NŠr det gŠller vad som skall studeras i arbetslivet har i hšg grad forskare sjŠlva givit sig privilegiet att formulera problemen. SŠllan anlŠggs ett helhetsperspektiv pŒ arbetslivsfšrhŒllanden som tar hŠnsyn till de processer mellan grupper eller yrkeskategorier som olika makt- och kšnsstrukturer fšrorsakar, d v s forskningen har i stor utstrŠckning varit kšnsblind och med sina frŒgestŠllningar fšrstŠrkt etablerade hierarkier.
HŒrdraget ges, dŒ det gŠller sjukskšterskan och underskšterskan, i allmŠnhet separata bilder, nŠmligen de av underskšterskans problem med ryggen och sjuk-skšterskans problem med utbrŠndhet och stress. NŠr dŠremot privilegiet att formu-lera problemen ges till den undersškta gruppen, istŠllet fšr till forskaren, framstŒr underskšterskans stšrsta problem som en upplevelse av att "inte bli sedd" och en
"kŠnsla av att man inte Šr nŒgonting vŠrd", d v s en sammansatt uppfattning av arbetsmiljš- och jŠmstŠlldhetsproblem som Šr fŠrgade av kšns- och maktordning-en. DŒlig lšn och dŒliga arbetstider Šr andra, viktiga och liknande men mer
konkreta aspekter, som fŒr en framskjuten plats nŠr sŠrskilt sjukskšterskan formu-lerar problem i sin arbetssituation.
DŒ det gŠller jŠmstŠlldhetsaspekten i sjukvŒrden Šr det egentligen bara kvinn-liga lŠkares ÓkarriŠrproblemÓ som varit fšremŒl fšr forskning och dŒ ofta utan att sŠttas i relation till organisationen som ett kšnsmaktssystem. Denna problematik har fŒtt oproportionerligt stor uppmŠrksamhet om man ser till de kvinnliga lŠkar-nas antal i fšrhŒllande till sjukskšterskors och underskšterskors antal. NŠr forskarvŠrlden har definierat problem i arbetslivet fšr underskšterskan och sjuk-skšterskan, har emellertid traditionellt den fysiska belastningen, utbrŠndhet, stress, eller andra fšr den rŒdande ordningen mindre hotfulla problem, stŒtt i fokus. Fšr dessa kategorier har pŒ detta sŠtt jŠmstŠlldhetsproblemen omformulerats och
osynliggjorts. Vi ser detta som ett uttryck fšr det Irigary (1989) och Braidotti (1992) framfšr nŠmligen att det Šr manliga parametrar som definierar jŠmlikhet.
I sjukvŒrden Šr det lŠtt att konstatera att kvinnor Œterfinns pŒ de lŠgre nivŒerna i hierarkin, dvs kšnsarbetsdelningen fungerar hŠr som ett av medlen fšr att bevara den rŒdande ordningen.. Kšnsarbetsdelningen i sjukvŒrden innebŠr fšr lŠkarnas del att kvinnor generellt har de lŠgre tjŠnsterna och oftare Šn mŠnnen verkar inom sŒdana omrŒden som anses minst prestigefyllda. En Šn tydligare kšnsarbetsdel-ning Šr den mellan lŠkarkollektivet och vŒrdkollektivet. Vi menar att kšn i detta sammanhang fŒr sin innebšrd genom relationer eller processer liksom yrkesidenti-tet. MŒnga av de praktiker, som vi kunde observera eller fick beskrivna fšr oss, bŒde bygger under och pŒverkar traditionella och konventionella fšrestŠllningar om manligt och kvinnligt. Exempelvis att sjukskšterskan urskuldar ošnskat bete-ende hos manliga lŠkare just med att de Šr mŠn eller att underskšterskan lŠttare gšr sin stŠmma hšrd vid mšten som leds av kvinnliga lŠkare Šn av manliga.
Undersškningen antyder att kšnsarbetsdelningen och yrkesidentitet fšrstŠrker varandra och Œterskapas trots att betydande resurser lŠggs pŒ arbetsorganisatoriskt utvecklingsarbete och jŠmstŠlldhet.
