Utifrån resultatet från den tidigare delstudien, drog vi slutsatsen att bostads-anpassningar skulle kunna förebygga kostnader. Det handlar t ex om kostna-der för plats på särskilt boende, korttidsplatser, höftfrakturer m m. Men vi påpekade också att dessa kostnader bäst kunde förhindras genom att de nya bostäderna byggs så tillgängliga som möjligt redan från början (Arman & Lindahl, 2005). Om tillgängligheten i bostäderna är god minskar behovet av bostadsanpassningar. Ibland påverkar även sådana saker som igenpluggade sopnedkast, om äldre och funktionshindrade personer skall kunna klara sig själva i bostaden.
gängligheten i dessa hus. Särskilt i de bostadsområden där det bor många äldre och där tillgängligheten i entréer och badrum skulle kunna förbättras. I den rapport som SABO och Svenska Kommunförbundet (2004) gav ut nyli-gen framkom det att det under vissa förutsättningar är samhällsekonomiskt lönsamt att bygga om hela bostadsområden, om alternativet är att de äldre måste flytta in på särskilt boende för att boendet inte fungerar. Ett stort an-svar vilar på fastighetsägarna i det avseendet, men kommunen kan använda sitt inflytande när det gäller bygglovsansökningarna. Dessutom skulle Bo-verket, kommunen m fl intressenter, kunna gå ut med riktade kampanjer till dem som närmar sig ålderdomen, om vilka svårigheter som ofta uppstår i boendet när man blir äldre och vad man kan göra åt dessa, för att förebygga en del av de vanligaste problemen. Om försörjningen av tillgängliga bostä-der är tillräcklig kan de personer som har behov och möjlighet välja att byta till en mer lämplig bostad. Det finns tecken på att fastighetsägare börjar se tillgänglighet som en konkurrensfördel och ett försäljningsargument (Smith, 2006).
I den första delstudien uppfattades kostnaderna för personlig hjälp, både av personal och anhöriga, som ett möjligt alternativ till att genomföra bo-stadsanpassningar. Att personal eller anhöriga kompenserade för den sökan-des bristande självständighet, fick vi även stöd för i enkätstudien. I den förra delstudien utgick vi från ett antagande om att kostnaderna för bostadsan-passningarna i många fall skulle kunna sparas in genom minskade personal-kostnader och avlastning för anhöriga. Därför förvånades vi av resultatet som visade att bostadsanpassningarna inte innebar minskad hjälp från per-sonal och anhöriga. Detta kan tolkas på olika vis. Avsaknaden av effekter på personalinsatserna kan ha berott på att biståndet till hemtjänst och personlig assistent inte revideras så ofta. Eftersom uppföljningen av bostadsanpass-ningarna gjordes ganska kort tid efter anpassningen (efter två månader), kan effekterna ha uppkommit senare.
En annan möjlig tolkning är att de flesta sökande, kanske fick hjälp från anhöriga och personal med sådana saker som bostadsanpassningar inte kan lösa, såsom hjälp med städning, inhandling mm. Om det var så, skulle an-passningen logiskt sett inte få någon effekt på hjälpen från personal eller anhöriga. En tredje tolkning är att bostadsanpassningarna visserligen inte ledde till ett minskat behov av hjälpinsatser, men kunde ha förebyggande effekter genom att förhindra behov av ytterligare vård- och omsorgsinsatser på lite längre sikt. Sådana effekter är emellertid mycket svåra att belägga och kräver att man genomför en longitudinell studie där man följer samma grupp deltagare under en längre tid.
om kostnader för plats på sjukhus eller korttidsboende. Vad vi inte visste då, var hur många personer som det kunde röra sig om. Utifrån enkätstudien kan vi konstatera att sjukhusvistelser och korttidsvistelser är vanliga bland de äldre sökande, samt att behovet av BAB ofta hänger samman med dessa vistelser på ett eller annat sätt. I vissa fall bodde de sökande på korttidsplats, för att de inte kunde flytta hem till en icke-anpassad bostad.
