Intervjun ägde rum 2019-04-12
Syftet med intervjun är att få kunskap om skumglas som material, hur den framställs samt dess miljöpåverkan
Respondent 1 arbetar som teknisk säljare på Hasopor i Stockholm och Mälardalen Respondent 2 arbetar som teknisk support och produktansvarig på Hasopor Intervjun utfördes på plats och spelades in
Innan intervjun gavs en kort beskrivning om studien samt syftet med intervjun. intervjun var 1 timme och 38 minuter lång
Frågor som besvarades under intervjun:
Berätta om skumglas som material och metod
Hur produceras materialet, och var?
Var kommer råvaran ifrån?
Vilken energikälla använder ni främst vid tillverkning?
Avger skumglas några emissioner vid användning/tillverkning? Hur sker transporterna till och från produktionen samt internt? Har ni några miljö/hållbarhetskrav som ställs på er? Från vilka?
Hur arbetar ni med hållbarhetsfrågor på Hasopor?
Kan Skumglas återvinnas/återanvändas? Hur sker eventuell deponi?
Ser ni att det finns några för- och nackdelar med er produkt ur miljö-eller ekonomisk
synpunkt?
Övrig information:
Information som inte anses vara relevant för denna studie har inte transkriberats och markeras [---]. Respondent 1 benämns som ”R1”, respondent 2 benämns som ”R2” och intervjuaren benämns som ”I”.
Intervju:
I: kan ni börja förklara lite om skumglas som material och hur det tillverkas?
R1: Skumglas är ingen ny innovation utan det är en produkt som har hängt med på europeiska marknaden ända sedan 85 där den blev fulländad slutgiltig produkt. Man utlyste en
innovationstävling i Schweiz och det är en schweizisk innovatör som står bakom den här produkten. Hasopor har funnits sedan 2008 med sin verksamhet och är den enda producenten på den svenska marknaden och det är en avknoppning från den norska marknaden ursprungligen, man flyttade över en fabrik från Norge till Sverige och då gjorde man ett strategiskt beslut med att förlägga den jämte SGÅ som är Svensk Glasåtervinning med tanke på närheten till råvaran. Råvaran utgörs ju av
återvunnet förpackningsglas. Det är den minsta fraktionen som annars hade gått på deponi och som man annars inte kan göra nytt förpackningsglas av. Det blir vår råvara. SGÅ är Svensk Glasåtervinning och de gör ju den här nationella insamlingen där vi konsumenter kastar i glas silosarna i form av förpackningsglas, glasburkar, flaskor, medicinburkar och allt möjligt. Så det är enbart
förpackningsglas. Det är inget planglas eller dryckesglas eller annat glas som kommer in i det retursystemet. Och där utav har vi ju vår råvara, den här lilla fraktionen och vi är en av tre eller fyra
20 andra aktörer som nyttjar den här glas spillet som råvara, det är Isover med glasfiberull och så finns det några andra aktörer med.
R2: Framförallt så är det är ju glasbruken som producerar nya förpackningar.
