TIDIGARE FORSKNING OCH LITTERATURSTUDIER 8 3:1 Stress

3:2 Stress och rörelse 10 3:3 Waldorfpedagogik 11 3:4 Stress och avslappning 12 3:5 Yoga och meditation 16 3:6 Yoga 17 3:7 Viktiga begrepp 18 3:8 Hatha yoga 19 3:9 Hatha yogans tekniker 19 3:10 Satyanandayoga 21 3:11 Yoga Nidra 21 4. _TEORI 23 4:1 Aaron Antonovsky 24 5. METOD 26 5:1 Val av metod 26 5:2 Urval 26 5:3 Genomförande 28 5:4 Bearbetning och analys 28 5:5 Tillförlitlighet, reabilitet och validitet 29 5:6 Etik 29

6. RESULTAT 30

153

6:1 Yoga och stress 30 6:2 Yoga och koncentration 33 6:3 Yoga och lärande 34 6:4 Sammanfattande analys 36 7. DISKUSSION 38 7:1 Hanterbarhet 38 7:2 Begriplighet 39 7:3 Meningsfullhet och motivation 40 7:4 Fortsatt forskning 42 8. REFERENSER 43 9. BILAGOR

Bil. 1: Yoga Nidra 45 Bil. 2: Yogaprogram 47

Bil. 3: Intervjufrågor 49

YOGA OCH ELEVERS UPPLEVELSE AV STRESS

1. INLEDNING

Skolstress med dess negativa följder på hälsa och skolarbete har diskuterats mycket på senare tid. Emellertid är det enligt min mening intressantare att hitta positiva sidor av begreppet hälsa och stress och få mer kunskap om vilka faktorer som bibehåller hälsan, än att söka faktorer som skapar ohälsa.

Vad elever själva anser har betydelse för att må bra, och därmed känna sig motiverade i skolan, har inte lyfts fram. Ofta har de en klar bild av vad de behöver för att klara studierna på bästa sätt. Det är därför viktigt att skolungdomar får lära sig hur de själva kan påverka sin livsstil för att förebygga stressrelaterad ohälsa. Eftersom långvarig stress kan inverka negativt på inlärnings- och koncentrationsförmågan är det viktigt att elever redan från tidig ålder får lära sig hur de kan känna igen stressymptom. Skolan borde erbjuda undervisning i vad stress är och hur den kan hanteras och förebyggas, samt erbjuda en tydlig struktur beträffande studier där elever själva får delta. En samverkan mellan all skolpersonal vore idealet.

1994 fick grundskolan ett nytt styrdokument, Lpo 94, som poängterar en helhetssyn på barns utveckling. I läroplanens värdegrunder och uppdrag fastslås att:

Skolan ska präglas av omsorg om individen, ha omsorg om den enskildes välbefinnande, och främja elevernas harmoniska utveckling. (Lpo, 94)

Vidare ska skolan ansvara för och ha som mål att varje elev efter genomgången grundskola ska:

ha grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa,

samt ha förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan och för miljön (Lpo, 94)

155

Även i läroplanenen för grundskolan, Lgr 69, framgår det att elevens svårigheter ska beaktas utifrån en helhetssyn (Johansson, 2005).

Enligt läroplanen är det skolans skyldighet att se till att alla elever utvecklas harmoniskt och har de verktyg som behövs för att lära sig hantera sin kropp och sitt sinne på ett effektivt och hälsosamt sätt. Det finns många idéer och pedagogiska förslag om hur detta kan uppnås; hårdare krav och tidigare betygssättning, mer idrott, eller mindre klasser med mer resurser, osv. Många anser att stress bäst bemästras med utgångspunkt från kropp, rörelse och avslappning. Det finns mycket litteratur och forskning i ämnet, ett urval presenteras i kap 3.

I västvärlden har vi inga traditionella avslappningstekniker att använda oss av vid stress, men de senaste åren har österländska avslappningsmetoder uppmärksammats. Yoga är en teknik som har blivit ett populärt alternativ för många. Bara för ett tiotal år sedan betraktades den som något exotiskt och filosofiskt, men nu har den mer och mer utvecklats till en populär träningsform tillgänglig för alla oavsett ålder och hälsotillstånd. Yogan erbjuder tekniker som traditionellt betraktats som stressreducerande, och skulle därför kunna vara lämpliga att använda i skolan i förebyggande syfte.

