Innebörden av principen om barnets bästa

Barnets bästa är det främsta intresset vid bedömningen i vårdnadstvister.¹⁹² Intressen såsom rättvisa mellan föräldrarna och föräldrarnas rätt till umgänge med ett barn är därmed underordnade barnets intresse.¹⁹³ Detta har slagits fast i lagtexten i 6 kap. 2 a § st. 1 FB:

”Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge.”

Artikel 3 i barnkonventionen innehåller en portalparagraf som stadgar att principen om barnets bästa ska vara en utgångspunkt vid alla åtgärder som rör barn.¹⁹⁴ Barnrättskommittén¹⁹⁵ har i en allmän kommentar uttryckt att inget intresse ska väga tyngre än det enskilda barnets bästa vid beslut om vårdnad.¹⁹⁶ Artikel 3 i förhållande till vårdnadstvister ska därför förstås som en individuell bedömning med utgångspunkt i barnet som rättighetsbärare.¹⁹⁷

Principen om barnets bästa innebär att rättsliga beslut i så hög grad som möjligt ska tillgodose det enskilda barnets behov och intressen.¹⁹⁸ Barnets bästa kan inte fastställas objektivt, utan måste bedömas i det enskilda fallet.¹⁹⁹ Slutligen blir det domstolens och socialnämndens uppfattning, antaganden och bedömning som blir avgörande för domstolens ställningstagande.²⁰⁰ En närmare precisering av vad som innefattas med principen om barnets bästa anses innebära att nödvändig flexibilitet i enskilda fall går förlorad.²⁰¹ En bedömning

187 Schiratzki, Barnets bästa i ett mångkulturellt Sverige, s. 45.

188 SOU 2020:63 s. 565.; Saldeen, s. 208.

195 Barnrättskommittén är den FN-kommitté som övervakar att staterna följer barnkonventionen. De lämnar slutsatser och rekommendationer till konventionsländerna samt publicerar allmänna kommentarer, se SOU 2017:6 s. 107 f.

utifrån de angivna individuella förhållandena ska därmed göras av domstolen. Allt som rör barnets psykiska och fysiska välbefinnande och utveckling ska beaktas. Så långt det är möjligt ska bedömningen dessutom göras utifrån både långsiktiga och kortsiktiga effekter för barnet.²⁰² Domstolen ska till följd därav göra ett ställningstagande dels utifrån de omständigheter som föreligger vid tidpunkten för avgörandet, dels utifrån en framtidsprognos.²⁰³ Barnets bästa bör dessutom avgöras både från ett objektivt och ett subjektivt perspektiv.²⁰⁴ Det objektiva perspektivet implicerar det man vet om barn genom forskning och beprövad erfarenhet. Det subjektiva perspektivet innefattar det berörda barnets egen uppfattning om vad som är till dennes bästa. För att kunna beakta barnets egen uppfattning krävs emellertid att barnet vistas i en stabil miljö där denne inte påverkas av en vuxen i för hög grad.²⁰⁵

3.1.2 Barnets grundläggande rättigheter

En allmän utgångspunkt för barnets bästa i vårdnadstvister är barnets grundläggande rättigheter.²⁰⁶ Dessa stadgas i 6 kap. 1 § FB som säger att barnet har rätt till omvårdnad, trygghet och god uppfostran. Enligt bestämmelsen ska dessutom barnet behandlas med aktning för sin person och egenart. Vidare sägs att barn inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