R1: Ja men det är den större fraktionen, dom kör ju den procentuella större volymen som blir kvar av den här återvinningen. Av det här glas spillet som vi tar in så torkar vi det och sen så maler vi ned det till ett fint pulver som blir lika fint som potatismjöl. Otroligt fin fraktion. Och det här pulvret blandas ju då ut med en aktivator. Pulverformen läggs ju då på drygt en meter brett stålband och så går det här stålbandet genom en lång brännugn och så får du i den här processen när du har en
temperaturhöjning till mitten av ugnsdelen där den håller 800- 900 grader så får den en
jäsningseffekt och bildning utav luftporer i det här. Det är slutna luftceller så de har ingen anknytning eller koppling till varandra. Därav blir materialet, ja egenskaperna kommer vi in på sen. Den här kakan sväller ju då fem gånger sin egna storlek ifrån den där pulverformen och då lägger man pulvret i dryga en centimeter tjocklek. Den sväller upp och kommer ut som en homogen kaka. Det är som att baka en kaka. Temperaturen sjunker ju då i den här ugnen från 900 grader ner till 400- 300 grader och så kommer det ut i fabrikstemperatur och då självkrackelerar den här kakan utav
värmespänningar. Vi har ju ingen efterbehandling eller efterbearbetning för att få fram den här fraktionen utan den gör det av sig själv. Detta faller ju då ut på transportband och ut på lager och sen lastas det upp och körs ut till diverse byggnadsprojekt. Vad mer kan vi nämna? Med att ta hand om det här glas spillet så gör vi en besparing på jungfruliga resurser med 20%. Vi tar ju något som finns i vårt kretsomlopp, i vårat retursystem. Man kan även nämna att tillgången till råvaran ser man inte heller bli någon brist eller minskning utav, utan fler och fler aktörer går ju även mot
glasförpackningar för glasförpackningar som sådan utsöndrar ju ingen lukt eller några konstiga smakämnen eller dylikt utan den är ju väldigt inert. Det är just därför det är så himla tacksamt med en sån förpackning till skillnad från andra förpackningar, dryckesförpackningar eller liknande. [---]
R1: Man gör ju en stor besparing på naturen och under 70-talet så hade man en förordning och ett mål om att han en återvinningsgrad på 70 % utav allt förpackningsglas men det har visat sig att nu ligger vi på 94-95 % och med tanke på import förseln från privatpersoner från kontinenten, det kommer in i vårat retursystem. Det finns ju en högre grad av återvinningsgraden av förpackningsglas. Det är fantastiskt att man kan ta tillvara på någonting som redan finns. Glas kan man ju göra om och om igen i all oändlighet egentligen.
[---]
R2: Sen om jag bara får flika in så är det som så att i det här systemet med Svensk Glasåtervinning, så har så att säga regeringens eller det här förordnade att administrera och samla in allt glas. Det är bara förpackningsglas. Det är syltburkar och taco burkar.
Det är det är inte planglas, det är inte skärmar för där finns det då ett annat kemiskt innehåll. [---]
I: Så det är enbart förpackningsglas?
R2: Ja enbart förpackningsglas.
R1: Och där kan det vara lite som så, det finns ju andra aktörer på den europeiska marknaden. Men dom, skulle jag vilja påstå, har inte samma rigorösa insamlingssystem som vi i Sverige har. Där kan det ju finnas risk att det blir inblandning av annan kemisk sammansättning.
21 [---]
R2: Nu har vi pratat lite kring råvaran. Sen är det som så att allt vi gör så att säga i själva processen för att framställa skumglaset, råvaran är ju en ingående komponent, sen har vi ugnar som värms upp och vi kan ju också göra ett antal aktiva och medvetna val som företag. För att minimera den
påverkan som vi som företag gör på vår omgivning och det resulterar ju också i att är vi aktiva och gör ett antal bra val helt enkelt så slår ju det även igenom i EPD. Det jag försöker säga egentligen är att vi internt gör ju vad vi kan för att hålla ner vårat footprint, vårat CO2 utsläpp. Det är ju egentligen allt från att välja varifrån vi köper, vi har ju ugnar som driver vår anläggning, vad köper vi för el. Hur tar vi tillvara på, vi har ju en del överskottsvärme i vår produktionsprocess. Vi har ett tänk. Vi lever kanske inte riktigt heller som vi lär att vi kör 100% förnybart, men vi flyttar hela tiden ribban uppåt.
R1: Vi är angelägna om att sträva efterbättre resultat. Även fast vi ligger längst fram ändå. 85% utgörs av förnybar energi som vi nyttjar i vår produktion i form av vattenkraft. Vi är inte beredda att stanna där utan vi vill göra med därtill. Det förs interna diskussioner om att eventuellt sätta upp solpaneler osv. Ambitionen finns att överträffa sig själv och inte någon annan.
