Hur den mšjlighet till professionell utveckling, som sjukvŒrden erbjuder lŠkare, sjukskšterskor och underskšterskor, uppfattas ses hŠr som ett av uttrycken fšr hur de olika yrkeskategorierna ser sitt vŠrde och sin roll i organisationen.
Redovisningen under ovanstŒende rubrik baseras pŒ utsagor i intervjuer med 15 kvinnliga och 16 manliga lŠkare, 27 sjukskšterskor samt 28 underskšterskor.
LŠkare
PŒ frŒgan om mšjligheten, att under rŒdande arbetsbetingelser utvecklas profes-sionellt, nŠmnde Œttiosju procent av de kvinnliga lŠkarna och Œttioen procent av de manliga mšjligheten till utbildning i formell bemŠrkelse. SŠrskilt pŒ universitets-sjukhuset, men Šven šverlag, var lŠkarna nšjda med det utbud av kurser och vida-reutbildning som erbjuds dem. Klinikerna hade i regel undervisning eller fšrelŠs-ningar varje vecka. Vidare erbjšds lŠkarna externa utbildfšrelŠs-ningar, tre till fem dagar per halvŒr, pŒ betald arbetstid. Det fanns ocksŒ mšjligheter att delta i konferenser eller ytterligare utbildningar genom egen finansiering. Det krŠvdes dock lŒng framfšrhŒllning och planering fšr bŒde den reguljŠra utbildningen och den egen-finansierade, vilket bl a innebar att lŠkarna "tŠckte" fšr varandra. Viljan att "tŠcka"
fšr varandra var god, det problematiska var framfšr allt tid men ocksŒ bemanning.
"Jag har aldrig blivit stoppad, men tiden bromsar". "Inget motstŒnd men vi kan inte Œka fšr vi Šr fšr fŒ". "Mer Šn vad jag hinner".
Diskussioner med och Œterkoppling pŒ arbetet frŒn kollegor nŠmnde Œttiosex procent av de manliga lŠkarna och sextio procent av de kvinnliga lŠkarna som en potentiell mšjlighet till egen utveckling. Bland mŠnnen var kommentarerna kring hur de sŒg klimatet kollegor emellan i lika utstrŠckning positiva som negativa medan kvinnorna švervŠgande upplevde sina kollegor som en resurs i den egna yrkesutvecklingen. "Kritik ges men aldrig positiv". "Alla frŒgar alla". "Vi kvinn-liga lŠkare hŒller varandra i handen".
Utvecklingsmšjligheter i den vardagliga verksamheten, dvs professionell utveckling genom mšten, ronder, utvecklingssamtal, handledning m m, ansŒg sextiotvŒ procent av de manliga lŠkarna att de fick medan endast tjugosju procent av de kvinnliga lŠkarna tog upp denna aspekt pŒ professionell utveckling.
Det utvecklande i den Œterkoppling pŒ arbetsinsatsen, som lŠkarna fŒr genom patienterna, nŠmnde tjugofem procent av de manliga och sju procent av de kvinn-liga lŠkarna. Det kan ocksŒ noteras att det enbart var mankvinn-liga lŠkare (32%) som i sitt resonemang kring mšjligheten till egen utveckling kom in pŒ sitt fšrhŒllande till de andra yrkeskategorierna, dvs sjukskšterskor och underskšterskor. "Indirekta
tecken frŒn personalen, kom och drick kaffe". "Vi Šr dŒliga pŒ att ge feedback till sjukskšterskorna".
Sextioen procent av lŠkarna, bŒde kvinnliga och manliga, uppfattade att arbetets organisation var av det slag att det under arbetstid inte fanns mšjlighet till reflex-ion šver arbetsinsatsen och inte heller till informatreflex-ionsinhŠmtande pŒ exempelvis biblioteket eller i egen litteratur. "Ingen tid till reflexion". "Eftertanke fŒr man ha pŒ fritiden, dŠrfšr mŒste jobbet vara lite som en hobby". "Ingen fšrstŒelse fšr lŠka-rens behov som mŠnniska, vi fŒr vidareutveckla oss pŒ fritiden och satsa egna pengar och tid".
