Intervjun som metod för materialinsamling

Subjektivitet och interaktivt konstruerad kunskap

Den kvalitativa forskningsintervjun är ett professionellt samtal vars syfte är att ”förstå ämnen från den levda vardagsvärlden ur den intervjuades eget perspektiv” (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 39). Den kunskap som produceras är inte information om ett visst ämne, utan om människors subjektiva uppfattningar om ämnet i fråga såsom dessa kommer till ut-tryck genom intervjun.

Larsson (2009) diskuterar värdet av intervjustudier med stor varia-tion i gruppen av intervjuade personer. Ett maximalt varierat urval kan, enligt Larsson, förstärka förståelsen av ett visst fenomen eftersom ett sådant urval ger tillgång till största möjliga spännvid av aspekter på det studerade fenomenet i fråga. I föreliggande studie framstår intervjuer med ett tjugotal utländska lärare, med varierande bakgrund och som ar-betar i olika skolformer, som ett sätt att mångsidigt belysa frågan om vilka utmaningar utländska lärare möter i det svenska skolsystemet och hur olika utmaningar hanteras, just därför att urvalsgruppen innehåller stor variation. Min ambition är att visa på och diskutera både skilda och gemensamma erfarenheter bland de deltagande lärarna.

Samtal är dialogiska samarbetsprojekt där yttrandena både styr och styrs av andra yttranden (Linell, 2009, 2010, 2011). Både intervjuperson och intervjuare är kommunikatörer och uttolkare i en och samma person och båda påverkas av sin respektive förståelse av den pågående situa-tionen och av sina tidigare erfarenheter. Det material som därefter ska analyseras är språkligt medierade erfarenheter. I bearbetningsprocessen ligger alltså att uttolka språkligt material och utifrån detta generera data som också representeras genom (skrift-)språkliga formuleringar.

De bearbetningar som forskaren gör inrymmer överförandet av munt-lig text till skriftmunt-lig text och renskrivning av eventuella anteckningar som förts under och efter samtalet. Därefter fortsätter analysprocessen med ytterligare uttolkningar, kategoriseringar och klassificeringar av materi-alet. Bakom de data som produceras genom dessa successiva bearbet-ningar, ligger både interaktiva och interpretativa processer där forskaren har intervenerat både vid ”mättillfället” (intervjusituationen) och vid ”mätningen” (uttolkningen av intervjupersonens yttranden) i den efterföl-jande analysen. Detta innebär att forskaren vid analys av sitt material också uppmärksammar och reflekterar över sitt eget bidrag till de data som genereras.

Val av intervjuformat

Man skiljer vanligtvis mellan tre slag av intervjuer: strukturerade,

semi-strukturerade och öppna (Richards, 2009, s. 184 ff.). De semi-strukturerade

intervjuerna, som till exempel telefonenkäter, är uppbyggda med strikt kontroll över de frågor som ställs och den information som kan inhämtas.

51

De semi-strukturerade är uppbyggda kring i förväg bestämda teman och öppna frågor som intervjupersonen ombeds resonera kring. Här finns utrymme för följdfrågor och variation i fråga om hur och i vilken ordning respondenterna besvarar frågorna. I den öppna intervjun bestäms vissa teman men stor öppenhet lämnas för fördjupningar kring de områden som intervjupersonerna själva väljer att ta upp eller uppehålla sig vid. Denna intervjuform stämde bäst överens med mitt forskningssyfte och forskningsobjektet: upplevda utmaningar och möjligheter att hantera utmaningar i det vardagliga yrkesutövandet. De deltagande lärarna fick stor frihet att i intervjun röra sig kring olika teman som hörde ihop med deras arbetsdagar. Vidare inrymde också studiens tematik möjligheter att samtalet ibland skulle komma att beröra erfarenheter som var behäftade med negativa känslor, vilket också talade för att i intervjun sträva efter att lämna utrymme för intervjupersonerna att få uppehålla sig kring de teman som de själva fann angeläget att tala om. Dock förberedde jag en slags samtalsguide för att få med vissa bakgrundsuppgifter om intervju-personerna, men också för att kunna sätta igång samtalen och ha följd-frågor i ”arbetsminnet” under samtalet (se bilaga 4). Den öppna intervjun liknar ofta ett samtal som dock ställer särskilda krav på att intervjuaren är lyhörd och följer med i de teman som intervjupersonen tar upp utan att släppa fokuset på den övergripande tematiken för samtalet.

