Vilka strategier fanns då för att hantera hemsjukan? Innan vi går in på de enskilda strategier som svenska officerare beskriver i sina brev hem kan det vara värt att undersöka vilka rekommendationer den samtida medicinska expertisen förde fram till hemlängtans hantering. Detta eftersom rekommendationerna från detta håll var mycket utförliga och samtidigt ger en mer djuplodande bild av hur sjukdomen betraktades. Att först analysera synen på hemlängtan i krigsvetenskaplig litteratur, särskilt med medicinsk prägel, ger därmed ökade möjligheter till för-ståelse för officerarnas personliga strategier som vi ska återkomma till. 1788 publicerade den före detta livkirurgen Herman Schützencrantz ett verk betitlat: Afhandling om soldatens hälsas bewarande i fäldt. I den återfinns några utförligare medicinska resonemang om hemlängtan och betydelsen av sysslolöshet. Schützenkrantz saknade visserligen omfat-tande erfarenhet av krig men två militära dignitärer, Gustav Adolf von Siegroth och Hampus Mörner, gick genom varmt rekommenderande förord i god för innehållet i Schützencrant bok, varför man kan argu-mentera för en viss genklang med en militärt orienterad tankevärld.
I Schützencrantz bok resoneras om sysslolöshetens allmänna skad-lighet. Inte bara med tanke på hemsjuka utan även utifrån den risk för sjukdomar som ofta grasserade i fältlägren. Att gå från perioder av intensiv fysisk aktivitet till stillhet och passivitet ansågs öka mottag-ligheten för en mängd åkommor. Man föreskrev därför att soldaterna belades med olika kroppsarbeten alternativt att man övade exercis un-der dagar då göromålen var få. Ett viktigt syfte med sådana aktiviteter menade Schützencrantz var ”at det äfwen också kommer Soldaten at
glömma bort sina beswärligheter, samt gör honom munter och glad”.209 Vidare såg han spelandet av musik i lägret som något positivt.
Nyttan af sinnenas förströelse, gör musiquen nödwändig för krop-pens hälsa, och borde göra den allmänare. Den glättighet som den ingifwer, förenad med sysselsättande af krigs och andra öfningar, skulle wisserligen förminska antalet af de olyckelige, som då de stundom på de häftigaste blifwa angrepne af åtrå at återse sit Fä-dernesland, falla i matthet och förgås i hospitalerne.210
Sättet att här beskriva hemlängtan som något man angrips av, faller i eller förgås i utgör tydliga indikationer på dess status som sjukdoms-diagnos snarare än moralisk last, vilket ligger i linje med vad Karin Johannisson hävdat. I hennes analys förekommer även militärläkaren Magnus Retzius Försök till en Handbok uti Militär-Hygienen från 1821, vilken även kommer att analyseras här. Boken gavs visserligen ut efter undersökningsperioden, dock så pass nära i tid att de här stude-rade fälttågen torde ha utgjort färskast möjliga erfarenhetsgrund för Retzius analyser. Tidigt i framställningen ger Retzius en fyllig karak-täristik av den sjukdom som rubriceras nostalgi eller hemsjuka.
Det är högst anmärkningsvärdt, hvilket inflytande själen har på kroppen. Den unge krigaren, nyss ryckt ur skötet af en älskad foster-bygd och en lika älskad familj, ser sig tvungen att lämna sina gamla vanor, som af tiden blifvit behof; han nödgas öfvergifva de kära fö-remål, hvarvid hans lycksalighet är fästad, och den goda lekande natur, som sett honom födas, gifvit honom lynne och tryckt stäm-peln i hans själ; allt detta kan han, ofta med manligaste föresats och
209 Achille-Guillame Le Bègue de Presle, Afhandling om soldatens hälsas
bewa-rande i f äldt, jämte, en kort beskrifning om så wäl rörliga- som orörliga f äldt-hospitalers inrättande och f örwaltande, med deras f öreskrift, af h. Le Beuge de Presle, med tilökningar af Herman Schützencrantz, Stockholm 1788, s. 122.