Sjukskšterskor
Professionell utveckling i andemeningen "kunskap vŠxer fram i det praktiska arbe-tet" och "man tŠnker pŒ hur och varfšr, sŒ lŠr man sig" nŠmnde sextioŒtta procent av sjukskšterskorna att de fick i sitt dagliga arbete. Att delta i ronder, mšten, utvecklingssamtal, fšrelŠsningar berikade, Šven sŒ uppfattades karriŠrs- eller kompetensstegen som ett medel att ge struktur och innehŒll Œt det egna professio-nella framŒtstrŠvandet. KarriŠrstegen innebŠr att det inom varje klinik skall ordnas sŒdan vidareutbildning som Šr inriktad mot specialisering och som mšjliggšr en differentiering mellan sjukskšterskor, vilken Šr tŠnkt att ge utfall lšnemŠssigt.
Den mer formaliserade vidareutbildning, som erbjuds sjukskšterskorna, omnŠmnde fyrtiofyra procent i positiva ordalag. Ett problem i sammanhanget Šr att tiden upplevdes knapp. Det var svŒrt att ta ledigt fšr utbildning dŒ det pŒ de flesta sjukhus inte lŠngre finns en vikariepool Tidigare hade det funnits mšjlighet att ta in personal frŒn poolen som "tŠckte upp" fšr frŒnvaro. Det nya innebar en hŒrdare belastning pŒ kvarvarande personal och ofta underbemanning som med-fšrde att sjukskšterskorna kunde uppleva att de balanserade pŒ "grŠnsen till vad man orkar". Inte heller fanns det efter en avslutad utbildning tid till kunskapsšver-fšring frŒn kursdeltagare till švrig personal.
De sjukskšterskor (32%), som var missnšjda med kursutbud och
utbildningsmšjligheter, uppfattade att sjukskšterskorna som grupp har blivit missgynnad och angav det kŠrvare ekonomiska klimatet som en av de frŠmsta orsakerna. "Ingen vidareutbildning fast jag har arbetat hŠr i tjugofyra Œr bara vid ett tillfŠlle fick jag Œka pŒ en amningskonferens, men dŒ fick jag betala resan sjŠlv". "Det satsas mer pŒ dem med hšg utbildning". "Pengarna rŠcker inte och dŒ blir det pojkarna (šverlŠkarna) som reser, fšr det Šr inte sŒ betydelsefullt med vŒra kurser". Flera tog ocksŒ upp den snedfšrdelning i
kompetensutvecklingsmšjligheter som rŒder mellan fast anstŠlld personal och vikarierande, "aldrig fšr en vikarie Šven fast man varit hŠr i tio Œr".
En vanlig synpunkt, angŒende kursutbudet, var att innehŒllet bšr vara "matnyt-tigt". "TŠcker inte de behov som finns". "Tycker inte det har varit nŒgon riktig bra kurs, just nu gŒr jag nutritionskurs, den Šr bra, det Šr precis vad jag hŒller pŒ med".
"SŒrvŒrd var bra men jag gillar inte kurser som inte Šr starkt fšrankrade i den egna verksamheten". Med de škade administrativa och ekonomiska arbetsuppgifter,
som alltmer har lagts pŒ avdelningsnivŒ, efterfrŒgades en mer gedigen datautbild-ning Šn de korta kurser som personalen hittills fŒtt.
VŠrdet av Œterkoppling pŒ den egna arbetsinsatsen frŒn kollegor beršrde
trettioŒtta procent av de intervjuade sjukskšterskorna. Tjugofem procent upplevde att de i den dagliga verksamheten fick denna Œterkoppling som bidrog till kompe-tensutvecklingen, medan tretton procent saknade den. •terkoppling pŒ arbets-insatsen frŒn lŠkarnas hŒll uppfattade sjukskšterskorna (19%) som mindre till-fredsstŠllande, "vi fŒr sjŠlva slŒ oss pŒ axeln och sŠga att vi Šr bra".
Patienternas betydelse fšr sjukskšterskornas perspektiv pŒ arbetsinsatsen beršrde tjugofem procent av de intervjuade, dock mest i bemŠrkelsen att "ingen tackar en och ingen visar uppskattning utom patienterna".
TjugoŒtta procent av sjukskšterskorna "tog med sig jobbet hem", dvs tid fšr reflexion šver arbetsinsatsen gavs inte under arbetstid.
