både i hemmet och utanför. Hovrättens tillämpning vad beträffar, hela situationen, tyder på att det inte förutsätts att den trygghet som anses tillkomma i hemmet alltid ska finnas tillhands för att gärningarna kan bedömas skada självkänslan hos personen. Det förutsätter däremot att offret vid den sammanslagna bedömningen befinner sig i en utsatt ställning vilket kan ses mot att personerna är närstående varandra. Detta indikerar på att varje händelse ska tas i beaktning för att utreda om offret anses befinna sig i en utsatt situation. Ändamålet är alltså inte bara att ta tillvara på de fridskränkningsbrott som kan ses ske i anslutning till hemmet utan även sett till förhållandet mellan personer som präglas av att de är att betrakta som närstående och därmed anses vara i en särskilt utsatt situation.

Fallet visade på kravet att det, utöver att paret varit gifta, även krävs att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. I likhet med vad som framgår av rättsfallet NJA 2003 s. 144 ska dessa frågor bedömas med utgångspunkt dels i hur allvarliga gärningarna varit, dels till brottsoffrets hela situation. Hovrätten konstaterade att mannen inte vid något tillfälle utövat våld mot kvinnan, emellertid hade hans agerande framgått som skrämmande för henne främst mot bakgrund av hans psykiska ohälsa. Det var heller inte fråga om alltför allvarliga gärningar sett mot

bakgrund av det förhållande som rått mellan makarna. Gärningarna var typiskt sett heller inte ägnade att allvarligt skada offrets självkänsla. Det inträffade kan som hovrätten redovisat ovan förklaras av andra orsaker i förhållandet mellan makarna, främst med hänvisande till att en skilsmässa kan leda till vissa dispyter då det kan uppfattas som påfrestande. Mot bakgrund av detta resonemang fann hovrätten att var och en av gärningarna skulle rubriceras som ett särskilt brott då de inte varit ägnade att skada hennes självkänsla. Huruvida bråk inom ett äktenskap ska ses som en förmildrande omständighet och därmed frånta de begångna gärningarnas fridstörande karaktär vilket hovrätten har gjort står inte att finna i motiven till bestämmelsen. En sådan tillämpning bör därför göras med försiktighet, samtidigt det kan tyckas förenligt att beakta den typen av situation, vid de fall då båda parterna är lika delaktiga då offrets självkänsla typiskt sett inte kan anses ha skadats.