Tillgången på information om hur undervisningen faktiskt utformats i de svenska skolorna efter införandet av Lpo94 är begränsad, men det är möjligt att ställa samman information från några olika källor.
Skolverket har genomfört Nationella Utvärderingar i årskurs 9 vid tre tillfällen: 1992, 1995 och 2003. Dessa visar att helklassundervisning flera gånger per dag enligt eleverna minskade från dryga 40 procent till knappa 30 procent mellan 1995 och 2003. Under samma period ökade andelen elever som uppger att de arbetar enskilt flera gånger per dag från dryga 25 procent till cirka 50 procent. I synnerhet inom matematik är ensamarbete vanligt, och 2003 uppgav cirka 80 procent av eleverna att de arbetar ensamma vid de flesta lektionerna (Skolverket 2004).
För perioden 2003–2014 kan vi få information om arbetsformer från UGU-undersökningen vid Göteborgs universitet. Elever födda 1987, 1992 och 1998 har i årskurs 9 besvarat en enkät kring olika aspekter av skolarbetet, bland annat om hur ofta olika arbetsformer förekommer. Några sammanfattande resultat presenteras i tabell 7.1.
Andelen elever som svarade att läraren i stor utsträckning själv pratar större delen av lektionen minskade mellan 2003 och 2008 med
9 procentenheter, och under samma period ökade andelen elever som svarade att eleverna ofta arbetar var för sig med 7 procentenheter. Detta svarsmönster pekar på att omfattningen av eget arbete mellan 2003 och 2008 ökat ytterligare. Mellan 2008 och 2014 finns dock ingen förändring i detta hänseende. Det finns inte heller någon förändring i omfattningen av grupparbete mellan 2003 och 2014, och inte heller i den andel tid eleverna tas i anspråk för planering av undervisningen. Däremot har det skett en ökning av den tid lärare och elever diskuterar gemensamt. Det är också intressant att konstatera att det enligt elevernas svar skett en successiv minskning av provfrekvensen.
Ytterligare stöd för att det skett en förändring av arbetsformerna ges i en kvalitetsgranskning av undervisningen i matematik genomförd av Skolinspektionen (2009). I denna konstaterades att enskilt arbete, eller arbete i liten grupp, med matematikuppgifter är den vanligaste arbetsformen i de observerade klassrummen. Totalt omfattade sådana undervisningsformer 59 procent av tiden.
De internationella undersökningarna ger också viss information om undervisningsmönster. Sammanställningar av resultat från TIMSS (tabell 7.2) visar att de svenska eleverna i både årskurs 4 och 8 ägnar sig åt självständigt arbete med uppgifter med eller utan handledning från lärare i större utsträckning än elever i de övriga EU/OECD-länder som
Arbetsform 2003 2008 2014
Läraren pratar själv större delen av lektionen 50 41 43
Lärare och elever diskuterar gemensamt 34 39 41
Eleverna arbetar i grupper 26 25 26
Eleverna arbetar var för sig 68 75 75
genomför större arbeten eller projekt 33 31 28
har prov 75 70 62
är med och planerar undervisningen 13 14 14
Tabell 7.1 Förekomst av olika arbetsformer i årskurs 9. Svarande i kategorierna
Ofta/Nästan alltid/Alltid (%).
Not: Egna beräkningar på UGU-materialet (http://www.ips.gu.se/forskning/forskningspro- jekt/ugu/).
ingår i undersökningen. Även denna undersökning visar att de svenska eleverna får prov av sina lärare mer sällan än eleverna i de övriga länderna. OECD:s TALIS-undersökning (Skolverket 2014b) visar också att det är vanligare i Sverige än i andra länder att läraren låter eleverna öva på uppgifter som man gått igenom i undervisningen, liksom att läraren ger olika uppgifter till elever beroende på om de har svårare eller lättare att lära sig. Lärarna i Sverige ger också i mindre utsträckning än i andra länder återkoppling till eleverna genom kontroll av deras arbetsböcker och läxor. De utvecklar och använder också egna kunskapstest i mindre utsträckning än lärare i andra länder. Varför så är fallet är oklart, men en möjlighet är att lärarutbildningarna inte gett lärarna de verktyg som krävs. Eftersom Sverige inte deltagit i TALIS tidigare vet vi inte heller om dessa förhållanden förändrats över tid.
Möjligen kan den nya lärarutbildningen från 2011 med sin större inriktning på ämneskunskaper och återinförande av en tydligare stadie- inriktning ändra på arbetsformerna. Man kan dock notera att ännu i betänkandet som ligger till grund för den nya lärarutbildningen (SOU 2008:109) förekom inga direkta hänvisningar till denna fråga. De ovanligt omfattande direktiven (mer än 30 sidor text med alla tilläggsdirektiv) uppehöll sig inte alls vid undervisningsformerna. Snarare kunde metod- frågor där ställas upp som en sak som under lång tid dragit uppmärk- samheten bort från det som regeringen uppfattade som det centrala, alltså kompetensnivån hos lärarna och den vetenskapliga grunden för undervisningen.
Det är också intressant att notera att lärare i Sverige i mindre ut-
Sverige Eu/OECD
Åk 4 Åk 8 Åk 4 Åk 8
Andel »eget arbete«a) 63 61 50 43
»Eget arbete« utan lärares handledninga) 38 28 27 19
»undersökande arbetssätt« >=50% av lektionernab) 24 26 30 34
Prov minst varannan veckab) -- 0 -- 35
Tabell 7.2 undervisningssätt i matematik enligt tIMSS (%).
sträckning än lärare i de flesta andra länder får feedback på sin undervis- ning från rektor eller kollegor. I genomsnitt uppger 88 procent av lärarna i TALIS att de får återkoppling på sin undervisning, medan det i Sverige endast är 67 procent som uppger att de får det. I linje med att svenska lärare i låg grad ger eleverna återkoppling på deras prov- och läxarbeten så är återkopplingen från rektor till lärare i mycket låg grad kopplad till analyser av elevernas provresultat. Dessutom avser återkopplingen mycket sällan lärarnas ämneskunskaper. Som nämndes i kapitel 3 ägnar de svenska rektorerna mer tid åt administrativa uppgifter än rektorerna i övriga länder, och mindre tid åt pedagogisk ledning.
Sammanfattningsvis pekar den tillgängliga informationen från Na- tionella Utvärderingen, UGU, och de internationella undersökningarna på att det under perioden 1995–2008 för elever i slutet av grundskolan att helklassundervisningen har minskat samtidigt som elevers ensamarbete, med eller utan lärarhandledning, har ökat i omfattning. I synnerhet inom matematik är omfattningen av ensamarbete stor. Det har också skett en minskning av användningen av kunskapsprov i de svenska klassrummen, vilket innebär att eleverna i mindre utsträckning får feedback på sitt lärande. Även andra former av återkoppling, som kontroll av arbets- och läxböcker, är mindre vanliga i Sverige än i andra länder. Återkopplingen från rektor till lärare är också svag i Sverige och den som sker baseras i mycket låg grad på de kunskapsresultat som eleverna redovisar eller på lärarnas ämneskunskaper.