Att komma i Œtnjutande av formell eller informell kompetensutveckling, sŒg tjugofem procent av sjukskšterskorna som ytterst beroende pŒ dem sjŠlva. "Om man hŒller sig framme och kollar vad det finns fšr kurser sŒ tycker jag nog att man fŒr gŒ pŒ det man vill". "Bra reaktioner om man Šr šppen sjŠlv". "Det Šr svŒrt att ge kritik men om det gagnar patienten klarar man det med"
Underskšterskor
DŒ underskšterskorna talade om utveckling i yrket fokuserade sjuttio procent pŒ den mšjlighet till lŠrande som erbjuds i vardagsarbetet, exempelvis genom avdel-ningsfšrestŒndarens insatser, kuratorinsatser, utvecklingsstegen och information frŒn lŠkarna. "Ta eget ansvar det lŒter vŒr chef oss gšra". "LŠkarna har haft jŠtte-intressant fšrelŠsning pŒ kvŠllen, mŒnga gick pŒ den". "Kompetensutveckling Šr inte att utbilda sig till sjukskšterska".
Till kursutbudet fšr underskšterskor stŠllde sig femtiosex procent positiva men ofta med kommentarer kring att det Šr svŒrt att lŠgga in en utbildning i arbets-schemat av tidsskŠl och uppfattningen att det i dagens ekonomiska lŠge har blivit svŒrare fšr just underskšterskor att fŒ mšjlighet att gŒ en kurs. En underskšterska beskriver den situation som hon under en utbildning stŠlldes infšr: "Jag fick gŒ pŒ en halvdagskurs. NŠr man kom dit och pratade med de andra sŒ visade det sig att det var bŒde fšrmiddag och eftermiddag. TvŒ dagar dessutom! Trodde inte att det var sant dŒ det var en kurs om hur underskšterskor sŒg sig sjŠlva i arbetet!".
Mindre nšjda med kursutbudet var trettiosju procent av underskšterskorna som ansŒg att det antingen var fšr litet eller irrelevant fšr deras yrkesgrupp. "Kurser Šr fŠrdiga paket och anpassas inte efter vŒra behov".
KompetensfšrstŠrkande Œterkoppling pŒ arbetsinsatsen tyckte trettiofyra procent av underskšterskorna att de fick frŒn sina kollegor och sexton procent Šven frŒn lŠkare och sjukskšterskor. TjugotvŒ procent av underskšterskorna nŠmnde dock sŠrskilt att de inte uppmŠrksammades av lŠkarna. "LŠkarna alltid borta, vi fŒr inget veta". En underskšterskas positiva kommentar kring lŠkares deltagande i mšten och utvecklingsarbete speglar kanske den šnskan om samverkan som kan ligga fšrdold i de mer negativa kommentarerna. "LŠkarna fŒr jŠttegŠrna vara med, men
oftast Šr dom inte det, men ibland kommer lŠkarna smygande. Det Šr jŠttekul nŠr dom Šr med, och fŒ hšra vad dom tycker och tŠnker".
Patienternas reaktioner pŒ underskšterskans arbetsinsats, som en kŠlla till arbetstillfredsstŠllelse och reflexion, nŠmndes av trettioŒtta procent av de inter-vjuade. "Vi fŒr direktsvar frŒn patienterna. En liten del som ger det men det Šr mycket viktigt". "Kontakten med patienterna ger den bŠsta responsen pŒ mitt ar-bete".
Liksom sjukskšterskorna kom mŒnga underskšterskor (28%) in pŒ det egna an-svaret fšr utveckling och framŒtskridande i yrket. "Jag gšr det inte fšr avdelnings-fšrestŒndarens skull". "I min generation Šr man šverbeskyddad, hŠr mŒste man greja saker sjŠlv". "Man mŒste jobba aktivt sjŠlv fšr att fŒ nŒgot".
Sammanfattning
Vidareutbildning var fšr lŠkarna ett sjŠlvklart inslag i verksamheten.
Utvecklingsmšjligheter genom den vardagliga verksamheten (ronder,
utvecklingssamtal, handledning m m) och i mšten med andra personalkategorier och patienter, ansŒg merparten av de manliga lŠkarna att de hade medan endast en mindre del av de kvinnliga lŠkarna tog upp denna aspekt pŒ professionell
utveckling. Sjukskšterskor och underskšterskor fokuserade de mšjligheter som finns i det vardagliga arbetet till lŠrande och utveckling och framhšll ocksŒ det egna initiativets betydelse fšr kompetensutveckling.
Patientkontakten
Hur mštet med patienterna uppfattas kan, fšrutom den officiella, positiva synen pŒ sjukvŒrdens mŒl och mening i fšrhŒllande till patienterna, ocksŒ kunna spegla sŠrskiljande nyanser i de olika yrkesidentiteterna.
