Hatha yogans tekniker

Jag kommer att hålla mig till Hathayogan eftersom den innehåller många lämpliga tekniker som kan praktiseras för stressreducerig, samt ett praktiskt och handfast program som går att lära ut till elever som komplement till övrig undervisning. Kroppsställningar, andningsövningar och avslappningsövningar är det första en nybörjare lär sig. För att förstå skillnaden mellan spänningar och avslappning finns det många tekniker att använda sig av.

Kroppsställningar, kroppspositioner eller asanas tränas för att stärka kroppen och för att öka kroppsmedvetandet. Ordet asana är sanskrit och betyder kroppsställning (Serrander, 2003). Det finns många ställningar att välja på; sträckande ställningar, ställningar som stillar tankarna, samt ställningar som befrämjar sömnen. Vissa asana påverkar muskler, andra körtlar, andra organ i kroppen. Det finns övningar som är anpassade till allas behov och förutsättningar. Kroppsövningarna utföres på ett mjukt och medvetet sätt med fokusering på den meditativa aspekten av yoga, snarare än på fysisk träning. Rörelserna praktiseras i koordination med andningen, eftersom man i yogan ser på andningen som en länk mellan kroppen och sinnet (a.a).

Andningsövningar, eller pranayamas, syftar till att öka kroppens energi genom att man fördjupar andetagen och därmed ökar lungornas syreupptagningsförmåga (Kalpananda, 1999). Med andningsövningar lär man sig att andas på rätt sätt, och är utformade så att andningsorganen och cirkulationen ska fungera så bra som möjligt. Ordet pranayama betyder ”kontroll av livsenergi”. Andningen används också för att förstärka kroppspositionen. När man andas rätt ökar lungkapaciteten och blodet syresätts, men andningen påverkar även sinnet. En långsam och djup andning ger ett lugnt och avslappnat sinne och ger oss en bättre förmåga till att hantera stress (a.a). Avslappning är en viktig del av yogan och ingår egentligen i alla kroppsställningar och andningsövningar. Ett av den moderna människans största problem är stress och spänningar, samt en oförmåga att hantera dessa (a.a). Det är därför viktigt att kroppen dagligen får en chans att återhämta sig för att få ny energi.

Det finns också en separat avslappningsövning i yogan, sk yoganidra (yogisk sömn). Denna återkommer jag till i kap 3:11, eftersom jag först redogör för teknikens ursprung i kap 3:10.

115

Meditation innehåller både en fysiologisk och en psykologisk sida (Setterlind, 1983) och syftar till att ge inre lugn och klarhet. Det finns många olika slags meditationstekniker, och man får prova sig fram till den som man tycker passar bäst. Från början betraktades den som yogans kärna (Kalpananda, 1999). Många har upplevt någon form av meditation spontant, kanske i naturen, eller någon annan lyckoupplevelse. Meditation handlar om att bli absorberad av en positiv känsla.

I meditationen riktas uppmärksamheten och koncentrationen till en punkt med hjälp av olika tekniker, ex en stavelse eller ett sk mantra (TM, 3:5), andningen, eller ett föremål.

Det finns olika nivåer i meditationen:

- att kunna sitta stilla i en position utan att röra sig

- att kunna dra tillbaks sina sinnen och koncentrera sig på det man gör genom att stänga ute andra stimuli

- att uppnå full koncentration

- slutligen, att uppnå fullständig absorbering. Detta djupa meditationstillstånd framträder inte förrän vi löst våra psykologiska problem. Innan dess är all meditation en koncentrationsträning.

Exempel på ett yogaprogram finns i bilaga 2.

3:10 Satyanandayoga

Swami Satyananda Saraswati är grundare till Satyanandayoga (Kalpananda, 1985). Han föddes 1923 i Indien. 1963 grundade han Bihar School of Yoga, ett yogauniversitet dit folk från hela världen kan komma för att lära sig om yoga. 1984 bildades Yoga research foundation, en organisation för vetenskaplig forskning om yoga och meditation. Satyanadayoga fäster stor vikt vid avslappning och meditation, och kroppsövningarna utföres på ett mjukt och medvetet sätt snarare än på fysisk träning (www.sys.se).

