LŠkaren har i en tidigare studie (Pingel&Robertsson, 1992) visats vara den kate-gori i sjukvŒrden som blir mest allsidigt tillfredsstŠlld vad gŠller fŠrdigheter, rŠttigheter, status och autonomi, d v s aktiva insatser fšr att underlŠtta fšr lŠkaren i den position hon eller han befinner sig i. I fšreliggande undersškning framstŒr ocksŒ lŠkaren som mest positionsorienterad av de tre yrkeskategorierna. Under-skšterskan, den yrkeskategori som sjukvŒrden sŠllan direkt riktar eller har riktat sina utvecklingsinsatser mot (ibid), visar en yrkesmŠssig sjŠlvbild som samman-faller med fšrestŠllningen om att vara en sŒ bra och god mŠnniska eller person som mšjligt, dvs underskšterskan Šr starkt personorienterad i sin yrkesidentitet.
Underskšterskans kunskap, som med Foucaults ord skulle kunna sŠgas handla om
"stockningar, hetsiga vŠtskor och fšrtorkat stoff" och med underskšterskans ord att "man kan nŠstan kŠnna pŒ lukten vad de har fšr sjukdom, man lŠr sig koppla ihop olika kroppsliga tecken med olika sjukdomar och tillstŒnd", fšrbises i
organisationen, vilket bl a har inneburit att underskšterskan sŠllan blir fšremŒl fšr kompetensutveckling inom sitt yrkesomrŒde "omvŒrdnad".
Eftersom vi ansluter oss till tanken, att kŠrnan i en organisation Šr fšrmŒgan till kollektivt handlande och att detta i sin tur bygger pŒ att medlemmarna uppfattar de organisatoriska betingelserna fšr bŒde verksamheten och den egna funktionen pŒ likartat sŠtt, finner vi det fšrvŒnande att sjukvŒrdens utvecklingsverksamhet fortfarande Šr pŒverkad av sŒdana skillnader mellan yrkeskategorier som historiskt kan spŒras tillbaka till klostrets, militŠrens och socknens hierarkiska och genderi-serade strukturer. Med vŒr undersškning kan vi hŠvda att dessa skillnader kvarstŒr och visar sig i de olika sŠtt som de tre yrkesgrupperna orienterar sig pŒ i organisa-tionen och i samtligas uppfattning att "ingen fšrstŒr vad vi gšr". LŠkarens, sjuk-skšterskans och undersjuk-skšterskans yrkesidentitet tycks vila pŒ grundvalar av
historiskt fŠrgade och institutionaliserade fšrestŠllningarom hierarkins, maktens och kšnets betydelse.
Vi tolkar att skillnaderna, mellan de tre yrkeskategoriernas yrkesidentiteter, speglar att den historiskt betingade hierarkiska ordningen fortfarande pŒ ett djup-gŒende sŠtt bestŠmmer sjukvŒrdens arbetsorganisation. Att konstatera skillnad som likhet - olikhet, d v s enbart som en iakttagelse, ger naturligtvis ingen fšrstŒ-else av sammanhang. Om skillnad dŠremot ses som en relation, i likhet med Gergens (1993) resonemang kring att maktens handlingar mŒste baseras pŒ ge-mensamma definitioner av verksamheten, kan denna kasta ljus šver exempelvis ett sŒdant egendomligt fšrhŒllande, som att sjukskšterskan, trots lŒng utbildning, utvidgat kompetensomrŒde och arbetsledande stŠllning, inom sitt eget verksam-hetsomrŒde lŒter sig underordnas lŠkaren. D v s sjukskšterskan och lŠkaren agerar utifrŒn den gemensamma fšrestŠllningen om sjukskšterskan som ett supplement till lŠkaren och bŒda bortser frŒn att det finns en betydande grad av parallellitet mellan de tvŒ yrkesgrupperna.