R2: Jag skulle vilja säga att vi internt som företag hela tiden strävar efter att bli bättre och finna möjligheter för indirekt så reducerar vi våran EPD och får den bättre. det är ett pågående jobb i vår produktion. Vi tittar på vilka sätt transporteras skumglaset ut. Kan vi hitta energieffektivare med mindre CO2 påverkan. Kan vi förbättra vårat erbjudande och vårat klimatavtryck på så sätt att vi reducerar ännu mer. det här är alltså ett arbete som ständigt pågår. Det är kanske en av de största fördelarna att vi är en relativt liten organisation. Det är bra att jobba i en stor organisation för då finns det resurser men det kan va svårt att genomdriva idéer men här kan vi ganska snabbt få ett genomslag på förändringar och vi har också en organisation där det finns en förståelse för att vi är en produkt som är väldigt miljöprofilerad.
R1: Med vårat utsläppsvärde som vi deklarerar så ligger vi på 0,77kg CO2 utsläpp per producerad. Nej förlåt jag menar 7,77. Men den närmsta konkurrenten har ju egentligen ett utsläpp om man flyttar decimalen ett snäpp till höger. Så mycket skiljer det oss åt. Vi stannar ju inte bara upp för det utan det här värdet är ju något som vi aktivt arbetar för att få ner. Därtill är vi ju måna om hur produkten transporteras också så vi har ju ett avtal med ett lokalt åkeri och transportör som även där kan deklarera ett snittvärde på hur mycket utsläppsvärdena är per transport. De chaufförerna är ju dels utbildade i Eco driving och kör med miljövänliga motorer i sina fordon. Euro 5 är väl lägsta. Men där har man ett snittvärde på 0,057 kg per mil och producerad kubik som dom levererar. Det är ett snittvärde så vi har möjligheten att ta fram på förfrågan om man behöver ha med det i deklarationen för sitt projekt så finns ju även där en ambition att vara grön hela vägen. Eller grönare.
R2: Tanken är ju egentligen att du ska få ett kvitto att här har du så att säga den belastning, den här transporten, dom här 120 kg.
[---]
Där ligger vi väldigt långt framme. Dels med ett väldigt bra värde och även att vi kan säkerställa och dokumentera tills produkten kommer in i sin entreprenad helt enkelt.
I: Men transporterna sker alltså via lastbilar eller? R1: Ja precis.
22 R1: Ja som det ser ut nu så är det.
R2: Det man ska ha i åtanke är, skumglas har ju en väldigt låg densitet. Det är ju ett lätt material vilket innebär att det är ju inte, som vid många andra transporter, vikten som sätter begränsningar utan det är volymen av de här containrarna som man lastar. En medelleverans hos oss ligger kring 130-132 m3 per leverans. Men vi har ett ekipage som lastar 147 m3, sen har vi lite mindre bilar. Sen går det ju även att köra med flisbil tillexempel. Då får man med sig ännu större volym.
I: Är det vanligt?
R2: Jag skulle vilja säga att det är vanligt upp mot dom norra delarna av landet. Det finns en koppling till tillgång till flisbil. Flisbilarna används mycket inom träindustrin på olika sätt och naturligt så finns det en större tillgång uppe i norra delarna av Sverige. Men vi kör en hel del projekt med flisbilar för att optimera leveransvolymen.
I: Men allt utgår ifrån Hammar där ni har tillverkningen? R2: Ja precis, alla transporter.
R1: Det är den demografiska mittpunkten i Sverige.
R2: När man pratar om en demografisk mittpunkt, vet ni vad det står för? I: Nej?
R2: Om man ska bjuda in hela Sveriges befolkning till en fest och så ska man låta alla åka en så kort sträcka som möjligt. Var ska man då placera den här festen.
R1: Det är ju för att befolkningsmängden är ju överrepresenterade i södra Sverige. [---]
R1: Sen kan vi ju nämna också att vi får ju emellanåt frågor från våra beställare och kunder i form av entreprenörer, varför vi inte har en fabrik närmare. Då måste vi ju ändå transportera råvaran från Hammar till den fabriken och hur miljövänligt blir det då? Nu har vi ju ändå vår fabrik förlagd så pass nära att vi behöver ju inte transportera längre än 15, 20, 30 meter kanske.
I: Hur transporteras det där emellan?
R1: Med en hjullastare. En lastmaskin helt enkelt som hämtar råvaran med en skopa, så mer
miljövänligt än så kan det onekligen inte bli. Vi har säkert Sveriges kortaste råvarutransport skulle jag vilja säga.
