Eleverna engagerade sig i gruppindelningen. De fick ange fyra kamrater som de ville
samarbeta med. Och jag informerade dem om att jag skulle se till i gruppindelningen att minst en gruppmedlem blev vald enligt deras önskemål. Av de 25 eleverna angav 19 vilka kamrater de ville arbeta med. Fyra högpresterande elever och en lågpresterande elev (LE4) var bland dessa 19 som skickat in önskemål om vilka de ville hamna i samma grupp som. Flera elever angav elever som de ville undvika att hamna i samma grupp som. En (HE1) av de
högpresterande eleverna säger ”det viktigaste är att jag hamnar i en grupp där alla hjälper till, det är ofta inte så…”.
Sex elever undvek att ange alternativ. De tyckte att de fått en bra grupp som de kände sig bekväma med. Jag ansträngde mig att skapa grupper där jag ansåg att det fanns bra
förutsättningar för att eleverna skulle fungera socialt ihop. Högpresterande elever var önskade som gruppmedlemmar 18 gånger (av totalt 56) möjliga önskemål. Av de lågpresterande var siffran tre av 56. De högpresterande önskade i tre fall två andra högpresterande elever och i det fjärde fallet en högpresterande. Det fanns inga lågpresterande elever på elevernas lista bland sina önskade gruppmedlemmar. Det fanns en medvenhet bland högpresterande och resten av eleverna om kamraternas kompetens.
Från elevintervjuerna har tre (HE1, HE3, HE4) av de fyra högpresterande eleverna angett att deras föredragna gruppstorlek är att arbeta i par, den fjärde (HE2) svarade att hen föredrog en grupp om tre. I gruppen lågpresterande elever anger en elev (LE2) av fyra att de föredrar att arbeta i par och tre (LE1, LE3, LE4) svarar att de föredrar arbete med tre stycken i gruppen.
När eleverna får frågan om vad de tänker på när de skall arbeta i grupp så nämner nio av tio elever tankar kring gruppindelningen. Alla fyra högpresterande elever säger något om vilka de skall arbeta med och kopplar det till vad de skall prestera; ”vilka grupper kommer det bli, man vill vara med någon som man kan arbeta med så man kan hjälpas åt” (HE1), ”jag gillar inte grupper, det blir ofta att alla inte jobbar lika och läraren har ingen aning” (HE3), ”nej vad tråkigt. Man får göra det mesta själv, oftast. (HE4).
Av de fyra eleverna i gruppen ”lågpresterande” kopplar en av dem (LE4) första tanken till att det kan bli olika mycket arbetsbelastning. Två elever tänker att de vill hamna med någon som de tycker är bra/kan mycket; ”Vilka kommer att vara i gruppen, vissa jobbar, vissa jobbar inte, det kan bli jobbigt om vissa jobbar” (LE4), Hoppas jag kommer med några bra, några som jag vill vara med, (LE1), Det är kul, man får lära sig mycket om det är någon som kan mycket, (LE2).
Från min erfarenhet av sociala grupperingar i klassen fanns det bland de högpresterande eleverna två individer (HE2, HE4) som gick utanför sin kamratkrets med tre önskemål. I stället valde de gruppmedlemmar som de förmodade skulle bidra till ett framgångsrikt projekt. Den tredje eleven (HE1) gjorde ett strategiskt val. Den fjärde (HE3) höll enligt min tolkning sina önskemål inom sin kompiskrets. Detta exempel visar på de högpresterandes förmåga att göra strategiska val inför uppgiften. I elevintervjuerna framkom det att de fyra högpresterande eleverna gärna ville arbeta med någon som har samma arbetsförmåga som sig själva. När de får välja mellan vad som är viktigast när eleverna arbetar med någon i grupp vill man att den elev som man arbetar med ska ha lägre, samma eller högre arbetsförmåga.
Men någon gång är det viktigt att kamraten är en vän. Av de fyra lågpresterande eleverna var det bara en (LE3) som valde samma arbetsförmåga, två elever (LE1, LE4) ville arbeta med någon som har högre arbetsförmåga LE4: ”högre arbetsförmåga, man lär sig mer av de som är högre”. Den fjärde ville helst arbeta med en vän (LE2).
