Aktivitet Antal
Utrikes örlogstjänst 161 Tjänst i kofferdiflottan 370 Utrikes tjänstgöring 531
Summa antal av alla 803
Utrikes tjänstgöring i procent 66.12
Källa: KLLHba 1825--1891.
Denna tabell visar hur många procent av de svenska ödogsofficerare som var verksamma inom örlogsflottan under perioden 1825-1891 och som hade gjort någon form av utrikes tjänst. Varje person är bara räknad en gång, även om ett flertal tjänstgjorde utomlands flera gånger. Men sammanställningen visar, i jämförelse med 1700-talet då drygt 43 procent av officerarna hade tjänstgjort utomlands, på en markant ökning av utlandstjänstgöringen under 1800-talet. Två tredjedelar av de svenska örlogsofficerarna listade av LL von Horn hade internationell erfarenhet.
Gränserna för när den utrikes tjänstgöringen ägde rum är något flytande i
KLLHba 1825-1891.
Fokus för LL von Horn var troligtvis officerstjänstgö ring i örlogsflottan efter 1825. Äldre officerare 1825 hade fatt sin sjöerfaren het redan på 1700-talet, men detta omkullkastar inte ökningen av utrikes tjänstgöring under 1800-talet. Uppdelningen av de biografiska anteckning arna följer en inre kronologisk ordning, varför det ganska enkelt går att få ett statistiskt mönster över hur den utrikes tjänstgöringen förändrades under 1800-talet. I tabellerna nedan redovisas tjänstgöring i främmande makts ör logsflottor samt kofferdisjöfart på icke europeiska hamnar. Om de europeiska hamnarna tas med blir tabellerna svåröverskådliga.Militärhistorisk tidskrift 2013
Tabell 4. Kommendörkapten LL von Horns biografiska anteckningar 1825-1891 del 1111. (Totalt antal sammanställda officerare: 295)
Aktivitet Antal Nederländska flottan 6 Brittisl,a flottan 21 Fransl,a flottan 12 Amerikanska flottan 2 Kofferdisjöfart Atlanten 29 Kofferdisjöfart Medelhavet 48 Kofferdisjöfart Ostasien 28 Kofferdisjöfart ospecificerat 59 Summa 146
l<:älla: /(LLHba 1825-1891 del 1111.
Den första utrikes tjänstgöringen i tabellen ovan skedde redan 1778 och den sista 1836. Sammanlagt kunde 146 enskilda tjänstgöringstillfållen på ut rikes ort och ospecificerade hamnar påvisas. Av dessa seglade minst 105 of ficerare på avlägsna hamnar i Fjärran Östern, över Atlanten och i Medelhavet. Tabell 5: Kommendörkapten LL von Horns biografiska anteckningar 1825-1891 del 1112. (Totalt antal sammanställda officerare: 298)
Aktivitet Antal Brittiska flottan 42 Franska flottan 17 Preussiska flottan 2 österrikiska flottan 2 Danska flottan 12 Kofferdisjöfart Atlanten 54 Kofferdisjöfart Medelhavet 36 Kofferdisjöfart Ostasien 59 Kofferdisjöfart ospecificerat 124 Summa 213
"Det är märkvärdigt hur 10 å 12 personer, hvilka en gång varit tillsammans kunna spridas ut öfver jordytan." Svenska örlogsofficerare i utrikes tjänst under 1800-talet
Tjänstgöringen som diskuteras i tabellen ovan skedde inom loppet av åren 1815-1877. Antalet tjänstgöringar utomlands under perioden ökar markant till 213, medan det totala antalet officerare är i stort sett detsamma som i tabell 4.
Tabell 6: Kommendörkapten LL von Horns biografiska anteckningar 1825 - 1891 del 1113. (Totalt antal sammanställda officerare: 210)
Aktivitet Antal Brittiska flottan 20 Fransl,a flottan 18 Italienska flottan 1 Brasilianska flottan 1 Danska flottan 1 Kofferdisjöfart Atlanten 20 Kofferdisjöfart Medelhavet 10 Kofferdisjöfart Ostasien 30 Kofferdisjöfart ospecificerat 13 Summa 99
l<älla: KLLHba 1825-1891 del 1113.
Utlandstjänstgöringen som diskuteras i tabellen ovan skedde under perio den 1855-1890. Den utrikes tjänstgöringen sjönk under perioden markant till 99 mot tidigare över 200. Antalet officerare listade i denna tredje bok är dock nästan en tredjedel färre, men borrsett från detta är det nu bara hälften av officerarna som gjort utrikes tjänst i jämförelse med föregående period, då mer än två tredjedelar tjänstgjorde på främmande ort.