bästa vilja, ej neka sig att begråta, äfven då, när han sjelfvilligt går att uppoffra det. Alla hans idéer liksom sammansmälta i en enda; han ser endast ett enda föremål, han tänker endast på hembygden och dess dyrbarheter. Åtrån att dit återvända tär honom och eldar hans fantasi, men ambitionen och ofta möjligheten nekar uppfyllandet af hans önskningar. Denna strid ger uppkomst åt en sjukdom, känd till sina olyckliga följder under namn af Nostalgie eller hemsjuka.211
Retzius betonar i denna karaktäristik av hemsjukan tre instressanta aspekter av sjukdomen. För det första ser han den som ett resultat av själens inflytande över kroppen, varvid han syftar på nostaligns el-ler hemsjukans fysiska symptom som resultat av verkningar i själen. För det andra förefaller han se det som nödvändigt att tillåtas begråta förlusten av hemmets trygghet. Hemlängtan kunde finnas även bland dem som var starkt motiverade och frivilligt gick ut i kriget. Detta ligger i linje med Karin Johannissons tanke om att nostaligins status som sjukdom ledde till en större förståelse för dess offer. Den tredje aspekten av Retzius sjukdomsbeskrivning är den som beskriver hem-sjukan såsom uppkommen genom en inre strid mellan åtrån att åter-vända hem och bristen på möjligheter att göra så. På den sistnämndas sida fanns också vad Retzius kallar ”ambitionen” vilket sannolikt skall förstås som strävan efter att göra sin plikt och att utmärka sig med ära i fäderneslandets tjänst. Detta är intressant då det förmedlar en bild av människan som ständigt sliten mellan olika emotionella krafter.
Retzius konstaterar att det enda egentliga botemedlet mot utbruten hemsjuka är att faktiskt låta den drabbade återvända hem. Det bör näm-nas att Retzius konsekvent talar om soldater som offer för nostalgi och hemsjuka vilket låter antyda att de som grupp var mer mottagliga för sjukdomens verkningar. Emellertid ansåg han att ålder och erfarenhet minskade risken att drabbas. Retzius förklarar att minnet av hembygdens behag blivit avlägsna för de luttrade soldaterna. Samtidigt som kriget
211 Magnus Christian Retzius, Försök till en handbok uti militär-hygienen, af
”oaktadt sina faror och sina skiften, har för dem tusendetals retelser.”212 Trots avsaknaden av ett fungerande botemedel lägger även Retzius fram förslag på hur hemsjukan kunde förebyggas. En alltför sträng disciplin kunde göra tjänstgöringen obehaglig för oerfarna rekryter, vilket i förlängningen kunde framkalla hemsjuka. Officerare uppma-nades därför att uppföra sig milt gentemot dem som var ovana vid kri-gets vedermödor. Ännu en förebyggande åtgärd var att organisera de militära förbanden så att soldater och officerare från samma hembygd tjänstgjorde tillsammans. Detta då ”[d]en unga soldaten, som befinner sig ibland landsmän och ungdomsbekantskaper, som får med dem tala sin gamla dialect, och med dem obemärkt följa sina gamla vanor, kän-ner mindre till svårigheterne vid sitt nya stånd.”213 Därtill framhåller Retzius, intressant nog, spelandet av musik i fältlägren som något med en motverkande effekt mot hemsjuka. Detta kan te sig motsägelsefullt då Karin Johannisson, som ovan nämnt, i sin analys av Retzius lyfter fram hans exempel på hur spelandet av viss musik framkallade och förstärkte nostalgin bland schweiziska och skottska soldater. Detta stämmer visserligen, men Johannisson uppmärksammar inte att Ret-zius verkar tillmäta olika betydelse till olika musikgenrer. Visor och sånger som påminde om och romantiserade kring hembygden var starkt problematiska. Militär marschmusik och soldatvisor som beto-nade plikten gentemot kung och fädernesland var det inte.214 Liksom hos Schützencrantz betonas hos Retzius även nyttan med kroppsarbe-ten, exercis och fysiska lekar såsom fäktningsövningar.215
Vad Schützencrantz och Retzius ordinerade för hemsjukans hante-ring i ett militärt förband var inte en serie tankesätt för befälet att inympa bland de underlydande. Istället handlade det om att skapa rätt förutsättningar för att hemlängtan så långt möjligt skulle hållas på avstånd. Att strukturera bataljoner och kompanier utifrån befintliga
212 Retzius, 1821, s. 9. 213 Retzius, 1821, s. 10-11. 214 Retzius, 1821, s 8f., 12f. 215 Retzius, 1821, s. 54f.
bygdegemenskaper var ett exempel. Också anbefallandet av olika verk-samheter såsom fysiskt arbete och exercis var centralt. Sådana verksam-heter distraherade från sysslolöshetens passivitet och eftertänksamhet. Problematiken kring att hantera hemlängtan visar alltså på en bild där officerarna bar ett ansvar för att söka motverka densamma bland solda-terna. Då de tekniker Schützencrantz och Retzius föreslår utformades mot bakgrund av en emotionell logik kan de ses som emotionella stra-tegier från officerarnas sida i syfte att kontrollera soldaternas känslor.