När eleverna fick reda på gruppindelningen uppstod diskussion. Eleverna försökte sköta diskussionen internt, men jag kunde uppfatta dessa diskussioner under den lektionen som de fick reda på hur grupperna var sammansatta. Alla verkade nöjda med gruppindelningen. En elev sa att det blivit något fel eftersom en elev i deras grupp inte önskat någon av de andra.
Ingen av de andra hade heller valt den eleven. Det var tydligt att gruppmedlemmarna hade diskuterat vilka de valt och att de två elever som önskat varandra ville dölja sitt val. Den inledande delen av lektionsseriens övningar syftade till att träna elever. De visade en viss skepsis mot övningarna. Högpresterande elever genomförde övningarna direkt, men utan entusiasm. I gruppen lågpresterande elever gav inledningen låg aktivitet. När grupperna insåg att samarbete var en förutsättning för att lyckas och att alla skulle delta så började eleverna involvera varandra i gruppens arbete. De lågpresterande reagerade med en ökad aktivitet på de andras uppmaning, särskilt i ett fall när det var tydligt att elevernas bidrag till gruppens produkt skulle räknas på samma sätt som alla andras.
Eleverna genomförde en kooperativ övning som heter ”Trestegsintevju”. Vissa elever ställde sig avvaktande i starten. I första omgången intervjuade elev nummer ett elev nummer två med frågor om nummer två. Nummer tre antecknade samtidigt och efter intervjun sammanfattade nummer tre vad som kommit fram. Nummer tre gjorde en presentation av nummer ett. Sedan
rullade rollerna så att alla fick genomföra varje roll. Det blev tydligt att mitt intresse var att få höra en presentation från varje person. Arrangemanget var svårt att organisera utan att alla genomfört sin roll. Interaktionen växte och passiva eller avvaktande elever blev påverkade av kamraterna så att deltagarna kunde genomföra intervjun och presentationerna.
Det fanns få frågor om syftet med övningen. Eleverna krävde vägledning för att anamma de nödvändiga momenten. När eleverna accepterade momenten blev delaktigheten stor. I en övning skulle eleverna göra individuella skisser som bas för en gemensam skiss av fordonet.
Sedan skulle de använda minst en av lösningarna från varje skiss till den gemensamma produkten. Varje elev gjorde en skiss på en bil. Därefter fick eleverna gå runt i klassrummet och titta på de andras skisser för att låta sig inspireras av varandra. De fick instruktionen att skisserna nu skulle bilda underlag till gruppens gemensamma skiss av bilen som de skulle bygga. I det gemensamma bygget måste det finnas något bidrag från varje elevkiss. De individuella skisserna skulle eleverna lämna till läraren. Arbetet fortsatte med uppmaningen att diskutera gruppens skisser för att förstå varandras idéer. I den delen av momentet ökade interaktionen mellan eleverna. Det stod klart att det var oacceptabelt att misslyckas med att visa en koppling mellan de individuella skisserna och den gemensamma lösningen. Dessutom skulle eleverna använda alla skisser som underlag. Jag noterade flera fall där de
högpresterande eleverna började coacha andra elever. Några elever ställde frågor till varandra om hur man skulle skissa vissa saker. Intervjuövningarna tränade förmågor till samarbete.
Eleverna anammade uppgifterna och det fanns många frågor om varför eleverna skulle
genomföra övningarna. Jag förklarade att meningen var att träna elevernas samarbetsförmåga.
Jag noterade 18 tillfällen då elever instruerar andra elever för att hjälpa dem med en uppgift.
Majoriteten av dessa tillfällen skedde hjälpen under arbete med det gemensamma materialet som skulle eleverna skulle lämna till läraren. Vid 14 tillfällen bad en elev någon annan eller hela gruppen om hjälp. Vid ytterligare 16 tillfällen ber någon elev mig om hjälp.
Främst högpresterande elever instruerar klasskamraterna. De lågpresterande är i mindre grad involverade i att bli instruerade, ställa frågor Men alla har ställt frågor till varandra i gruppen.
I tre av grupperna utan högpresterande elever händer det vid ett par tillfällen att en elev tar initiativ och driver på. Vid det unika tillfället instruerar eleven lika frekvent som de högpresterande eleverna gör i sina respektive grupper. Vid det andra tillfället beskriver eleverna att de upplever att de får göra arbetet själva och att de andra gruppmedlemmarna är inaktiva. I den aktuella gruppen observerar jag en låg nivå av interaktion mellan eleverna. I den sjunde gruppen är taltiden förhållandevis jämnt fördelad bland instruktioner och frågor.