Dessutom försvinner Nederländerna som destination för utrikes tjänst under 1800-talet. György Novaky kunde visa att en tredjedel av alla underof ficerare och officerare som gjorde tjänst utomlands sökte sig just till Nederlän derna och under 1700-talet var det Nederländerna som var huvuddestinatio nen för svenska örlogsofficerare i utländsk tjänst. Under perioden 1778-1823 gjorde bara sex svenska officerare tjänst i den nederländska örlogsflottan. När Anton Råfelt 1823, vid 22 års ålder hade fullgjort sina tre år i den neder ländska örlogsflottan, satte han också punkt för en lång tradition inom den svenska örlogsflottan, att söka yrkesförkovran i nederländsk örlogstjänst.41
41. Horn III1 (1934), s. 349/f
Militärhistorisl< tidskrift 2013
Förfallets och förmultningsprocessens mörka tid
Genom att studera örlogsf!ottans ekonomiska situation under 1800-talet ges en möjlig förklaring till varför den utrikes tjänstgöringen ökade bland örlogs flottans officerare. När bokverket Svenska flottans historia summerade perio den 1815-1880 gjordes detta på följande sätt:
När man i tankarna söker sig tillbaka till perioden [ ... ] är man böjd att beteckna den såsom förfallets och förmultningsprocessens mörka tid, den tid under vilken sjöförsvarets kraftkurva dalade ned praktiskt taget till nollinjen.42
År 1815 fanns elva linjeskepp, fem fregatter samt elva briggar och sko nerter i segelbart skick till örlogsflottans förfogande. Fartygsbeståndet bestod främst av reliker från Gustav III:s flotta byggd under 1780-talet vid Örlogs varvet i Karlskrona. Fartygsbeståndet var lägre än det behov som 1816 års sjö försvarskommitte stipulerade. Nybyggnationen som skedde under perioden 1815-1880 kunde inte motsvara det antal fartyg som slopades. Sammanlagt byggdes sex av vardera fartygstypen linjeskepp och fregatt under perioden. Antalet dugliga fartyg minskade därför snabbt och det blev framåt seklets mitt uppenbart att den gamla typen av seglande örlogsfartyg saknade stridsvärde. Ångdrivna kanonbåtar och monitorer konkurrerade ut de gamla segel- och roddfartygen. Åren kring 1860 saknade Sverige i praktiken ett rörligt sjöför svar, då den gamla flottan var utdömd och övergången till en modern flotta knappt påbörjats.43 Som exempel i bidrag till Karlskrona stads historia 1930 menar Sven-Öjvind Swahn att det 1873 endast fanns fyra stridsdugliga fartyg i den svenska örlogsf!ottan. 44
Antalet fartygsrustningar på örlogsflottans huvudstation Karlskrona kan användas som en indikation på aktiviteten inom flottan. I Svenska flottans historia menas att åren 1815-1880 fick personalen tillbringa den mesta tiden på land. Nedan följer en tabell över rustade fartyg lämpade för högsjöfart på Karlskrona örlogsstation åren 1825-1876.45
42. Lybeck, del III (1945), s. 264. 43. Lybeck, del III (1945), s. 53-110.
44. Swahn, Sven-Öjwind, Karlsla-ona örlogsvarv 1860-1930 (Karlskrona 1930), s. 10. 45. Lybeck, del III (1945), s. 245.
"Det är märkvärdigt hur 10 a 12 personer, hvilka en gång varit tillsammans kunna spridas ut öfver jordytan." - Svenska örlogsofficerare i utrikes tjänst under 1800-talet
Tabell 7: Antalet rustade fartyg lämpade för högsjöfart 1825-1876 Fartyg 1825 1835 1845 1854 1860 1866 1876
Linje- - 1 1 4 - - -
skepp
Fregatter - - - 2 1 - -
Korvetter 2 1 3 4 6 6 5
l\älla: Lybeck, del 111 (1945), s. 245.
