HURUVIDA NORMERNAS UTFORMNING UTGJORT HINDER FÖR VARSAMHET

De ombyggnadsnormer som har funnits sedan 1973, och som med vissa ändringar gällt fram till 1987, har varit formulerade som avsteg från gäl­

lande nybyggnadsregler, ner till en angiven lägsta tillåtna nivå. Godtag­

bara skäl för att få underskrida nybyggnadsnivån var att hänsyn skulle kunna tas till det befintliga husets egenskaper. Dessa normer var utfor­

made så att hänsyn till miljön skulle kunna tas och en god helhetslösning uppnås. Så formulerade utgjorde de flesta av normerna enbart marginel­

la hinder för varsamma lösningar, for de beslutsfattare som hade intresse av att genomdriva sådana. Däremot fanns inga direkta anvisningar för vad som inte borde tas bort eller spolieras i samband med de standardhö- jande åtgärder som genomforts i enlighet med normerna.

Kraven gällande bostadsstandard utgjorde sällan reella hinder för var­

samma lösningar. I projektet Varsam ombyggnad, som omfattade 17 Stockholmshus byggda kring sekelskiftet, visade sig främst ett krav

röran-de mått för duschrum ge problem. Ett resultat från projektet Hur skall 30- och 40-talshusen byggas om? var att inte heller där behövde de bostads- funktionella normerna orsaka ovarsamhet, sådana de var formulerade.

En långsiktigt godtagbar varsam ombyggnad låg inom det spann som

"skälighetsbedömningen" enligt SBN 80 ombyggnad angav.

Slutsatsen att normkraven i sig inte utgjorde något större hinder för var­

samhet om man tillämpade, eller fick tillämpa, det formulerade tolk- ningsutrymmet, drog också Solveig Schulz av sina studier beträffande villkor för varsamhet Med hänsyn till bostäders värden (Schulz 1989).

Även Catherine Paues kom fram till samma resultat utifrån sina erfaren­

heter i projektet Varsamhet vid ombyggnad (1985). Hennes formulering är: "Om man ser till de nya kraven som ställs på äldre hus och byggnads­

delar kan de i de flesta fall tillgodoses på ett för huset varsamt sätt." Ing­

en av oss fann alltså ett kategoriskt hinder för varsamhet i de då gällande normerna beträffande bostadsfunktioner, om de bara tillämpades "på rätt sätt".

Beträffande de flesta av de övriga övriga ombyggnadskraven, som brand­

säkerhet, sophantering, tillgänglighet, ljudisolering, energihushållning och säkerhet, kan inte sägas att kraven i sig, sådana de varit formulerade, utgjort hinder för varsamhet. Men dessa krav kan dock även de ha tolkats - eller åtgärder valts - på ett ovarsamt sätt. Vissa av de tekniska kraven har det däremot varit svårare att tillgodose på ett varsamt sätt. Ett krav, som orsakat omfattande och ofta ovarsamma ombyggnadsåtgärder har rört mekanisk ventilation av mörka badrum och av kök. I samband med ombyggnader av sekelskifteshusen orsakade kravet bekymmer i den mån tillgängliga rökkanaler från t ex kakelugnar togs i anspråk för ventilationen, eller när ett centralt fläktutsug på taket motverkade möjligheterna att använda befintliga kakelugnar. Nyinstallatio-ner av fläkt- och ventilationssystem inkräktade på begränsade utrymmen och medförde omfattande ingrepp. Kanaliseringarna tog stor plats och det var svårt att placera dem så att verkningarna blev acceptabla. Nyttan av vidtagna åtgärder och deras effekter har också ifrågasatts. Denna erfa­

renhet finns också belagd i de båda projekten Hur skall 30- och 40-talshu­

sen byggas om?, där hus från 1930-50 studerades, och Varsam ombyggnad av stenstadshus med 20- och 30-talsstandard, i vilket varsamhet i sam­

band med ombyggnad av ett 1920-talshus i Stockholm behandlades (Lind­

gren, Vidén, Wärn, 1988).

