Hindren som de äldre sökande upplevde i sin bostad påverkade ofta hur de klarade aktiviteter i det dagliga livet. De hade framför allt problem med att klara inhandling, städning och resor självständigt. Att ta sig upp och ned för trappor var ett annat vanligt problem. De hinder som de äldre upplevde i bostaden handlade till stor del om att komma in och ut ur bostaden, vilket var relaterat till tunga dörrar och trappor. Det var mer än två tredjedelar som upplevde svårigheter med det. För några personer fick det här stora konsekvenser.
Att gå i trappor ger evig värk, äter tabletter mot värk.
Fick avliva min hund på grund av ålder och att hissen ej blev insatt, då jag måste bära henne ned för trappan och samtidigt gå själv. Detta funkade inte.
Flertalet hade också svårt för att förflytta sig i bostaden (61%) och att nå, öppna och komma åt saker (78%). Drygt hälften hade problem med att klara sin personliga hygien, främst beroende på svårigheter att ta sig i och ur badkar eller dusch.
På frågan om hur viktigt det var att kunna klara dessa olika aktiviteter, var det inte lika många som tyckte att det var ”mycket viktigt” att kunna använda köket (54%), jämfört med att kunna röra sig obehindrat i bostaden (90%) eller att kunna komma in och ut ur bostaden (82%).
Vi ställde också en fråga om hur de gjorde för att klara sina behov i väntan på anpassningen. Det visade sig att de använde olika strategier. Flera försökte kämpa på så gott de kunde själva, med fallrisk och känslor av otrygg-het. Andra fick hjälp från hemtjänstpersonal, anhöriga eller vänner. Det var också vanligt att de anpassade sig genom att sänka sina ambitioner eller avstå från aktiviteter som t ex krävde att de skulle ta sig ut ur bostaden. En fjärdedel ansåg att deras fritidsintressen och samvaro med andra påverkades av att bostaden inte var anpassad, vilket framför allt berodde på svårigheter att komma ut eller att bjuda hem vänner och bekanta. Några lyfte fram ett
andra, som handlade om att det kändes svårt att behöva belasta sina närstå-ende.
Följande citat illustrerar några olika sätt som de hanterade situationen på, i väntan på att få en bostadsanpassning.
Lever i riskzonen.
Kämpar och kämpar och kämpar. Går inte ut!
Hemtjänsten hjälper med tvätt av mig. Men det blir ju inte samma som dusch. Jag står på golvet och duschar, kan ej gå i karet.
Konsekvenserna av att bostaden inte var anpassad visade sig på olika sätt. Ungefär hälften tyckte att deras säkerhet påverkades. Relativt många upp-levde sig också som osjälvständiga på grund av hindren i bostaden (38%).
Vilka blir effekterna av bostadsanpassningarna?
De flesta tyckte att anpassningarna var användbara och var mycket nöjda med dem. De upplevdes som betydelsefulla av det stora flertalet. Följande kommentarer beskriver vad som gjorde deltagarna nöjda.
Trivsammare med ljusare miljö även om synhandikappet sätter gräns för vad ljuset kan hjälpa till med. (anpassning av belysning)
Jag kan lättare förflytta mig med rullatorn i lägenheten. (tröskelanpassning) Att jag kan komma ut. (ramp)
Dörren öppnas med fjärrkontroll och jag sitter lugnt kvar i elrullstolen. (auto-matisk dörröppnare)
Då jag efter stroken är utan känsel i vänster arm (är vänsterhänt) underlättar de nya kranarna användandet av dusch och tvättställ.
Det fåtal som var missnöjda påpekade att det kunde vara svårt att använda några av anpassningarna. ”Ramp inne för trångt samt för tung att vika upp och ner. Spisvakt vet ej när den slår av, lite olika.”
Resultatet av uppföljningsenkäten visar att bostadsanpassningarna hade effekter på framför allt tre områden i bostaden. För de flesta hade det blivit lättare att förflytta sig i bostaden och flertalet hade lättare för att komma in och ut ur bostaden samt att klara sin personliga hygien själv. Däremot var det färre som upplevde att det hade blivit lättare att nå, öppna och komma åt saker eller att använda köket. Följande citat illustrerar några av upplevelser-na:
Den hjälp jag fått med handtag och borttagning av trösklar, samt däverten över sängen gör att det fungerar bra att komma ur sängen och gå på toaletten ensam. Att inte behöva fundera på om jag klarar att duscha m m idag.
Kan gå ut när jag vill och drar mig inte längre för trappan. Tryggare tillvaro.
Att kunna klara av att göra saker själv. Att kunna vara hemma.
I fråga om konsekvenserna av bostadsanpassningen framkom det att bostad-sanpassningarna inte hade några större effekter på antalet timmar med hjälp från personal, anhöriga eller andra. Deltagarnas förmåga att självständigt klara dagliga aktiviteter (ADL) hade inte heller förbättrats, generellt sett. Det var bara i fråga om förmågan att klara sin personliga hygien som det märktes tydliga effekter efter anpassningen, jämfört med tiden innan.
En fjärdedel av de äldre upplevde minskade känslomässiga besvär p.g.a. bostadsanpassningen. Det viktiga i det sammanhanget, enligt dem som sva-rade, var att de klarade sig själva mer och slapp be om hjälp. Dessutom upplevde ungefär hälften en ökad fysisk säkerhet efter bostadsanpassningen p.g.a. minskad risk för fallolyckor och liknande.
En femtedel tyckte att bostadsanpassningarna underlättade utövandet av olika fritidsaktiviteter. En fjärdedel tyckte dessutom att samvaron med andra hade förbättrats. Detta gällde framför allt dem som tidigare hade haft svå-righeter att ta sig in och ut ur bostaden.
Anpassningarna bidrog däremot inte till en upplevelse av ökad självstän-dighet för alla äldre. För hälften av dem gjorde den det. Mer ingående ana-lyser visade att den upplevelsen inte hade något samband med vilken typ av bostadsanpassning som de hade fått. Det som i stället var relaterat till upple-velsen av ökad självständighet, var om personen i fråga hade känt sig osjälv-ständig innan anpassningen.
Den främsta nyttan och värdet som de själva tyckte att bostadsanpass-ningarna gav, var ökad säkerhet, trygghet och att kunna bo kvar hemma. Dessa tre ord/meningar motsvarade också de vanligaste förväntningarna som de hade haft när de väntade på att bostaden skulle anpassas.
4 Åldersgränsen för när man kan betecknas som äldre-äldre varierar något mellan studier, men brukar sättas vid 75-80 år.
Kommentar
De som ansöker om bostadsanpassningar är ofta äldre-äldre4 ensamstå-ende kvinnor som bor i hyreslägenheter. Många har bott länge i sin nuvarande bostad. De vill gärna bo kvar hemma i stället för att flytta till särskilt boende. Med tanke på denna situation finns det inte några egentliga alternativ till bostadsanpassningar, eftersom hyresgäster van-ligtvis inte själva gör den typen av förändringar i sin bostad. Om det fanns fler bostäder som var tillgängliga för alla, skulle dessa problem minska. Studien indikerar att detta är mycket viktiga frågor för bruka-rna. Frågan är vilka som är ansvariga för att förbättra den grundläg-gande tillgängligheten i våra bostäder, så att dessa passar så bra som möjligt för olika skeden i livet.
Tillgängligheten handlar också ofta om det som Persson (1997) kallar för frångänglighet. Att kunna ta sig in och ut ur sin bostad är en av de vanligaste funktionerna som bostadsanpassningarna fyller för de äldre i denna studie.