Utlämnande från postverksamheten på

uppgifter som rör misstanke om brott eller brottslig verksamhet till en brottsbekämpande myndighet som har att ingripa mot brottet eller den brottsliga verksamheten, om det för brottet är föreskri-vet fängelse i ett år eller mer eller om den brottsliga verksamheten innefattar ett sådant brott.

Bestämmelsen om utlämnande på begäran bör stå kvar

Även om det införs en möjlighet för den som bedriver postverk-samhet att på eget initiativ lämna uppgifter om misstänkta brott till brottsbekämpande myndigheter, bör den reglering om utlämnande på begäran som i dag återfinns i 2 kap. 15 § andra stycket postlagen, stå kvar. Det bör nämligen säkerställas att ett utlämnande från

post-SOU 2021:29 Ökade möjligheter att lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter

verksamheten av uppgifter som omfattas av tystnadsplikt alltid sker i de fall de brottsbekämpande myndigheterna är i behov av uppgifterna.

Det bör också säkerställas att ett utlämnande sker utan onödigt dröjsmål, dvs. utan att ett ställningstagande i frågan först behöver göras av den utlämnande verksamheten. Liksom i dag bör således be-dömningen av om rekvisiten för ett utlämnande är uppfyllda göras av den begärande myndigheten (jfr prop. 1993/94:38 s. 87).

Uppgifter bör kunna lämnas ut i fler fall än i dag

Enligt 2 kap. 15 § andra stycket postlagen ska den som bedriver post-verksamhet på begäran lämna uppgifter som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, Polismyndigheten eller någon annan myndig-het som har att ingripa mot brottet, om det för brottet inte är före-skrivet lindrigare straff än fängelse i två år. För att uppgifter ska få lämnas ut med stöd av bestämmelsen krävs alltså ett brott med ett lägsta straff på två år. Regleringen kan användas av brottsbekämpande myndigheter för att hämta in uppgifter om t.ex. ett misstänkt grovt narkotikabrott eller grovt vapenbrott. Andra brott som innehåller ett i sammanhanget tillräckligt högt minimistraff är t.ex. mord, dråp, människorov, människohandel och våldtäkt.

Bestämmelsen kan däremot inte användas för att hämta in upp-gifter om misstänkta dopningsbrott, inte ens om det aktuella brottet är att bedöma som grovt. Regleringen kan inte heller användas om misstanken gäller narkotikabrott av normalgraden, brott mot lagen om hälsofarliga varor eller lagen om handel med läkemedel. Det är inte heller möjligt att hämta in uppgifter i ärenden som rör vållande till annans död och där den dödande substansen har skickats med post. Således är det inte möjligt för brottsbekämpande myndigheter att i dessa fall hämta in uppgifter om särskilda brev eller om enskilda personers förbindelse med postverksamheten i samband med beford-ran av brev. Tvåårsregeln medför därmed stora svårigheter för de brottsbekämpande myndigheterna i deras arbete med att bekämpa handeln med missbrukssubstanser via internet.

Dagens reglering ställer till problem även i andra utredningar. Kravet på minst två års fängelse i straffskalan medför att uppgifter som om-fattas av tystnadsplikten i postlagen inte kan hämtas in i utredningar

Ökade möjligheter att lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter SOU 2021:29

som rör t.ex. bedrägeri, oavsett om det aktuella brottet är att bedöma som grovt eller inte.

I 27 kap. 3 § RB regleras möjligheten att ta brev och andra för-sändelser som finns hos ett postbefordringsföretag i beslag. Sådana försändelser får tas i beslag om det för brottet är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Det innebär att fängelse i ett år eller mer ska ingå i brottets straffskala. Beslag av brev och andra försändelser som finns hos ett postbefordringsföretag kan därmed ske vid utredning av ett flertal brott av normalgraden, t.ex. narkotikabrott, dopningsbrott, brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor och brott mot lagen om handel med läkemedel. Beslag av brev och andra för-sändelser hos ett postbefordringsföretag kan även ske i samband med utredningar om bedrägeri och vållande till annans död.

