Implementeringen av Flyktingkonventionen och skyddsgrundsdirektivet i Frankrike

Flyktingsstatusförklaring och uteslutande från densamma enligt fransk rätt

Innan bestämmelserna som följer av skyddsgrundsdirektivet redovisas ska artik-larna i utlänningslagsamlingen gällande flyktingskap presenteras.¹²¹

I den franska lagtexten används termen status då det gäller flyktingar (artiklarna L. 711–3 och L.711–4 i utlänningslagsamlingen till exempel). Vad gäller subsidiärt skydd används termen bénéfice som på svenska betyder förmån (artikel L. 712–1 i lagsamlingen).

I artikel L. 711–1 i lagsamlingen ges en allmän definition av vad en flykting är.

Enligt fransk rätt är en flykting varje person som på grund av sina handlingar, till förmån för friheten, är föremål för förföljelse. Flykting är också den person som omfattas av UNHCR:s mandat eller som omfattas av definitionerna i Flykting-konventionen.

Artikel L. 711–2 första stycket hänvisar för sin del till Flyktingkonventionen vad gäller handlingar som utgör förföljelse och förföljelseskäl och anger att dessa begrepp bedöms i ljuset av skyddsgrundsdirektivet. I andra stycket anges att kön, könsidentitet och sexuell läggning beaktas på vederbörligt sätt för att avgöra om sökanden tillhör en särskild samhällsgrupp. Nationella asyldomstolen ¹²² har ny-ligen bedömt att kvinnor som motsätter sig att deras döttrar utsätts för köns-stympning tillhör en viss samhällsgrupp enligt Flyktingkonventionen. Några år tidigare har Nationella asyldomstolen bedömt att slavar och före detta slavar från Niger¹²³, homosexuella från Mongoliet¹²⁴, eller personer med albinism¹²⁵ också ut-gör samhällsgrupper enligt Flyktingkonventionen.

För att definieras som flykting, enligt tredje stycket, måste det finnas ett sam-band mellan förföljelseskälen och förföljelsen i sig eller avsaknaden av skydd från sådana handlingar. Då behörig myndighet, enligt fjärde stycket, bedömer om en sökande känner välgrundad fruktan för förföljelse, är det irrelevant huruvida denne innehar de egenskaper som ligger till grund för förföljelsen eller om dessa tilldelats honom eller henne av förföljaren.

121 Vandendriessche, Code de l’entrée et du séjour des étrangers et du droit d’asile 2020, s. 646–677

122 CNDA 1^er avril 2019, Mme K., n^o 17024972 C.

123 CNDA 4 juillet 2017, M. I., n^o 16014605 C.

124 CNDA 31 mai 2017, M. O., n^o 16014463 C.

125 CNDA 13 février 2017, M., E. n^o 16017097 C.

38

Artikel L. 711–3 stadgar att flyktingsstatusförklaring inte ges till en person som omfattas av uteslutandeklausulerna i artikel 1 D-F Flyktingkonventionen.

Artikel 1 F Flyktingkonventionen gäller även en person som har anstiftat, deltagit i förövandet av de brott eller gärningar som där nämns eller är personligen an-klagad för inbladning i brotten eller gärningarna.

Byrån för skydd av flyktingar och statslösa återkallar¹²⁶ enligt artikel L. 711–4 i utlänningslagsamlingen, på eget initiativ eller på begäran av administrativ myn-dighet, flyktingsstatusförklaring för en person som omfattas av upphörandeklau-sulerna i artikel 1 C Flyktingkonventionen.¹²⁷ På samma sätt återkallar också By-rån, när som helst, flyktingsstatusförklaring för 1. en person som borde ha ute-slutits från att vara flykting enligt artikel 1 D-F Flyktingkonventionen, eller 2. om flyktingstatusförklaringen beviljats till följd av bedrägeri, eller 3. om flyktingen, på grund av omständigheter som uppstått efter beviljandet av statusförklaringen, ska uteslutas enligt artikel 1 D-F Flyktingkonventionen (andra stycket).

Vad gäller punkterna 1. och 2. i artikel L. 711–4, anges i bestämmelsen L. 711–

5 att om flyktingsstatusförklaring beviljats av Nationella asyldomstolen eller Statsrådet så kan Byrån för skydd av flyktingar och statslösa eller ansvarig mi-nister väcka talan vid dessa domstolar för att återkalla statusförklaringen. Förfa-randet för denna process regleras genom dekret av Statsrådet.¹²⁸

Enligt artikel L.711–6 vägras eller återkallas flyktingstatus då 1. det finns varliga skäl att anta att den berörda personens närvaro i Frankrike utgör ett all-varligt hot mot statens säkerhet, eller 2. om den berörda personen blivit dömd i sista instans i Frankrike, i en EU-medlemsstat eller i en stat som ingår i listan över

126 I bestämmelsen står det ’’L’office français de protection des réfugiés et apatrides met fin [...]’’

vilket kan betyda annullera, avbryta, upphäva eller avsluta. Samma terminologi används för bestäm-melsen L. 712–3 i utlänningslagsamlingen. Enligt Teitgen-Colly, Le droit d’asile, s. 78 är det fråga om révocation vilket på svenska betyder avsättning, entledigande, återgång eller återkallelse enligt Bouvier, Dictionnaire juridique français–suédois s. 252.

