Männens värld
Att utföra sitt arbete väl, att ta sina supar med kläm och att reda sig väl i slagsmål, detta var de tre dygder man ansåg tillhörde en stenhuggares liv och värderingar.119 De två sista dygderna ledde till att Östra häradsrätten tog upp flera mål rörande slagsmål och fylleri. Genom att ta del av rättens domsprotokoll träder människorna i tid och rum fram med sina röster. Det lokala rättssystemets målsättning var bland annat att skydda människor från övergrepp i form av förolämpningar, våld och stölder, samt skapa lugn och ordning.120 Blekinge Läns tidning
refererar med jämna mellanrum mål från Östra häradsrätten och i november 1912 kan man läsa följande: ”Stenkastning på Sturkö. Sjömannen K.A. Andersson från Sanda i slagsmål. Antas ha misshandlat flera personer med stenkastning. Inga bestämda vittnesmål. Fallet blir nedlagt. Vidare berättas att kommissarie Pravitz har instämt stenhuggare Karl Holst och S.O. Svensson till tinget då de överöst honom med skällsord och även misshandlat honom. De erkänner att de visserligen hade svurit i kommissariens närvaro men ”det brukade de alltid göra på Sturkö”121. Ärendet uppsköts. Genom att studera Östra Häradsrätten i Blekinges
protokoll från åren 1912 ─ 1914 framkommer följande fall:
Den 26 november 1912 är Pravitz åklagare i ett mål som gäller bråk vid en smedja i Sanda. Stenhuggare Aldo Emanuel Jonasson i Sanda är målsägare. Förre sjömannen Carl Albert Andersson i Sanda är svarande:
Enligt inkallade vittnen hade de mött målsäganden och ett par andra personer och att de ej hälsat hvarför han ”smockat först den ene och sen den andre så att de stöp”. Svaranden medgaf att han fällt omvittnade yttrandet, tilläggande att ”man säger sådant utan att man rår för det eller vet om det”. Svarande bestred att han vid tillfället kastat någon sten samt uppgett att han ej iakttagit någon annan person kasta någon sten mot
118 Se den inledande texten med barnafödandet i kammaren. 119 Stenhuggarliv ─ av historien lär vi för framtiden..
120 Sundin, Jan, För Gud, Statyen och Folket. Brott och rättskipning i Sverige 1600─1840. Lund 1992, s. 5. 121 Blekinge Läns Tidning, samt referat från domstolsprotokoll vid Östra häradsrätten i Blekinge den 26
47
målsägaren samt att det vid tillfället varit mörkt och många personer närvarande.” Den åtalade frikänns i brist på bevis.
Från rättegångsdagen i februari 1913 finns anteckningar om störande av allmän gudstjänst: ”Karl Albert Andersson och Viktor Persson i Kullen har stört nyårsgudstjänsten i Sturkö kyrka. De erkänner att de hade varit berusade.”122 Ett annat mål handlar om misshandel:
”Stenhuggare Gustaf Eklund har misshandlat hemmansägaren Abrahamsson. Erkänner att han hade varit berusad.”123 Poliskommissarie Prawitz förekommer både som målsägare och
åklagare i de olika protokollsförda målen. Flera handlar om incidenter på de olika ångbåtarna mellan öarna och Karlskrona:
Wiktor Holgersson Ramberg i Bredavik har väckt förargelse under färden med ångslupen Orädd från Karlskrona till Sturkö den 24 december 1912 samt sönderslagit en ruta. Svaranden medger att han uppträtt öfverlastad af starka drycker. Han döms till böter för fylleri 5 kr och för förargelse 10 kr till kronan.124
Rättegångsdagen den 11 februari 1913 handlar om en incident på Imperators aktersalong där före detta sjömannen Carl Albert Andersson och stenhuggaren Gottfrid Johansson ska ha suttit och högt kommenterat åklagaren Praviz som satt mitt emot dem:
Enligt inkallat vittne har de kommenterat Pravitz glasögon och hans gråa hår. ”Man skulle skaffa sig likadana glasögon och kläder som åklagaren. När jag blir gammal kan jag bli polis. Och när jag blir gammal kan jag bli intendent. Polisen går omkring och smaskar i allt för att få sig ett mål.” De döms för missfirmelse mot tjänsteman till bötesbeloppet 25 kronor vardera. 125
I juni 1914 handlade ett mål om hemfridsbrott. Stenhuggare Hilding Svensson i Frändatorp anklagas för hemfridsbrott av smeden J. W. Nilsson i Hålan. Hilding Svensson berättar att han ”varit på äfventyr och kastat sten på en person men ej träffat men träffat en ruta. Enligt målsägaren hade två stenar hamnat på hans smedjetak varvid två tegelpannor gått sönder. Svensson döms till 10 kronor i böter.” 126
Förutom ett egensinnigt beteende som ledde till lagbrott fanns också gamla seder och bruk som kunde upplevas störande, som att skjuta in det nya året. Att med gevärsskott skrämma de
