Handelshinder som Påverkar Internationaliseringen av Tjänsteföretag

Att upptäcka och kunna minska eller överkomma hinder för handel med tjänster är svårare än för handel med produkter. Tjänster kan oftast inte tullas vid gränserna eller ha en satt importkvot för att regleras. Nationer har istället skapat sina egna sätt att reglera tjänstehandel

över gränserna. Det största handelshindret för tjänster idag är diskriminerande lagar stiftade av stater. (Reif, Whittle & Thurmond, 1997) Det som saknar materiellt innehåll är dock mycket svårt att kontrollera vid nationsgränser som till exempel kunskap. Många av de immateriella produkterna kan levereras i etern, vilket i praktiken kommer omöjliggöra för nationalstaterna att helt kontrollera och styra denna handel (Bern, 2002). På grund av tjänsteprocessens förlopp uppkommer handelshinder för tjänster istället ofta på grund av olika affärskulturer i olika länder. Kulturella skillnader försvårar internationaliseringsprocessen för tjänsteföretag vilket ofta blir märkbart då säljare och köpare är beroende av en effektiv kommunikation för att tjänsten ska genomföras. Ett annat handelshinder som kan uppstå innan och under själva internationaliseringsprocessen rör finansiering. Om företag saknar de interna resurserna måste de söka extern hjälp från exempelvis Sida.

3.4.1 Regleringen av tjänstehandel

Efter andra världskriget började länder runt om i världen arbeta för att minska de handelshinder som stoppade en vidare internationalisering (Bern, 2002). Nationer valde tidigare att vara protektionistiska för att skydda sin inhemska tjänsteindustri. Trots friare marknader pågår det fortfarande, och då speciellt i utvecklingsländer. I mer utvecklade länder har flera av statens monopol avskaffats och stora tjänsteindustrier som telekommunikation och försäkringsindustrin privatiseras allt mer (Reif, Whittle & Thurmond, 1997).

Det finns åtskilliga organisationer som arbetar för och beslutar kring tjänstehandel. De har som syfte att öka förståelsen för hur dessa regler skall användas och varför de är nödvändiga. Några av de största är WTO, OECD (Løwendahl, 1997) och EU.

WTO är den enda internationella organisationen som hanterar regler för global handel. Medlemsländerna uppgår idag till 150 stycken och varierar i utvecklingsstadium. Beslut tas av medlemsländerna genom röstning och det är majoriteten som vinner. WTO har haft stor inverkan på internationell tjänstehandel genom sitt globala avtal GATS. Redan för 30 år sedan tog avtalet form och har sedan utvecklats för att anpassas till den teknologiska utvecklingen. GATS består av tre delar: generella regler och skyldigheter, regler för speciella sektorer och nationsspecifika regler gällande länders öppenhet. (www.wto.org) OECD försöker, tillsammans med WTO, öppna upp gränserna och öka den globala handeln. OECD har ett trettiotal länder som medlemmar och organisationen arbetar för att sammanföra regeringar i demokratiska länder som är för en marknadsekonomi. (www.oecd.org)

Det som har haft störst inflytande på den svenska handeln av tjänster med andra länder är Sveriges medlemskap i EU sedan 1995. När det gäller tjänster har EU skapat olika paragrafer som används i den inre marknaden. Frihet att etablera sig (paragraf 43) och frihet att erbjuda tjänster över gränserna (paragraf 49) är de två viktigaste paragraferna som möjliggör handel med tjänster inom EU. Trots detta finns fortfarande många barriärer som gör det kostsamt för tjänsteföretag att exportera till andra EU-länder. De två största problemen är dyra legala procedurer och att tjänsteföretag inte kan standardisera sitt tjänsteerbjudande utan måste anpassa det till olika länder. Det sistnämnda gör att många små och medelstora företag inte har råd att konkurrera inom EU och att de aktörer som lyckas kan hålla högre priser än nödvändigt. År 2006 gick ett direktiv igenom gällande tjänster som ska implementeras av alla medlemsländer under 2009. Direktivet ska öka mobiliteten av tjänster och på så sätt öka konkurrensen. Målet är att förenkla de juridiska procedurerna kring tjänstehandel och utveckla ett bättre samarbete mellan medlemsländerna som ökar tjänstehandeln (ec.europa.eu).

3.4.2 Kulturella skillnader

När en tjänst presenteras utomlands kommer den nationella kulturen påverka hur kunderna uppfattar tjänsten. Även om Hollensen (2007) anser att tjänsteföretag som säljer till andra företag oftast inte känner av kulturella skillnader i samma utsträckning som de tjänsteföretag som har privatpersoner som kunder så krävs ändå vissa åtgärder för att affärsrelationen skall bli lyckad. Rowden (2001) anser även han att för att företag ska kunna konkurrera på en internationell marknad krävs det att ledningen har kunskaper att hantera och anpassa sig till olika kulturer. Genom att öka förståelsen för andra kulturer minskar risken för missförstånd och interaktionen med utländska affärskontakter blir mer effektiv.

