Identitet, positioneringsprocesser och ansiktsarbete

inom verksamheten. Roth (2007) menar att de känslor som människor upplever när de bedömer hur de uppnår sina handlingsmål har betydelse för deras fortsatta handlande inom verksamheten. Känslor av frustration till exempel, som indikationer på spänningar, kan driva individerna i verksamheten till att förändra sitt handlande eller sina handlingsmöjlig-heter, vilket i sin tur påverkar verksamheten som helhet (a.a.). Dock är det fortfarande verksamheten som är det primära och inte praktikgemen-skapen.

För denna avhandlings vidkommande ser jag inte dessa olika uttolk-ningar av fenomenet praktikgemenskap som motsägelsefulla eller in-kompatibla. Snarare möjliggör Wengers perspektiv att den verksamhets-teoretiska analysen av materialet kan kompletteras med aspekter som berör lärarnas möjligheter till identitetsformering och till människors behov av att skapa tillhörighet som en orsak till att de interagerar.

3.3.3 Identitet, positioneringsprocesser och ansiktsarbete

Identitetens sociala och diskursiva dimension*

Vi har alla en kärndidentitet, ett jag som gör att vi ser oss själva och andra som i tid och rum sammanhållna individer (Gee, 2000; Harré & van Langenhove, 1999b). Den individ som är en person med iakttagbara, bestämda egenskaper utgörs dock av ens ’persona’, den man blir och uppfattas som i samspel med andra människor (Harré & van Langenhove, 1999a, s. 6.). Identiteten kan ses som ett kluster av sådana personæ som alla är socialt konstituerade och alltså ett resultat av hur individen uppträder och uppfattas i interaktion med andra människor (Blommaert, 2005; Gee, 1999, 2000; Harré & van Langenhove, 1999b):

Being recognized as a certain ”kind of person” in a given context, is what I mean here by “identity”. In this sense of the term, all people have mul-tiple identities connected not to their “internal states” but to their perfor-mance in society. (Gee, 2000, s. 99)

Man kan uppmärksamma olika aspekter av individers identitet beroende på hur interaktionen och sammanhanget kategoriseras. I vardagligt tal görs ofta en åtskillnad mellan människors personliga identiteter och de yrkesroller de intar i mer officiella sammanhang. Deters (2011) gör i sin undersökning av utländska lärare i Kanada en åtskillnad mellan den

per-sonliga identiteten (personal identity) och den sociala identiteten (social

identity) där yrkesidentiteten ingår. Gee (2000) skiljer mellan diskursiv och institutionell identitet, där den förra uppstår i interaktion med om-givningen medan den senare är ett resultat av ett institutionellt beslut fattat av en myndig representant för institutionen i fråga. Det diskursiva kan beskrivas som ”ways of being ‘certain kinds of people’” (a.a., s. 110). Att till exempel erhålla lärarexamen ger upphov till institutionella

40

identiteter för dem som tillerkänns en sådan. Dessa identiteter har emel-lertid alltid också en diskursiv dimension som utvecklas när man uppträ-der som och/eller bemöts av andra som lärare.

Enligt Gee (a.a.) går den moderna samhällsutvecklingen mot att den institutionella identitetens betydelse minskar i sociala sammanhang, me-dan betydelsen av individens förmåga att positionera sig diskursivt ökar. Ett citat från slutbetänkandet som låg till grund för den lärarutbildning som infördes 2001 kan illustrera detta:

Dagens medborgare ifrågasätter auktoriteter och ledare måste förtjäna sin auktoritet. Detsamma gäller var och en av lärarna i dagens skola. (SOU 1999:63, s. 41)

Att identiteten uppstår och förändras när man agerar som och ses som en person med vissa egenskaper gör identiteteten till en process, snarare än en varaktig konstellation av egenskaper eller sociala roller. Vår identitet kan sägas uppstå oavbrutet genom förhandlingar, ifrågasättanden och erkännanden av de positioner vi intar och tilldelas i de sociala rum som vi är delaktiga i (Davies & Harré, 1990). Diskursiv positionering, kan sägas vara de processer som i samtal och annan slags interaktion medför att individer positionerar sig själva och positionerar andra (a.a.) Lärare kan, enligt citatet ovan, i kraft av sin institutionella identitet inte förvänta sig att bli bemötta som auktoriteter, utan måste diskursivt kunna posi-tionera sig så att de ”förtjänar” sin auktoritet. Iedema och Scheeres (2003) tar upp den diskursiva positionering i yrkeslivet som de kallar för ”textualisering”. Med det menar de att yrkesutövare i allt högre grad måste kunna formulera sig och diskursivt legitimera sitt kunnande inför grupper som inte självklart är insatta i deras arbete.