Osäkerhet om gällande regler, eller onödigt hårda tolkningar av dem, har däremot lett till att många ombyggnader genomförts på ett onödigt omfat­

tande och ovarsamt sätt. I projektet Hur skall 30- och 40-talshusen byggas om? studerades två fastigheter, varav den ena byggdes om i verkligheten på ett genomgripande sätt. Motiven för att göra så kraftiga ingrepp, och lägga sig på i det närmaste nybyggnadsnivå som man gjorde där, var främst att man ville vara säkra på utgången av granskningar för lov och lån och inte behöva riskera förseningar genom de diskussioner och argu­

menteringar som skulle uppstå om byggnadsnämnden inte godtog milda tolkningar av ombyggnadsbestämmelserna..

Att kraven också tolkades mycket olika i olika kommuner påvisades i projektet Byggnormer vid ombyggnad - tillämpning på 30- och 40-talens

flerbostadshus (Wikström, Berggren, 1982). I det projektet studerades hur normerna tillämpats i samband med ombyggnader som genomförts un­

der perioden 1975-79 i fyra svenska städer. Ombyggnadskraven hade häv­

dats i mycket varierande utsträckning av skilda byggnadsnämnder. Detta gällde i särskilt hög grad kravet på tillgänglighet, som släpptes till stor del i några av kommunerna, medan det drevs hårt i andra. Aven kravet på mekanisk ventilation hade tillämpats lika olika.

Detta framgår också av flera andra forskningsprojekt. I Från hyreshus till bostadsrätt på Pipersgatan 4 o 6 (Balgård m fl 1979 sid 128), där den be­

skrivna ombyggnaden planerades i början av 1970-talet, påpekades att de ansvariga fick argumentera om tolkningar av bestämmelserna för att kunna få genomföra varsamma lösningar, och att också bedömningen av samma frågor kunde variera mellan olika myndigheter inom kommu­

nen. I Med hänsyn till bostäders värden (Schulz 1989 sid 89) bekrivs hur mot-svarande argumenteringar fördes för två av de genomförda experiment-projekten. Beträffande Skjutbanegatan, som projekterades i mitten av sjuttiotalet, påpekas att diskussionerna med myndigheterna då fördes i en anda av stor beredvillighet att tolka bestämmelserna så, att varsamma lösningar skulle kunna genomföras och framför allt finansieras. Detta gällde främst de bostadsfunktionella kraven. För det andra projektet, som beskrivits mer ingående i Djur gårdsgatan 21 & 23 (Schulz 1989 sid 31), där projekteringen gjordes i början av åttiotalet, handlade diskussionerna med myndigheterna mer om tekniska frågor, som t ex kravet på brandsä-kerhet. Där visade det sig också att olika kommunala enheter gjorde skil-da tolkningar av kraven. Inom bostadsrättsföreningen Humleboet 17 i Röda Bergen i Stockholm för-des under senare delen av åttiotalet motsvarande diskussioner med myn­

digheterna om hur ombyggnadskraven skulle kunna få tolkas. De frågor som vållade mest diskussioner var huruvida det var möjligt att få statliga lån för mycket små duschrum, i princip toalettrum med duschinstallatio­

ner. Även möjligheterna att göra mycket begränsade åtgärder i en del av köken diskuterades.

I de här refererade projekten har man i de flesta frågor fått gehör hos myndigheterna för sina mer återhållsamma förslag till lösningar.

Genom att förespråka en varsam lösning, som kunde ligga på gränsen för vad som kunde godkännas utan vidare, har alltså de ansvariga för om­

byggnadsprojekten fått vara beredda på diskussioner med olika myndig­

heter om tolkningar av krav eller bestämmelser. De som vi har intervjuat som har byggt om varsamt har varit medvetna om detta. Möjligheten att genomfora varsamma lösnngar ansågs av projektledaren eller arkitekten ändå vara värd risken att projektet skulle komma att försenas.

