Recension av Carina Ahlqvist, Annika Nordström och Birgitta Skarin-Fryk man (red.), Vardagsliv under andra världskriget: Minnen fi'ån beredskapstiden i
Sverige 1939-1945, Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG), Göteborg, 460 s. ill.
Beredskapsåren under andra världskriget i Sverige upphör aldrig att intres sera. Tidsperioden torde utan tvekan vara en av de mest utforskade och mest uppmärksammade i historieskrivningen, vare sig det gäller den mer allmänna vetenskapliga historieforskningen, inklusive det särskilda området militär historia, eller mer populärhistoriskt inriktade studier. Bara i det så kallade SUAV-projektet {Sverige under andra världskriget) vid Stockholms universitet producerades under 1970- och 1980-talen ett tjugotal akademiska avhand lingar om tidsperioden ur ett svenskt perspektiv och även efter det har det med jämna mellanrum kommit avhandlingar i historia med beredskapsåren i fokus. Om man tittar specifikt på det militärhistoriska fåltet är studier om den svenska beredskapens förutsättningar och verldighet givetvis mycket stort, men icke desto mindre har det nu kommit ytterligare en bok, i form av en antologi som lyfter fram enskilda personers egna vardagliga berättelser från andra världskrigets år, med titeln Vardagsliv under andra världskriget: Minnen finn beredskapstiden i Sverige 1939-1945.
Insamlingsprojektet igångsattes 2007 av Dialekt-, ortnamns- och folkmin nesarkivet i Göteborg (DAG), med Birgitta Skarin-Frykman, professor i etno logi, som initiativtagare och projektledare. En särskild frågelista skapades med syfte att söka information om hur kriget påverkade människors vardagsliv, tankar och känslor, krigets närvaro under fritid och nöjesliv, frågor om mat och !<läder och hur man hanterade olika problem som kriget förde med sig. Frågelistan skickades därefter ut till pensionärs- och hembygdsföreningar, bib-
Militärhistorisk tidsl<rift 2013
liotek och studieförbund i Västsverige. Information om projektet publicerades också i dagspressen. Intresset att delta var stort och det inkom över 450 skrift liga berättelser samt även inskickat material i form av tidningsklipp, inkallelse ordrar, ransoneringskuponger och mycket annat. Ur det insamlade materialet valdes ett 40-tal individuella berättelser som tryckts i sin helhet i bokens första del, dessutom valdes som del två i boken ett 25-tal olika teman under vilka man sammanförde liknande erfarenheter och berättelser från olika personer.
Sammantaget har det blivit en omfattande och diger bok med 460 väl matade sidor inklusive bilder och foton. Det handlar här alltså verldigen om historia "underifrån", ett stort antal berättelser om det som vanliga människor i olika åldrar, kön och samhällspositioner särskilt minns från beredskapsåren. Allt från det vardagliga pysslet med ransoneringskuponger och uppfinningsri kedomen att få fram mat och andra bristvaror, till minnen och realctioner på särskilda händelser under kriget ute i Europa och även större militära olycks händelser i Sverige. I boken är det just "berättelsen" som står i fokus, vilket blivit något av en vetenskaplig trend de senaste åren. Här handlar det dock om att det är källmaterialet - beredskapsårens samtida befolkning - som talar till och berättar direkt för läsaren. Det ger en stark närvarokänsla och det behövs inte många sidors läsning innan man konkret sugs in i 1940-talets tidsanda. Det stora antalet berättelser ger sammantaget en intressant detaljrikedom om beredskapsårens vedermödor och glädjeämnen. I boken missas knappast nå got av vikt som hände i Sverige dessa år. Trots underifrånperspektivet med var dagslivet i centrum berörs alla de större politiska händelserna, krigsutbrottet, den svenska neutralitetspolitiken, mobiliseringen, inkallelser, transiteringstra fiken, bombnedslag i Sverige, Finlandshjälpen och mycket annat.
