U TVISNING PÅ GRUND AV BROTT

4.2.1 Utvisning på grund av brott enligt utlänningslagen

Bestämmelserna om utvisning på grund av brott finns i 8 a kap. UtlL. Av 8 a kap.

1 § framgår att utvisning på grund av brott får beslutas om en utlänning döms för ett brott som kan leda till fängelse eller om en domstol undanröjer en villkor-lig dom eller skyddstillsyn och dömer till en annan påföljd. En utlänning får dock utvisas endast om han eller hon döms till svårare påföljd än böter och gärningen är av sådant slag och övriga omständigheter är sådana att det kan antas att utlän-ningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet i landet eller om brot-tet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har inneburit är så allvarligt att han eller hon inte bör få stanna kvar. ¹⁷³

173 Denna del av framställningen utgår ifrån lagtexten i 8 a kap. UtlL och Wilton Wahren, Prövning av migrationsärenden – Bevis 8, s. 82–83, om inte annat anges.

52

HD har i ett rättsfall från år 1990 bedömt att återfallsrisk förelåg och att ut-visning därmed skulle beslutas till följd av ett tillgreppsbrott.¹⁷⁴ HD beaktade att utlänningen hade stulit avsevärt mycket pengar i hemlandet och uppehöll sig il-legalt i Sverige sedan år 1988 för att undgå åtal för brotten. Andra omständigheter som beaktades i bedömningen var att utlänningen varken hade arbete eller andra tillgångar. Han sov där det för tillfället gick att ordna en sovplats, levde under oordnade förhållanden, saknade beaktansvärd anknytning till Sverige, samt hade begått brotten när han saknat medel för sitt uppehälle.¹⁷⁵

Av 8 a kap. 6 § UtlL framgår vidare att utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som handlägger brottmålet. Vid bedömningen av om en utlän-ning ska utvisas ska domstolen ta hänsyn till utlänutlän-ningens anknytutlän-ning till det svenska samhället och särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter, det vill säga om utlänningen har barn i Sverige och hur barnets kontakt med utlän-ningen skulle påverkas av ett utvisningsbeslut. Utlänutlän-ningens övriga familjeförhål-landen och hur länge utlänningen har vistats i Sverige ska också beaktas. Detta framgår av 8 a kap. 2 och 5 §§.

I svensk rätt tillmäts alltså barnets bästa särskild vikt vi utvisning på grund av brott. Barnperspektivet i denna typ av mål framgår av 8 a kap. 2 § första stycket andra punkten UtlL där det stadgas att domstolen särskilt ska beakta barnets be-hov av kontakt med utlänningen, hur kontakten har varit och hur den skulle på-verkas om utlänningen utvisas. Det är socialnämnden som har en skyldighet att bistå åklagaren och rätten med upplysningar angående detta.¹⁷⁶ Det är barnets behov av sin förälder som ska beaktas, inte utlänningens egen önskan att han kontakt med barnet.¹⁷⁷

8 a kap. 3 § UtlL stadgar att om utlänningen hade vistats i Sverige med per-manent uppehållstillstånd under minst fyra år när åtal väcktes eller om han eller hon då hade varit bosatt i Sverige i minst fem år, får beslut om utvisning meddelas endast om det finns synnerliga skäl.

HD har i ett avgörande från år 2005¹⁷⁸ tagit ställning till tillämpningen av 8 a kap. 3 § UtlL. Rättsfallet gällde frågan om utvisning skulle ske av en gambisk medborgare som återfallit i grov narkotikabrottslighet och som bott i Sverige se-dan år 1983. Mannen hade en tonårig dotter som han hade delad vårdnad om.

HD fann att omständigheterna var sådana att det inte förelåg synnerliga skäl att inte utvisa mannen. Mannen utvisades alltså fastän han tillbringat hela sitt vuxna liv i Sverige och Norge och dessutom hade en 15-årig dotter i Sverige. Hänsynen till dotterns kontakt med pappan var inte tillräcklig för att denne skulle undgå utvisning. HD anmärkte att Europadomstolen i sin praxis vid tillämpning av ar-tikel 8 i EKMR lagt fast vissa riktlinjer för sin prövning om t.ex. en utvisning i

174 NJA 1990 s. 293.

175 Wikrén & Sandesjö, Utlänningslagen: med kommentar, s. 511.

176 Åklagarmyndigheten, RättsPM 2019:5, s. 14.