Redovisningen under ovanstŒende rubrik baseras pŒ utsagor i intervjuer med 13 kvinnliga och 16 manliga lŠkare, 24 sjukskšterskor samt 27 underskšterskor.
LŠkare
Fyrtiofem procent av det totala antalet lŠkare, (46% av de kvinnliga och 44% av de manliga lŠkarna) uppgav att patientkontakten var den bŠsta delen i arbetet, det var fšr den de hade valt yrket. "DŠrfšr sškt jobbet" "Ger meningsfullhet". Av de švriga berŠttade tjugoŒtta procent (31% av mŠnnen, 23% av kvinnorna) om sina kontakter med patienterna i positiva ordalag. Tjugoen procent nŠmnde kontakten i mer neutrala ordalag som "det som Šr det minsta problemet" eller "patientkontak-ten har jag inga bekymmer med". Negativa var endast ett fŒtal (6%) och dŒ utifrŒn motiveringen att patienterna har blivit alltmer krŠvande med Œren.
I lŠkarnas berŠttelser framkommer att det Šr i den direkta kontakten med pati-enten som man berikas som mŠnniska. Manliga lŠkare (25%) framhšll den sjŠla-vŒrdande och omsjŠla-vŒrdande aspekten, som en viktig del i dagens sjukvŒrd, dŒ reli-gionen tappat mycket av sin betydelse fšr mŠnniskor. Att fŒ tillrŠckligt med tid i
kontakterna kan tidvis upplevas som ett problem ansŒg frŠmst de kvinnliga lŠkarna (31 respektive 13%). Som en fšljd hade omkring tjugo procent av bŒdemanliga och kvinnliga lŠkare stundtals upplevt utbrŠndhetskŠnslor. Ingen sade sig dock vara utbrŠnd, bl a tack vare den mšjlighet till kompensationsledig-het som lŠkare har.
Sjukskšterskor
Bland sjukskšterskorna uppgav trettio procent att patientarbetet var det bŠsta i yrket. Trettiofem procent uttalade sig om patientkontakten med ord som "stimule-rande" och "givande" medan andra (35%) uttryckte sig i mer neutrala termer som
"gŒr runt och hšr vad de behšver" eller "det blir vad man gšr av det sjŠlv". Att notera Šr att omkring tjugo procent av sjukskšterskorna ansŒg sin uppgift mer som behandlare och informatšr Šn som omvŒrdare och fšr dessa sjukskšterskor uppfat-tades patientkontakten som att "vŒrda ja, men inte fšr mycket, vi skall ta hand om och fšrklara".
I sjukskšterskornas berŠttelser stŒr ett problem fram, nŠmligen det som fšrorsa-kas av tidsbrist. FyrtiotvŒ procent av sjukskšterskorna klagade pŒ att det inte fanns tillrŠckligt med tid fšr att gšra patientkontakterna meningsfulla, "inte en chans att hinna med att ta sig tid med patienterna". Ett sŠtt att komma tillrŠtta med proble-met var att organisera arbetet i vŒrdlag, genom dessa tyckte sig sjukskšterskorna (12%) ha fŒtt en mer givande patientkontakt. Trots den upplevda tidsbristen var det endast ett par sjukskšterskor, som nŠr de talade om den direkta kontakten med patienterna, kom in pŒ att kŠnslor av utbrŠndhet kan fšrekomma.
Underskšterskor
Fšr underskšterskorna var sjŠlva arbetet kontakten med patienterna. "Det Šr det som Šr arbetet, men vissa dagar tar det andra bort mšjligheten".
Underskšterskorna var odelat positiva till kontakten med patienterna och de omvŒrdande momenten i arbetet. MŒnga gav fina beskrivningar av sina mšten med patienter, utmŠrkande fšr de flesta var šmsesidigheten i kontakterna. Man fick lika mycket som man gav. "En bit av mig sjŠlv. Innanfšr dessa dšrrar mŒr man bra Šven om man inte mŒr sŒ bra hemma". "Vi har kontakt, vi talar med varandra, sinsemellan". "Det kŠnns som man lŠgger ned sin sjŠl i arbetet". "En stor del av lšnen fšr arbetet Šr den uppskattning man fŒr frŒn patienterna". "Mitt i all sjukdom Šr det trevligt, vi pratar om allt".