Boken Vardagsliv under andra världskriget: Minnen från beredskapstiden i Sverige 1939-1945, ger kanske inte så mycket ny information om beredskaps åren i Sverige när det gäller, vare sig det politiska skeendet eller förutsättning arna för vardagslivet med livsmedelsransoneringar, nationell propaganda och ett snabbt uppbyggt kontrollsamhälle och en expanderande myndighetsap parat - där har den tidigare vetenskapliga forskningen som sagt varit omfat tande. Men bokens alla vardagliga berättelser, dess detaljrikedom och "underi frånperspektivet" ger sammantaget ändock ett viktigt bidrag till den historiska minnesbanken om andra världskrigets år. Boken är läsvärd, man fastnar lätt i både intressanta och roande berättelser och har svårt att inte bli nyfiken på nästa berättelse och vilja läsa vidare. Det är i sig ett mycket gott betyg. Johnny Wijk
Recensioner
Slagskeppet Tirpitz öde - sjökrigshistoria med ett mänskligt ansikte Recension av Patrick Bishop, Uppdrag Tirpitz: Så sänktes Hitlers största slag skepp. Fischer & Co, Stockholm 2013, 441 s., il!.
Snart 70 år efter det andra världskrigets slut, dominerar skildringar av detta krig alltjämt den militärhistoriska litteraturutgivningen. Frågan infinner sig därför huruvida det fortfarande finns några nya infallsvinldar, tolkningar eller berättelser att föra fram, eller om allt redan har skrivits?
Genom att göra nedslag i utgivningen står det i alla fall ldart att berättelser om slagskepp fortsätter att finna intresserade läsare världen över. Detta trots att det sista slagskeppet (franska Jean Bart) färdigställdes för snart 60 år sedan och trots att fartygstypen faktiskt var marinstrategiskt föråldrad redan efter det för sta världskriget. Flera av de stora slagskeppen, exempelvis det japanska Yamato och det amerikanska Missouri, har med tiden fått en närmast mytologisk status och förekommer numera som kulturella fenomen i allt från dikter till långfil mer. Ett av de på goda grunder mest legendomspunna slagskeppen är det tyska
Tirpitz som redan under kriget var ryktbar under det fängslande epitetet "Nor dens ensamma drottning". Det är just Tilpitz och hennes dramatiska öde som den brittiske militärhistoriske författaren Patrick Bishop har valt att skildra i sin bok Uppdrag Ti1pitz: Så sänktes Hitlers största slagskepp (Target Ti1pitz: X-Craft, Agents and Dambusters: the Epic Quest to Destroy Hitler '.r Mightighest Warship).
Patrick Bishop (född 1952) är ursprungligen journalist och arbetade under drygt 30 år som utrikes- och krigskorrespondent för ett flertal av de större brittiska tidningarna bland annat Sunday Times och Daily Telegraph. Han de buterade som författare 1982 med en skildring av Falldandskriget. Sitt pu blika genombrott fick han med den kritikerrosade boken Fighter Boys (2003) vilken gav nya perspektiv på slaget om Storbritannien ur de unga jaktpiloter nas perspektiv. Bishop har därefter fortsatt att skörda framgångar framförallt med skildringar av det brittiska flygvapnets historia i till exempel The Battle oj Britain (2009), Wings (2012) och särskilt det tunga bombflyget i Bomber Boys (2007). Men han har även skrivit ett antal böcker om brittiska armens insatser i Afghanistan. Oavsett tema, är hans perspektiv alltid berättelsen om den enskilda människans upplevelse av krig. Han har under den senaste tio årsperioden etablerat sig som en av Storbritanniens mest ansedda militärhis toriska författare.
Thpitz sjösattes 1 april 1939 och namngavs efter storamiral Alfred von Tirpitz (1849-1930), den tyska flottans kraftfulle ledare och tillskyndare
Militärhistorisk tidskrift 2013
under det tidiga 1900-talet. Tirpitz var den tyska marinens stolthet (efter systerfartyget Bismarck), och vid fårdigställandet 1941 det enskilt slagkrafti gaste artillerifartyget i Europa. Hennes storlek medgav en synnerligen stryk tålig konstruktion med tung bepansring och artilleribestyckning. Kombinerat med hög fart, väckte hon beundran, avund och fruktan hos såväl allmänhet som yrkesmän. Hon var av central betydelse för den tyska marina strategin och krigföringen till sjöss. Genom detta blev hon också av central betydelse i den brittiska marina strategin, inte minst avseende skyddet av den livsviktiga sjöburna försörjningen. Boken är en skildring av den marinstrategiska duell Tirpitz gav upphov till. Tyska handlingsalternativ och valmöjligheter ställdes mot dess brittiska motsvarigheter, och i skärningspunkten fanns de enskilda människoöden ur vilkas perspektiv Bishop valt att beskriva konsekvenserna.
