Identitetsskapande mšten - fšrmedlade under intervjuer

I redovisningen nedan har utsagor i intervjuerna, som sŠger nŒgot om uppfatt-ningar och upplevelser ršrande; yrkesval, fšrvŠntuppfatt-ningar och krav pŒ den egna arbetsinsatsen, olika former av samarbete, den egna mšjligheten till professionell utveckling i arbetet, patientkontakten , kšnsstrukturen i organisationen samt ekonomi och administration, setts kunna spegla, eller man skulle kunna sŠga konkretisera, sŒdana aspekter av jaget som formats i mšten med de normer och fšrvŠntningar kring yrken och yrkesliv som rŒder i vars och ens omvŠrld, dvs som olika uttryck fšr en mer sammanhŠngande upplevelse av yrkesidentitet.

NedanstŒende resultatredovisning baseras pŒ intervjuer med 15 kvinnliga och 17 manliga lŠkare, 27 sjukskšterskor samt 29 underskšterskor, totalt 88 intervjuer.

Inte alltid finns utsagor frŒn samtliga intervjuade under alla rubriker, vilket kan bero pŒ hur fokus i intervjun kom att ligga, att den intervjuade inte kunde eller ville uttrycka en Œsikt eller i nŒgot enstaka fall tidsbrist. DŠrfšr anges under varje rubrik hur mŒnga intervjuer som den speciella redovisningen baseras pŒ. Fšr att ge lŠsaren en mšjlighet att bedšma olika tematas inbšrdes relation avseende fšre-komst anges procenttal. Dessa Šr hŠr inte att betrakta som utgŒngspunkt fšr kvantitativa bearbetningar utan anges mot bakgrund av att undersškningen syftar till att ge en bild av yrkesidentitet som en kollektiv yttring i respektive yrkeskate-gori.

Yrkesval

Utsagor om hur yrkesvalet tillkommit antyder nŒgot om den grund som yrkes-identiteten vilar pŒ och utvecklas ifrŒn.

Under ovanstŒende rubrik baseras redovisningen pŒ utsagor i intervjuer med 15 kvinnliga och 15 manlig lŠkare, 27 sjukskšterskor samt 27 underskšterskor.

LŠkare

De manliga lŠkarnas majoritet gav uttryck fšr att redan i unga Œr ha ansett att ett yrke med "hšg social status" var nŒgot sjŠlvklart i det kommande yrkeslivet. De kvinnliga lŠkarnas majoritet uppgav att de alltid vetat att de skulle bli lŠkare. De flesta hade haft goda betyg och mšjlighet att vŠlja fler utbildningsvŠgar. "Ville bli nŒgon...hšg status....inte nšdvŠndigtvis lŠkare". "Det finns stora valmšjligheter och vŠgar att gŒ inom yrket". NŒgra hade šnskat bli veterinŠr. "Jag ville kanske bli veterinŠr men de hade dŒliga framtidsutsikter dŒ". LŠkaryrket uppfattades som ett

"bra jobb" med "hyfsad lšn", men flera nŠmnde ocksŒ att de vid valet var okun-niga om vad yrket verkligen innebŠr. MŒnga hade ett naturvetenskapligt intresse som de ville kombinera med att arbeta med mŠnniskor och det kan noteras att lika

mŒnga mŠn som kvinnor sade att kontakten med mŠnniskor Šr viktig nŠr de reflek-terar šver sitt yrkesval.

Trettiotre procent av de kvinnliga lŠkarna och fyrtiosex procent av de manliga hade personer i familjen som arbetade eller hade arbetat i sjukvŒrden. Ett par av de manliga lŠkarna var till och med lŠkare i tredje generationen. Endast en kvinnlig lŠkare hade gŒtt "den lŒnga vŠgen" inom sjukvŒrden, dvs tidigare arbetat som sjukskšterska.

NŠstan alla var nšjda med sitt val och fann tillfredsstŠllelse i sin yrkesutšvning.

MŒnga nŠmnde sŠrskilt att de skulle gšra om valet. Beskrivningarna om hur man fšrhŒller sig till yrket kan fšr mŒnga sammanfattas med "det enda jag vill vara".

Tre lŠkare, tvŒ kvinnliga och en manlig, uppgav dock att de direkt Œngrade sitt val med uttryck som antydde stor besvikelse. "Om jag var ung idag sŒ skulle jag aldrig i livet bli doktor. Jag kommer att med alla medel som stŒr till buds hindra mina barn fšr att vŠlja denna bana". "Kommer aldrig till det att man kŠnner att man kan". "Nitlott". Som motiveringar angavs hŒrda krav, att alltid kŠnna sig tvungen att stŠlla upp, dŒligt betalt och minskad status. Dessa argument Œterkom i relativt hšg utstrŠckning ocksŒ bland de lŠkare (25%) som var nšjda med sitt arbete dŒ de gav uttryck fšr det slitsamma i att kŠnna sig tidspressade och att samtidigt uppleva att det inte Šr tillŒtet gšra en felbedšmning.