MŒnga (47%) nŠmnde dock att arbetsfšrhŒllandena fšrŠndrats sŒ att patientkon-takten blivit lidande. Det officiella mŒlet "patienten i centrum" stŒr inte fšr en realitet sett ur underskšterskornas synvinkel. "Vi skall centrera oss kring pati-enten, men arbetets upplŠggning Šr ej fšr patienten i centrum". Framfšr allt upplevdes orsaken som tidsbrist men ocksŒ som en ogenomtŠnkt arbetsorganisa-tionen och en snŠvare budget. Det arbetsorganisatoriska fšrhŒllande, som mest kritiserades, var den strikta uppdelningen mellan yrkeskategorierna. SŠrskilt upp-fattade underskšterskorna att lŠkarna dŒligt tog del av deras information om pati-enterna. Eftersom underskšterskorna sŒg sin arbetssituation utifrŒn
patientperspektivet, kritiserade de sŠrskilt lŠkarnas ointresse fšr den information om patienterna som underskšterskorna kunde ge. "Vi har haft en lŠkare som har haft Œtta patienter kanske ellernŒt sŒnt och sŒ har vi haft en lŠkare som har haft fyra patienter hŠr inne (pŒ avdelningen) och en annan som har haft tvŒ. SŒ nŠr det Šr rond kan det stŒ tvŒ lŠkare hŠr samtidigt, det har varit frŒn och till. Det Šr lite dŒligt faktiskt patienterna hinner inte lŠra kŠnna dem heller".
Underskšterskorna talade inte i nŒgot fall om utbrŠndhet, dŠremot lade tjugotvŒ procent av underskšterskorna skulden pŒ sig sjŠlva fšr att under arbetsdagen inte ha hunnit uppfylla alla patienternas behov genom att kŠnna dŒligt samvete.
"Hinner inte prata med dem ordentligt, det ger dŒligt samvete".
Sammanfattning
NŠr lŠkare och sjukskšterskor talade om kontakten med patienterna framgick att de sŒg den som en aspekt av arbetet, vilken en švervŠldigande majoritet upplevde pŒ ett positivt sŠtt. Fšr underskšterskorna var patientarbetet arbetet, som de talade om i termer av dialog. Underskšterskorna talade, som enda grupp, om skuld i fšrhŒllande till patienterna.
Kšnsstrukturen
Att sjukvŒrdens starka kšnssegregering har betydande konsekvenser ur olika per-spektiv Šr vŠldokumenterat. Ett konkret exempel Šr det arbetsmiljšproblem som sjukskšterskor historiskt och alltfort Šr utsatta fšr nŠmligen lšnediskriminering.
NŠr det gŠller lŠkarna har fšrdelningen mŠn och kvinnor i de yngre Œldersgrup-perna, och dŠrmed i de lŠgre positionerna, utjŠmnats medan hšgre tjŠnster oftast Šr besatta av mŠn. Det kan ocksŒ noteras att mŠn fšr det mesta Šr i majoritet bland ledamšterna i landsting och distrikt, dvs det Šr fortfarande mŠn som besitter makten att definiera sjukvŒrden. Kšnssegregeringen och kšnsdiskrimineringen Šr med andra ord identitetsskapande krafter.
Under ovanstŒende rubrik redovisas utsagor frŒn intervjuer med 15 kvinnliga och 17 manliga lŠkare, 27 sjukskšterskor samt 29 underskšterskor, som "generella uppfattningar" om kšnsstrukturen i sjukvŒrden, dvs vad en merpart av de inter-vjuade lyfte fram och ifrŒn detaljsvar som nyanserar innehŒllet
LŠkare
De manliga lŠkarna var pŒ ett allmŠnt plan positiva till en jŠmnare kšnsfšrdelning i sjukvŒrden, men utan att visa nŒgot pŒtagligt intresse fšr frŒgan. FšrhŒllandet till de kvinnliga kollegorna sŒg de manliga lŠkarna som jŠmlikt, men hade inte reflek-terat sŠrskilt mycket šver problemet manligt-kvinnligt i yrkeslivet. "FšrhŒllandet till kvinnliga lŠkare kŠnns jŠttebra" eller "Jag har lŠttare att umgŒs med kvinnor, kvinnor Šr trevligare".