Antalet rustade fartyg var generellt lågt, en toppnotering finns dock för året 1854 under Krimkriget. Svenska flottans historia anger vidare att åren 1838-1844 sändes en till två korvetter årligen till Medelhavet för att skydda svenska handelsfartyg. Åren 1856-1859 var två korvetter vartdera året på ex pedition till avlägsnare farvatten. Åren 1862-1880 sändes en eller två kor vetter eller fregatter på expedition årligen till Medelhavet eller amerikanska farvatten.46 Officeren Ragnar Karlberg har gjort en sammanställning över
svenska flottans långresor och fartyg som besökt utlandshamn 1842-1995. Han bekräftar att det för avlägsna expeditioner avseglade ett till två fartyg per år under perioden 1842-1880.47
Statistiken över rustade fartyg och antalet genomförda expeditioner till främmande farvatten visar tydligt att aktiviteten inom den svenska flottan 1815-1880 var låg. Med det låga antalet fartyg rustade och seglande kunde örlogsflottan inte erbjuda tillräckligt med sjötid för de egna officerarna. Detta förklarar varför svenska officerare sökte sig till utrikes tjänst. Åren 1825-1840 verkar det som att ytterst få fartyg sändes på expedition, vilket minskade chan sen till förkovran i yrket samt möjlighet till avancemang än mer.
Betydelsen av utrikes tjänst bland svenska örlogsofficerare
Från 1739 fram till 1875 var kravet för att bli befordrad från löjtnant till kapten inom den svenska örlogsflottan tre års sjöerfarenhet utanför Öresund. Sjöerfarenheten kunde införskaffas på såväl svenska som utländska kofferdi eller örlogsfartyg.
Från flottans begynnelse 1522 hade svenska matroser och örlogsofficerare sökt förkovran inom yrket i främmande örlogsflottor. De utrikes erfarenhe-
46. Lybeck, del III (1945), s. 247-248.
47. Karlberg, Ragnar, "Långresor och fartyg som besökt utlandshamn", Opublicerad stencil skrift i pärm, KÖMS, s,1-6.
Militärhistorisl< tidskrift 2013
tema var något som fortsatt uppskattades och ansågs nödvändigt inom den svenska örlogsflottan ända fram till tiden för det industriella genombrottet i Sverige.
Under "förfallets och förmultningsprocessens mörka tid" 1815-1880 hade örlogsflottan inte möjlighet att erbjuda den sjöerfarenhet som krävdes för att stiga i graderna och en möjlighet för löjtnanter som ville avancera, var där för att söka utrikes tjänst. Genom att reglementera permitteringen för utrikes tjänst blev detta också ett sätt för örlogsflottan att inhämta information om de senaste tekniska landvinningarna och utvecklingen i tidens ledande örlogsflot tor. Särskilt de officerare som uppbar statligt stipendium ålades att inkomma med rapporter efter fullgjord utlandsvisstelse. Vilket också gjordes och dessa rapporter finns bevarade i Krigsarkivet.
Statistiken visar att den brittiska flottan var den främsta destinationen för svenska örlogsofficerare som sökte utrikes örlogstjänst under 1800-talet. Det är bara under perioden 1855-1890 som tjänst i franska flottan låg på samma nivå som tjänst i brittiska flottan. Den muntliga tradition som talar om att den tyska marinen skulle varit speciellt omtyckt av den svenska flottans of ficerare är inget som kommer till uttryck i vare sig statistik eller arkivmaterial, naturligtvis också därför att den tyska flottan grundades först efter 1870.
Slutsatsen att det var bättre för karriären att stanna hemma och läsa vid krigsmalnens egna skolor stämmer således inte för örlogsflottans officerare. Hade flottans löjtnanter stannat i den inhemska skolbänken, hade det aldrig skett något avancemang i graderna. Genom att bara undersöka kadetter vid Karlberg missar Esbjörn Larsson befordringsgången inom örlogsflottan, då kravet för sjöerfarenhet ställdes för avancemang till kaptens grad.
Flottans 32 högsta officerare 1891 hade samtliga gjort tre års tjänst i en främmande örlogsflotta. Att hela den högsta ledningen för flottan hade erfa renhet av utrikes örlogstjänst visar kanske på ett informellt krav som ställdes på de officerare som tänkte sig ett avancemang till de högsta graderna och ledningen för örlogsflottan. Detta leder vidare till nya frågeställningar rörande den kultur och diskurs som skapades i örlogsstaden Karlskrona, som helt do minerades av flottans verksamhet. En kultur och diskurs som formades av kontalner med den större världen.
Vidare är de reserapporter från 1700- och 1800-talen som finns bevarade i Krigsarkivets bestånd, ett intressant källmaterial som ännu inte har använts i någon större omfattning. Det fanns uppenbarligen en hög grad av frihet vid utformandet av rapporterna och källmaterialet bjuder på såväl rent militärtek-
"Det är märkvärdigt hur 10 a 12 personer, hvilka en gång varit tillsammans l,unna spridas ut öfver jordytan." Svenska örlogsofficerare i utrikes tjänst under 1800-talet
niska iakttagelser som reflektioner över imperialismens avarter och slavskep pens grymheter.