Undersškningen ger inga belŠgg fšr att det skulle finnas nŒgra som helst skŠl som talar fšr den rŒdande kšnsarbetsdelningen. SŠrskilt tydligt framkom arbets-uppgifternas kšnsneutrala karaktŠr i de deltagande observationerna. Ett skol-exempel pŒ kšnsmŠrkningsprocessen Šr att sjukskšterskans yrke betraktas som kvinnligt. Sjukskšterskans vardag Šr fylld av arbete inom samma eller angrŠn-sande omrŒden som lŠkarens; medicinsk behandling, tekniska uppgifter, adminis-tration, rapporteringar, arbetsledning, kontakter utŒt o s v. Sjukskšterskans arbets-uppgifter, som de facto Šr neutrala och i konventionell bemŠrkelse innehŒllsligt snarare maskulina, gšrs genom kšnsmŠrkning kvinnliga.
Dagbšckerna ger samma bild av šver- och underordning mellan kšnen. Den manliga lŠkaren kan beskriva det som att "sjukskšterskorna Šr intelligenta och lyssnar uppmŠrksamt", medan sjukskšterskan resignerat konstaterar att "nŠr doktorn vill, vad gšr man?". Vi ser det som att det Šr den manliga šverordningen som pŒ den yrkesmŠssiga arenan bestŠmmer att kšnet fŠrgar de ingŒende grupper-nas fšrhŒllningssŠtt till varandra, d v s identiteten som kollega och arbetstagare kommer i skymundan. JŠmfšr med resonemanget, som Haavind (1985) fšr, om att det Šr mannen som bestŠmmer nŠr kšn Šr relevant i social sammanhang.
Trots stora likheter mellan lŠkarens och sjukskšterskans arbetsuppgifter fšrvŒ-nar sig den manliga lŠkaren šver att duktiga manliga sjukskšterskor stanfšrvŒ-nar i yrket, "han borde avancera". Liknande kommentarer fŠlls aldrig om kvinnliga sjukskšterskor. Vi uttyder det som att den manliga lŠkaren pŒ ett omedvetet sŠtt kšnsmŠrker och underordnar sjukskšterskeyrket. Omedvetet anvŠnder den manliga lŠkaren kšn som en fšrklarande variabel, dvs i analogi med Wahls (1992) pŒpekande att "kšn betraktas som en fšrklarande variabel istŠllet fšr en strukturerande kategori" (cit. s. 32). Mot denna bakgrund kan kšnssegregeringen inom sjukskšterskeyrket, dŠr mŠn Šr šverrepresenterade i statusfunktioner, bŠttre fšrstŒs. Undersškningen har dels visat att alla tre yrkesgrupperna medverkar i segregeringsprocesser, dels att detta sker pŒ ett relativt omedvetet sŠtt.
Omedvetenheten hindrar inte bara personlig utveckling, som kan gŠlla yrkes-identitet och synen pŒ kšnsordningen, utan fŒr ocksŒ konsekvenser fšr mšjlighe-ten att i sjukvŒrden bedriva lyckade och šver yrkesgrŠnserna gemensamma utvecklings- och fšrŠndringsarbeten, dŒ yrkesgrupperna utgŒr ifrŒn sŒ olika perspektiv pŒ sig sjŠlva och verksamheten. Ett av problemen Šr sŒledes att sŒvŠl mŠn som kvinnor pŒ ett oreflekterat sŠtt fšr vŠrderingar och fšrestŠllningar vidare.
Det Šr en missuppfattning, eller Œtminstone en fšrenklad bild, att det bara Šr mŠn som upprŠtthŒller kšnsmaktsystemet, kvinnor och mŠn ingŒr i samma system och medverkar till dess bevarande (Acker, 1992; Hirdman, 1990; Lindgren, 1985, 1992). Konsekvensen blir att de, som inte kan (vill) se igenom systemet och ta avstŒnd, automatiskt bidrar till dess vidmakthŒllande (Carrigan, Connel & Lee, 1985). Fšr utvecklande fšrŠndring av ett system rŠcker det sŒledes inte att endast se till de formella aspekterna av verksamheten. De upplevda aspekterna komplet-terar genom att de Šr uttryck fšr hur processen gestaltar sig, att observera sŒledes inte frŠmst fšr hur individerna Šr i sig.
Lšnebildningen inom sjukvŒrden Šr ett konkret uttryck fšr att kšn de facto verkar som en strukturerande kategori. Mellan "de kvinnliga kollektiven",
sjukskšterskor och underskšterskor, Šr lšneskillnaderna smŒ, trots att skillnaden i utbildningsbakgrund Šr relativt stor. Lšneskillnaderna inom grupperna Šr extremt smŒ, trots att skillnader i erfarenhet, yrkeskompetens, vidareutbildning o s v kan vara stora. SŠrskilt sjukskšterskan reagerar infšr lšnefrŒgan. Trots att
sjukskšterskan har stor tillit till sitt eget kunnande, bred kompetens och dessutom insikten om att hon Šr en viktig resurs i vŠlfŠrden, har hon hittills accepterat fackets tillkortakommande i lšnefšrhandlingarna. Vidare har bŒde sjukskšterskan och underskšterskan mycket smŒ mšjligheter att avancera inom sitt speciella omrŒde och pŒbyggnadsutbildning lšnar sig fšga ekonomiskt fšr dessa kategorier.