[---]
I: Återanvändning av produkten, är det vanligt att man återanvänder den och hur gör man isåfall, eller går det ens att göra?
R1: Vanligt är det ju inte, utan vi har ju funnits 10 år på marknaden och de projekt som har gjorts dom ligger ju där och materialen ligger lindade liksom i tryggt förvar. Men det går med fördel att återanvända materialet. Är man försiktig med att hantera materialet så går det att gräva ur och
23 applicera det i ett annat projekt. Det man ska ta till sig är ju att det blir en viss ner fraktionering. Det är ju så med porösa material att ju mer man hanterar det desto mer fraktioneras det ner. Det blir ju då mindre fraktioner av det, men man kan ju med fördel återanvända det.
R2: Jag vill också tillägga att det har hänt i två projekt att man har återanvänt. Det ena var då att man byggde en provisorisk vägbank. Man skulle göra en spontning och man behövde göra en provisorisk förbifart. Då byggde man upp, det var också här i norra länken projektet med Skanska som
entreprenör. Man använde då några hundra kubikmeter skumglas för en provisorisk förbifart och det skumglaset användes sedan i som lättfyllnad i ett annat projekt. Sen så har vi även ett annat projekt i Härnösandstrakten där man har använt en provisorisk vägsnutt, eller en bussficka som byggdes i samband med en omledning av trafik som man har använt sen när man behövde lättfyllnad i anslutning till ett utbyte av en vägtrumma. Det är precis som R1säger att man bör beakta det här med att man får en viss ner fraktionering av skumglaset och sen också vad har man för krav i det man ska sätta av skumglaset. Du får också en viss materialinblandning när du ska frilägga det här. Det kan komma med lite stenar och det och det i 99 fall av 100 så är det ingenting som spelar roll för nästa användningsområde. Du frilägger kanske inte ett vägprojekt och sen använder det som markisolering vid en tillbyggnad på en villa. I traditionella anläggnings och infrastrukturprojekt så går det med fördel att återanvända. Det krävs så att säga inga kompletterande tillstånd eller liknande utan det är egentligen bara att frigöra materialet och köra in i nästa projekt. Så det är fullt återanvändningsbart. I: Om det är så att det ska på deponi istället, hur sker deponin? Är det bara att man gräver upp det och sen helt enkelt kör iväg det om man säger så?
R2: Skumglaset? I: Ja
R2: Det går aldrig på deponi. Jag ser väl inte att det finns något behov av att läggas på deponi eller har du varit med om nåt sånt?
R1: Nej.
R2: I dom få fallen har man återanvänt. Vi lägger ju visst skumglas som krossas ner, nu är det här bara en parantes, det använder vi för olika typer av vägbeläggningar internt på våra vägar i anslutning till fabriken. Jag har ingen erfarenhet av att det finns några krav om man lägger materialet på deponi. [---]
R1: Det går ju också med fördel att göra nytt skumglas av det. Vi kan ju mala ner och återskapa skumglas.
I: Det fungerar alltså att mala ner till pulver och göra nytt av? R1: Ja precis. Då gör man hela processen igen helt enkelt. I: Har ni gjort det förut, förekommer det?
R1: R2 har vi gjort det? Jag vet att man kan i alla fall.
R2: Ja, man kan… men vi har gjort det i laboratoriemiljö, inte i full skala. R1: Nej, men möjligheten finns.
24 I: Och skumglas, det avger inga emissioner, alltså vid användning, tillverkning eller så?
R1 och R2: Nej.
R2: Har leverantören restriktioner och rekommendationer för återanvändning? Nej. Är den levererade varan klassad som farligt avfall? Nej.
[---]
R1: Deponering enligt handboken… så har vi ju skumglas ska normalt kunna användas på annan plats, varvid deponering undviks. Materialet som består av 8 % glas och resten av luft kan vanligen
deponeras på deponier för inert avfall.
