D
eltagarna som tillhörde gruppen vuxna i yrkesverksam ålder, var mel-lan tjugo och sextiofem år. Medelåldern var femtio år. Det var 63 per-soner som besvarade enkäten innan anpassningen och 30 perper-soner som be-svarade uppföljningsenkäten i denna grupp. Här beskriver vi resultatet från en jämförelse mellan svaren för de yngre (< 65 år) och de äldre vuxna (65+). Det är skillnader mellan grupperna som vi framförallt lyfter fram (se bila-ga 2 för detaljerad information).Till skillnad från gruppen äldre bestod de sökande i yrkesverksam ålder av fler män. Det var också fler under 65 år som var födda utomlands. De hade högre utbildningsnivå och levde i större utsträckning som sammanbo-ende, jämfört med de äldre. De yngre yrkesarbetade i större utsträckning än de som var i pensionsåldern eller äldre (några äldre arbetade dock fortfaran-de).
En viktig skillnad mellan grupperna var att fler personer under 65 år hade valt sin bostad utifrån dess lämplighet i förhållande till de funktions-nedsättningar som de hade i nuläget. Detta kan förklaras av att de hade bytt bostad och flyttat mer nyligen än de äldre. Det kan också bero på att grup-pen yngre delvis hade andra diagnoser. Det var fler bland dem som t ex hade MS.
De äldre hade däremot fler diagnoser än de yngre som oftare upplevde sin hälsa som bra. Följdriktigt var det ovanligare bland de yngre att ha vistats på sjukhus eller korttidsboende någon gång under det senaste kvarta-let innan anpassningen. På frågan om hur självständigt de klarade aktivite-ter i det dagliga livet, var det fler yngre som hade svårt för att kommunicera och att klara kroppsvård, påklädning och toalettbesök, jämfört med de äld-re. När det gäller förflyttningar, var det fler äldre som förflyttade sig med
hjälp av rollator, medan fler bland de yngre använde rullstol.
I fråga om ansökningsprocessen var det inte lika vanligt bland de yngre att de hade väntat med att ansöka, jämfört med de äldre. De yngre hade också i mindre utsträckning tvekat att ansöka om BAB och oftare själva tagit initiativet till att ansöka. Det var också färre yngre som tyckte att handläg-garen och fastighetsähandläg-garen påverkade anpassningen mycket. Men detta be-ror delvis på att de yngre oftare själva ägde sin bostad. För både de yngre och de äldre framstår ändå arbetsterapeuten som en central figur med stort inflytande på processen.
Det var fler yngre som upplevde svårigheter att använda sitt kök och som tyckte att det var ett viktigt område i bostaden. Vidare var det något fler yngre än äldre som upplevde svårigheter att klara sin personliga hygien. Däremot hade färre svårigheter att komma in och ut ur bostaden.
Ser vi till konsekvenserna av hindren i bostaden, var det vanligare att de yngre upplevde sig som osjälvständiga p.g.a. att bostaden inte var anpassad. Det var också fler yngre som tyckte att samvaron med andra människor och fritidsintressena påverkades av bristen på anpassning. Det var också vanli-gare bland de yngre att uppleva känslomässiga besvär innan anpassningen. Däremot var det vanligare att de äldre upplevde värk och smärta i väntan på sin anpassning.
På frågan om hur betydelsefull anpassningen var som de hade fått, var det färre yngre som tyckte att den var ”mindre betydelsefull”. Fördjupade analyser av svaren, visade att dessa personers uppfattningar inte hängde samman med vilken typ av bostadsanpassning de hade fått, utan verkade ha mer med personens hälsostatus att göra. De som inte tyckte att anpassningen var så betydelsefull, hade svårare diagnoser såsom cancer. I ljuset av det, är det förståeligt att bostadsanpassningen inte hamnar i förgrunden.
Kommentar
Det är en relativt hög medelålder bland deltagarna i yrkesverksam ålder. Frågan är om detta är representativt för dem som söker i ålders-gruppen 20-64 år, eller om vi har fått ett systematiskt bortfall bland dem som är yngre. Detta har tyvärr inte varit möjligt att kontrollera i studien. För övrigt är det några saker som är viktiga att ta fasta på i resultatet. Det visade sig att flera yngre personer hade dröjt med att ansöka om BAB för att de inte kände till bidraget. Det är viktigt att ansvariga når ut med information till nya grupper. Det är också ett intressant fynd, att så många av de yngre har valt sin bostad med tanke på sina funktionshinder. Detta talar för att många försöker ta ett eget ansvar för sin livssituation, men att dessa åtgärder inte alltid räcker fullt ut.
Gruppen yngre och äldre upplever liknande hinder i sina bostäder och får i stort sett samma slags bostadsanpassningar. Även om det finns stora likheter i deras upplevelser, är nyansskillnaderna mellan ålders-grupperna viktiga att se. Gruppen yngre vuxna består till större del av personer som har medfödda funktionshinder eller har funktionshinder till följd av sjukdomar som debuterar i yngre år. Många äldre har däremot nedsättningar som ofta är förknippade med åldrandets proces-ser, exempelvis sämre rörlighet, syn och hörsel. Beroende på var man befinner sig i livet, har man olika anspråk på fritidsaktiviteter, um-gänge m m, vilket är en rimlig förklaring till skillnaderna i upplevelser av konsekvenserna av hindren, mellan grupperna.