En förståelse för innebörden av barnets grundläggande rättigheter är därmed en viktig del för att förstå innebörden av principen om barnets bästa.²⁰⁷ Rätt till omvårdnad innebär att barnet har rätt till fysisk och psykisk omsorg.²⁰⁸ Fysisk omsorg innebär att barnet får sina materiella behov tillgodosedda, såsom boende och utbildning. Psykisk omsorg innebär att barnet får omtanke, trygghet, förståelse och fostran. Till en rätt till trygghet hör att barnet ska ha rätt att leva i ett stabilt förhållande och inte i onödan tvingas brytas upp från dess invanda miljö.²⁰⁹ Barnets rätt till god fostran innebär att barnet ska känna sig sedd och får utvecklas till en självständig person som tar eget ansvar. Att barnet ska behandlas med aktning för sin person och egenart innebär att barnets individuella egenskaper ska beaktas. Barnets rätt till privatliv ska även tas i beaktning. Barn får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Det innebär ett förbud även mot lätta slag och luggningar. Annan kränkande behandling innebär ett förbud mot psykisk bestraffning, exempelvis genom att låsa in barnet²¹⁰ eller att hota barnet²¹¹. Det är endast tillåtet att ta tag i ett barn om syftet är att hindra att barnet skadar sig.²¹²

Det finns ingen klar bild av hur barnets behov ska fastställas eller hur det avgörs vilka behov som ska tillgodoses.²¹³ Av förarbeten torde emellertid några av de grundläggande behov som ett barn har rätt att få tillgodosedda kunna identifieras.²¹⁴ Barnet behöver få omvårdnad och skydd för att kunna överleva. Det finns även ett behov av människor som både kan ge och ta emot kärlek från barnet. Barnet behöver vanligtvis ett stabilt och varaktigt förhållande till sina

202 A.a.

203 SOU 1997:116 s. 150.

204 A.a. s. 134.

205 A.a.

206 Singer, Föräldraskap i rättslig belysning, s. 149.; Ewerlöf, s. 79.; Saldeen, s. 187.; Sjösten, s. 44. Se även Prop.

1997/98:7 s. 49.

207 Singer, Föräldraskap i rättslig belysning, s. 149.

208 Sjösten, s. 41 ff.

209 Detta behov kallas även för kontinuitetsprincipen, se vidare avsnitt 4.3.1.

210 Se HovR dom 2014 i målet B 849-13.

211 Se HovR dom 2014 i målet B 1951-13.

212 Sjösten, s. 41 ff.

213 Singer, Föräldraskap i rättslig belysning, s. 94.

214 SOU 1979:63 s. 59 ff. Se även SOU 1997:116 s. 135 f. och SOU 2000:77 s. 53 ff.

föräldrar. Vad gäller miljö behöver barnet en utvecklande sådan. Barnet har å ena sidan ett behov av föräldrarnas hjälp att sätta gränser för sitt handlande. Å andra sidan har barnet även ett behov av att känna att det behövs och får ta eget ansvar att kunna påverka sin situation. Det blir således en balansgång av dessa intressen där barnet dessutom har ett behov av att gradvis frigöra sig från sitt beroende av föräldrarna över tid. Avslutningsvis kan det anses att barnet har ett behov av samhörighet med båda föräldrarna trots att det råder konflikter mellan dem.²¹⁵

3.1.3 Bedömningsfaktorer för bedömningen av barnets bästa²¹⁶

I 6 kap. 2 a § st. 2 FB anger lagstiftaren omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av barnets bästa. Där stadgas:

”Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid - Risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att

barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och - Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.”

Det rör sig däremot inte om någon uttömmande uppräkning.²¹⁷ Vissa faktorer anges i lagtexten eftersom lagstiftaren vill peka på att dessa faktorer särskilt ska beaktas i bedömningen av barnets bästa.²¹⁸ Syftet är att dessa faktorer aldrig ska glömmas bort i bedömningen. De i lagtexten angivna omständigheterna behöver inte i det enskilda fallet väga tyngre än andra viktiga omständigheter.²¹⁹

Risken för att barnet far illa som bedömningsfaktor innebär att barnet har en absolut rätt att inte själv utsättas för någon kränkande behandling.²²⁰ Om det förekommer uppgifter om våld i en vårdnadstvist ska domstolen alltid pröva uppgifterna och göra en riskbedömning. Eftersom det finns en risk för barnets psykiska hälsa att uppleva våld i hemmet inkluderar riskbedömningen även då någon annan familjemedlem utsätts för våld.²²¹ Vid riskbedömningen räcker det med att det föreligger konkreta omständigheter som talar för att barnet kommer att fara illa.²²² Det behöver alltså inte vara ställt utom rimligt tvivel att så är fallet för att få inverkan på beslutet.