3:11 Yoga nidra eller yogisk sömn

Som jag nämnt tidigare finns det många olika avpänningstekniker. I yogan är avslappning en viktig del av alla yogaövningar, men i Satyanandayoga finns också en längre avspänningsteknik som Swami Satyananda har utvecklat från gammal indisk tradition, sk Yoganidra eller yogisk sömn (Satyananda, 1976). Metoden är en aktiv process där man medvetet leder sin uppmärksamhet till olika delar av kroppen och till olika känslor och attityder, samt en systematisk guidad metod för total avslappning som syftar till att slappna av spänningar av

såväl fysisk som mental och emotionell natur. I denna teknik lär man sig en djup medveten avslappning där kroppens muskler slappnar av trots att sinnet förblir vaket. I yoganidran ligger man på rygg och lyssnar på instruktioner från yogaläraren. Efter instruktioner låter man medvetandet cirkulera genom olika delar av kroppen, vidare leds uppmärksamheten till andningen, samt olika slags visualiseringar. Under träningen ska man helst hålla sig vaken, men det krävs ingen koncentration. Yoganidran kan också tränas med hjälp av en CD skiva. Exempel på en kort variant av yoganidra finns på bilaga 1.

3.12 Likheter mellan de olika teorierna

Jag har redogjort för ett urval av olika teorier om rörelsens, avslappningens och kroppens betydelse för att hantera och förebygga stress, samt om kroppens betydelse för lärandet. Flera framstående pedagoger och filosofer anser att kroppsaktiviteter är lika viktiga som intellektuell träning, och alla har gemensamt att de anser att rörelsen har stor betydelse för vår utveckling, även om deras syn på varför skiljer sig ifrån varandra. Många likheter finns. Antroposofin (waldorfpedagogiken) är en filosofi som praktiskt tillämpar sina teorier i sin skola. Många likheter finns mellan yogans och antroposofins tankesätt, och flera termer är lika (Frisk, 1993).

Varken yogan eller antroposofin betraktas som en religion utan som en kunskapsväg. Även TM betonar att det är en kunskapstradition, och inte en religion (a.a).

I yogan och i antroposofin tänker man på människan som en helhet, dvs kropp, själ och ande. I antroposofin betraktas ”jaget” som människans sanna väsen (a.a). Liknande termer finns inom yogan som begrepp på människans olika existensformer. Begreppen reinkarnation och karma finns i såväl antroposofin som i yogan. Enligt reinkarnationstanken utvecklas människan vidare i flera liv. Ordet karma betyder handling (3:7). I antroposofin betonas vikten av att leva ett verksamt och utåtriktat liv, och att inte dra sig undan sina förpliktelser. Även i yogan talar man om att inte dra sig undan livet, utan att livet grundas i den materiella världen som vi lever i. Det är viktigt att fullfölja sina plikter, och leva sitt liv till fullo både med kroppen, sinnet och intellektet (Satyananda, 1985). I TM betonas att effekten ska mätas i det vardagliga livet, man ska meditera högst två gånger om dagen för att tekniken inte ska bli någon verklighetsflykt.

Ta reda på dina problem och blockeringar, och använd ditt vardagliga liv som ett medel att uppnå ett högre medvetande

Swami Satyananda

Yogan och TM har gemensamt att de har sitt ursprung i en gammal filosofisk grund. Yogan bygger på en gammal kunskap och filosofi, men det är fullt

117

möjligt att endast använda sig av de praktiska teknikerna utan att studera filosofin. Även TM bygger på den vediska traditionen (yoga, 3:4), även om deras begrepp ofta är nyskapade för att anpassas till västerländskt tänkande (Frisk, 1993). Antroposofin grundar sig i Rudolf Steiners teorier från början på 1900-talet, men har också fått sin inspiration från österländska termer och ideér. Hannafords (1997) teorier bygger på egna erfarenheter, och de tekniker hon mest använder sig av är den sk ”hjärngymnasiken” skapade på 1970-talet av Dennison. Setterlind (1983) och Ben-Menachem (1984) presenterar olika tekniker, och framhäver ingen särskild. Gemensamt är att de anser att teknikerna ska användas i förebyggande syfte. Setterlind (1983) har i sin forskning kommit fram till att ingen särskild avslappningsteknik är att föredra framför en annan beträffande fysiologiska och psykologiska effekter. Även Ben-Menachem (1983) menar att man kan använda vilken avslappningsteknik som helst bara den innehåller grundelementen för avslappning. I waldorfpedagogiken är rörelse ett mänskligt grundläggande behov och en förutsättning för inlärning, samt förmågan till att hantera stress. Hannaford (1997) har samma uppfattning.