Det bör rimligen inte ställas högre krav på utlämnanden av upp-gifter som rör ett brev, än vad som gäller för att ta ett brev i beslag hos ett postbefordringsföretag. Intresset av skydd för den enskildes personliga integritet kan inte sägas vara starkare i det fall där endast uppgifter om ett brev begärs ut än i det fall där brevet tas i beslag och även öppnas. Regleringen i postlagen bör därmed inte innehålla högre ställda krav på straffsatser för brottet än vad som gäller enligt aktuell reglering i rättegångsbalken.

Uppgifter som omfattas av tystnadsplikten enligt postlagen bör alltså kunna lämnas ut till brottsbekämpande myndigheter på begäran vid misstanke om brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer.

Det bör stå klart att uppgifterna även får begäras in i underrättelseverksamhet

Regleringen i nuvarande 2 kap. 15 § andra stycket postlagen innebär alltså att den som bedriver postverksamhet på begäran ska lämna uppgifter som rör misstanke om brott till en myndighet som har att ingripa mot brottet. Bestämmelsen är uppbyggd så att en uppgift som omfattas av tystnadsplikt enligt regleringen i 2 kap. 14 § postlagen, ska lämnas ut på begäran om den gäller ”misstanke om brott”. En liknande skrivning finns i 6 kap. 22 § första stycket 2 LEK. Trots ordalydelsen i den bestämmelsen anses den inte vara begränsad till en förundersökningssituation utan kan användas av

brottsbekäm-SOU 2021:29 Ökade möjligheter att lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter

kommunikation i underrättelseverksamhet (se SOU 2015:31 s. 198 f., SOU 2017:71 s. 101 och Ds 2020:12 s. 160 f.). Den aktuella regler-ingen tillämpas i praktiken också i de brottsbekämpande myndig-heternas underrättelseverksamhet. Det har dock av flera utredningar föreslagits att bestämmelsen ska justeras för att klargöra att den får användas av brottsbekämpande myndigheter för att hämta in upp-gifter också i underrättelseverksamhet (se senast Ds 2020:12). Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Det förekommer att regleringen i 2 kap. 15 § andra stycket post-lagen används av brottsbekämpande myndigheter för att hämta in uppgifter om särskilda brev m.m. även i underrättelseverksamhet.

Det framstår som klart att regleringen också har det användnings-området. Av rättssäkerhetsskäl bör dock lagstiftning som innebär att brottsbekämpande myndigheter får tillgång till uppgifter som rör enskildas privatliv vara så tydlig som möjligt. Uttrycket ”misstanke om brott” kan föra tankarna till en misstänkt redan begången kon-kret gärning. Med de brottsbekämpande myndigheternas underrät-telseverksamhet avses dock främst arbete med insamling, bearbet-ning och analys av information i syfte att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet när det ännu inte finns misstankar om att något konkret brott har begåtts (se t.ex. prop. 2017/18:269 s. 294). För att klargöra att uppgifter som omfattas av tystnadsplikt enligt postlagen under vissa förutsättningar får hämtas in även i underrättelseverksam-het bör därför bestämmelsen förtydligas.

Uttrycket ”brottslig verksamhet” används i lagstiftning för att av-gränsa åtgärder som vidtas i underrättelseverksamhet (se t.ex. 2 kap.

1 § lagen [2018:1693] om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område och 2 § lagen [2012:278] om inhämt-ning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekäm-pande myndigheternas underrättelseverksamhet). Med uttrycket avses verksamhet av viss konkretion (se prop. 2009/10:85 s. 362 f.). Där-emot krävs inte att misstanken avser en konkretiserad gärning på samma sätt som vid förundersökning. Uttrycket ”brottslig verksam-het” bör användas även i postlagen.

Ökade möjligheter att lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter SOU 2021:29

6.6.5 Post- och telestyrelsens möjligheter att lämna