Författaren har valt ett brett anslag i skildringen av hur Tirpitz kom att hamna i centrum för de bägge kontrahenternas strategi. För att förklara den tyska marina strategin, att med ytfartyg hota den brittiska sjö burna handeln, beskrivs samtliga tyska operationer med slagskepp ingående. Han börjar med de första operationerna 1940, över jakten på Bismarck 1941 och gatloppet genom den Engelska kanalen med slagskeppen Gneisenau och Scharnhorst 1942, till slaget vid Nordkap 1943 vilket slutade med Scharnhorsts undergång. Likaså beskrivs samtliga större brittiska ansträngningar att påverka eller sänka Titpitz. Detta inl<luderar kommandoräden mot torrdockorna i franska Saint Nazaire 1942, operationerna med bemannade torpeder och miniubåtar 1942 och 1943 samt de omfattande flyganfallen 1941-1944. Totalt utsattes Tirpitz för hela 36 olika operationer varav 24 flyganfall. Bishop har därför valt att sär skilt fördjupa sig i några av de mer spektakulära operationerna med undervat tensfarkoster och med tungt bombflyg. Han uppmärksammar också betydel sen av den norska motståndsrörelsens insatser. Dessa var ofta helt avgörande för de brittiska operationerna och skedde inte sällan mitt framför ögonen på ockupationsmakten och under ständigt hot från kollaboratörer och quislingar. Bishop konstaterar att den brittiska marina strategin närmast kunde lik nas vid en patologisk fixering vid Ti1pitz. Denna var ingalunda begränsad till premiärminister Winston Churchill, även om han personligen periodvis var starkt pådrivande. Det var Churchill som kallade Ti1pitz för "the Beast" yttrat med grym beslutsamhet följande en diskussion om fartyget, "The crippling of this ship would alter the face of the war, and the loss of 100 machines or 500 airmen would be well compensated for." Britternas fixering ledde till att stora allierade resurser bands och oerhörda uppoffringar, inte minst mänsldiga gjor des närmast i onödan. Detta då tyskarna å sin sida var närmast lika fixerade
Recensioner
vid tanken på att inte förlora fartyget, inte minst Hitler själv som upprepade gånger förbjöd operationer som allt för riskfyllda. Bishop konstaterar också att Tirpitz genom hela sin tillvaro därför var en sällsynt misslyckad tillgång jäm fört med ubåts- och flygvapnen. Skydd, underhåll och reparationer av Tirpitz krävde mycket stora resurser som bättre behövdes på andra fronter. Fartygets faktiska krigsinsats blev att hon höll sig flytande och därigenom förblev en garant för strategin in being" det vill säga ett ständigt hot som band upp motståndarens likvärdiga resurser, för hennes massiva åtta 38 cm kanoner till trots - något fartyg sänkte hon aldrig. Hennes slut, som offer för en räd med tungt bomflyg den 12 november 1944, framstår som symboliskt för hur luft:makt till sist överflyglade sjömakt.
Bishop redogör klart och tydligt för de mekanismer och uppfattningar som låg bakom den tyska synen på Tirpitz och varför så stora resurser lades på att hålla henne i stridbart skick. Lika klart står varför de allierade koncentrerade så stor resurser mot henne. Krig är en mänsklig företeelse, trots all strategi och all teknik. Människor drivs av rationalitet likväl som av irrationella känslor.