I positioneringsprocesserna har individens språkliga resurser en viktig funktion, då ju språkanvändare inte bara använder språket till att uttrycka tankar om världen utan också till att diskursivt konstruera världen och positionera sig själva (Norton, 1997). Diskursiva positioneringar görs dock sällan på ett direkt sätt, snarare härleder interlokutörer varandras förhållningssätt och positioneringar genom uttolkningar av det som sägs. Detta kräver en sociopragmatisk språkförmåga där språksocialisation kan sägas vara den process varigenom individer förvärvar förmågan att använda språkliga konstruktioner för att etablera en social identitet (Ochs, 1993). Migration och avsaknad av förmåga att kommunicera på det nya landets språk kan medföra upplevelsen av en viss identitetsför-lust tills man förvärvat förmågan att positionera sig också på det nya språket (a.a.). Möjligheten att bli delaktig i nya praktikgemenskaper med hjälp av det nya språkets sociopragmatik, blir då en viktig del av språk-utvecklingsarbetet (jfr Pavlenko & Lantolf, 2000).

41

Ansiktsarbete

Sociologen Erving Goffmans användande av begreppen ’ansikte’ (face) och ’ansiktsarbete’ (face work) handlar om tanken att individen och de övriga i situationen närvarande samarbetar om att upprätthålla varandras anspråk på socialt erkännande (Goffman, 1967). Människor vill bli be-mötta som värda respekt, som kompetenta, respektfulla och ansvarsta-gande individer. Att tillskrivas efterstävade sociala egenskaper hör ihop med att tillerkännas ett positivt ansikte av omgivningen. De närvarande i en social situation deltar i detta ansiktsarbete och bemöter varandra så att ingen ska försättas i den socialt obehagliga situationen att framstå som okunnig, inkompetent eller ovärdig respekt, det vill säga förlora ansiktet (a.a.). Om till exempel en förstaspråkstalare undviker att i dialog med en andraspråksanvändare uppmärksamma den senares språkliga misstag kan detta ses som ett exempel på ansiktsarbete där ansiktshot undviks (Svennevig, 2009).

Goffmans teorier om ansiktsarbete, kan vidareutvecklas mot att upp-märksamma att det i det sociala livet också finns situationer som tycks sanktionera att de interagerande också bedriver aggressivt ansiktsarbete (Vilkki, 2006). Sådana situationer präglas ofta av ifrågasättande av och opposition mot makt och hierarkier. Exempel kan hämtas från skolans värld där det händer att elever uppträder utmanande och provocerande.

Konstruktionen av social identitet i institutionella sammanhang

Människors diskursiva identitetskonstruktion, särskilt vad gäller tionell identitet, är beroende av den sociala situationens grad av institu-tionalisering och det uppträdande som förväntas av dem som uppbär de institutionella rollerna. Goffman (1959) skiljer mellan framträdanden som görs i den främre regionen (front stage) och i den bakre regionen (back stage). När institutionens professionella uppehåller sig i den främre regionen, präglas deras agerande av att de framträder inför en offentlig-het och att de intar vissa förväntade hållningar i egenskap av yrkesut-övande tjänstemän. När de vistas i till exempel personalrummet däremot, kan de lägga bort det institutionella framträdandet och tillåta sig att ut-trycka åsikter och inta hållningar som de inte skulle visa upp utåt (a.a.).

I en skola kan man iaktta både främre och bakre regioner. Personal-rummet eller lärarnas arbetsrum uppstår som bakre regioner när lärare uttrycker sig om skolledning, föräldrar och elever på andra sätt än i klassrummet eller inför föräldrarna. Dock kan ett personalrum också bli en främre region om medarbetarna inför sina kollegor är måna om att inta en officiellt erkänd lärarroll, medan de inför några närmare arbets-kamrater kanske kan tillåta sig att framstå som om de som lärare inte alltid har full kontroll eller hyser åsikter som inte skulle accepteras av lärarkollegiet i allmänhet.

42