1.1 Bakgrund

Jag är specialpedagog och certifierad yogalärare till yrket. På min arbetsplats som specialpedagog möter jag elever med läs- skriv- inlärnings- och koncentrationssvårigheter. Många av dem klagar på stress vilket skapar en oförmåga för dem att strukturera sina studier. Följden blir dåligt självförtroende, vilket i sin tur påverkar skolresultaten. Många har inte lärt sig att hantera sina studier på ett konstruktivt sätt, vilket skapar en dålig skolmotivation. Ytterligare en stressfaktor blir jämförelsen med andra.

Jag har i många år undervisat i yoga, och i mitt arbete som yogalärare hör jag också att folk klagar på stress. Många säger att de upplever att yogan ger en vila och en avkoppling, och jag har vid ett flertal tillfällen både sett och hört hur yogans tekniker kan lindra vid stress och okoncentration. Yoga och meditation har använts i tusentals år av många människor för att hämta nya krafter, och därmed också skapa en bättre förutsättning för att ta tag i sin livssituation.

Eftersom jag sett och hört så många positiva reaktioner av yogans metoder, vill jag prova och se om yogatekniker kan ha någon betydelse för koncentration och ökat lärande i skolan, särskilt för elever i behov av särskilt stöd. Jag vill inte dra alltför vittgående slutsatser enbart av mina iakttagelser, men enligt min åsikt är det viktigt att lära ut redskap som man vet skulle kunna fungera.

Jag vill med detta arbete vetenskapligt undersöka om dess metoder skulle kunna vara tillämpbara i specialpedagogiken, genom att undersöka om yogans

tekniker skulle kunna leda till en förmåga att hantera sin skolsituation på ett mer konstruktivt sätt. Jag vänder mig närmast till pedagoger som arbetar med elever i behov av särskilt stöd pga. okoncentration och därmed också inlärningssvårigheter.

Arbetet behandlar elevers uppfattning om yogans betydelse för lärande och koncentration, och som stresshantering. Jag har med hjälp av intervjuer lyssnat till elevers upplevelse av stress och yogapraktik, och vill med dessa samt med litteratur- och forskningsrapporter ta reda på om yogan har någon effekt, utifrån elevernas uppfattning, i förhållande till stress, lärande och koncentration.

Om metoderna som yogan erbjuder hjälper vid stress, kan de med fördel användas i specialpedagogiken.

2. SYFTE

Syftet med undersökningen är att undersöka vilka uppfattningar sex elever, som regelbundet praktiserat yoga, har om yogans betydelse för minskad negativ stress, koncentration och ökat lärande.

2.1 Problemformulering

Utifrån syftet med undersökningen vill jag veta om nedanstående områden kan vara av specialpedagogiskt intresse och ingå i specialpedagogiska åtgärder.

kan yogaövningar:

- göra stress hanterbar

- förbättra koncentrationsförmågan

- påverka lärandet i positiv riktning; med detta avses bättre motivation samt bättre förmåga till att strukturera sina studier

157

3. TIDIGARE FORSKNING OCH LITTERATURSTUDIER

I detta kapitel presenterar jag ett urval av litteratur där författare skrivit om lärandet med utgångspunkt från kroppen i form av kroppsrörelser och avslappning. Jag har inriktat mig på de områden som jag anser vara speciellt intressanta i förhållande till yoga.

Ett vanligt problem i skolan är läs- och skrivsvårigheter. Detta kan leda till koncentrationssvårigheter med stress som följd, eftersom elever med denna problematik inte kan ta till sig undervisningen på ett tillfredställande sätt. Många pedagoger menar att barn med läs- och skrivsvårigheter och koncentrationsproblem också har problem med motoriken, därför måste denna tränas. Andra menar att avslappning och fysisk aktivitet är lösningen. Några menar att stress är problemet, eftersom den skapar oreda och kaos. För att kunna strukturera och planera sina studier utifrån sina egna förutsättningar, och därmed skapa en större motivation till att lära, måste elever lära sig att göra stressen hanterbar.

Jag inleder med en beskrivning av vad stress är, därefter följer en presentation av författares olika teorier. Jag har samlat ämnena under tre rubriker för att få det mer överskådligt och för att kunna jämföra: stress och rörelse, stress och avslappning samt avslutningsvis yoga och meditation. Den sista inriktningen står i centrum, eftersom den är temat för mitt arbete.