PŒ frŒgan, hur det kŠndes att komma ut som ny lŠkare, sŒ svarade de flesta att det hade kŠnts nervšst och att stšdet frŒn kollegor inte varit stort. Flera pŒpekade dock att de hade kunnat ta hjŠlp av duktiga och kompetenta sjukskšterskor nŠr de var nyutexaminerade. OsŠkerheten i yrkesrollen fšrsvinner med tiden men mŒnga nŠmnde spontant att oron fšr att gšra "fel" alltid finns med. Ett annat problem, som lŠkare vid universitetskliniken uppfattade, hŠngde ihop med hur det mer vardagliga arbetet med patienterna skall kunna fšrenas med forskning som pŒ mŒnga sjukhus Šr ett krav fšrbundet med mšjligheten till avancemang. Dels uppfattades den statusmŠssiga betoningen pŒ forskning som snedvriden, dels ansŒg man att arbetstiden inte var anpassad fšr att hinna med de olika delarna.

Sjukskšterskor

Bland sjukskšterskorna hade tjugo procent nŒgon i familjen som arbetat inom sjukvŒrden. Valet att bli sjukskšterska hade ofta varit sjŠlvklart (31%). "Det har jag vetat sedan jag var sju Œr", " Kan inte tŠnka mig nŒgot annat". "SjŠlvklart val.

Jag har aldrig tŠnkt pŒ ekonomi". Bland sjukskšterskorna hade ocksŒ en stor andel (44%) sŒ att sŠga valt yrket i etapper. Det har varit lŠtt fšr den vŒrdintresserade att fŒ arbete som bitrŠde eller underskšterska och vŠl i vŒrden befŠstes intresset men nŒgra šnskade en "finare" position, andra hade blivit influerade av att kamrater sškt sjukskšterskeutbildning.

MŒnga sjukskšterskor gav uttryck fšr yrkesstolthet. De sŒg sig sjŠlva som

"spindeln i nŠtet", de mŒste ha šverblick och snabbt kunna "lŠsa av vad som hŠnder". Det gŠller att kunna fatta snabba beslut i en stŠndig strid stršm av infor-mation. De uppgav att de trivdes med "att ha mŒnga jŠrn i elden" och att yrket krŠver en stabil person med bŒda fštterna pŒ jorden. En annan egenskap, som

krŠvs fšr att arbetet ska fungera bra, Šr att kunna leva sig in i andra mŠnniskors kŠnslor och behov. "Man mŒste ha intuition, man kan inte utgŒ frŒn sig sjŠlv, mŒste anpassa sitt sŠtt efter hur personerna Šr". "Ibland fungerar inte personkemin, alla kan man ju inte tycka om pŒ samma sŠtt men ŠndŒ behšver man inte visa det.

Om man Šr vŠnlig och korrekt sŒ brukar det ge med sig. Man mŒste kunna ta mŠnniskor".

De sjukskšterskor, som hade negativa kŠnslor i samband med sjukskšterskans mellanposition, kopplade dessa just till det uppfattade kravet pŒ "inkŠnnande" som denna mellanposition innebŠr. Samtidigt som de Šr mycket centrala personer med stor šverblick sŒ mŒste de "lŠsa av" och "anpassa sitt sŠtt". "Man slits ganska mycket, man har tappat ganska mycket av sin yrkesidentitet. Kanske inte jag personligen, men den stora massan. Man ska pŒ nŒgot sŠtt vara alla till lags, i mitten, och sŒ dras man frŒn tvŒ hŒll". Helhetsbilden hotar att gŒ fšrlorad menade flera sjukskšterskor och uppfattade att det beror pŒ att de inte i samma utstrŠck-ning som tidigare hinner vara ute pŒ avdelutstrŠck-ningarna och lŠra kŠnna patienterna.

Sjukskšterskorna pŒverkades ocksŒ starkt av de signaler som den lŒga lšnen ger. MŒnga uppfattade den allmŠnt som brist pŒ erkŠnnande, medan nŒgra fŒ

"aldrig tŠnkt pŒ ekonomin". Det fšrekom att sjukskšterskorna mŒste arbeta extra fšr att kunna fšrsšrja sig. "Jag Šr ute och fšrelŠser-turnerar fšr att fŒ ekonomin att gŒ ihop. Det tjŠnar jag bŠttre pŒ Šn att gŒ hit". "Man skŠms lite att infšr folk tala om vad man tjŠnar. De som inte jobbar inom sjukvŒrden upplever att man Šr lite enkel som inte jobbar med nŒgonting annat. De kan inte fšrstŒ varfšr man liksom gŒr sŒ hŠr, jag liksom skŠms". "Det Šr inte ovanligt att sjukskšterskor tar tjŠnstle-digt nŒgon mŒnad och Œker till Norge eller Danmark och arbetar fšr att fŒ ekono-min att gŒ ihop eller sŒ fŒr de fšrlita sig pŒ att de blir fšrsšrjda". "Man mŒste ha en man som har bra betalt fšr att kunna klara sig" menade en kvinnlig sjukskšterska.