Frågan om bostadsanpassningar får samhällsekonomiska effekter, aktua-liserar frågan om anpassningarna leder till minskade kostnader för andra organisationer än dem som lämnar bidraget. Det skulle t.ex. kunna gynna andra förvaltningar inom kommunen eller hälso- och sjukvården. Det är en fråga som berör många olika verksamheter och organisationer. När allt fler äldre bor kvar i det egna hemmet i stället för att flytta till särskilt boende, ökar t ex behovet av hemsjukvård, hemtjänst och bostadsanpassningar. Om anpassningar av bostaden inte görs, försvåras rehabiliteringen i hemmet. Detta kan i sin tur leda till ett ökat behov av permanenta vård- och omsorg-sinsatser från anhörigas och samhällets sida. Bostadsanpassningar och hem-rehabilitering förebygger på så vis vård- och omsorgskostnader (se Lind-kvist, 2002; Nordin & Fredriksson, 2005).
Det finns ofta ett ömsesidigt intresse mellan organisationer av att olika insatser ges, men de positiva effekterna märks inte alltid av den aktör som står för kostnaderna. Svårigheten att få en överblick och att skapa en samsyn mellan organisationer, leder lätt till att samhällets resurser suboptimeras. Varje enhet och verksamhet kämpar med sin egen budget och skall se till att den blir så bra som möjligt. Utan en samsyn kan kostnader komma att för-skjutas mellan konton och växa på vägen. Ett exempel på detta är de larm-rapporter som kommit om det stora antalet äldre som råkar ut för fallolyck-or i hemmet. Drygt tusen personer över sextiofem år mister livet varje år efter en fallolycka i hemmet och långt fler lider skada. När bostaden är en farlig miljö leder det till stora kostnader för samhället som totalt har beräk-nats till 4,7 miljarder per år (Mellgren 2005). Om bostadsanpassningar kan förhindra några av dessa olyckor finns det mycket att vinna på det.
D
en här studien visar att bostadsanpassningar undanröjer ett antal hin-der i hemmen, vilket bidrar till att unhin-derlätta förflyttningar i bostaden, att klara sin personliga hygien självständigt och att komma in och ut ur bostaden. Den viktigaste nyttan och värdet med bostadsanpassningen är att den bidrar till upplevelser av ökad säkerhet, trygghet och att kunna bo kvar hemma (äldre). De som framför allt upplever en ökad självständighet efter en bostadsanpassning är de som har upplevt sig som osjälvständiga innan. Eftersom antalet barnfamiljer som medverkade i studien är så få, kan vi inte dra generella slutsatser för denna grupp.De som har fått BAB är nöjda med den information de har fått, proble-met är att alla inte känner till bidraget. Handläggningen fungerar också bra, de flesta är nöjda med den. Slutsatser om handläggningsprocessen kan dock inte förväntas gälla i alla kommuner. Handläggningen skiljer sig mycket åt mellan kommuner och regioner i landet.
Det finns glädjande nog inga tecken på åldersdiskriminering i besluten om anpassningar. Yngre och äldre vuxna i den här studien fick i princip likadana anpassningar.
Arbetsterapeuterna har stort inflytande över vilka anpassningar som söks. Det är därför fortsatt viktigt för Bostadsanpassningsbyrån att ha god kontakt med dem för utfallet av bostadsanpassningsbidragen. Det är viktigt att hand-läggare och arbetsterapeuter har en dialog och en samsyn. Arbetsterapeute-rna behöver kontinuerlig uppdatering om vad som gäller enligt rättspraxis för att skapa rätt förväntningar hos de sökande.
Många yngre vuxna har valt bostad med tanke på deras funktionsned-sättningar. De har därmed tagit ett stort eget ansvar för sina behov. Att de äldre inte hade gjort det i lika hög utsträckning, handlar främst om att de
hade bott länge i en och samma bostad. Deras problem handlade mer om att bostaden hade varit funktionell när de en gång i tiden hade flyttat in, men inte var det längre.