R2: Och att annan plats varpå deponi undviks, det är ju inte det att man ska undvika för att
materialet har något innehåll som är ofördelaktigt utan det är ju det att man ska kunna hitta andra avsättningar i en ny grund eller i en ny lättfyllnadsbank eller liknande. Så det är väl mer det att man kanske tycker att det är onödigt att behöva lägga på deponi. Så det är inget som förekommer skulle jag vilja säga, utan man tar tillvara på det, även i mindre projekt om det blir någonting över så hittar man alltid något användningsområde. Så nej!
I: Vi funderar också på, liksom, hur det används i anläggningsprojekt, är det några speciella maskiner som ni rekommenderar för packning och så?
R1: Ja, det är ju egentligen inga speciella, utan ordinarie anläggningsmaskiner och maskinutrustning som man oftast har på projekten. Vi har ju en gedigen utformad hanterings-och arbetsbeskrivning för hur man hanterar det…
R2: Ja, jag vet inte om ni har fått det, men ni ska få en uppdaterad mapp. Här har ni med en hanterings-och arbetsbeskrivning.
R1: Det är ju lite beroende på vilka palltjocklekar man lägger ut, vilka palltjocklekar som erfordras, och då får man ju nyttja maskinutrustningen därefter. Vid mindre palltjocklekar så är det en
handhållen plattvibrator, och då upp till max 70 cm okompakterat, och där har man ju 4 överfarter. Sedan annars det mest vanliga är ju en bandburen grävmaskin som ni ser på bilden där, och då har man ju en högre palltjocklek. Nu har vi ju reviderat den upp till 1,25 m okompakterat, varvid man med 2 överfarter med larvburen maskin gör en kompaktering. Så det är ju en tidsvinst kontra andra material med att bearbeta skumglaset för där är det ju att inte bearbeta skumglaset för mycket utan du ska ju hantera det så lite som möjligt egentligen. Och med det får du ju en tidsvinst i projektet också i hanteringen… Så det är ju väldigt lätt, det är inget krävande på något sätt. Sedan kan ju vissa uttrycka sin oro för dammbindning, och vad innehåller det här dammet då? Jag brukar säga att inget damm är bra damm, det spelar ingen roll om det är ballastmaterial eller något annat som dammar, isolering eller vad det nu må vara.
[---]
R2: Och nyttja den personliga skyddsutrustning som man har idag på en arbetsplats. Sedan finns det ju så att säga åtgärder om man upplever att det dammar väldigt mycket, till exempel på sommaren då det är väldigt torrt ute, då kan man ju bevattna skumglaset utan att så att säga få några negativa effekter av sin funktion. Men man binder den dammutveckling som blir i samband med att man kompakterar. Så att det finns åtgärder att göra…
25 R1: Och det gör vi ju även vid fabrik, så påför vi en transportdimma i form av dysor som sitter i taket som sprutar ut lite vatten då, för att binda upp… Det blir ju lite dammbildning, det är ju så poröst så gnuggar man lite med nageln så blir det ju att det faller ned lite som ni ser [visar]. Så man kan med fördel bevattna det utan att den tappar några egenskaper… absolut.
R2: Då kommer vi in lite osökt på andra bitar… och det är ju det här att skumglas, om man tittar på hantering och framdrift av ett projekt, så i den feedbacken vi får av entreprenörer och även vid egna studier som görs att du sparar tid, resurser, mantid och maskintid. Du sparar tid i utförandet, rationellt sett. Det är väldigt, väldigt kostnadseffektivt.
R1: Om man ser till helheten, ska ju nämnas. För det är ju tyvärr så många som stirrar sig blind på den initiala kostnaden, att ”oj, produkten är så pass dyr”, men vad är det som krävs därefter i form av hantering, utläggning, vilken periodisering man bör ägna för att få ut det här på plats. Det är ju mycket därtill som hänger med.
[---]
R2: Vi har ökat den här lagertjockleken och det är ju också ett sätt där vi har sett, att vi hade tidigare en rekommendation att man la 1 m och kompaktera den ned till ungefär 80 cm, och så har vi egna studier och vi har även pratat med expertis och kommit fram till att vi kan alltså spara tid och bli ännu mer effektiva och lägga 1,25 m och kompaktera ned till 1 m. Så det sker en utveckling. Det som