3:1 Stress

Stress är egentligen inget nytt fenomen, det har alltid funnits, men idag verkar stress leda till sjukdom oftare än tidigare. När det uppstår en obalans mellan aktivitet och vila tar negativ stress överhanden, och vi hamnar i ett tillstånd som kan leda till stressrelaterade sjukdomar. Det är därför nödvändigt att vi lär oss att slappna av mellan varven för att återhämta krafterna. Både barn och vuxna kopplar gärna av framför teven eller datorn, och skapar en livsstil som utesluter regelbunden motion (Hannaford, 1997). Men både hjärnan, kroppen och sinnet behöver slappna av för att kunna fungera på bästa sätt.

Stress är en nödvändig överlevnadsinstinkt och behöver inte vara negativ, även om vi är vana vid att tänka på den som dålig (Ben-Menachem, 1984). Det vi betraktar som stress är mycket individuellt, och även om man befinner sig i en stressituation behöver det inte nödvändigtvis leda till en negativ reaktion. Vi tål påfrestningar i olika hög grad. Vi kan till och med njuta av att vara stressade när vi håller på med något intressant och kreativt och se det som en utmaning och en stimulans. Varje människa behöver positiv stimuli för att må bra. Först när det blir för mycket stimulans och aktivitet och för lite vila och återhämtning, talar vi om stress som negativt. Vad som stressar oss är också mycket individuellt, utmaningar och stimulans behövs för att vi ska utvecklas. Genom medvetenhet och kunskap kan vi sortera bort stimuli som vi egentligen inte behöver och lära oss att hantera pressade situationer Vår hälsa är beroende av en balans mellan aktivitet och avspänning (Serrander, 2003). Enligt yogan är stress ett tecken på obalans mellan vår yttre och inre värld, eller mellan stimulering och återhämtning. För att återskapa en balans behövs kunskap om hur vi ska kunna hantera pressade situationer. Att utveckla strategier och metoder för detta är viktigt, samt att bli medvetna om hur vi reagerar. Hur vi hanterar den negativa stressen är mycket individuellt, både känslor, anlag, hälsotillstånd och social situation är faktorer som påverkar.

I en stressituation frigöres adrenalin från hypofysen till blodet och binjurarna. Detta gör att andningen blir snabbare, hjärtat slår snabbare, musklerna spänns, och matsmältningen försämras. Kroppen sätts i en form av alarmberedskap och förbereder sig för handling och utvecklar sk ”kamp- och flykt” hormoner (Ben- Menachem, 1984). Dessa reaktioner är inte negativa utan nödvändiga när vi behöver reagera snabbt. Men om det upprepas för ofta, och om kroppen inte hinner hämta sig emellan, kan kronisk stress utvecklas. Detta kan få långtgående skadliga följder och kan inverka negativt på inlärningsförmågan, minnet och koncentrationen. Kroppens samspel mellan olika organ minskar. Man kan säga att stress och avslappning är två motpoler (Wolmesjö, 2002).

Hjärnan fungerar som ett styrorgan i stressproceduren (Ben-Menachem, 1984). Den är skapt för att reagera på fara och hot. Hjärnan samverkar med både immun- och nervsystemet Vid påfrestningar uppstår obalans, och stressreaktioner i hjärnan sker automatiskt. Hjärnans elektriska rytmer betecknas med grekiska bokstäver. Alfa-rytmen är lugn och stabil, hjärnan håller vanligtvis en alfa-rytm när vi inte behöver koncentrera oss. När hjärnans aktivitet ökar ändras denna rytm till beta. När man är stressad är beta den vanligaste rytmen. För stressminskning under avslappning och meditation strävar man vanligtvis efter en alfa-aktivitet

Kroppen har också system som motverkar negativ stress och som populärt kallas för ”lugn- och ro systemet” (Währborg, 2002). Hormoner, sk oxytocin, bildas i hypotalamus vid avspänningstekniker, motion och massage, och via blodet transporteras dessa ut i kroppen och skapar en känsla av välbefinnande.

159

Vid balanserad fysisk träning utsöndras även sk endorfiner eller morfiner, en förkortning av endogena morfinliknande substanser, eller kroppens eget morfin. Även dessa skapar en känsla av välbefinnande och ger ökad koncentration. Vid fysisk träning ökar även syreupptagningen i blodet, vilket är viktigt för inlärningsförmågan. Enligt Währborg (2002) bemästrar därför människor som motionerar regelbundet stress bättre.

3:2 Stress och rörelse

Hannaford (1997) har efter att ha arbetat med barn med inlärningssvårigheter kommit fram till att rörelse är grundläggande för all form av inlärning samt förmåga till att hantera stress, och har utifrån sina erfarenheter utvecklat ett system för detta.

