Grundläggande rättigheter

I 2 kap. RF finns det intaget ett grundlagsskydd för ett antal fri- och rättigheter. Skyddet omfattar bl.a. yttrandefriheten. Vidare uppställs ett skydd mot undersökning av brev och mot andra intrång i förtroliga postförbindelser samt mot vissa betydande integritets-intrång. Det skydd som regeringsformen ger för grundläggande fri- och rättigheter gäller i huvudsak endast mot det allmänna, dvs. inte förhållandet enskilda emellan.

I 2 kap. 1 § första stycket RF anges att var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Enligt 2 kap. 20 och 21 §§ RF får begränsningar i yttrandefriheten endast göras i lag och endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begräns-ning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det

Grundläggande reglering SOU 2021:29

ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folk-styrelsens grundvalar. En begränsning får inte heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Av 2 kap. 23 § RF framgår vidare att yttrandefriheten endast får begränsas för vissa särskilda angivna ändamål, t.ex. med hänsyn till rikets säker-het, enskildas anseende, privatlivets helgd, förebyggandet och be-ivrandet av brott eller om särskilt viktiga skäl föranleder det. Som exempel på yttrandefrihetsbegränsningar som kan hänföras till de angivna tillåtna begränsningsändamålen kan nämnas bl.a. åtskilliga tystnadspliktsbestämmelser och bestämmelserna i 4 kap. 8 § BrB om brytande av posthemlighet.

Regleringen om yttrandefrihet i regeringsformen syftar till att nödvändiga begränsningar inte ska träffa yttrande- och informations-friheternas kärna. I tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets-grundlagen läggs ett mer detaljerat skyddssystem för tryck- och yttrandefriheterna fast.

I 2 kap. 6 § första stycket RF stadgas att var och en är gentemot det allmänna skyddad mot undersökning av brev eller annan förtro-lig försändelse. Organ för det allmänna får således inte bryta brev eller andra slutna försändelser. Inte heller får genomlysning ske av brev så att de kan läsas. Grundlagsskyddet gäller endast för sådana försändelser som är att betrakta som förtroliga. Skyddet gäller för såväl privata brev som affärsbrev. Utanför skyddet faller t.ex. vykort och reklamblad (se prop. 1975/76:209 s. 147 f. och 287.). Skyddet mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse gäller bara så länge försändelsen är under befordran. När försändelsen har nått adressaten kan andra skyddsregler träda i funktion (se SOU 1975:75 s. 200 f.).

Skyddet för förtrolig kommunikation får begränsas endast genom lag och bara för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demo-kratiskt samhälle (2 kap. 20 och 21 §§ RF). Sådana begränsningar har införts t.ex. i 27 kap. RB där det finns bestämmelser som ger brotts-bekämpande myndigheter rätt att hålla kvar och beslagta försändelser.

Enligt 2 kap. 6 § andra stycket RF är var och en skyddad gentemot det allmänna mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartlägg-ning av den enskildes personliga förhållanden. Även inskränkkartlägg-ningar

SOU 2021:29 Grundläggande reglering

i detta skydd får göras endast genom lag och under de förutsättningar som anges i 2 kap. 20 och 21 §§ RF.

Avgörande för om en åtgärd ska anses innebära övervakning eller kartläggning är inte dess huvudsakliga syfte utan vilken effekt som åtgärden har. Vad som avses med övervakning respektive kartläggning får bedömas med utgångspunkt från vad som enligt normalt språk-bruk läggs i dessa begrepp. Vid bedömningen av vilka åtgärder som kan anses utgöra ett ”betydande intrång” ska både åtgärdens omfatt-ning och arten av det intrång som åtgärden innebär beaktas. Även åtgärdens ändamål och andra omständigheter kan ha betydelse. Be-stämmelsen omfattar endast sådana intrång som på grund av åtgärdens intensitet eller omfattning eller av hänsyn till uppgifternas integri-tetskänsliga natur eller andra omständigheter innebär ett betydande ingrepp i den enskildes privata sfär. (Se prop. 2009/10:80 s. 250.)

4.2.2 Europakonventionen

Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-heterna och de grundläggande frirättig-heterna (Europakonventionen) är inkorporerad i svensk rätt och gäller som svensk lag (SFS 1994:1219).

Enligt 2 kap. 19 § RF får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.

Genom att underteckna Europakonventionen har staten vidare garan-terat var och en, som befinner sig under dess jurisdiktion, de fri- och rättigheter som anges i konventionen.

Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till bl.a.

respekt för sitt privat- och familjeliv och sin korrespondens. Rätten till respekt för korrespondens omfattar skriftliga meddelanden. Det anses principiellt vara ett ingrepp i denna rättighet när någon hindrar eller kontrollerar överförandet av skriftliga meddelanden. I samman-hanget brukar också artikel 6 nämnas, som handlar om rätten till en rättvis rättegång.

Offentlig myndighet får inte inskränka rättigheterna enligt arti-kel 8 annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säker-heten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oord-ning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Grundläggande reglering SOU 2021:29

Artikel 8 i Europakonventionen ger enligt sin praxis upphov inte bara till en negativ förpliktelse för det allmänna att avhålla sig från omotiverade inskränkningar i rättigheterna, utan även en positiv skyldighet för det allmänna att se till att enskilda tillförsäkras en rätt till skydd för privat- och familjeliv. Ett sådant skydd tillförsäkras bl.a.

genom kriminalisering av olika åtgärder som innefattar intrång i den personliga integriteten. En förutsättning för att staten ska kunna leva upp till kraven på att upprätthålla rättstryggheten för enskilda är att staten har en väl fungerande och effektiv brottsbekämpning (se t.ex.

SOU 2015:31 s. 52 f. och SOU 2017:75 s. 60 f.).

Enligt artikel 10 i Europakonventionen har var och en rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Även enligt Europa-konventionen får yttrandefriheten inskränkas under vissa förutsätt-ningar. Sådana begränsningar måste vara föreskrivna i lag och nöd-vändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till bl.a. den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott eller för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids.

4.2.3 EU:s rättighetsstadga

Bestämmelser om rätt till respekt för privatlivet, enskildas kommu-nikationer och yttrandefrihet finns också i artiklarna 7 och 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Av artikel 52.3 i stadgan följer att i den mån stadgan omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av Europakonventionen, ska de ha samma innebörd och räckvidd som enligt konventionen eller ett mer långtgående skydd. Varje begränsning i utövandet av de fri- och rättigheter som erkänns i stadgan måste vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa fri- och rättigheter.

Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, göras endast om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors fri- och rättigheter (artikel 52.1).

Rättighetsstadgan är bindande genom det s.k. Lissabonfördraget och har inom sitt tillämpningsområde (dvs. sådant som omfattas av unionsrätten) företräde framför svensk rätt.

SOU 2021:29 Grundläggande reglering

4.3 Dataskyddsreglering