127 Av bestämmelsen i fråga framgår följande. ’’Denna konvention skall upphöra att vara tillämplig på den som omfattas av bestämmelserna under A ovan men som 1. av fri vilja på nytt begagnar sig av det lands skydd, vari han är medborgare; eller 2. efter att hava förlorat sitt medborgarskap, av fri vilja återförvärvar detsamma; eller 3. förvärvar medborgarskap i ett nytt land och kommer i åtnjutande av detta lands skydd; eller 4. av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land, som han lämnat eller utanför vilket han fortsatt att uppehålla sig på grund av fruktan för förföljelse; eller 5.

icke kan fortfara att vägra begagna sig av det lands skydd, vari han är medborgare, enär de omstän-digheter, till följd av vilka han blivit erkänd såsom flykting, icke längre föreligga, dock att denna bestämmelse icke avser flykting hänförlig under A l) ovan, som kan åberopa på tidigare förföljelse grundade, tungt vägande skäl för vägran att begagna sig av det lands skydd, vari han är medborgare;

eller 6. utan att äga medborgarskap i något land kan återvända till det land, vari han tidigare hade sin vanliga vistelseort, enär de omständigheter, till följd av vilka han blivit erkänd såsom flykting, icke längre föreligga, dock att denna bestämmelse icke avser flykting hänförlig under A l) ovan, som kan åberopa på tidigare förföljelse grundade, tungt vägande skäl för vägran att återvända till det land, vari han tidigare hade sin vanliga vistelseort.’’

128 Den exakta franska termen är décret pris dans la forme de règlement d’administration publique. På svenska motsvarar det förordning eller kungörelse efter hörande av Statsrådet enligt Bouvier, Dictionnaire juridique français–suédois s. 94

39

länder som tillämpar rätten demokratiskt och vars lagstiftning och brottmåls-domstolar Frankrike erkänner,¹²⁹ för ett allvarligt brott, ett terroristbrott eller ett brott som medför tio års fängelse, och personens närvaro i landet utgör ett all-varligt hot för samhället.

Subsidiärt skydd och uteslutande från detsamma enligt fransk rätt Gällande rätt

Subsidiärt skydd och uteslutande från detsamma regleras i artiklarna L. 712–1 till L.712–4 i utlänningslagsamlingen.

I den första bestämmelsen står det att varje person som inte uppfyller rekvisi-ten för att anses vara flykting kan komma i åtnjutande av subsidiärt skydd om det finns grundad anledning och det står klart att personen i sitt land löper en verklig risk att lida följande allvarliga skador: a) dödstraff/avrättning eller b) tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. c) Civila kan också komma i åtnjutande av subsidiärt skydd om det föreligger ett direkt och indivi-duellt allvarligt hot mot deras liv med anledning av våld som kan riktas mot per-soner oavsett deras personliga situation och som är en följd av en intern eller internationell väpnad konflikt.

Artikel L. 712–2 stadgar att subsidiärt skydd inte ges till en person om det finns allvarliga skäl att anta att a) personen begått ett brott mot freden, ett krigs-brott eller ett krigs-brott mot mänskligheten. b) Skydd ges inte heller till en person som begått ett allvarligt brott¹³⁰ eller c) som har gjort sig skyldig till gärningar som strider mot FN:s syften och grundsatser. d) Om personens verksamhet på det franska territoriet utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen, den allmänna sä-kerheten eller statens säkerhet, beviljas inte heller subsidiärt skydd.

Undantagen tillämpas på anstiftare, förövare, deltagare eller på den som är personligen anklagad för inblandning i brotten eller gärningarna (andra stycket).

I tredje och sista stycket samma lagrum framgår att subsidiärt skydd ska vägras för en person om det finns allvarliga skäl att anta att personen innan sin inresa till Frankrike, har begått ett eller flera brott som inte ingår i ovannämnda undan-tag men som hade straffats med fängelse i Frankrike. Personen ska därutöver ha lämnat sitt hemland endast i syfte att komma undan de straff som brotten föran-lett.¹³¹

Enligt artikel L. 712–3 första stycket återkallar Byrån för skydd av flyktingar och statslösa, på eget initiativ eller på begäran av administrativ myndighet, subsi-diärt skydd då omständigheterna som legat till grund för skyddet inte längre fö-religger eller om en tillräckligt signifikativ och varaktig förändring uppstått som

129 Listan fastställs genom dekret av Statsrådet.

130 I en tidigare lydelse stod det crime grave de droit commun, vilket på svenska torde betyda allvarligt allmänrättsligt brott. Sedan 29 juli 2015 har rekvisitet de droit commun, det vill säga allmänrättsligt, tagits bort från lagtexten.

