Stress och avslappning

En av den moderna människans största problem är stress och spänningar på såväl fysisk som mental nivå (Kalpananda, 1999). Dessa spänningar kan leda till huvudvärk, magproblem, sömnsvårigheter, etc. Det är viktigt att kroppen någon stund varje dag får tillfälle till avslappning av någon form. Det behöver inte vara en speciell teknik, utan det kan vara musik eller naturupplevelser.

Om man väljer att använda sig av en teknik, måste man viljemässigt leda tankarna från laddade ämnen till något som är neutralt (Setterlind, 1983). Det finns många olika metoder för detta. Man kan använda sig av medvetande om olika kroppsdelar, andningen eller visualiseringstekniker. Det finns flera olika slags avslappningstekniker, både österländskt och västerländskt inspirerade. Några av dem används som psykologiska behandlingsformer.

Jag redogör för två författare som skrivit och forskat om olika avslappningstekniker.

Setterlind (1983) har skrivit en avhandling om avslappningsträning i skolan. Han menar att eftersom stress och överstimulering ökat i samhället, är det viktigt att bryta denna utveckling med hjälp av olika hälsoförbättrande åtgärder. Enligt honom bör avslappningsträningen ingå i skolans förebyggande verksamhet. På så sätt får elever kunskap om hur stress och stressreaktioner fungerar. Elever bör få lära sig att analysera olika stressituationer för att sedan ta ställning till vilka handlingsalternativ som kan användas för att minska stressens negativa verkningar.

Han betonar att de olika träningsförslagen dock inte ska ses som ett sätt att anpassa elever till överstimulering i skolan och i samhället, utan istället öka elevernas kroppsuppfattning och hälsomedvetande genom att få kunskap om sin kropp och bli lyhörd för dess signaler. Detta för att i tid kunna uppmärksamma

kroppens signaler på spänning och stress. Skolan behöver upplysa om fler metoder för att förebygga och hantera stress och överstimulering, och träningen skulle kunna vara en del av förebyggande friskvård.

Hans bok är uppdelad i två delar:

Del 1 innehåller en översikt och utvärdering av de vanligast förekommande avslappningsteknikerna för stresshantering, kritisk granskning av forskning som gjorts, en jämförelse mellan de olika teknikerna, samt en pedagogisk modell för inlärning av avslappning. Han börjar med en egen klassificering av olika avslappningstekniker:

3. Aktiv avslappning med autogen träning och progressiv avslappning. En aktiv avslappning betyder strukturerade övningar efter ett visst schema där personen själv är aktiv. I den autogena träningen koncentrerar man sig på fysiologiska processer i kroppen, ex tyngd, värme, etc. Syftet är att kunna nå total avslappning enbart genom att tänka på dessa ord. Tillståndet man uppnår kan jämföras med ett meditativt tillstånd (se meditation, kap 3:9). Den progressiva avslappningen syftar till avspänning i kroppens alla muskler genom en systematisk växelverkan mellan anspänning och avslappning i musklerna.

4. Passiv avspänning, ex meditation (se meditation, kap 3.9, samt TM, kap 3:5).

3. Kombination av dessa olika tekniker

Setterlind hänvisar till studier och forskning som gjorts på dessa olika tekniker, men är kritisk, eftersom han anser att forskningsmetoderna har uppenbara brister. Jämförelsevis anser han att det är väldigt liten skillnad av effekterna mellan teknikerna. Likheter är att de alla kräver regelbundenhet och en lugn omgivning.

Som en pedagogisk modell rekommenderar han en kombination av alla. Även fysisk aktivitet i kombination med meditation kan ge ett bra resultat.

Del 2 innehåller författarens eget forskningsprojekt där syftet var att utarbeta och utvärdera enkla avspänningstekniker för elever i grundskolan och på gymnasiet. Målsättningen var att komma fram till korta enkla program som kan tillämpas i skolan, men även i vardagslivet. Syftet var att se vilka lång- eller kortsiktiga effekter ett enkelt träningsprogram kan ha, mäta fysiologiska och återhämtningseffekter av avslappningen, samt om avslappningen haft någon effekt på skolarbetet i övrigt. Andra frågeställningar var bl.a. att se om avslappningsträningen kan vara stressreducerande, om avslappningsträningen påverkar kroppsuppfattningen och självtilliten, och om det räcker med träning 2-3 gånger i veckan.