Vi har visat att skilda fšrestŠllningar om de egna yrkesmŠssiga mšjligheterna styrde redan nŠr den blivande lŠkaren, sjukskšterskan och underskšterskan gjorde sitt yrkesval. Sammanfattande ršr sig dessa fšrestŠllningar mellan "jag vill ha"
och "jag fŒr ta". VŠl inne i sjukvŒrden fšrstŠrks skillnaderna och kommer till uttryck i mŒnga sammanhang.
Vi sŒg under de deltagande observationerna att det hierarkiska mšnstret Œter-speglades i en fšregivet tagen praktik, som ytterst bestŠms av lŠkaren och exem-pelvis kunde gŠlla rondens utformning eller hur samspel och samvaro mellan yrkesgrupper gestaltade sig. Vi konstaterade ocksŒ att den rumsliga utformningen av verksamheter bidrog till att bevara den rŒdande arbetsorganisatoriska ordningen av Œtskillnad och šver- och underordning mellan yrkesgrupper. Ett exempel Šr att lŠkarnas mottagningar och arbetsrum oftast Šr lokaliserade lŒngt ifrŒn avdelning-arna ett annat att sjukskšterskor och underskšterskor, endast har tillgŒng till allmŠnna utrymmen som expeditionen eller kafferummet fšr sŒdant tjŠnsteutš-vande som krŠver gemensam planering och administration.
Intervjuerna bidrar ytterligare till fšrstŒelsen av hur lŠkaren, sjukskšterskan och underskšterskan ser sig sjŠlv och varandra. Detta kanske klarast i de beskriv-ningar, som sŠger nŒgot om hur man upplever kŠllan till de fšrvŠntningar och krav som uppfattas finnas pŒ den egna arbetsinsatsen. LŠkaren upplever att krav och fšrvŠntningar stŠlls utifrŒn och svarar pŒ dem utifrŒn sin position och professio-nalitet. Position och professionalitet fungerar fšr lŠkaren som hjŠlp och skydd mot en upplevt krŠvande omvŠrld, utom fšr den kvinnliga lŠkaren, som fŒr problem dŠrfšr att hon inte har full tillgŒng till professionalitetens skydd. I mšten med personal kan det handla om fšrmŒgan till professionell grŠnssŠttning, i mšten med patienter eller anhšriga, upplever hon stundtals sŒdana krav att hennes person dras in i mštet, vilket gšr att hon upplever sig maktlšs. Samma konflikt, mellan person och position, har iakttagits nŠr det gŠller kvinnliga advokaters yrkesidentitet (Marshall&Wetherell, 1989).
Underskšterskan, som nŠr det gŠller krav och fšrvŠntningar pŒ arbetsinsatsen kan ses som lŠkarens motpol, uppfattar att dessa uppstŒr i det egna jaget.. €ven i
andra sammanhang (exempelvis gŠllande utveckling i arbetet eller samverkan-samarbete) betonar underskšterskan den egna personlighetens betydelse fšr kvali-teten i verksamheten. SŠrskilt nŠr det gŠller krav och fšrvŠntningar pŒ arbetsinsat-sen, kopplar underskšterskan dessa sŒ starkt till det egna jaget att det kan antas att det Šr en fšljd av att hon Šr utsatt fšr en sŒdan manipulation frŒn organisationens sida, som liknar den som Habermas benŠmner "kolonisation av livsvŠrlden", dŒ det visas att underskšterskan upplever skuld vid sŒdana tillkortakommanden som ytterst bottnar i brister i arbetsorganisationen som exempelvis kan gŠlla beman-ning, schemalŠggning eller andra yrkeskategoriers šnskemŒl.
Underskšterskans yrkesmŠssiga identifikation, som "en god person" (vilket mŒste sŠgas vara en svag yrkesidentitet), gšr hennes stŠllning i organisationen svag och utnyttjbar och kan fšrstŒs som ett resultat av att andra haft och givits makten att definiera hennes verklighet. Ett par konkreta exempel pŒ uteslutnings-strategier Šr dels att delegeringsordningen Šndrats sŒ att underskšterskan har fŒtt fŠrre kvalificerade arbetsuppgifter, dels sjukskšterskans fackliga strategi att fram-hŒlla sig som expert pŒ omvŒrdnad.