Under mitten av 1900-talet trodde forskare att det fanns gemensamma grunder för bra företagsledning och att dessa grunder inte behövde ändras efter den nationella miljö företaget verkade i (Hofstede, 1983). Under senare halvan av seklet blev det dock uppenbart att det krävdes lokal anpassning för att företag skulle lyckas på olika nationella marknader. Hofstede (1983) anser att nationalitet är viktigt för företagsledningen av tre orsaker. Den första är den politiska aspekten med att verka i ett annat land. Skillnaden mellan formella och informella sätt att sköta det politiska skiljer sig avsevärt mellan länder vilket måste vara bekant för företaget. Den andra orsaken till varför företag måste vara medvetna om hur nationalitet påverkar en affärsmiljö hör till den sociologiska aspekten. Människor som har en viss nationalitet eller bor inom en speciell region identifierar sig med dessa platser. Var människor känner att de tillhör och hur de uppfattar sig själva och varandra påverkas av var de kommer ifrån. Den sista aspekten av nationalitet som är essentiell är den psykologiska. Från tidig ålder skapas människors tankesätt utifrån den miljö de befinner sig i. I samband med den sociologiska miljön diskuterar Hofstede (1983) kring begreppet kultur och skriver följande:

Min favoritdefinition av kultur är att kärnan är kollektiv mental programmering: det är den delen av vårt medvetande som vi delar med andra medlemmar av vår nation, region eller grupp men inte med medlemmar från andra nationer, regioner eller grupper. (Hofstede, 1983, s. 76)

Den nationella kulturen influerar allt som sker i en nation och för att påvisa likheter och skillnader mellan nationella kulturer utgår Hofstede (1983) av fyra dimensioner:

− Individualism/kollektivism

− Hög/låg makt distansering

− Stark/svag vilja att undvika osäkerheter

− Maskulinitet/femininitet

I vissa länder anses det vanligt att varje individ ska ta hand om sig själv. Tankesättet gör att samhället skapat utrymme för individer att leva sina liv med sig själva som huvudfokus. I andra länder råder en stark känsla för gruppsamhörighet och inga enskilda behov får styra. Det är gruppen, kollektivet, som är det viktiga. (Hofstede, 1983) Exempel på länder med individualistiskt tänkande är enligt Bergstedt Sten (2003) Sverige och många andra västerländska länder. I Asiatiska länder som exempelvis Japan, Kina och Korea är istället kollektivismen stark (Bergstedt Sten, 2003). Människor har även generellt olika intellektuell och psykologisk kapacitet. Hur människor behandlas utifrån deras kapacitet skiljer sig mellan olika nationella kulturer. De länder som har hög distansering till makt har hierarkiskt uppbyggda organisationer och människor ges tidigt olika möjligheter för framtida utveckling beroende på den makt de föds med. Låg distansering till makt innebär att nationen strävar

efter jämlikhet mellan sina invånare och att platta organisationer oftast förekommer. Chefen styr på ett mindre byråkratiskt sätt och beslutsfattandet är decentraliserat. (Hofstede, 1983) Stort maktavstånd har bland annat Frankrike och Italien medan Storbritannien och Sverige har lågt maktavstånd (Bergstedt Sten, 2003).

Den tredje dimensionen bygger på att det finns flera sätt att hantera osäkerheten inför framtiden på inom en nation. Om den allmänna inställningen är acceptans inför osäkerheter leder det enligt Hofstede (1983) till ett ökat risktagande och människorna blir mer öppna till andra nationers åsikter och tankesätt. De känner sig trygga i sin nation och har därför en svag vilja att undvika osäkerheter. Om invånarna istället präglas av nationens vilja att försöka ändra på framtiden blir allmänna drag hos folket nervositet och en stark vilja att undvika osäkerheter (Hofstede, 1983). Exempel på länder där invånarna vill strukturera upp situationer genom att skapa regler och på så sätt undvika osäkerhet är Tyskland och Spanien. Länder som är mer öppna för risker och tar dagen som den kommer är USA och Sverige (Bergstedt Sten, 2003).