I intervjuer om elevernas arbetsfördelning och förväntningar inför ett grupparbete säger en (HE1) av fyra högpresterande eleverna att de arbetar med lägre intensitet när det är
grupparbete jämfört med när det är enskilt arbete. En av eleverna hänvisar till hur gruppen fungerar; ”beror på gruppen, inte lika hårt som när det är enskilt arbete om det är andra som hjälper till” (HE2). De två andra (HE3, HE4) högpresterande eleverna tycker att det är ungefär samma som när det är enskilt arbete, ”jag arbetar lika mycket, men det är rörigt så jag anstränger mig kanske mer.” (HE4). Alla högpresterande eleverna har förväntningar på sig själva att de i någon mån skall driva arbetet framåt; ”jag skall se till att något händer, så
att någon gör något” (HE2), ”…försöka få det att funka, så att det kan bli så att alla hjälper till, och man känner att man inte behöver göra allt själv” (HE4).
Alla lågpresterande elever säger att de arbetar hårt i grupp, oftast med referenser till förutsättningar, gruppen, vissa dagar och uppgiftstyp; ”Det är olika, ibland jobbar jag hårdare när det är grupp, bygga saker är bättre i grupp, om man ska skriva något så jobbar jag bättre själv” (LE4). I gruppen lågpresterande är den vanligaste förväntningen på sig själv att göra sitt bästa och att få chansen/hjälpa till; Jag skall göra mitt bästa och alla ska få chansen att göra saker (LE2), Att man skall få jobba, att man skall få hjälpa till, inte bara kolla på” (LE4).
Marshmellows och spagetti
Vi initierade träning i kooperativt lärande med en övning där eleverna skulle bygga torn av marshmallows. Tävlingsmomentet var utformat som en lekfull del av projektet. Vi klargjorde att tävlingspoängen står utanför lärarens bedömning. Samarbete mellan grupperna kan alltid innebära extra poäng. Grupperna fick namn och vi skapade en tabell med resultat från de olika tävlingarna och grupperna. I tävlingsmomentet och namngivningen av grupperna var avsikten att stärka gruppens identitet. I byggandet av marshmallowstornet fanns ett ömsesidigt
beroende med gruppens gemensamma tävlingsbidrag. En elev fick rollen att kontrollera materialet. En annan elev kontrollerade allas idéer om hur man kunde bygga tornet. Det egna ansvaret tränade eleverna när de fick veta att jag skulle välja en elev som i efterhand skulle beskriva gruppens idé. Vi stärkte delaktighet och interaktion genom att förklarade hur läraren kommer att gå runt och kommentera om någon grupp samarbetar extra bra. I de fall så skedde kunde de få bonuspoäng. Efter att alla var färdiga så tittade vi på och gav feedback på tornen.
I denna praktiska övning uppstod delaktighet och flera elever var aktiva i de praktiska momenten, ”LE1 leder gruppens idéer i byggandet av tornet, frågar de andra
gruppmedlemmarna om alternativ till konstruktion. Ber HE3 att hjälpa till med organiseringen av materialet…”
Vid den praktiska konstruktionen av bilarna arbetade eleverna efter egna skisser. De använde nya verktyg och material. Det ställde många frågor och elever som förväntade sig att jag skulle hjälpa dem måste vänta på att få svar. LE1 hjälper grupp 3 med hur de skall använda hävstång till råttfällan på fordonet”
Elevernas praktiska arbete pågick under två veckor med hög sjukfrånvaro. Ofta var en eller två elever frånvarande. I flera fall ökade den individuella aktiviteten när elevantalet minskade.
”HE2 frånvarande, LE4 och Ö2 själva i gruppen, LE4 tar initiativ till att konstruera om stor del av fordonet, och testar tillsammans med Ö2 olika alternativ som leder fram till en fungerande lösning, kunskapskrav; Eleven kan genomföra enkla teknikutvecklings- och konstruktionsarbeten genom att undersöka och pröva möjliga idéer till lösningar samt utforma enkla fysiska eller digitala modeller. Under arbetsprocessen bidrar eleven till att formulera och välja handlingsalternativ som leder framåt. Och; Eleven kan undersöka olika tekniska lösningar i vardagen och med viss användning av ämnesspecifika begrepp beskriva hur enkelt identifierbara delar samverkar för att uppnå ändamålsenlighet och funktion”…