177 Åklagarmyndigheten, RättsPM 2019:5, s. 38.

178 NJA 2005 s. 283.

53

det särskilda fallet innebär ett oproportionerligt ingrepp i den enskildes rätt till familjeliv enligt artikeln. HD hänvisade till Europadomstolens dom den 10 juli 2003 i målet Benhebba mot Frankrike. Klaganden var en algerier, född 1968, som flyttade till Frankrike under sin tidiga barndom och som sedan dess bott där till-sammans med föräldrar och syskon. Under åren 1988–1994 dömdes han för ett antal brott, bl.a. rån och inbrott, till villkorliga straff. År 1994 arresterades han på grund av narkotikabrott, för vilka han 1996 dömdes till två års fängelse och ut-visning ur Frankrike i tio år. Vid Europadomstolen hävdade klaganden att utvis-ningen stred mot hans rätt till respekt för privat- och familjeliv enligt artikel 8 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund-läggande friheterna, EKMR. Europadomstolen fann att utvisningen grundats på lag och hade det legitima ändamålet att förebygga oordning eller brott. Frågan var dock om åtgärden var proportionerlig och därmed nödvändig i ett demokra-tiskt samhälle. Europadomstolen konstaterade å ena sidan att klaganden hade en mycket stark anknytning till Frankrike och att han, utöver medborgarskapet, inte hade några band med Algeriet. Han hade å andra sidan i Frankrike begått allvar-liga brott och dömts till över sex år i fängelse under en tidsperiod om åtta år. Med fem röster mot två fann Europadomstolen, som särskilt beaktade att utvisningen var tidsbegränsad och brotten allvarliga, att ingreppet i klagandens rätt till respekt för privat- och familjelivet var proportionerligt och att artikel 8 i konventionen därför inte hade kränkts.¹⁷⁹ I Sverige får en utlänning inte utvisas om han eller hon kom till Sverige före 15 års ålder och har vistats i Sverige i minst fem år när åtal väcktes (8 a kap. 3 och 5 §§).

Om domstolen finner att utlänningen är flykting eller annan skyddsbehövande ska uppehållstillstånd beviljas om inte utlänningen har begått sådana handlingar som innebär att han eller hon inte har rätt till uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § UtlL. En flykting får utvisas på grund av brott endast om brottet är synnerligen grovt och det skulle medföra allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta flyk-tingen stanna kvar i landet eller om flykflyk-tingen har bedrivit verksamhet som har inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta bedriva sådan verksamhet i Sverige (8 a kap. 2 och 5 §§).¹⁸⁰ I rättsfallet NJA 1991 s. 203 ansågs ett sådant synnerligen grovt brott föreligga att utlänningen kunde utvisas trots att han hade flyktingstatusförklaring. Det var fråga om försök till dråp som av en ren tillfällighet inte ledde till livshotande skador.¹⁸¹

En utlänning som är utvisad på grund av brott kan hos MIV ansöka om att utvisningsbeslutet ska upphävas enligt 12 kap. 16 a § UtlL.

179 Wikrén & Sandesjö, Utlänningslagen: med kommentar, s. 521. Se även Danelius, Europadomstolens domar – tredje kvartalet 2003, s. 1003–1004.

180 Motsvarar artikel 32 i Flyktingkonventionen.

181 Wikrén & Sandesjö, Utlänningslagen: med kommentar, s. 518.

54

4.2.2 Utvisning på grund av brott enligt franska utlännings-lagsamlingen

Av artikel L. 521–1 i utlänningslagsamlingen framgår att om inte annat följer av artiklarna L. 521–2, L. 521–3 och L. 521–4, kan utvisning beslutas för en utlän-ning om dennes närvaro i Frankrike utgör ett allvarligt hot mot allmän ordutlän-ning.¹⁸²

Bestämmelsen L. 521–2 anger vem som undantagsvis kan utvisas i de fall ut-visningen är en absolut nödvändighet för statens säkerhets och den allmänna sä-kerheten.¹⁸³ Det handlar till exempel om:

– föräldrar till barn bosatta i Frankrike, under vissa villkor (p. 1),

– utlänning som är gift sedan minst tre år med en fransk medborgare, på det villkor att samlevnaden inte har upphört sedan vigseln och att maken behållit sitt franska medborgarskap (p. 2),

– utlänning som innehar ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och som är lagligen bosatt i Frankrike sedan mer än tio år (p. 4).