131 Se avsnitt 5.4.1 under rubriken Den avgörande betydelsen av brottets allvarlighetsgrad angående artikel L. 712–2 tredje stycket i utlänningslagsamlingen.

40

gör att skyddet inte längre krävs. Skyddet kvarstår dock om den som beviljats skyddet åberopar tvingande skäl för att vägra begagna sig av ursprungslandets skydd (andra stycket).

Byrån återkallar när som helst, på eget initiativ eller på begäran av administra-tiv myndighet, subsidiär statusförklaring, då 1. den som beviljats skyddet borde ha uteslutits från skydd enligt artikel L. 712–2, 2. om beslutet beviljats till följd av bedrägeri, eller 3. om personen på grund av gärningar begångna efter beslutet ska uteslutas enligt artikel L. 712–2 (tredje stycket).

I artikel L. 712–4 anges, gällande föregående artikel, att om subsidiärt skydd beviljats av Nationella asyldomstolen eller Statsrådet kan Byrån eller ansvarig mi-nister väcka talan vid dessa domstolar för att återkalla förmånen. Förfarandet för denna process regleras genom dekret av Statsrådet.

År 2017 beviljades 50 % av de asylsökande inom EU flyktingstatusförklaring.

37 % av de asylsökande beviljades subsidiärt skydd. Ökningen av antalet asylsö-kande som beviljas subsidiärt skydd är särskilt anmärkningsvärd i länder som Frankrike, till skillnad från länderna i Nordeuropa. År 2017 beviljade Byrån för skydd av flyktingar och statslösa subsidiärt skydd i 47 % av samtliga beslut.

Denna markanta ökning i fråga om antal beslut om subsidiärt skydd – från 22 % år 2015 till 47 % år 2017 – kan framstå som ett kringgående av Flyktingkonvent-ionen.¹³²

Tillämpningen av olika bestämmelser i kombination med varandra vid uteslutande från subsidiärt skydd: ett avgörande från Nationella asyldomstolen som exempel

Nationella asyldomstolen kan ibland utesluta en person från subsidiärt skydd ge-nom att tillämpa bestämmelserna i artiklarna L. 712–2 b och d i utlänningslag-samlingen i kombination med varandra. Ett avgörande från september 2012 kan illustrera det sagda.¹³³

En turkisk medborgare av kurdiskt ursprung, M. M., hävdade att han i egen-skap av undersökande journalist hade sympatiserat med ’’Revolutionär ungdom’’.

Mellan åren 1987 och 1990 hade M. M. bevittnat hemliga överenskommelser mellan de turkiska myndigheterna och internationella narkotikalangare. Mellan åren 1989 och 2009 hade M. M. bott i bland annat Turkiet och Holland.

Nationella asyldomstolen konstaterade att M. M. blivit dömd till sexton år och fyra månaders fängelse för mord, narkotikabrott, vapenbrott och brott mot ut-länningslagstiftningen. Därutöver var M. M. föremål för allmänt åtal i sitt hem-land Turkiet med anledning av narkotikabrott och penningtvättbrott. Nationella asyldomstolen konstaterade vidare att M. M. avsiktligen hade hemlighållit för By-rån för skydd av flyktingar och statslösa och för domstolen att han varit inblan-dad i brottslighet i Belgien och i Holland och att han hade dömts till sexton år och fyra månaders fängelse.

132 Teitgen-Colly, Le droit d’asile, s. 57–58.

133 CNDA 20 septembre 2012, M. M., n^o 10018884 C+

41

Vad gällde det allmänna åtalet som M. M. var föremål för i Turkiet, fann Nat-ionella asyldomstolen att det inte var uppenbart oproportionerligt¹³⁴ eller att det ut-gjorde politisk förföljelse. Med anledning därav fann domstolen att M. M. inte var att betrakta som flykting. Vad gällde M. M.:s rätt till subsidiärt skydd drog domstolen följande slutsatser. M. M. hade sedan sin ankomst till Europa år 1991 varit inblandad i omfattande kriminalitet. Det faktum att M. M. var föremål för allmänt åtal i sitt hemland innebar inte i sig att han skulle bli föremål för skydds-grundande behandling om han återvände dit. Samtliga handlingar som M. M.

gjort sig skyldig till innebar att det fanns synnerliga skäl för att anta att dessa handlingar utgjorde ett hot mot allmän ordning. M. M. uteslöts därför från sub-sidiärt skydd enligt artikel L. 712–2 b¹³⁵ i kombination med artikel L. 712–2 d¹³⁶ i utlänningslagsamlingen.

2.5 Diskussion kring lagstiftningsarbete,