Hennes teorier går ut på att tänkandet och inlärning inte enbart sitter i huvudet, utan även kroppen fungerar som en integrerad del i våra intellektuella processer. Hon anser att det är av vikt att vi blir mer medvetna om kroppens roll i inlärningen eftersom fysisk rörelse spelar en viktig roll i skapandet av nervceller. Hon ser det som en stor villfarelse i vårt samhälle att tänka på kroppen och själen som åtskilda, samt att rörelse inte har något att göra med intellektet.

I sitt arbete med barn upptäckte hon att de fick lättare att lära när lektionerna började med enkla rörelser där hela kroppen aktiverades. Hon går vidare och menar att rörelse förbättrar inte bara inlärning, utan även kreativitet, samt bemästrande av stress.

Hon visar på det invecklade samspelet mellan hjärna och kropp, varje gång vi rör oss på ett balanserat sätt sker full aktivering och integrering av hjärnan, och dörren till inlärning öppnas på ett naturligt sätt. Dessutom menar hon, kan vi genom rörelse klä tankar och känslor i ord och handlingar.

Vidare skriver hon, att för att uppnå en meningsfull inlärning, måste vi lära oss att hantera stress eftersom den påverkar både inlärningen och hjärnan i negativ riktning. Ökad stress är relaterad till minskad inlärning och problem med både minne och koncentration och har enorma konsekvenser för hälsan. För att hjärnan ska lära, tänka aktivt och minnas ny information, är det nödvändigt att utestänga onödiga stimuli och behålla koncentrationen. Detta kan vi lära oss i en miljö med goda förebilder där man uppmuntrar lugn och ro och koncentration. Att hantera stress betyder att man använder hela systemet kropp/själ på ett effektivt och hälsosamt sätt.

I sin bok ”Lär med hela kroppen” presenterar hon olika förslag på att stimulera inlärning samt förebygga stress med olika former av rörelser. Främst

använder hon sig av Paul Dennisons tekniker. Dennison var en lärare från Kalifornien som genom sin dyslexi och synsvårigheter satte ihop ett rörelseprogram för att integrera kroppen och intellektet. Han kallade denna teknik för ”hjärngymnastik”. Dennison utvecklade sina övningar till snabba, enkla, speciellt riktade rörelser, särskilt anpassade till elever med specifika språksvårigheter, men som givetvis kan användas av alla. Hjärngymnastiken är lätt att lära och att använda. Ett exempel är sk ”korsgång” där man går korsvis på stället. Genom att vidröra vänster knä med höger armbåge och sedan höger knä med vänster armbåge, aktiveras stora områden i båda hjärnhalvorna samtidigt. Rörelserna bör utföras långsamt. Denna enkla rörelse ska enligt Dennison vara bra för att aktivera full hjärnfunktion.

Förutom hjärngymnastiken går det enligt Hannaford bra med vilken rörelse eller idrottsutövning som helst, bara den utövas utan onödig konkurrens. Hon hänvisar även till andra framstående pedagoger såsom Steiner, Montessori, Ayres, Gardner, m.fl, som alla har gemensamt att de anser att rörelse är viktig för inlärningen.

Rörelse är porten till all inlärning. P E Dennison

3.3 Waldorfpedagogik

Waldorfpedagogiken har jag valt att ta med eftersom den betonar rörelse som ett av människans grundläggande behov (Ritter, 1997). Speciellt barn har ett stort rörelsebehov, och för att kunna utvecklas på ett bra sätt måste detta behov tillgodoses. Rörelseglädje och rörelseförmåga betraktas som grunden för all utveckling, samt en förutsättning för inlärning, självförtroende, arbetsglädje och minnesförmåga. Dessutom är rörelse stressförebyggande.

Jag börjar med en beskrivning av waldorfpedagogikens uppkomst, samt därefter en introduktion till dess grundtankar.

Uppfostrar man barnen enbart intellektualistiskt, krymper deras förmåga, förtvinar deras mänskliga krafter

Rudolf Steiner

Rudolf Steiner skapade en kunskapsväg där han utgick från naturvetenskaplig forskning (a.a). Han studerade det andligas inverkan på jorden, människan och naturen. Denna väg kallade han antroposofi eller ”läran om människan”. Han ville ge människor bildning utifrån vad han såg som den själsligt-andliga- och den fysiskt-materiella världen. Denna kunskapsväg skulle innehålla filosofi, religion samt även det praktiska livet, och utvecklades så småningom till waldorfpedagogiken.

