Sök med hundar

Det har till utredningen framförts att det hade varit ett bra hjälp-medel i det brottsbekämpande arbetet att låta hundar söka efter miss-tänkta postförsändelser. Flera aktörer har angett att Polismyndig-heten borde få tillträde till postterminalerna för att där låta sina hundar söka efter misstänkta försändelser, utan att en förundersökning har inletts.

Det kan inledningsvis konstateras att det inte finns något lagligt hinder mot att en enskild aktör använder sig av hundar för att efter-söka t.ex. misstänkt narkotika i sina lokaler. Däremot innebär, som tidigare framgått, dagens reglering om tystnadsplikt i postlagen ett hinder mot att uppgifter om misstänkta brev därefter lämnas vidare till brottsbekämpande myndigheter.

När det gäller en brottsbekämpande myndighets möjligheter att genomsöka en postoperatörs lokaler är saken en annan. Enligt 2 kap.

6 § första stycket RF är var och en gentemot det allmänna skyddad

Ökade möjligheter att lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter SOU 2021:29

mot husrannsakan och liknande intrång. Bestämmelsen är tillämplig även för privata företag. Någon närmare definition av begreppet hus-rannsakan ges inte i regeringsformen, men enligt lagmotiven används uttrycket för att beteckna varje av myndighet företagen undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe oavsett syftet med under-sökningen (se prop. 1973:90 s. 246). Uttrycket ”liknande intrång”

avser sådana intrång som inte kan sägas ske i undersökningssyfte (se prop. 1975/76:209 s. 147). Med hus avses inte bara bostadshus utan även andra byggnader, t.ex. ekonomi- och uthusbyggnader, fabriker och magasin. Begreppet rum avses omfatta även kontors- och lager-lokaler.

Skyddet mot husrannsakan får begränsas endast genom lag och bara för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle (se 2 kap. 20 och 21 §§ RF). Sådana begränsningar har in-förts i 28 kap. RB, där polisens befogenheter att göra husrannsakan i den brottsutredande verksamheten regleras. I polislagen (1984:387) finns bestämmelser om husrannsakan som kan användas då polisen behöver få tillträde för att fullgöra någon specialreglerad uppgift eller för att förebygga en fara. Bestämmelser om husrannsakan finns även i smugglingslagen och lagen (1991:572) om särskild utlännings-kontroll.

En husrannsakan kan göras i syfte att söka efter föremål (reell rannsakan) eller efter personer (personell husrannsakan). Reell hus-rannsakan kan, enligt regleringen i rättegångsbalken, vidtas för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller förvar eller annars för att inom ramen för en brottsutredning utröna omständigheter som kan få betydelse för utredning om brottet eller om förverkande enligt 36 kap. 1 b § BrB.

Som förutsättning för en reell husrannsakan krävs enligt 28 kap.

1 § RB att det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa. Hos någon annan än misstänkt kan husrann-sakan äga rum, om brottet begåtts hos denne, om den misstänkte har gripits där eller om det annars finns synnerlig anledning att syftet med åtgärden kommer att uppnås. Uttrycket ”synnerlig anledning”

innebär enligt JO att det ska föreligga en eller flera faktiska omstän-digheter som påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig att husrannsakan ger det förväntade resultatet (se JO 1985/86 s. 123 och 1988/89 s. 68).

SOU 2021:29 Ökade möjligheter att lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter

Förordnande om husrannsakan meddelas enligt 28 kap. 4 § RB av undersökningsledare, åklagare eller rätten. Enligt 28 kap. 5 § får dock en polis som inte är undersökningsledare göra husrannsakan utan förordnande, om det är fara i dröjsmål.

Husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden upp-väger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse (28 kap. 3 a §).

För såväl reell som personell husrannsakan enligt rättegångsbalkens regler krävs att en förundersökning har inletts. En husrannsakan enligt balken får således som utgångspunkt inte göras i brottsförebyggande syfte eller i syfte att upptäcka brott. Huvudsyftet får inte heller vara att skaffa överskottsinformation, dvs. information om annan brotts-lighet (se JO 1988/89 s. 47).

Det är som utgångspunkt inte heller möjligt att samtycka till an-vändning av ett tvångsmedel. För reell husrannsakan finns dock en bestämmelse i 28 kap. 1 § tredje stycket RB som anger att för hus-rannsakan hos den misstänkte får det inte i något fall åberopas dennes samtycke, om inte den misstänkte själv har begärt att åtgärden ska vidtas. Bestämmelsen har i delar av doktrinen tolkats som att en icke misstänkt person kan samtycka till husrannsakan och att ett sådant samtycke dispenserar från samtliga de krav som ska vara uppfyllda för att husrannsakan ska få företas. Det finns dock olika uppfatt-ningar i frågan (se JO 1991/92 s. 114 och Gunnel Lindberg, Straff-processuella tvångsmedel, 2018, s. 64 med där gjorda hänvisningar).

Den angivna s.k. undantagsregeln skulle möjligen kunna tillämpas för det fall Polismyndigheten skulle bjudas in av en postoperatör för att söka igenom en terminal efter misstänkta försändelser, utan att en förundersökning är inledd. Med hänsyn till den grundläggande regleringen i regeringsformen kan man dock ställa sig frågande till om polisens verksamhet bör grundas på användning av en omtvistad undantagsregel. För det fall syftet är att Polismyndigheten regel-bundet ska söka igenom postoperatörernas lokaler med hundar kan det därför finnas anledning att reglera frågan särskilt. Frågan ryms inte inom uppdraget eller den tid som står till förfogande för upp-dragets slutförande. Om frågan bedöms som angelägen får den därför behandlas i ett annat sammanhang.

7 Tystnadsplikt vid kontroll