3 Närståendebegreppet
3.4 Tidsligt och rumsligt sammanhang
Jämför man bestämmelserna i BrB 4:4 a med de brottsliga gärningarna i kapitel 3, 4, 6 och 12 samt lagen om kontaktförbud som ligger till grund för fridskränkningsbrotten ska det uppmärksammas att 4:4 a frångår huvudregeln, att det kontinuerligt går att skapa en brottsenhet som är knuten till något av brotten. Förutsättningen till detta påstående är att handlingen sker någorlunda samtidigt, vilket visar på skillnaden mellan en enkel brottslighet och de fall som får bedömas som upprepande, med andra
ord att vissa händelseförlopp kan ses utgöra ett mönster som sammantaget leder till att den kränkta personen bryts ner. Samtidigheten är ett relativt begrepp vilket kräver att det rör sig om upprepade kränkningar mot en person under en längre tid än vad som kan tänkas ske vid tillexempel en misshandel enligt BrB 3:5.61 Anledningen till att göra denna jämförelse är för att belysa att det finns situationer där fastställandet av en brottsenhet ska kunna härledas direkt till en straffbestämmelse men att det i förhållanden som rör fridskränkningsbrott finns ytterligare en dimension då förutsättningarna varierar sett till de upprepade gärningarna vilket kan leda till viss problematik. I praxis förekommer det att ett flertal gärningar, som normalt sett får anses utgöra mindre brottsenheter, läggs samman till en större brottsenhet vilket är fallet med BrB 4:4 a. Detta leder till att brottet rubriceras som ett brott placerat i en högre svårighetsgrad utan att brottsligheten kan beskrivas i termer av att vara perdurerande.62 I situationer som uppkommer rörande BrB 4:4 a är det mer en regel än ett undantag att gärningarna som faller in under bestämmelsen sker med visst mellanrum under en längre tid. När det gäller hur dessa kriterier påverkar gärningens omfattning finns det inga tydliga gränser för hur bedömningen ska göras. I normala fall kan man utgå ifrån att misshandeln eller kränkningen sker på olika dagar eller platser vilket då leder till bedömningen att det rör sig om flera brott.
Brottskonstruktionen för fridskränkningsbrotten utgör en i det närmast helt unik struktur, där de enskilda brotten tillsammans får anses konstituera delar i en helt annorlunda typ av kränkning än de som aktualiseras genom de enskilda gärningarna.
De enskilda brotten utgör, som Ulväng uttryckt i sin artikel i SvJT 2011, närmast bevisfakta för att offrets självkänsla skadats på ett allvarligt sätt och det är det faktum att gärningarna duger för att åstadkomma denna följd som medför att ett händelseförlopp kan komma att kvalificeras och bestraffas som ett samlat brott. Till detta tillägger Ulväng att: ”för att undvika missförstånd ska understrykas att domstolar alltid måste göra en bedömning av huruvida de enskilda brotten är ägnade att allvarligt skada offrets självkänsla. Det är således inte fråga om någon automatik i en omklassificering”.63
61 Ulväng, M, s. 212 och s. 245 f.
62 Prop. 1997/98:55, s. 132.
63 Ulväng, Magnus, Sammanläggning av flera systematiskt begångna brott till ett grovt brott - en replik, SvJT 2011 s. 1042. I vilken Ulväng kommenterar möjligheten att lägga samman enskilda brott till ett med följd att placeringen i svårighetsgrad ändras, till vilket han är någorlunda kritisk.
Vid bestämmelsens tillkomst uttalades endast att det ska röra sig om upprepade kränkande gärningar. Bedömningen ska som tidigare nämnts göras med utgångspunkt i gärningarnas karaktär. Ju allvarligare en gärning är, desto färre gärningar krävs för att kränkningarna ska anses som upprepade. För att bringa klarhet till detta rekvisit får istället några av rättsfallen som behandlat det tidsmässiga sambandet anses vägledande.64 I NJA 2003 s. 144 uttalade HD bland annat att gärningarna ska ha ett visst tidsmässigt samband. Även om domstolen endast fann att gärningarna begångna vid ett tillfälle varit av allvarligare slag så ansågs det att övergreppen varit så många att antalet klart översteg vad som krävs för att kränkningen av offrets integritet ska anses som upprepad. I ett annat fall hade en man vid flera tillfällen hotat sin sambo samt vid två tillfällen misshandlat henne. Domstolen dömde mannen för misshandel och olaga hot med motiveringen att misshandeln begåtts under en mycket begränsad tid.65 Bedömning visar i sin tur att gärningarna och kränkningarna ska ha skett med ett visst tidsintervall för att de ska uppfattas som upprepade och därmed utgöra ett fridskränkningsbrott. Det är med andra ord inte frågan om att utvidga bestämmelsens omfattning utan istället göra en avvägning till vilka personer som utgör de med det verkliga skyddsintresset.
I motsats kan tilläggas att gärningar som begåtts med ett för långt mellanrum kan få till följd att fridskränkningsrekvisiten inte anses uppfyllda. Här är dock läget än mer oklart. I praxis har till exempel ett uppehåll på åtta månader mellan gärningarna ansetts vara för långt.66 I ett annat fall hade ett tvåårigt uppehåll bedömts utgöra ett tidsmässigt samband. I fallet hade de resterande misshandelstillfällena begåtts under en mer begränsad tid vilket fick ses kompensera för det långa uppehållet.67 Om de tidigare gärningarna endast var till för att styrka förekomsten av ett upprepande mönster framkom inte av domstolens resonemang.
64 Rättsfallen analyseras utförligare i kapitel 4.
65 RH 2008:7.
66 Hovrätten över Skåne och Blekinge, B 687-08.
67 Svea Hovrätt, B 6798-05.
4. Gällande rätt
4.1 Inledning
Rättsfallen som berörs i detta kapitel har valts ut för att belysa hur domstolen tolkat och tillämpat rekvisiten; närstående, led i en upprepad kränkning och ägnat att alvarligt skada personens självkänsla. Då förarbetena stadgar att det åligger domstolen att närmare precisera rekvisitens innebörd är studierna av yttersta vikt för att fastställa betydelsen av begreppen enligt dess tolkning och tillämpning.