Sjukskšterskan och underskšterskan reagerar bŒda utifrŒn den, i mŒnga olika sammanhang Œterkommande fšrestŠllningen, att "det finns ingen som lyssnar pŒ oss". En uppfattning, som svarar mot den tolkning som Blom (1987) ger av (mans-)samhŠllets kvinnofšrtryck, nŠmligen att det har sina rštter i behovet av att fŒ nšdvŠndigt omsorgsarbete utfšrt utan att de utfšrande kvinnorna blir medvetna om sin egen betydelse.
Lšneutvecklingen Œ sin sida har naturligtvis pŒverkats av de nedskŠrningar som sjukvŒrden under en lŠngre tid varit utsatt fšr. SlŒende Šr hur samstŠmmigt den lŠkare, sjukskšterskan och underskšterskan, som arbetar nŠra patienterna, tar avstŒnd frŒn de nya styrformerna och nedskŠrningarna utifrŒn kunskap om vad patientarbetet krŠver av arbetsorganisationen. De vŠrderar systemet i fšrhŒllande till erfarenhetsbaserade kunskaper om vŒrdkvalitet. De upplever bristande kontakt med dem som styr verksamheten och med det speciella administrativt och
ekonomiskt inspirerade sprŒk som verksamheten presenteras i. Kunder, bestŠllare, flšde, producenter osv istŠllet fšr patienter, besšk och Œterbesšk, underskšterskor, sjukskšterskor osv. Ett sprŒk som fjŠrmar sig frŒn den konkreta verkligheten och fšrsvŒrar den redan bristfŠlliga kommunikationen. Det Šr bindningen till pati-enterna som gšr att verksamheten fortfarande fungerar. Engagemang hŒller
samman organisationen pŒ verksamhetsnivŒn, vilket tycks utnyttjas av den poli-tiska och administrativa ledningen.
SŠttet att hantera kŠnslan av maktlšshet skiljer sig dock mellan lŠkaren, sjuk-skšterskan och undersjuk-skšterskan.
LŠkaren Šr uppršrd och krŠver att hans eller hennes meningar skall uppmŠrk-sammas och respekteras mot bakgrund av fšrestŠllningar om den egna positionen.
Sjukskšterskan och underskšterskan Šr mer uppgivna i tonen. Fšr dem Šr det inte lika sjŠlvklart att bli respekterade. De tenderar finna sig i den yrkesmŠssiga underordningen, som har paralleller och samband med den kšnsmŠssiga under-ordningen. Underskšterskan kopplar ibland kŠnslan av underordning till den egna (kvinnliga) personen mer Šn till systemet.
Kvande (opubl.) gšr gŠllande att det Šr pŒ mŠnnens villkor som spelet mellan sjukvŒrdens olika yrkesgrupper sker. Det rŒder en manlig ordning, hegemonisk maskulinitet, som kan fšrklara den strŠnga sjukvŒrdshierarkin. Hon hŠvdar att professionaliseringen av ledningsfunktionen tillsammans med decentraliseringen av det operativa ansvaret gšr att de (mŠn), som har kontroll šver resurserna, inte stŒr i kontakt med behovet hos "brukarna", eller som man tidigare sade, pati-enterna. Vi kan se att detta sker bl a dŠrfšr att patienternas frŠmsta sprŒkršr, underskšterskan, helt saknar kommunikations- och inflytandemšjligheter uppŒt i hierarkin. Hennes kritik stannar pŒ avdelningsnivŒn. Det Šr till och med sŒ att hierarkin inom avdelningen kan hindra kommunikation mellan underskšterskan och avdelningslŠkaren.
Obalansen i status mellan den kunskap, som de styrande skikten i sjukvŒrdens organisation representerar, och den fšrtrogenhetskunskap, som frŠmst under-skšterskan representerar, har i undersškningen visats vara betydande. Vi kan jŠmfšra med ŒldringsvŒrden dŠr sent administratšrer och politiker fŒtt upp šgonen fšr de orimliga och allvarliga konsekvenser som besparingar och "expertvŠlde"
medfšrt bŒde fšr personal och patienter. Konsekvenser som vŒrdpersonal och behandlande lŠkare lŠnge pŒtalat utan gehšr.