Studien har väckt ett antal frågor som berör politiska beslut inom områ-det, de verksamheter som arbetar med eller berörs av bostadsanpassningar, samt framtida studier. Här sammanfattas några av dessa:
• De äldre tvekade att ansöka om BAB i större utsträckning än de yngre, men vi vet inte vad som händer när de yngre blir äldre. Finns det tendenser till fler överklaganden bland de yngre? I sådana fall kommer handläggningen av BAB troligtvis att påverkas av det i framtiden. • BAB kan inte lösa alla hinder i bostäderna. Det finns en tendens till
sämre tillgänglighet i nybyggnationen under de senaste decennierna. Hur kan man på olika sätt befrämja byggandet av mer tillgängliga bostäder?
• Ibland är generella anpassningar ett bättre alternativ än individuella. Hur kan man bidra till att de mest optimala lösningarna väljs? Vems ansvar är det? Exempelvis räcker inte hissbidragen till alla hus som skulle behöva byggas om.
• Frågan är hur man skulle kunna verka för mer flexibla åtgärder från samhällets sida, när det visar sig vara en bättre lösning att t ex instal-lera tvättmaskin än att genomföra bostadsanpassning till tvättstugan. • Det är idag inte möjligt att få BAB för att möjliggöra/underlätta när-ståendes eller vårdpersonalens vård- och omsorgsarbete, utan enbart för att den funktionshindrade har ett behov av anpassningen. Detta riskerar att leda till sämre arbetsmiljö för dem som vårdar, rehabilite-rar och ger omsorg till de sökande. Vilka möjligheter finns att vidta åtgärder även för anhöriga och personal?
Referenser
Arman, R., & Lindahl, L. (2005). Nyttan och värdet av bostadsanpassningar ur
olika perspektiv. Delrapport 1. FoU i Väst/GR. Rapport 3:2005.
Asplin, G., & Lindahl, L. (2005). En förändrad livsvärld. Äldres upplevelser av sin
rehabiliteringssituation efter en sjukhusvistelse. FoU i Väst/GR. Rapport
6:2005.
Brusén, P. (2005). Livet en gång till: en ryggmärgsskadad möter svensk
handikap-politik. Malmö: Égalité.
Boverket (2000). Handbok för bostadsanpassningsbidraget. Uppgifter hämtade 2005-09-12 från www.boverket.se.
Boverket (2002). Tillsyn enligt lagen om bostadsanpassningsbidrag - slutrapport. Malmö: Diarienummer 10836-490/2001.
Boverket (2004). Bostadsanpassningsbidragen 2003. Karlskrona: Boverket, Publikationsservice.
CASPAR. (2004). Comprehensive Assessment and Solution Process for Aging
Residents. EHLS. Uppgifter hämtade 2004-01-25 från www.ehls.com/caspar/
caspar.html.
Dahlin-Ivanoff, S., Nygren, C., & Iwarsson, S. (2004). Enable-Age. Update
Review. National Report Sweden (D9, based on WP7). Lund: Lunds
universi-tet.
DHR. (2005a). Uppgifter hämtade 2005-09-12 från www.dhr.se.
DHR. (2005b). Rörelsehinderförbundens bostadsanpassningsprojekt: en
utred-ning om tillgänglighet, lagtolkutred-ningar och olikheter inom bostadsanpassutred-ning.
Stockholm: DHR.
FN(1993). FN:s standardregler. Delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning. www.ho.se/start.asp?lang=sv&sida=441.
Fänge, A. (2004). Strategies for evaluation of housing adaptations - Accessibility,
usability and ADL dependence. Avhandling från Institutionen för klinisk
Göteborgs Stad. (2003a). Studie av bostadsanpassningsbidragets effekter, Dnr
0249/03.
Göteborgs Stad. (2003b). Ärendestatistik – BAB baserad på belopp i tabell
”Åtgärdskostnader” för ärenden med beslutsdatum 01-07 till 2003-12-22. Fastighetskontoret, bostadsanpassningsbyrån.
Göteborgs Stad. (2002). Äldreomsorgsplan för Göteborg. 2002-2010. www.goteborg.se/äldreomsorg.