I alla nationer existerar både män och kvinnor. Den fjärde dimensionen behandlar skillnaden i uppfattning om könen. En del länder har specifika roller i samhället för män och kvinnor och denna fördelning ifrågasätts inte. I andra länder är könsrollerna mer öppna och möjligheterna för män och kvinnor att utvecklas som individer är relativt lika. Länder med utsatta roller beroende på kön kallas maskulina och framstående beteenden kan kopplas till att skapa något materiellt, att skryta och att tjäna pengar. I dessa länder råder även en stereotypisk bild av kvinnor och hur de ska bete sig. I maskulina länder är det accepterat att vara stark som individ och det är vad folket ser upp till. Mer jämlika länder kallas feminina och där upphöjs relationers betydelse och att invånarna skall finnas där för varandra. I feminina länder ska de svaga hjälpas och alla strävar efter att gemensamt uppnå en hög livskvalitet. Maskulina länder är exempelvis Japan, Tyskland och Mexico och exempel på feminina är Sverige, Norge och Danmark.

Med de fyra dimensionerna nämnda ovan bevisar Hofstede (1983) hur olika nationella kulturer är. Han anser att för att företag ska lyckas utomlands så måste de eftersträva kulturkänslighet när de ägnar sig åt ledarskap, organisationskultur och motivation.

Bergstedt Sten (2003) har analyserat hur förhandlingar påverkas av att parterna har olika nationaliteter. Hon skriver att det mesta man uppfattar under en förhandling är kulturbetingat. Röstmodulering och kroppsspråk är två saker som påverkar hur en förhandlare uppfattas av den andra parten. Om kulturerna skiljer sig åt väsentligt kan missförstånd uppstå och det sägs att hälften av alla internationella affärer inte blir av på grund av att personkemin mellan förhandlarna är dålig. Den faktor som är mest uppenbar under internationella förhandlingar är språket. Svenskar har en tendens att vila sig på sina kunskaper i engelska under en förhandling och tro att det räcker med ett gemensamt språk för att kommunikationen ska bli effektiv. Risken med detta är samma som Blomstermo, Sharma och Sallis (2006) skriver om vid förhandlingar mellan svenskar och länder som har liknande kultur som Sverige. De skillnader som finns ignoreras och förhandlaren har en initial inställning att kommunikationen kommer ske utan komplikationer vilket inger en falsk trygghet redan innan förhandlingen har inletts.

3.4.3 Finansiering

Finansiering av export kan ske på olika sätt. Ett av dessa sätt är biståndsfinansiering, antingen inom gränserna för det svenska bilaterala biståndet där Sida för det mesta är köparen eller inom gränsen för det multilateralt finansierade utvecklingssamarbetet via till exempel FN, Världsbanken eller EU. Ett annat sätt är att mottagarlandet själv står för finansieringen. Dessa båda sätt kan även kombineras och på så vis skapas en ny typ av finansiering. (Justitiedepartementet, 2000)

För att finansiera vissa projekt inom bland annat tele, jordbrukssektorn och kraftförsörjning i utvecklings eller NIC-länder går Sida eller BITS respektive FN-organ eller Världsbanken in med pengar. Att få uppdrag från Sida eller BITS kan innebära att företaget får en inkörsport till andra finansierade ärenden. Dessa ärenden kan i sin tur ge kontakter och referenser till nya kunder. Biståndsprojekt kan i somliga fall ses som ett sätt att marknadsföra sig i nya länder som sedan kan få en starkare ekonomi som förhoppningsvis möjliggör icke biståndsfinansierade projekt. (Wollroth, 1993)

Justitiedepartementet (2000) diskuterar export av förvaltningskunnande, detta kan betraktas som överföring av kunskaper som kan användas för att bygga upp, förändra och göra andra länders förvaltningar starkare. Exportörerna kan delas upp i tre olika grupper, statliga myndigheter, statliga bolag och privata konsultföretag. Just finansiering från Sida är av stor betydelse för förvaltningsexporten, inte minst den del som utförs av statliga myndigheter. De fattiga länderna bildar en viktig grupp, många lokaliserade i den södra delen av Afrika. Många exportörer inom förvaltningsområdet bedriver projekt i bland annat Tanzania, Namibia och Zimbabwe. Andra geografiska områden som har kommit att bli intressanta för exportörer är Öst och Centraleuropa, detta på grund av närhet till hemmamarknaden samt politiska skäl. Några av de projekt som pågår i dessa delar bedrivs med finansiering från EU.

Flera svenska exportörer av förvaltningskunnande är små i jämförelse med utländska konkurrenter. Många av de utländska företagen är ofta multinationella och har därigenom bättre och fler förutsättningar att komma i kontakt med beslutsfattare och olika finansieringsorgan. Att det finns en konkurrens mellan privata konsultföretag och statliga myndigheter kan också ses, detta främst inom områden som landskapsutveckling, hälsovård, miljövård och utnyttjande av naturresurser. De privata konsultföretagen hävdar att de statliga myndigheterna inte tar ut full kostnadstäckning för sina uppdrag. (Justitiedepartementet, 2000)