6.3.2 HUR DET ÄR FÖR NÄRVARANDE

Sedan 1 juli 1987 finns inga detaljerade ombyggnadsregler. Den plan- och byggforordning som antogs strax innan PBL trädde i kraft ger mycket kortfattade direktiv som kan tolkas ganska fritt (se avsnitt 2.3). Olika kom­

muner kan tolka dessa självständigt, och det står klart att skilda uppfatt­

ningar råder. Det övergripande krav som gäller nu enligt PBL är att alla

ändringar av en byggnad skall utföras varsamt. Men det är svårt att häv­

da kravet eller att kontrollera att det efterlevs, i synnerhet som inte alla typer av ändringar är bygglovpliktiga och därmed inte prövas utifrån var- samhetskriterier.

Enligt den nya plan- och bygglagen definieras ombyggnad som åtgärder som är bygglovpliktiga och som förlänger husets brukstid. Vad detta inne­

bär utvecklades i avsnitt 6.2.

Följande exempel illustrerar problemet i praktiken: enligt direktiv från Stockholms stads stadsbyggnadskontor är stambyten i kombination med utbyte av inredning i kök och hygienrum inte att betrakta som ombyggnad och därmed är åtgärderna inte bygglovpliktiga. Denna omfattning på in­

greppen är vanlig i hus som redan har hygienutrymmen och centralvär­

me, dvs som är "moderna". Eftersom dessa åtgärder är bygglovbefriade kommer projekten inte heller att granskas beträffande övriga standard­

krav, som t ex kravet på tillgänglighet. Det är alltså enkelt för en fastig­

hetsägare som inte vill installera hissar att slippa göra det, medan han ändå gör ganska omfattande ändringsarbeten i husen (Bygga om utan bygglov, 1988). Om myndigheterna vill att hissar skall installeras bör detta alltså främjas på annat sätt än genom att ställa följdkrav för att lämna bygglov.

Det ovanstående kan sammanfattas som två problem: dels den oklarhet som råder eftersom det ännu (april 1991) inte utarbetats några ombygg­

nadsregler; dels att de förbättringar som borde komma till stånd, t ex vad gäller tillgänglighet, inte genomförs i önskvärd utsträckning.

6.3.3 HUR DET SKULLE KUNNA VARA

Vad som i första hand behövs är en insikt om att de flesta åtgärder som kan behöva vidtas i hus med "modern" standard inte är av den omfatt­

ningen att de borde benämnas ombyggnad. Ett nytt regelsystem bör skapas som är anpassat till den situationen. Beträffande lägenheterna är det i all­

mänhet underhåll med vissa mindre standardhöjande inslag som erford­

ras.

Jag utarbetade tillsammans med Kersti Berggren på dåvarande Planver­

ket 1987 ett utkast till bostadsbestämmelser för ombyggnad i anslutning till PBL. Enligt direktiven som gavs skulle bestämmelserna utformas som självständiga krav och inte som avsteg från nybyggnadsbestämmelserna.

Det vi kom fram till var att man i så fall beträffande bostadsfunktionerna enbart kunde ange funktionskrav och inte måttkrav, eftersom ett mått, som anger en lägsta godtagbar gräns för en funktion, omedelbart uppfat­

tas som en norm och därmed motverkar sitt syfte att ge företräde åt det be- fint-iga husets egenskaper. De funktionskrav som vi formulerade beträf­

fande bostädernas inre egenskaper avviker inte i väsentliga delar från vad som återfinns i LGS, lägsta godtagbara standard enligt bostadssane- ringslagen.

Min uppfattning är därför att för de bostäder som har LGS och som enligt FoB-definitionerna är "moderna" behöver inte samhället initiera föränd­

ringar av bostadsstandarden. De boendes omdömen och uppfattningar be­

träffande vad som är bra och vad som är dåligt, eller vad som utgör kvali­

teter respektive brister, i bostäderna bör i stället vara avgörande för val av åtgärder. Utgångspunkt för detta är ett direkt boendeinflytande. Informa­

tionsmaterial beträffande olika sätt att lösa vissa tekniska eller funktions- mässiga problem skulle vara till nytta i den utvidgade samradssituation som då skulle behövas.