4. TEORI

Det var inte lätt att hitta någon lämplig teoretiker eftersom det inte finns någon som skrivit om ämnet yoga och inlärning. Först tänkte jag använda mig av enbart yogan, men eftersom mitt arbete handlar om elevers skolsituation, har jag sökt efter ytterligare en teori som komplement där hälsoperspektivet finns med som en utgångspunkt.

Jag fann att den israeliska medicinsociologen Aaron Antonosky med sitt salutogena perspektiv (salutogenis härleds från begreppen genesis; ursprung, samt saluto; hälsa) (Lundgren & Persson, 2003) väl stämmer överens med yogans positiva grundsyn. Med ett salutogent synsätt försöker man förstå hur människor trots svår stress kan bibehålla sin hälsa. Jag fann att det centrala i detta synsätt, som handlar om individens förståelse av omvärlden, har en hel del gemensamt med yogans syfte.

Jag upptäckte under intervjuernas gång att eleverna såg ett tydligt samband mellan yogapraktik och sänkt stressnivå. Ur detta avstressade tillstånd formades en önskan att göra studierna begripliga och hanterbara. Utifrån denna nya kunskap bestämde jag mig för att använda Aaron Antonovskys (1987) teorier

om begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, samt yogans filosofi och praktiska tillämpning, som teori och analysinstrument.

Yogans teorier är gamla och välbeprövade, teknikerna syftar till ökad koncentration, fokusering och klarhet i tanken, samt inbegriper både kropp, sinne och intellekt. Antonovskys teorier om begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet kan därmed sägas följa som en konsekvens av yogans stressreducering. En ökad fokusering, samt ett mer avslappnat förhållningssätt till studierna, skulle kunna leda till en bättre studiemotivering och till ökad lust att lära. Detta stämmer väl överens med elevernas uttalanden och de slutsatser jag dragit.

Antonovsky använder inte kroppen och avslappningstekniker som medel för stresshantering. Han poängterar vikten av att definiera problemets karaktär, för att sedan hitta lämpliga strategier för att sortera bort oviktiga stimuli och därefter fokusera på det som är viktigt. För att i lugn och ro kunna inse sina behov och plocka fram de resurser som behövs, är ett avstressat förhållningssätt nödvändigt. Jag menar att yogans tekniker med fördel kan användas i detta syfte.

Antonovskys begrepp KASAM (känsla av sammanhang), dvs. att göra de stimuli som vi ständigt konfronteras med begripliga, har mycket gemensamt med yogans syn på att öka medvetenheten om vad det är som skapar stress.

4.1 Aaron Antonovsky

Antonovsky (1987) utvecklade begreppet det salutogena perspektivet utifrån de faktorer och omständigheter som skapar hälsa, och inte utifrån de faktorer som skapar ohälsa. Nyckeln till det salutogena perspektivet är vår känsla av sammanhang, (KASAM) (Ingesson, 2007). Han definierar KASAM som en tillit till att saker och ting kommer att kunna ordna sig på bästa sätt, och att både den inre och yttre världen är någorlunda förutsägbar. De som har en hög KASAM har en större förmåga till att använda de resurser som finns tillgängliga för att lösa problemsituationer. Enligt Antonovsky utvecklas vår känsla av sammanhang under barn- och ungdomstiden, och betonar vikten av trygga familjeförhållanden (a.a). Men han hävdar också att det aldrig är för sent att förändra sin situation i en positiv riktning (Lundgren & Persson, 2003).

Antonovsky (1987) ser på stresshantering som en process som ständigt förändras eftersom stressfaktorer och olika stimuli alltid är närvarande, de är en del av livet, och ingenting som vi kan fly ifrån. Vi står ständigt inför problem

119

som måste lösas. Därför måste vi lära oss att hantera detta och inte tro att vi kan fly undan. Dessutom behöver ej stressfaktorer vara av ondo.