Bland lŠkarna fanns dock kunskap om den problematik som kvinnliga lŠkare har lyft fram i debatten om att vara kvinna i ett manligt system. PŒ de sjukhus, dŠr
det fanns nŠtverk fšr kvinnliga lŠkare, hade problematiken blivit uppmŠrksam-mad. Trots medvetenhet om skillnader sŒ fšrstod vissa mŠn ŠndŒ inte det
"osynliga fšrtrycket". "Kvinnor Šr mjukare i handlaget med patienterna, i kontakten med patienterna. Generellt sŒ har de en mjukare instŠllning till
patienterna. DŠremot sŒ tycker jag att det inte finns nŒgon segregering. Detta har vi diskuterat mycket pŒ kliniken. Det finns inget kvinnofšrtryck. Jag vet att de kvinnliga lŠkarna hŠr anser att det finns".
En kvinnlig lŠkare menade att kvinnor Šr bŠttre lŠkare fšr de har kommit igenom alla hinder, men ansŒg ŠndŒ att en del kvinnor "gnŠller" fšr mycket. En
"grabbig" stŠmning hŠrskade pŒ ett par av klinikerna, mšjligen beroende pŒ att en Šr en utprŠglad akademisk klinik och den andra en ortopedisk, trodde kvinnliga lŠkare pŒ klinikerna. En manlig lŠkare konstaterade att "kvinnor har ofta smŒ barn (!) och det Šr ju sŒ att Šven dŒ det gŠller kvinnliga lŠkare sŒ har de huvudansvaret dŒ det gŠller barn. De Šr oftare hemma fšr sjukt barn osv och kan komma i klŠm pŒ det sŠttet".
GenomgŒende mŠrks en skillnad mellan de kvinnliga och manliga lŠkarnas uppfattningar om kšnssegregeringen. MŠnnen fšrstod den speciella problematik, som kvinnliga lŠkare kan mšta, men sŒg samtidigt systemet som givet, som det enda sŠttet att organisera arbetet pŒ. De kritiserade inte sjukvŒrdssystemet som sŒdant, utan utgick ifrŒn det och sŒg mer till švriga levnadsvillkors betydelse fšr kvinnliga lŠkares professionella mšjligheter.
Kvinnorna var dŠremot ofta kritiska till sjŠlva systemet. "MŠn lyder andra mŠn i hšgre position. De finner sig lŠttare i ett hierarkiskt system". Kvinnorna ogillade kšnskvotering, men ansŒg att det nuvarande systemet missgynnar kvinnors karriŠr som exempelvis till professors- eller chefsšverlŠkartjŠnster. FšrhŒllandet till de manliga lŠkarkollegorna innebar pŒ det personliga planet inga problem fšr de kvinnliga lŠkarna, dŠremot upplevde de sjukvŒrdens organisation som stel och hierarkisk. Detta gjorde att deras mšjligheter att avancera uppfattades vara mindre Šn mŠnnens. Ršster bland kvinnorna hŠvdade att "mŠn gšr sig mer hšrda utan att vara mer insatta, ser till detaljer och struntar i helheten, Šr mer sjŠlvgŒende, priori-terar den egna karriŠren och har mer uppbackning hemifrŒn, de gifter sig med lŒgstadielŠrare och de tar sŠllan ut pappaledighet".
Kvinnorna var rŠdda att bli ett B-lag om de šnskade arbeta deltid, beroende exempelvis pŒ att det krŠvs trŠning och erfarenhet i att operera, vilket pŒ mŒnga kliniker Šr det tyngst vŠgande kriteriet fšr befordran. "Vi tar pŒ oss, vi fastnar i vŒrdarbetet och det rŠknas inte nŠr det gŠller karriŠr". BŒde kvinnor och mŠn uppfattade lŠkarkarriŠren som svŒrkombinerad med att vara smŒbarnsfšrŠlder.
MŠnnen sŒg i stšrre utstrŠckning Šn kvinnorna till kvantitativ jŠmstŠlldhet dvs, numerŠr jŠmn kšnsfšrdelning. "Vi Šr femtio - femtio hŠr, det Šr bra". Kvinnorna sŒg i hšgre grad till kvalitativ jŠmstŠlldhet, dvs lika villkor. "Det Šr frŒn bšrjan ett manligt yrke...chefer Šr mŠn...mŠn ser mŠn".
"MŠn vŒgar inte tala om att det som Šr jobbigt. MŠn vŒgar inte visa sig svaga infšr varandra. Dessutom ingŒr det i lŠkarollen att man ska vara heroisk" menade
"MŠn vŒgar inte tala om att det som Šr jobbigt. MŠn vŒgar inte visa sig svaga infšr varandra. Dessutom ingŒr det i lŠkarollen att man ska vara heroisk" menade