Göteborgs Stad (2005). www.fastighetskontoret.goteborg.se och www.goteborgs.se. Uppgifter hämtade augusti 2005.
Heywood, F. (2004). The health outcomes of housing adaptations. Disability &
Society, 19 (2), 129-143.
HSO (2005). Uppgifter hämtade 2005-09-12 från www.hso.se.
ICF (International Classification of Functioning, Disability, and Health). (2001).
Geneve: World Health Organization. www.who.int/icf/icftemplate.cfm. Iwarsson, S., & Ståhl, A. (2003). Accessibility, usability and universal design –
positioning and definition of concepts describing person-environment relationships. Disability and Rehabilitation, 25, No 2, 57-66.
Karlsson, C. (2006). Äldres upplevelser av rehabilitering i hemmet. FoU i Väst/GR. Lag (2003:460) om etikprövning som avser människor. SFS nr 2003:460.
www.forskningsetikprovning.se.
Lawton, M. P., & Nahemow, L. (1973). Ecology and the aging process. In C.
Eisdorfer & M. P. Lawton. (Eds.). The psychology of adult development and aging. Washington, DC: American Psychological Association.
Lilja, M. (2003). The impact of home modification services on community living
and participation outcomes for older adults with functional limitations.
(forskningsplan). Stockholm: Karolinska institutet.
Lindkvist, V. (2002). Lyckad rehabsatsning i Östersund. Det är i hemmet det ska börja. Äldre i Centrum. 2002:4, 25-26.
Mellgren, F. (2005).1 100 äldre dör av fall varje år. Svenska Dagbladet
2005-10-21. Uppgifter hämtade ifrån http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/
did_10818353.asp 2005-10-27.
Nordin, I. & Fredriksson, K. (2005). Utvärderingsrapport. Hemrehab i Lerums
kommun. Se Bilaga 5 för en ekonomisk analys av Hasselteg. Hämtad den 3
mars 2006 från www.lerum.se/rehabilitering. Klicka på ”rehab i hemmet”. Rapporten finns i PDF.
Persson, T. (1997). Kvarboende i miljonprogrammets bostäder.
Bostadsanpass-ning och hemtjänstens arbetsmiljö. Rapport R2: 1997. Lunds universitet:
Byggnadsfunktionslära.
Peterson, I., Kottorp, A. & Lilja, M. (manus). The impact of home modification services on ability in daily life for people aging with disabilities. Karolinska institutet, Dep. Neurotec. Division of Occupational Therapy.
SABO & Svenska Kommunförbundet. (2004). Kvarboende + tillgänglighet = god
SCB (2003). Levnadsnivåindikatorer i ULF efter region, kön, ålder och indikator. Tvåårsgenomsnitt 2002-2003. Uppgifter hämtade från http://www.ssd.scb.se/ databaser/makro/Produkt.asp?produktid=LE0101 2005-10-28.
Smith, R. (2006, 2-6 February). The Milwaukee Idea Home (MIH) – Accessibility,
Affordability, And Environmental Friendliness In A Small Floor Plan. The
ICADI conference, USA: St Petersburg, Florida.
Socialdepartmentet. (1992). Lag om bostadsanpassningsbidrag m m. (SFS
1992:1574).
Socialdepartementet. (2000). Från patient till medborgare – en nationell
hand-lingsplan för handikappolitiken. En kort version av regeringens proposition 1999/2000:79. Stockholm: Socialdepartementet.
Socialstyrelsen. (2004). Nytt från Socialstyrelsen nr 4, 5 februari. www.sos.se. Sonn, U. (1995). Longitudinal studies of dependence in daily life activities among
the elderly. Methodological development, use of assistive devices and relation to impairments and functional limitations. Avhandling vid Institutionen för
rehabiliteringsmedicin och Institutionen för Geriatrik, Göteborg, Göteborgs universitet.
Stuart Hamilton, I (1994). Åldrandets psykologi. Lund: Studentlitteratur. Tinker, A. (2006, 2- 6 February). Adaptations and remodelled housing: some
evidence from the UK. Prof. A. Tinker, King’s College, London. The ICADI