122 Protokoll från Östra häradsrätten den 7/4 1913. Arkivcentrum Syd, Lund.
123 Referat från Östra häradsrätten domstolsprotokoll den 7/4 1913 i Blekinge Läns Tidning.
Universitetsbiblioteket, Lund.
124 Östra häradsrättens protokoll från den 13/1 1913. 125 Östra häradsrättens protokoll från den 11/2 1913. 126 Östra häradsrättens protokoll den 9/6 1914.
48
onda makterna var en viktig handling och hade starka rötter i traditionen. Denna sed förknippades med det allmänna supandet och kunde störa den allmänna ordningen. En av Frykmans meddelare berättar: ”På nyårsafton kom gubbarna och sköt, vi måste ge de supar …Ofta blev det gruff när de kom.”127 I Blekinge Läns Tidning kan man läsa om vad som
hände på Sturkö nyårsafton 1912 under rubriken Det olidliga nyårsskjutandet: ”Att skjuta ut det gamla året. Dylikt ofog är förbjudet men åtgärder att gifva hävd åt detta förbud företages tyvärr icke.”128
Av
domstolsprotokollen så framgår det att flesta brott, begångna av stenhuggare skedde under alkoholpåverkan. De frireligiösa rörelserna och nykterhetsrörelserna såg alkoholkonsumtionen som ett problem och arbetade för att minimera denna, och målet var att förvandla ett egensinnigt beteende till ett mer skötsamt. I den tidigare refererade avhandlingen av Alarik Klefberg finns även forskning kring nykterhetsrörelsen.129 Han menar att rörelsens religiösa härstamning och dess anglo - amerikanska struktur utgjorde goda förutsättningar för ett närmande mellan frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen. År 1905 fanns på Tjurkö tre olika nykterhetsföreningar: Goodtemplarna, National - Goodtemplarna och Blekinge läns Blåbandsförbund. På Sturkö fanns National - Goodtemplarna och det religiöst─frikyrkligt orienterade Blåbandsförbundet.130Reflektioner kring männens värld: de egensinniga stenhuggarna
”Att ta sina supar med kläm och reda sig väl i slagsmål.”131 Detta citat vill jag se som
exempel på det idealtypiska begreppet ’egensinnig’. Stenhuggarna utvecklade ett egensinnigt beteende som ett förhållningssätt till överheten och till den pågående moderniseringen. Den överhöghet som deras handlingar riktade sig mot var samhälleliga lagar representerade av polis och domstolar och mot kyrkan. De egensinniga strategierna bland stenhuggarna på Sturkö användes för att undvika kontroll, skapa ett eget livsrum och umgås på egna villkor.
127 Frykman, Jonas, Tjurkö ─ en stenhuggarö., s. 28. 128 Blekinge Läns Tidning, januari 1913.
129 Klefbeck, s. 287 ff.Sedan husbehovsbränningen frigivits 1809 ägde nästan varje gård en brännvinspanna och
i stort sett betraktades brännvinsdrickandet som hälsosamt, stärkande och nödvändigt på grund av det kalla klimatet. På 1830─talet inträder en förändring i inställningen då en ”skriande lekamlig och andlig nöd” uppväckte ett filantropiskt och humanitärt intresse. Samtidigt uppträdde föreningsväsendet som betydelsefull faktor i folkets historia: liberalism, folkväckelse och nykterhetssträvande. På 1870─talet uppstår en ny inriktning på nykterhetsarbetet, som nu inte arbetar för det nationella brännvinsmissbruket utan nu arbetar man för total avhållsamhet som en ”eftergivlig, religiöst och etiskt motiverad plikt för den enskilde individen.” Goodtemplarorden (I.O.G.T.) introducerades i Sverige 1879 av baptistpredikanten O. Bergström. På 1880─talet uppdelades rörelsen i två huvudströmningar, en religiöst-frikyrkligt orienterad och en som frigjort sig från väckelsereligiositet.