Forskarens förhållningssätt under intervjusamtalet

Om syftet är att få kunskaper om företeelser som berör sociala samman-hang utanför själva samtalet kan man fråga sig vilken betydelse forska-rens aktiva deltagande i samtalet har för de data som produceras. Detta diskuteras i ett nummer av tidskriften Language and Society och många exempel ges på hur interaktionen i intervjun också kan bli en resurs i kunskapsproduktionen om människors sociala livsvärldar (De Fina & Perrino, 2011; De Fina, 2011; Modan & Shuman, 2011; Wortham, Mortimer, Lee, Allard, & White, 2011).

Holstein och Gubrium (1995) menar att intervjuns gemensamma me-ningsskapande inrymmer en större epistemologisk potential än att bara vara ”a pipeline for transmitting knowledge” (s. 3). Intervjupersonen och intervjuaren samarbetar kring kunskapsproduktionen och förståelsen av de fenomen som undersöks. Därför kan intervjuaren inta en ”aktiv” håll-ning i syfte att uppmuntra intervjupersonerna att mer djupgående reflek-tera över sina ställningstaganden och uppfattningar och att se dessa från olika synvinklar. En förutsättning för detta är att intervjuaren är förtrogen med ”the material, cultural, and interpretive circumstances to which re-spondents might orient, and with the vocabulary through which experi-ences will be conveyed” (a.a., s. 77).

En liknande syn uttrycker Pierre Bourdieu i efterordet till La misère

du monde (1993), där man genom intervjuer undersökte den relativa

me-52

nar att om man intar en neutral eller distanserad hållning i samtal där man vill få kunskap om människors svårigheter, kan man inte förvänta sig annat än distanserade eller undvikande svar. Om intervjuaren däremot är engagerad, visar reaktioner och sina kunskaper om intervjupersonens livsvillkor kan samtalet medföra ett synliggörande av perspektiv för både intervjuaren och den intervjuade. Enligt Bourdieu kan intervjun ha en emancipatorisk dimension om intervjupersonen får möjlighet att sätta ord på känslor och tankar som annars kanske skulle ha förblivit outsagda.

I intervjuerna med de utländska lärare som deltog i denna studie har jag intagit ett aktivt förhållningssätt. Valet av forskningsobjekt och de formulerade forskningsfrågorna förutsätter att de som intervjuas är be-redda att reflektera över omständigheter i sin arbetsvardag. Som intervju-are gjorde jag bruk av mina egna kunskaper om att vara lärintervju-are i svensk skola, om det svenska skolsystemet, om att vara nyanställd och om vad det vill säga att inte alltid behärska ett språk lika väl som andra deltagare i gemenskapen. Att alltid förhålla mig neutral, inte ge några kommenta-rer eller att helt undvika att ställa frågor som var lite utmanande, fram-stod inte som en framkomlig väg för att få den information som jag var intresserad av. Istället försökte jag i samtalen bygga upp en förtroende-full kontakt och erbjuda ett tillfälle för intervjupersonerna att inom ramen för ett samtal om utmaningar, reflektera över frågor som de brottades med i sitt vardagliga arbete. Med mitt intresse för hur lärarna hanterade olika utmaningar och vad som kunde ses som möjligheter och tillgångar i deras arbetsvardag, föreställde jag mig att samtalet kanske kunde bidra till att de intervjuade lärarna också för sig själva synliggjorde vilka po-tentiella och reella resurser som de hade tillgång till i sitt yrkesutövande.

I sitt avhandlingsarbete undersökte Carlson (2003) genom intervjuer bland annat föreställningar om kunskap och lärande hos olika aktörer inom skolformen svenska för invandrare (sfi)24. I metodavsnittet redogör Carlson för hur hon skiftade förhållningssätt i intervjuerna beroende på vilken aktörskategori hon samtalade med. I intervjuerna med deltagarna i språkutbildningen som hon såg som ”medaktörer” i kunskapssökandet, intog hon ett mer aktivt och engagerat förhållningssätt, lärarna placerades i mellanposition medan skolledare och andra nyckelpersoner blev ”in-formationsgivare” när de intervjuades (s. 40). De sistnämnda sågs av Carlson som representanter för sfi som institution, vilket gjorde att de mer kunde uppfattas som källor till information om de diskursivt ver-kande strukturer som hade inverkan på de studerandes villkor.

Den variation i grad av aktivt deltagande i kunskapskonstruktionen som Carlson redovisar fick till viss del en motsvarighet i mina intervjuer. Jag var mer återhållsam i samtalen med skolledare, kollegor och ansva-riga administratörer för kompletterande lärarutbildning än med de lärare

24

Termen ’sfi’ står ofta för skolformen som sådan, men används också som själva språk-utbildningen som egentligen heter Utbildning i svenska för invandrare.

53

som jag förde samtal med. Delvis hade detta att göra med det som Carl-son nämner, nämligen att de hade en institutionellt tilldelad position.