Ofta tänker vi på stress som något som kommer utifrån, men det kan också vara krav som kommer inifrån, ouppfyllda ambitioner eller livshändelser. Men stress behöver inte vara negativt, det kan också upplevas som en stimulans och en utmaning. Negativ överbelastning handlar om oförmågan att skilja mellan spänning och stress För att handskas med negativa stressfaktorer på ett konstruktivt sätt måste vi lära oss att skilja mellan positiva och negativa stimuli och bli medvetna om hur vi hanterar spänning. Risken att spänning omvandlas till stress eller leder till sjukdom blir då mindre (a.a).

Eftersom vi alltid reagerar alltid på stressfaktorer både med spänning och med känslor, är det bättre att låta känslorna komma upp till ytan istället för att tränga bort dem. När de uppmärksammats och hanterats tänker man klarare. Sedan kan man handskas med, definiera och se klarare på själva problemet, konstruera en problemformulerng, och utifrån denna definition handla på ett konstruktivt sätt (a.a).

Spänning är något som uppstår när hjärnan har konstaterat att man har ett behov som är otillfredställt, ett krav har ställts på en som måste bli bemött

Antonovsky

Antonovsky talar om framgångsrik problemhantering genom att utgå från det som är positivt och fungerar bra och inte blunda för hur verkligheten ser ut. Han betonar vikten av att utgå från sitt eget perspektiv och anpassa sitt arbete efter egna förutsättningar, samt få utrymme för egna beslut. Detta kallar han för att utgå ifrån det salutogena perspektivet. I skolarbete kan detta tankesätt appliceras genom att studierna anpassas efter elevens förmåga, och ge eleven utrymme till eget inflytande. När elever själva får vara delaktiga i att definiera sina problem kan det bli enklare att hitta resurser för att klara ut dem. Om inte de egna resurserna räcker är det viktigt att veta var man kan söka hjälp (Lundgren & Persson, 2003). På en samhällsnivå krävs det att förutsättningar skapas för ett aktivt deltagande från elevens sida.

Antonovsky refererar inte till någon speciell teknik att använda sig av vid stressituationer, men de faktorer som han anser stå till grund för framgångsrik problemhantering är: begriplighet, hanterbarhet, och meningsfullhet (Ingesson, 2007). Det är utifrån dessa tre begrepp som jag i hög utsträckning kommer att analysera mitt arbete.

- Begriplighet: att uppleva både yttre och inre stimuli som sammanhängande och strukturerade, och känna tillförsikt att saker och ting kommer att ordna sig. En person med en hög känsla av begriplighet förväntar sig att de stimuli hon kommer att möta är

någorlunda förutsägbara, och har en någorlunda stabil förmåga till att bedöma verkligheten som den är.

- _{Hanterbarhet: att inte känna sig som ett offer för omständigheter, utan} istället använda sig av de resurser som finns tillgängliga både inifrån eller med hjälp utifrån för att hantera stress- problemsituation.

- Meningsfullhet: att känna sig delaktig i sitt dagliga liv och välkomna utmaningar, att skapa mening och göra det bästa av situationer.

Utmärkande för Antonoskys teorier är en livsoptimism, en tilltro till den egna förmågan i kombination med strategier för att hantera problemsituationer, men även att kunna söka hjälp om så krävs (Lundgren & Persson, 2003).

Jag kommer att tolka mitt arbete utifrån yogans tekniker, samt Anonovkys termer meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet utifrån vad intervjuresultaten visar. Detta för att se om yogans stressreducerande tekniker kan leda till en större livsoptimism och ett mer avslappnat förhållningssätt, och huruvida detta i sin tur kan skapa insikt om vikten av hanterbarhet och begriplighet av studierna genom planering och struktur. Även frågan om större skolmotivation hos eleven finns därmed anledning att undersöka.

5. METOD

Jag har gjort en undersökning utifrån syftet att få kunskap om elevers uppfattningar om yogans betydelse för stress, koncentration och lärande. För att kunna få en djupare insikt om, och för att kunna beskriva de intervjuades upplevelser, har jag valt att använda mig av en kvalitativ metod med djupgående intervjuer i samtalsform, eftersom denna metod utgår från studiepersonernas perspektiv (Alvesson, Sköldberg, 1994). En kvantitativ metod skulle ha krävt ett större urval av elever (Kvale, 1997). Metoden har jag anpassat utifrån att vara både lyssnare och samtalspartner, och på så sätt försöka sätta mig in i den intervjuades värld och erfarenheter. Intervjuerna har haft en tydlig struktur och ett bestämt syfte.