Artikel L. 521–3 stadgar vilka utlänningar som undantagsvis kan utvisas i hän-delse av ett handlande som:

– äventyrar statens väsentliga intressen, – har anknytning till terroristverksamhet,

– uppviglar till diskriminering, hat eller våld mot en bestämd person eller en grupp av personer.

De personer som kan utvisas är exempelvis utlänningar som bott i Frankrike sedan 13 års ålder eller utlänningar som varit bosatta i Frankrike sedan mer än 20 år.¹⁸⁴

Av artikel L. 521–4 framgår att minderåriga utlänningar (yngre än 18 år) inte får utvisas.

Fällande brottmålsdomar av särskilt allvarlig karaktär utgör ett giltigt skäl för myndigheten och/eller domaren att meddela utvisning. Särskilt allvarliga brott kan vara mord,¹⁸⁵mordförsök,¹⁸⁶ våldtäkt,¹⁸⁷ koppleri,¹⁸⁸ misshandel,¹⁸⁹ narkotika-handel¹⁹⁰ eller vapentransport.¹⁹¹

182 På franska motsvarar det menace grave pour l’ordre public. Maintien de l’ordre public betyder upprätt-hållande av allmän ordning enligt Bouvier, Dictionnaire juridique français–suédois, s. 201.

183 I lagtexten används uttrycket nécéssité impérieuse som på svenska betyder tvingande skäl.

184 Artiklarna L. 521–2 och L. 521–3 anger var för sig fem kategorier av utlänningar som åtnjuter ett nästintill absolut skydd mot utvisning. I framställningen har endast två kategorier av utlänningar redogjorts för.

185 CE 11 juin 1993, Min. Intérieur c/ Mme Bourkia, n^o 121424.

186 CE 2 novembre 1992, Min. Intérieur c/ Ribero, n^o 121715.

187 CE 25 juillet 1980, Touami Ben Abdelslem.

188 CE 2 novembre 1979, Min. Intérieur c/ Makalé.

189 CE 26 février 1992, M. Maatar, n^o 105013.

190 CE 24 mai 1985, Allaf. Aktivt deltagande i narkotikahandel utgör tvingande skäl att meddela utvisning men däremot inte brukande av narkotika.

191 CE 30 novembre 1984, Di Vincenzo.

55

Tvingande skäl att utvisa en utlänning kan föreligga om denne begått många brott och uppvisar en våldsam och asocial attityd sedan barndomen.¹⁹² Upprepad brottslighet som blir allt allvarligare kan föranleda utvisning även i det fall utlän-ningen varit bosatt i Frankrike sedan åtta års ålder, i mer än 15 år och har franska barn.¹⁹³ Det gäller även en utlänning som bott i Frankrike sedan sex års ålder och som blivit dömd till totalt nio år i fängelse för en serie brott.¹⁹⁴

Mindre lagöverträdelser utgör inte hot mot allmän ordning. Som exempel på sådana brott kan nämnas olovlig inresa och vistelse i landet,¹⁹⁵ anskaffande och användning av falska handlingar för att resa in till landet¹⁹⁶ eller bötesstraff för gatuprostitution.¹⁹⁷ Upprepad brottslighet innebär inte nödvändigtvis att utvis-ning blir aktuell. En utlänutvis-ning som blivit dömd vid åtta tillfällen till olika fängel-sestraff utgör i och för sig ett hot mot allmän ordning men brottsligheten är inte så allvarlig att den motiverar en tillämpning av utvisningsbestämmelsen.¹⁹⁸

4.3 Utlänning som utgör hot mot allmän ordning och