161

utveckling av både tanken, känslan och viljan. Ur denna filosofi föddes waldorfpedagogiken. Den första Waldorfskolan startade i Tyskland år 1919. Det var den första skolan i Tyskland för både pojkar och flickor ur alla samhällsklasser. Steiner såg på bildning som en kontinuerlig livsprocess som omfattar hela människan och alla hennes förmågor (Lejon, 1987).

Livet måste betraktas som en skola. Rudolf Steiner

I waldorfpedagogiken fäster man stor vikt vid lek och rörelse och ser detta som ett grundläggande behov (Ritter, 1987). Rörelseförmåga och rörelseglädje anses vara grunden för utvecklingen av barns mentala förmåga, samt en förutsättning för inlärning, självförtroende och arbetsglädje. Dessutom är kroppsrörelser avstressande och ger avkoppling. Genom lek och fysisk rörelse övar barnet sin motorik och kroppsskicklighet.

Stor vikt lägges även vid konstnärligt skapande, vilket är grundläggande för all intellektuell förståelse. Steiner menar att det andliga i människan kommer till uttryck i hennes skapande kreativa förmåga.

Det är först när människan är fri, skapande och konstnärlig som hon vill och förmår handla moraliskt och av kärlek

Rudolf Steiner

Rudolf Steiner utformade en helhetspedagogik (Lejon, 1997). En grundtanke med detta är att hela människan ska gå i skolan, vilket ställer krav på en varierad undervisning i hantverk, gymnastik, konstnärlig verksamhet, samt intellektuell träning. Skolan bygger på människans naturliga livsrytm och psykiska förmåga till kunskapsinhämtning, och undviker därför ett uppsplittrat undervisningsschema (a.a).

För att hela människan ska utvecklas har en egen rörelseträning i waldorfpedagogiken utvecklats (Frisk, 1993). Det finns en bestämd uppfattning om utvecklings- och mognadsfaser både i kroppslig, själslig och andlig bemärkelse. En konstart eller rörelseform, eurytmi, som betyder ”synligt tal” eller ”synlig gång”, tränas regelbundet i en waldorfskola. Genom eurytmin kan man ex framföra en saga eller dikt utan ord, och man ser på dessa rytmiska rörelseprocesser som läkande. Språkkänslan övas också på detta sätt med kroppsliga gester och rytmövningar. Denna fungerar även som läkepedagogik för barn med speciella behov.

Rudolf Steiner har utarbetat en pedagogik som innefattar både kroppen och själen. Dessutom finns det ett väletablerat skolsystem utifrån denna filosofi som är accepterat i många länder. Rudolf Steiners waldorfpedagogik har mycket gemensamt med yogans filosofi i sitt sätt att omfatta hela människan.

En av den moderna människans största problem är stress och spänningar på såväl fysisk som mental nivå (Kalpananda, 1999). Dessa spänningar kan leda till huvudvärk, magproblem, sömnsvårigheter, etc. Det är viktigt att kroppen någon stund varje dag får tillfälle till avslappning av någon form. Det behöver inte vara en speciell teknik, utan det kan vara musik eller naturupplevelser.

Om man väljer att använda sig av en teknik, måste man viljemässigt leda tankarna från laddade ämnen till något som är neutralt (Setterlind, 1983). Det finns många olika metoder för detta. Man kan använda sig av medvetande om olika kroppsdelar, andningen eller visualiseringstekniker. Det finns flera olika slags avslappningstekniker, både österländskt och västerländskt inspirerade. Några av dem används som psykologiska behandlingsformer.

Jag redogör för två författare som skrivit och forskat om olika avslappningstekniker.

Setterlind (1983) har skrivit en avhandling om avslappningsträning i skolan. I samhället har stress och överstimulering ökat, och det är därför viktigt att bryta denna utveckling med hjälp av olika hälsoförbättrande åtgärder. Enligt honom bör avslappningsträningen ingå i skolans förebyggande verksamhet. På så sätt får elever kunskap om hur stress och stressreaktioner fungerar. Elever bör få lära sig att analysera olika stressituationer för att sedan ta ställning till vilka handlingsalternativ som kan användas för att minska stressens negativa verkningar.

Han betonar att de olika träningsförslagen dock inte ska ses som ett sätt att anpassa elever till överstimulering i skolan och i samhället, utan istället öka