121

Jag har använt mig av den hermeneutiska metoden där dialog, samtal och ämnesinnehåll är det viktigaste (Kvale, 1997). En upplevelse kan ses som utgångspunkten för all kunskap, och eftersom elevernas upplevelse står i centrum för mitt syfte och i mina frågeställningar, och för att jag ville göra djuptolkande intervjuer, var detta förfaringssätt det mest naturliga. Min utgångspunkt i intervjuerna har varit en ambition att förstå och att känna empati för eleverna och deras upplevelser, utforska underliggande mönster, och på så sätt få en djupare insikt om deras erfarenheter (Alvesson & Sköldberg, 1994).

För att skapa en djupare förståelse av intervjutexterna sker en ständig växling mellan helhet och delar i den hermeneutiska tolkningen (a.a). Meningen hos en del kan endast förstås om den sätts i samband helheten. Denna växling mellan helhet och delar har jag använt mig av genom att först läsa genom intervjusvaren för att bilda mig en allmän helhetsuppfattning. Jag har därefter gått tillbaka för att utveckla och fördjupa tolkningen. Detta tillvägagångssätt har jag tillämpat flera gånger för att skapa en djupare mening. Med denna metod har jag velat kartlägga intervjutexterna (Kvale, 1997).

I intervjuerna har min egen kunskap och förförståelse om ämnet haft stor betydelse för att kunna tolka svaren (Alvesson & Sköldberg, 1994). Det har också bidragit till att kunna ställa relevanta följdfrågor.

Eleverna som jag intervjuat fick gott om tid att berätta om sin bakgrund, sitt skolarbete och sina erfarenheter av yogapraktik kontra stress. Jag har inte alltid hållit mig till manualen utan eleverna har i stor utsträckning utformat sina tankar och åsikter på sitt eget sätt (Holme & Solvang, 1997). Intervjuerna har spelats in på band.

5.2 Urval

Jag har intervjuat sex flickor som regelbundet tränar/tränat yoga i minst en termin, fyra av de intervjuade tränar fortfarande minst en gång i veckan, en av dem lite då och då.

Eleverna gick på mellanstadium, högstadium eller gymnasium under tiden för yogapraktiken. De har inte valt att gå på yoga pga. svårigheter i skolan, utan för att de upplevt stress i samband med skolarbetet. Fyra av eleverna har varit i behov av särskilt stöd.

Yogaträningen har varit frivillig och på deras fritid. Tre har gått på yoga för mig, och de övriga i tre olika yogagrupper i Malmö-Lund trakten. Två av dem går i samma grupp.

Först hade jag tänkt starta en yogagrupp för elever i behov av särskilt stöd, antingen beroende på stress, koncentrationssvårigheter eller andra problem. Jag

valde bort detta eftersom tiden var för kort och inget resultat skulle antagligen hinna visa sig. Dessutom skulle det kunna bli en stressfaktor om eleverna vet att jag förväntar mig eller önskar ett resultat. Jag valde att intervjua elever som tränat utan några krav på resultat eller prestation. Alla eleverna uppgav att just prestation och krav är faktorer som skapar negativ stress. Enligt yogan ska man inte förvänta sig något resultat eller jämföra sig med någon annan, utan försöka vara så förutsättningslös som möjligt (Kalpananda, 1999).

Elev 1: Anna år 9, har gått på yoga en och en halv termin och går fortfarande. Har behov av särskilt stöd pga dyslexi och har haft behov av särskilt stöd för att lära sig hantera detta med tekniska hjälpmedel. Tycker att hon nu klarar sig ganska bra, men upplever mycket stress i skolan.

Elev 2: Britta, som nu går på högskola, började med yoga när hon var 17 och tränar fortfarande regelbundet en gång i veckan. Var i behov av särskilt stöd på högstadiet, speciellt i matte och svenska. Hon började för att hon inte tycker om gympa, och ville ha ett alternativ. Idrottsläraren tipsade på yoga. Har upplevt mycket stress i samband med skolarbetet, men tycker att det blivit bättre.

Elev 3: Cecilia år 9, har gått på yoga en och en halv termin och går fortfarande. Hon har varit i behov av särskilt stöd i matte, och upplever mycket stress i