130 Landshövdingeberättelse 1901 ─ 1905. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Historisk statistik/Di 131 Stenhuggarliv ─ av historien lär vi för framtiden.
49
Stenhuggarna svär i kommissariens närvaro men de menar att det brukade de alltid göra på Sturkö. Här blir språket och dialogen viktig för att uttrycka en egensinnig identitet. Ett annat sätt att protestera mot rådande ordning är att störa under allmän gudstjänst. Detta störande beteende fanns även på andra platser där stenbrytning förekom, bland annat finns sådana berättelser från norra Skåne.132
Exemplen visar att ’egensinne’ används i två nivåer, både som livsstil och som strategi i protest mot makten. I den moderna miljön på ångslupen Imperators aktersalong kan två uppstudsiga stenhuggare förlöjliga poliskommissarie Prawitz, och därmed överheten, i en högljudd dialog sig emellan. För detta dömdes de till böter för missfirmelse mot tjänsteman. Jag vill se mina citat från Östra häradsrätten som exempel på Bachtins teorier om språk och identitet. Utmärkande för dialogiska texter är, menar Bachtin, att varje yttrande är en länk i en mycket komplext organiserad kedja av andra yttranden och där yttrandet ingår i en relation. Här handlar relationen om stenhuggaren och överheten. Bachtin anser att individens självförståelse grundas utifrån människans unika position i varat. Varje mänsklig handling händer i varat och denna händelse avgörs i mänskliga val. Samtalet på ”Imperator” handlar om att skapa egensinnig identitet som arbetare på Sturkö i början av 1900─talet. Även Fairclough för fram hur olika diskurser ─ texter och samtal ─ representerar olika aspekter av verkligheten. Han använder termerna ‘voice’ och ’style’: “ meaning ways of being or identities in their linguistic and more broadly semiotic aspect.”133
Kulturella koder är moraliskt påbjudna och består av de möjliga tänkesätten inom en given samhällsstruktur.134 Man kan använda ’egensinne’ i motsats till ’skötsamhet’ som båda är
förhållningssätt till moderniseringen. Egensinne blir anti-skötsamhet och ett förhållningssätt att nalkas den historiska förändringen. När urbana yrkeskulturer stötte samman med en agrar folkkultur ritualiserades ett egensinnigt beteende, som uttrycktes bland annat i våld, alkoholkonsumtionsmönster, informella ekonomiska relationer och arbetsvanor. Den stenhuggarkultur som jag granskar kan alltså sägas vara exempel på en egensinnig livsstil, som enligt Horgby uppstår i den tidiga arbetarkulturen när överhetens makt missbrukas och då maktmissbruk uppfattas som ohederlighet. Begreppen skötsamhet och egensinne är inte två motpoler utan två möjliga förhållningssätt i samma dimension.135 En skötsam livsstil i den tidiga arbetarkulturen är en överlevnadsstrategi. Målet är att bli jämbördig med borgarklassen men inte uppslukas av den. Det kunde uppstå konflikt mellan egensinne och skötsamhet. Man
132 Stenindustrins historia i Örkened åren 1890 ─ 1980. ABF Nord─Skåne. Hässleholm 1981. 133 Fairclough, s.41.
134 Horgby s. 19. 135 Horgby s. 41.
50
kunde till exempel vara egensinnig i förhållande till överheten men skötsam i förhållande till familjen. Forskaren Birgitta Skarin Frykman tar i sin uppsats ”Arbetarkultur och arbetarkulturforskning” upp ’arbetarfamiljen’, och menar att ordentlighet och skötsamhet är den bild som framträder i forskningen om arbetarklassen sett utifrån familjeperspektivet.136 Relationen mellan de båda livsstilarna kan ses som en disciplineringsprocess, som kan delas upp i en integrerande skötsamhetsprocess och en disintegrerande egensinnig process. Forskare menar att övergången från torparliv till fabriksliv var en chockerande upplevelse som ökade benägenheten att återvända till schartauansk religiositet. Religionen fick en ny, traditionalistisk och skötsam roll.
Anette Larssons mor och far kom att tillhöra baptistförsamlingen, och då föreningsverksamhet enligt Horgby bidrog till disciplinering och större skötsamhet, kan jag dra slutsatsen att familjen genomgick en skötsamhetens disciplineringsprocess i en fortsatt manligt dominerad värld.