109

Huvudstudien, som förberetts med ett antal pilotundersökningar, genomfördes under sex veckor på fem olika skolor. 294 elever på högstadiet och gymnasiet ingick, och 287 elever i kontrollgruppen. Även lärar- och specialstudier av fysiologiska effekter gjordes. En uppföljningsundersökning ingick för att mäta eventuella långtidseffekter.

Träningen varade ca 8 – 12 minuter på slutet av en idrottslektion, och startade med att med att läraren redogjorde för vad stress och avslappning är. Efter varje träningstillfälle samlades eleverna och läraren och samtalade om deras erfarenheter och upplevelser. Mätinstrument såsom enkäter och intervjuer användes.

Resultaten från huvudundersökningen visar att hälften av eleverna upplevde avslappningen som mycket skön och de kände sig utvilade efteråt. Ca 40 % upplevde den som ganska skön. Över hälften tyckte det var ganska lätt att slappna av. Endast ca 3 % tyckte det var svårt. Drygt hälften uppgav att de klarat av sitt skolarbete bättre, och en tredjedel att sömnen förbättrats. Sammanfattningsvis upplevde eleverna att:

- det var lätt att lära sig avslappning,

- de föredrog en metod där de fick vara passiva

- många elever har haft nytta av avslappningen i stressiga situationer, ex vid prov, när de är trötta, eller när det varit svårt att somna

- _{ca 90% av eleverna kände sig lugna, nöjda och glada direkt efter} avspänningsträningen, ca 3 % tyckte att det varit dåligt.

Sammanfattningsvis menar Setterlind att ingen teknik är bättre än den andra när det gäller fysiologiska och psykologiska effekter, utan var och en får hitta den metod som passar bäst. Avslappningsträning ska inte ses som ett sätt att anpassa elever till ett överstimulerat samhälle och skola, utan öka deras kroppsuppfattning för att de i god tid ska kunna uppmärksamma kroppens signaler på spänning och stress. De bör lära sig att analysera olika stressituationer för att kunna hantera dem. Elever med större svårigheter och som behöver mer tid på sig, kan träna avslappning i mindre grupp med ex skolkurator eller skolpsykolog och därefter få utrymme till samtal.

Ben-Menachem (1984) beskriver i sin bok vad avslappning är, hur det fungerar, samt vad som händer i kroppen och i hjärnan. Enligt honom finns det ett system i kroppen som motarbetar stresstillståndets skadeverkningar, ex genom avslappningsövningar. Han ger en beskrivning av olika metoder och vad som händer fysiologiskt i kroppen när man utför dem.

Enligt honom är koncentrationssvårigheter de vanligaste problem som skolbarn kämpar med. Ofta beror det på stress, men även på okunskap om hur man kan arbeta systematiskt. Man kan nå ett koncentrerat tillstånd med hjälp av de flesta

avslappningstekniker, och med hjälp av dessa skapa en bra studiemiljö. Dålig koncentration skapar ofta en dålig självkänsla.

Det viktigaste enligt honom med all avslappningsträning är att känna skillnad mellan spänning och avslappning, och det finns många olika metoder för att träna upp detta. Han beskriver österländska avslappningsmetoder såsom yoga, Zen-meditation och transcendental meditation. Därefter beskriver han olika västerländska avslappningstekniker, samt avslappningens användningsområden, ex i skolan. Skolhälsovården skulle kunna arbeta mer profylaktiskt för att skapa en lugnare atmosfär i skolan.

I sin doktorsavhandling redovisar han i första hand resultat från tillämpning av avslappning i kliniska sammanhang (Setterlind, 1984). Men han har även gjort studier om avslappningsreaktionen hos ungdomar på en gymnasieskola (Ben- Menachem, 1984). Han ville undersöka om valet av avslappningsteknik hade någon inverkan på avslappningsreaktionen, och om sättet på hur de olika teknikerna introducerades hade någon betydelse. Resultatet visade:

- att man kan använda vilken teknik som helst

- för inlärning av avslappning behövs inga långa kurser

- en övning kan vara kort, fem minuter kan räcka för att skapa ett avslappnat tillstånd

- det går bra att använda sig av avslappning under en idrottslektion

Han refererar till den bulgariske pedagogen Lazarov som förespråkar inlärning med hjälp av avslappning där suggestion och musik används. Eleverna ökar på detta sätt sin inlärningsförmåga genom en förhöjd koncentration

Sammanfattningsvis menar han att målet måste vara att med hjälp av avslappning arbeta förebyggande, och skapa en miljö i skolan där de vanligaste spänningsproblemen inte hinner bli aktuella.