Att organisera vŒrd efter de mallar, som utvecklats fšr produktion av varor och tjŠnster, har gŒng efter annan visats sig vara problematiskt (se Borgert, 1991).
Man kan hŠvda att vŒrd och omsorg som arbetsuppgift i mycket Šr artskild frŒn annat arbete bŒde manuellt och intellektuellt. I organisationsteorier och organisa-toriskt utvecklingsarbete fšrbises ofta denna skillnad i arbetets art, vilket gšr att den kunskap som utvecklas nŠrmast fšremŒlen fšr verksamheten inte ses som specifik i fšrhŒllande till annan kunskap. Thomas&Ely (1991) pŒpekar, i en artikel om ledning av mŒngfald, vikten av integrationens betydelse fšr effektiv organisa-tionsutveckling. Fšr att bygga upp en effektiv organisation mŒste de i organisatio-nen ingŒende "kulturerna" mštas och integreras. I sjukvŒrden gŠller att detta mer mŒste ske pŒ vŒrdarbetarnas villkor Šn vad som hittills varit fallet. Fšr detta krŠvs grundlŠggande strukturella och attitydmŠssiga fšrŠndring, vilket sŠllan pŒ allvar har tagits som utgŒngspunkt fšr fšrŠndringsarbete
Sammanfattande vill vi, med undersškningen som stšd, pŒstŒ att den maktstruktur av hierarkisering, lšnedelning och kompetenssŠnkning, som
Gustafsson (1987) sŒg som utmŠrkande fšr sjukvŒrdens arbetsorganisation, bestŒr.
Vi vill ocksŒ hŠvda att kšnssegregeringen och uteslutning av sŒdan kunskap som baseras pŒ fšrtrogenhet verkar som bakomliggande krafter. PŒstŒendena har underbyggts genom att studera yrkesidentitet, som ett nŠrvarande uttryck fšr kontinuerliga, rutinmŠssiga och mŒnga gŒnger omedvetna "fšrhandlingar" om en tingens ordning i den speciella struktur som sjukhusorganisationen utgšr.
Sammanfattning
Pingel, B, Robertsson, H. Yrkesidentitet i sjukvŒrd Ð position, person och kšn.
Arbete och HŠlsa 1998:13 .
Fšr att ška fšrutsŠttningarna fšr mŒlinriktat utvecklingsarbete inom sjukvŒrden har lŠkares, sjukskšterskors och underskšterskors specifika och gemensamma problem och arbetsvillkor studerats i projektet "Yrkesidentitet i SjukvŒrd".
Projektet syftade till, att mot bakgrund av den rŒdande arbetsorganisatoriska kontexten och kšnsstrukturen i sjukvŒrden, ge en bild av lŠkares, sjukskšterskors och underskšterskors yrkesidentiteter. Undersškningens utgŒngspunkt var att identitetsbildning Šr en process av identifikation och differentiering, vilken sker i stŠndiga fšrhandlingar och rekonstruktioner i olika rutinmŠssiga sociala
sammanhang. Handlingar och upplevelser, som utgŒr ifrŒn dels kollegialt delade fšrestŠllningar om referensramarna fšr arbetet, dels inre principer fšr praktiken, har i termer av person- och positionsorientering tolkats som uttryck fšr
yrkesidentitet. Resultaten baseras pŒ data frŒn deltagande observationer, dagbšcker och intervjuer, vilka analyserats med avseende pŒ meningsinnehŒll.
Undersškningen visar att "lŠkarens", "sjukskšterskans" och "underskšterskans"
yrkesidentiteter starkt skiljer sig Œt. LŠkaren fšrhŒller sig till organisationen och beskriver sin arbetssituation utifrŒn ett perspektiv som har den egna yrkesmŠssiga positionen i fokus, sjukskšterskan utifrŒn bŒde sin position och sin person medan underskšterskan nŠstan uteslutande anvŠnder ett perspektiv som utgŒr ifrŒn den egna personen. Undersškningen visar att en historiskt betingad process, av att upprŠtthŒlla skillnad i sjukvŒrden, bl a fortlever genom den šmsesidiga
fšrestŠllningen om att yrkena kan inordnas i en medicinskt definierad hierarki.