Patrick Bishops bok kan inte sägas vara helt unik. Historien om Tirpitz har berättats många gånger, en snabbsökning på webben resulterade i ett 40-tal titlar som berör ämnet Tirpitz. Faktum är att en av bästa skildringarna, Slagskeppet Tirpitz, Kampen om Norra ishavet (för övrigt författad av svensk arna Michael Tamelander och Nildas Zetterling och utgiven så sent som 2006) uppvisar avsevärda likheter.
De faktiska händelserna och förhållandena är alltså väl kända och redovi sade flera gånger tidigare. Boken utgör förvisso ett solitt hantverk, byggd på djup, seriös forskning med ldara analyser och intelligenta slutsatser, men vad som gör boken så läsvärd är inte i första hand inte vad författaren presenterar utan hur han gör det.
Bishops berättarteknik väver ihop de till synes vitt skilda delarna till en sammanhängande berättelse utgående ifrån det personliga perspektivet. Han placerar in Tirpitz i ett historiskt och strategiskt sammanhang utan att förlora den mänsldiga dimensionen. Patrick Bishop äger förmågan att levandegöra personer och skeenden till synes utan någon större ansträngning. Hans skarpa blick fångar de små detaljerna och nyanserna i berättelserna vilka skapar in levelse och trovärdighet. Vare sig det rör sig om vardagssituationer eller strid lyckas han förmedla närvarokänsla som i den ldaustrofobiska känslan i en ha vererande miniubåt eller den isande kylan i ett bombflygplan under kraftig luft:värnsbeskjutning. Varje person blir en unik levande individ när mänsldiga egenskaper som kvickhet, humor, professionalism och reaktioner som frus-
Militärhistorisk tidskrift 2013
tration, mod och rädsla beskrivs utan omsvep. Bishop vill ge människorna bakom de stora operationerna en röst. Det lyckas han väl med. Utifrån sin omfattande erfarenhet som journalist och krigskorrespondent kan Bishop en kelt och rakt beskriva militära förhållanden, händelser och människor. Hans prosa är enkel och lättillgänglig utan att bli simpel.
Den svenska översättningen är överlag konsekvent och väl genomförd. Språ ket är autentiskt och ligger nära originalet utan att därför bli konstlat. Överlag gäller detta även de rent militära beskrivningarna, inklusive skildringarna av tekniska och tal<:tiska förhållanden.Tyvärr gäller detta inte översättningen av olika befålsgrader och benämningen av flygförband. Översättning av grader är inte helt enkelt, då olika länder och försvarsgrenar har olika benämningar och nivåer på grundval av skilda traditioner. Översättaren har valt att konsekvent använda samtida svenska grader, vilket är principiellt riktigt, dock används också den 1937 avskaffade svenska graden underlöjtnant i stället för löjtnant eller fänrik vilket är synnerligen onödigt. Likaledes översätts brittiska flygför band helt inkonsekvent trots att det i nästan samtliga fall rör sig om förband av flygdivisions storlek. För lekmannen utgör dessa skönhetsfläckar inget pro blem, men för fackmannen störs den övriga framställningen i onödan.
I alla skildringar av militära operationer är hög kvalitet på kartor, skisser och ritningar av stor betydelse för förståelsen av de för läsaren stundtals kom plicerade eller förvirrade förhållandena. Därvidlag är Bishops bok exemplarisk till utformning, överskådlighet, placering och antal. Boken är också rikt il lustrerad, med väl valda fotografier som bidrar till att ge liv åt den ambitiösa personskildringen. Det enda som möjligen saknas är en bibliografisk samman ställning över ytterligare litteratur i ämnet.
I ett verk som detta är omfattande användning av bearbetningar ofrån komligt. Bishop har emellertid också i relativt stor utsträckning nyttjat pri märkällor inklusive intervjuer, såväl brittiska som tyska. Detta stärker den vetenskapliga trovärdigheten i framställningen av materialet.
Uppdrag Ti1pitz: Så sänktes Hitlers största slagskepp kan sträcldäsas som spännande underhållning, en hyllning till mänskligt mod eller som en realis tisk skildring av sjökrigets grymhet. Boken kan med fördel tjäna som en lättill gänglig introduktion till sjökriget under världskriget och som en introduktion till fördjupade studier.
Bengt Larsson
Recensioner