De krav, som nu ställs enligt följdkravsprincipen skulle kunna behandlas som retroaktivt gällande förbättringskrav, på samma sätt som krav beträf­

fande takskydd, soprum och maskindrivna portar hanteras i dag. De kan då utlösas av kommunen oberoende av om fastighetsägaren väljer att bygga om. Åtgärder som enbart berör trapphus och/eller andra gemen­

samma delar av huset bör också kunna ske separat och skilt i tid från så­

dana åtgärder som berör enskilda lägenheter eller bostadskomplement som t ex tvättstugor. En hissinstallationsplan t ex skulle kunna utarbetas för ett område och en plan för genomförande kunde diskuteras och beslu­

tas i samråd med fastighetsägare och boende.

Tillgängligheten kan tillgodoses på varsamt sätt genom olika typer av in­

grepp. När befintliga lägenheter bedöms vara värdefulla som de är bör hissar om möjligt installeras i trapphusen utan att lägenheterna^ berörs.

Om man ser det utifrån varsamhetsdefmitionen bör bristen "dålig till­

gänglighet" åtgärdas utan att kvaliteten "goda fungerande lägenheter"

påverkas av orsaker som ligger utanför lägenheten. Om det däremot av andra skäl behöver göras förändringar inom lägenheterna bör möjlighe­

terna att installera hiss på lägenhetsyta beaktas. Beträffande tillgänglig­

heten inom lägenheterna bör åtgärder kunna vidtas den dagen den boende har behov av det. Sådana åtgärder kan vara att vidga badrum, ta bort trösklar eller i övrigt en individuell anpassning.

Ett krav borde vara att inga försämringar av befintliga kvaliteter bör tillå­

tas mot de berördas vilja. I många fastigheter har de boende före ombygg­

nad tillgång till utrymmen eller utrustning som överstiger vad som krävs enligt tidigare gällande ombyggnadsregler. Vid ombyggnad har dessa ofta tagits bort med motiveringen att de boende inte har rätt kräva högre stan­

dard än vad ombyggnadsreglerna angett. Detta har t ex gällt hus där de boende före ombyggnad har haft tillgång till stora vinds- och/eller källar- förråd, och då minimikravet enligt SBN 80 har tolkats som ett maximi- krav och förrådsytan har minskats. Motsvarande har gällt för skåpsinred­

ningar i lägenheterna. När de boende velat få behålla de ursprungliga, rymligare köksskåpen eller garderoberna, som bl a utnyttjar hela den högre takhöjden och alltså rymmer mer än dagens nyproducerade mot­

svarigheter, har de ofta haft svårt att få gehör för sina önskemål. Den stör­

re rymligheten har betraktats som en överstandard, som de boende inte haft "rätt" till. Ett annat exempel är befintliga torkrum, som ofta uppskat­

tas av de boende. Eftersom torkrum varken har krävts i nybyggnads- eller ombyggnadsregler har det ofta varit svårt att hävda att de inte skulle tas bort.

Ovanstående resonemang har stöd i formuleringarna for "Uppdrag åt sta­

tens planverk att utarbeta forslag till den nya plan- och bygglagen" av den 1984-11-22, som också gäller inför Boverkets pågående arbete med att for­

mulera ombyggnadsregler:

Av bestämmelserna i 3 kap. 12§ följer att en byggnads funktioner i vissa vä­

sentliga avseenden inte får försämras på något mer påtagligt sätt. Krav bör givetvis kunna ställas på att en ändring inte heller får sådana effekter.

Om normerna ändras måste också en samordning genomföras med ett reformerat subventionssystem. Ett led i detta kan vara en bygglovplikt för alla åtgärder som stöds med statliga subventioner via lån eller bidrag.

6.4 STATLIG FINANSIERING

6.4.1 HURUVIDA DEN STATLIGA FINANSIERINGEN UTGJORT