LŠkaren och sjukskšterskan ger uttryck fšr att de ser sina positioner i ett linjŠrt, hierarkiskt system, som utmŠrks av att den egna yrkeskategorins kompetens inkluderar och bygger pŒ en annans. Underskšterskan upplever, i analogi med sin personorientering, sin position som "osynlig" med fŒ konkreta karakteristiska annat Šn som "den lŠgsta". Detta osynliggšr att det finns en betydande grad av parallellitet, i bemŠrkelsen artskilda kompetenser, mellan yrkena och att den kunskap, som finns pŒ den lŠgsta "kvinnliga" nivŒn, inte bereds utrymme fšr att i den positionen utvecklas och integreras i organisationen. Undersškningen ger vidare inga belŠgg fšr att det skulle finnas skŠl som talar fšr den i sjukvŒrden rŒdande kšnsarbetsdelningen. Fšr att mšjliggšra en effektiv organisation mŒste
"yrkeskulturerna" mštas och integreras. I sjukvŒrden gŠller att detta mer mŒste ske pŒ vŒrdarbetarnas villkor Šn vad som hittills varit fallet. Fšr detta krŠvs
grundlŠggande strukturella och attitydmŠssiga fšrŠndring, vilket hittills sŠllan har tagits som utgŒngspunkt fšr fšrŠndringsarbete i sjukvŒrden.
Nyckelord: Yrkesidentitet, sjukvŒrd, arbetsorganisation, genus.
Summary
Pingel, B, Robertsson, H. Yrkesidentitet i sjukvŒrd Ð position, person och kšn.
Arbete och HŠlsa 1998:13 .
To improve opportunities for targeted organizational development work in the Swedish health-care sector, the occupation-specific and shared problems of physicians, registered nurses and assistant nurses were examined in a project called "Occupational Identity in Health Care". The aim of the project was Ð in the light of the prevailing work-organizational setting and gender structure in Swedish health care Ð to provide a picture of the occupational identities of physicians, registered nurses, and assistant nurses. The point of departure for the investigation was that identity formation is a process of identification and differentiation that takes place in constantly ongoing negotiations and reconstructions within various routine social contexts. Actions and experiences Ð based in part on shared
collegial conceptions concerning frames of reference for the work, and in part on internal principles of practice Ð have, in terms of their person and position orientation, been interpreted as expressions of occupational identity. Results are based on data obtained from participant observations, diaries and interviews, all of which have been subjected to content analysis. The study shows that there are major contrasts between the occupational identities of physicians, registered nurses, and assistant nurses. Physicians relate to the organization and describe their work from a perspective that has their own occupational position in focus;
registered nurses have both a "person" and a "position" perspective; while assistant nurses virtually exclusively adopt a stance based on their own person.
The study suggests that a historically conditioned process Ð one that sustains occupational inequalities in health care Ð lives on through the mutual conception that the occupations concerned can be defined within a medically defined
hierarchy. The expressions of physicians and registered nurses reveal that they see their positions within the confines of a linear, hierarchical system. with the feature that the skills of their own occupational groups both encompass and build upon those of another. By contrast, assistant nurses Ð as an analogy to their person orientation Ð regard their position as "invisible", with few concrete features apart from that of being "the lowest". This disguises the fact that there is a considerable degree of parallelism, in the sense of there being skills that are different in kind between the occupations, and that the expertise possessed at the lowest "female"
level is not afforded scope to develop and be integrated into the organization. The study offers no evidence of any kind to justify the division of work between the genders that currently prevails. For an efficient health-care organization to be possible, "occupational cultures" must encounter and be more equally integrated into the organization. This has to take place on the terms of direct carers to a far greater extent than has hitherto been the case. In turn, it requires fundamental structural and attitudinal change, which Ð so far Ð has seldom been taken as a point of departure for work for change and development in the health-care arena.
Key words: Professional identity, health care, work organization, gender.
Referenser
1. Acker, J & van Houten, D. Differential recruitment and control: the sex structuring of organizations. Adm Sci Quart. 1991;9. 152-163
2. Acker, J. From sex roles to gender institutions. Cont Sociol 1992;21 565-569.
3. Allvin, M & Bjerlšv, M. Communication and two aspects of knowledge formation. Conference paper, 1994.
4. Alvesson, M. Organisationsteori och teknokratiskt medvetande. Stockholm:
Nerenius & SantŽrus Fšrlag, 1993.