"Min man tycker att jag Šr dum i huvudet som gŒr hŠr (skratt)". "Att lŠsa till syrra var det dummaste man kunde gjort, inget betalt".

Underskšterskor

TrettioŒtta procent av underskšterskorna ansŒg att det var mer eller mindre tillfŠl-ligheter som hade gjort att de kom att arbeta i sjukvŒrden. "Halkade in, visste ej, lŠtt fŒ jobb, bšrjade som bitrŠde men sen mŒste alla bli uskor, bara blev sŒ, ville ha nŒgot yrkesinriktat, ville inte gŒ i skolan". Till dessa uttalanden kopplades dock oftast kommentarer, som antydde mer av mŒlinriktning och som handlade om att man ville ha med mŠnniskor att gšra i ett ršrligt arbete. TjugotvŒ procent hade haft ambitionen att bli sjukskšterska, sjukgymnast eller lŠrare men fšr de flesta kom familjefšrhŒllanden i vŠgen, andra hade mer medvetet valt skeutbildningen, som ett fšrsta steg i karriŠren, men sedan stannat i underskšter-skeyrket. Tretton procent motiverade sitt yrkesval med att de alltid vetat att det var i sjukvŒrden de ville arbeta. "€nda sedan jag var liten har jag velat arbeta inom vŒrden. Jag vet inte varfšr, men det var det enda jag sškte till i gymnasiet". Av švriga intervjuade hade nŒgra genom vŒrdlinjen och praktik pŒ sjukhus kommit att vŠlja sitt yrke.

Bland underskšterskorna uppgav nitton procent att de hade familjemedlemmar som arbetade eller hade arbetat i vŒrden, i de allra flesta fall som underskšterska eller bitrŠde

Trots att yrkesvalet ofta inte varit sŒ šverlagt var det ingen som sade sig Œngra sitt val. Som den mest entusiastiska underskšterskan uttryckte det: "€ven om jag blev miljonŠr skulle jag vilja fortsŠtta med det, trivs jŠttebra".

De intervjuade hade alla flerŒrig erfarenhet i yrket och hade fŒtt en yrkesstolthet och sŠkerhet som de tyckte att de byggt upp i patientkontakter och i samarbetet med kollegor. De uppfattade sig mšta patienters behov och kŠnde sig sŠkra i arbe-tet. "Genom erfarenhet, man kan nŠstan kŠnna pŒ lukten vad de har fšr sjukdom, det blir sŒ med Œren, man lŠr sig att koppla ihop olika kroppsliga tecken med olika sjukdomar stadier och tillstŒnd".

€ven om underskšterskorna inte Œngrade sitt val sŒ upplevde dock nŒgra att arbetsglŠdjen minskat p.g.a. oro šver hot om nedskŠrningar, att arbetsbšrdan psykiskt sett blivit allt tyngre beroende pŒ att bara riktigt allvarligt sjuka numera Šr inneliggande samt ett missnšje med lšnen. De mest negativa kŠnslorna kring yrkesvalet kopplades frŠmst till situationen att befinna sig underst i det hierarkiska systemet. "Man fŒr en kŠnsla att detta Šr en fšrvaringsplats sŒ att man har nŒgon-ting att gšra annars kostar det samhŠllet lika mycket. De tror inte att vi fyller nŒgon funktion, vi existerar inte. Ibland nŠr jag Šr riktigt trštt och fšrbannad, fan ocksŒ det Šr inte sant, nej vad dum man Šr som inte pluggar vidare till syrra, dŒ blir man i alla fall nŒgonting. Som underskšterska Šr man ju ingenting dŒ Šr man bara luft. Denna kŠnsla fanns inte fšrr den har kommit med besparingarna".

Flera kŠnde att de borde lŠsa till sjukskšterska, mest fšr att bli respekterade som yrkesmŠnniska och fšr att ška mšjligheterna att behŒlla arbetet, men ansŒg att detta av ekonomiska skŠl inte var genomfšrbart. "Man kŠnner sig inte uppskattad av hšgre makter, de verkar som om de inte tycker att vi gšr nŒgon nytta. Det vi gšr Šr inget vŠrt, men det tycker inte patienterna. Det Šr de som hŒller oss uppe".

"Lšnen ger ju ocksŒ en fingervisning om att man inget Šr vŠrd, utan patienterna uppskattning skulle man aldrig orka."

Sammanfattning

En jŠmfšrelse, de tre yrkeskategorierna emellan, visar att manliga lŠkare i sitt yrkesval pŒverkats av tidigt infšrlivade fšrestŠllningar om statusyrken, - jag vill ha - , kvinnliga lŠkare att de alltid vetat att de skulle bli lŠkare - jag skall bli - , sjukskšterskorna av fšrestŠllningar om att det var till vŒrden de ville - jag vill vara - medan underskšterskornas yrkesval mer prŠglats av tillfŠlligheter - jag fŒr ta.