Undersškningen visar att den process, av att upprŠtthŒlla skillnad i hierarkisk bemŠrkelse, bl a fortlever genom den šmsesidiga fšrestŠllningen om att yrkena kan inordnas i en medicinskt definierad hierarki. Exempelvis anser lŠkaren att de vattentŠta skott, som finns mellan lŠkarens och sjukskšterskans lšner, motiveras utifrŒn lŠkarens i allt šverordnade ansvar och sjukskšterskan att hennes kompe-tens ocksŒ inkluderar hela den kompekompe-tens som underskšterskan besitter.
LŠkaren och sjukskšterskan ger uttryck fšr att de ser sina positioner i ett linjŠrt och hierarkiskt system, som utmŠrks av att den egna yrkeskategorins kompetens inkluderar och bygger pŒ en annans. Detta gšr att de, mot bakgrund av sin
positionsorientering, ocksŒ upplever hot mot det egna reviret. DŠrfšr pŒgŒr exem-pelvis en maktkamp som gŠller det administrativa ledningsansvaret šver klini-kerna. I denna kamp har sjukskšterskan fšrlorat makt till lŠkaren, genom att sjuk-skšterskans tidigare mšjlighet till administrativt ansvar, exempelvis genom klinik-fšrestŒndartjŠnster, kringskurits eller tagits bort. Numera kopplas administrativt ansvar šver en klinik till lŠkarens medicinska ansvar.
Underskšterskan upplever, i analogi med sin personorientering, sin position som
"osynlig" med fŒ konkreta karakteristiska annat Šn som "den lŠgsta". Upplevelsen av osŠker position underblŒses nŠr exempelvis sjukskšterskan i professionell bemŠrkelse utesluter underskšterskan genom att i sin profession infšrliva under-skšterskans omrŒde "omvŒrdnad", bŒde i det praktiska arbetet
(omvŒrdnadsdokumentation) och i utbildningen (omvŒrdnadsteorier). Med sjuk-skšterskans egnaord: "Nu kan vi allt som de kan plus vŒrt eget jobb". Denna strategi Šr, vad man inom professionsforskningen kallar, en social stŠngningsform.
Fšr att sŠkra den egna positionen kan grupper som upplevs hotande uteslutas genom underordning eller marginalisering (Lannerheim, 1994; Einarsdottir, 1997). Framfšrallt lŠkaren men ocksŒ sjukskšterskan prioriteras sŒledes, inte bara pŒ ett direkt sŠtt genom medvetna satsningar, utan ocksŒ indirekt och mer omed-vetet genom att den kunskap, som finns pŒ den lŠgsta "kvinnliga" nivŒn, inte fŒr
nŒgot utrymme fšr att i den positionen utvecklas och integreras i organisationen (Friedson, 1970; Berg, 1987; Lannerheim, 1994).
Organisationen stšdjer med andra ord inte underskšterskans kunskap i omvŒrd-nad pŒ samma sŠtt som sker med sjukskšterskans. OmvŒrdomvŒrd-nadskunskap hanteras i organisationen enbart som ÓexpertkunskapÓ, d v s sŒ som den kommer till uttryck i omvŒrdnadsteorier. Den fšrtrogenhetskunskap (Josefson, 1987) , som underskš-terskan fŒtt i sin yrkesutšvning, har involverat henne pŒ ett personligare och djupare sŠtt Šn det som utgŒr ifrŒn det offentligas fšrestŠllning om en etik i allmŠnna (expert-) termer. Underskšterskans identitet speglar, att offentlig sjuk-vŒrd i mycket bygger pŒ och Šr beroende av det personliga, men utan att tiller-kŠnna det personliga ett eget vŠrde i det organisatoriska sammanhanget. D v s man har inte lyckats eller velat omfatta det personliga i det politiska (Bologh, 1990;
Martin, 1990,1994).
Detta osynliggšr att det finns en betydande grad av parallellitet, i bemŠrkelsen artskilda kompetenser, mellan yrkena.