5. Alvesson, M & Skšldberg, K. Tolkning och reflexion. Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur, 1994.
6. Ashforth, B E & Mael, F. Social identity theory and the organization. Acad Manag Rev 14 20-39, 1985.
7. Baude, A. (Red.) Visionen om jŠmstŠlldhet. Stockholm: SNS fšrlag, 1992.
8. Baude, A. Kvinnans plats pŒ jobbet. Stockholm: SNS Fšrlag, 1992.
9. Bauman, Z. Modernity and Ambivalence. London: Polity Press, 1991.
10. Bengtsson, M & Frykman, J. Om maskulinitet. Mannen som
forskningsprojekt. J€MFO. Stockholm: Regeringskansliets offsetcentral, 1987.
11. Benjamin, J. The Bonds of Love: Psychoanalysis, Feminism and the Problem of Domination. London: Virago, 1990.
12. Berg, O. Medisinens logikk. Studier i medisinens sociologi og politikk. Oslo:
Universitetsfšrlaget, 1987.
13. Bologh, R W. Love or Greatness. Max Weber and Masculine Thinking. A Feminist Inquiry. London: Unwin Hayman, 1990.
14. Borgert, L. Organiserandet som mode. Perspektiv pŒ hŠlso- och sjukvŒrden.
Gšteborg: Nerenius & SantŽus fšrlag, 1992.
15. Bovone, L. I Maftesoli, E M eds. The Sociology of Everyday Life. London:
Sage, 1989.
16. Braidotti, R. On the female feminist subject, or: from «she-self« to «she-other«
I Bock, G & James, S. eds. Beyond Equality & Difference. London:
Routledge, 1992.
17. Carrigan, T & Connel, B & Lee, J. Towards a new sociology of masculinity.
Theory and Society.1985;14. 551-604.
18. Castoriadis, C. i Fekete, J. eds. The Structural Allegory. Manchester:
University Press, 1984
19. Chodorow, N. The Reproduction of Mothering. Psychoanalysis and the Sociology of Gender. Berkeley: The University of California Press, 1978.
20. Collinson, D & Hearn, J. Naming men as men: implications for work, organizations and management. Gender, Work Organiz 1994;1. 2-22.
21. Dai, B. A socio-psychiatric approach to personality organization. I Rose, A.
(Ed.) Mental health and mental disorder. New York: Norton, 1955.
22. Dane, FC. Research Methods. Carlifornia: Brooks/Cole Publishing Company, 1990.
23. Dent, M. Professionalism, educated labour and the state: hospital medicine and the new managerialism. Sociol Rev 1993;2. 244-273
24. Denzin, N K & Lincoln, Y S. ed. Handbook of Qualitative Research.
California: Sage Publications, Inc, 1994.
25. Duerr, H P. Dršmtid. Om grŠnsen mellan det vilda och det civilicerade.
Stockholm: Symposium Bokfšrlag, 1982.
26. Einarsdottir, T. LŠkaryrket i fšrŠndring. En studie av den medicinska professionens heterogenisering och kšnsdifferentiering. Gšteborg:
Monograph from the Department of Sociologi No 63, University of Gothenburg, 1997.
27. Elklit, A. Dagboksmetoden i pedagogisk psykologisk forskning. Nordisk Pedagogik 1986;2, 85-94
28. Elliot, A. Social Theory & Psychoanalysis in Transition. Self and Society from Freud to Kristeva. Oxford UK: Blackwell, 1992.
29. Erikson, E H. The problem of ego identity. J Am Psychoanal Ass 1956;4:56-121.
30. Fairbairn, W D. An Object-Relations Theory of the Personality. New York:
Basic Books, 1952.
31. Foucault, M. Diskursens ordning. InstallationsfšrelŠsning vid Coll•ge de France den 2 december 1970. Stockholm/Stehag: Brutus …stlings Bokfšrlag Symposium, 1993.
32. Freidson, E. Profession of Medicine. New York: Dodd, Mead, 1970.
33. Gardell, B & Westlander, G. Om Industriarbete och mental hŠlsa.
Stockholm: Personaladministrativa rŒdet, 1968.
34. Gergen, K J. Toward Transformation in Social Knowledge. 2:and edition.
London: Sage Publications Ltd, 1993.
35. Gergen, K J & Davis, K E. eds. The Social Construction of the Person. New York, Berlin, Heidelberg, Tokyo: Springer -Verlag, 1985.
36. Giddens, A. The Constitution of Society: Outline of the Theory of Structuration. Cambridge: Theory Press, 1984.
37. Gouldner, AW. Organizational Analysis. I Merton & Broom& Cottrel eds.
37. Gouldner, AW. Organizational Analysis. I Merton & Broom& Cottrel eds.