Bedömningsfaktorn kan anses neutralisera FB:s utgångspunkt att det är till barnets bästa att ha kontakt med båda sina föräldrar.²²³ Det finns situationer då detta inte är till barnets bästa, vilket domstolen ska avgöra.²²⁴ Domstolen ska därmed göra en avvägning mellan risken för att barnet far illa och det behov barnet har av kontakt med båda sina föräldrar.²²⁵

Barnets egen åsikt utgör en särskilt viktig omständighet som ska beaktas vid bedömningen av vad som är barnets bästa.²²⁶ Detta kommer till uttryck i 6 kap. 2 b § st. 2 FB:

”Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.”

215 A.a.

216 Bedömningsfaktorerna tas upp i kapitel 4 på ett mer ingående vis och i förhållande till uppsatsens ämnesområde.

217 Prop. 1997/98:7 s. 104 f.

218 Prop. 2020/21:150 s. 42.

219 A.a.

220 Prop. 2005/05:99 s. 42.

221 A.a.

222 Prop. 1997:98:7 s. 49.; Prop. 2005/06:99 s. 42 f.

223 Barnets rätt till båda sina föräldrar kommer även till uttryck i artiklarna 5 och 9.1 i barnkonventionen.

224 Prop. 1997/98:7 s. 49.; Prop. 2005/06:99 s. 42 f.

225 Singer, Barnets bästa, s. 152. Se avsnitt 4.1.1 för vidare beskrivning.

226 Prop. 2005/06:99 s. 45.

Detta kommer även till uttryck i barnkonventionens artikel 12. Enligt barnrättskommittén förutsätter en bedömning av vad som utgör barnets bästa att barnet får komma till tals och uttrycka sin vilja och att detta sedan beaktas i bedömningen.²²⁷ Rättigheterna i barnkonventionen ska ses som en helhet.²²⁸ Det innebär att en korrekt tillämpning av principen om barnets bästa innebär att barnets rätt att uttrycka sina åsikter måste vara uppfylld.²²⁹ Barnet ska med anledning av bestämmelsen beredas möjlighet att höras i alla domstolsförfaranden som rör barnet.²³⁰ Barnet ska däremot aldrig vara skyldigt att framföra sina åsikter i vårdnadsfrågan, utan ska ges möjlighet att höras.²³¹ Vilken ålder ett barn bör ha för att bli hörd specificeras inte.²³² Barnrättskommittén har poängterat att även yngre barn kan bilda åsikter som kan behöva beaktas.²³³

3.1.4 Barnets bästa i praktiken – en utopi?

Åhman är av uppfattningen att principen om barnets bästa i praktiken blir en bedömning av vad som är minst dåligt för barnet av de alternativ som finns.²³⁴ En helt kunskapsteoretisk bedömning av barnets bästa blir inte möjlig. Den begränsas av vissa processförutsättningar. För det första sätter parternas utformande av talan gränser för bedömningen. För det andra blir det en begränsning att det finns en målsättning att uppmuntra gemensamt föräldraansvar, bland annat genom den vikt en överenskommelse mellan föräldrarna tillmäts. Enligt 6 kap. 4 § st. 1 FB och 6 kap. 6 § st. 2 FB ska domstolen gå emot en överenskommelse mellan föräldrarna endast om den är uppenbart oförenlig med barnets bästa.²³⁵ För det tredje begränsas den kunskapsteoretiska bedömningen av de omständigheter som särskilt ska tillmätas betydelse i vårdnadstvister i enlighet med 6 kap. 2 a § st. 2.²³⁶

I samma tankebanor resonerar Schiratzki.²³⁷ Hon poängterar att vårdnadstvister är just det, en rättslig tvist. Det innebär att domstolens uppgift är lösa tvisten mellan parterna, vilket är föräldrarna. Principen om barnets bästa blir således begränsad av utformningen av det rättsliga förfarandet. Det innebär att vårdnadstvisten är bunden av grundläggande rättssäkerhetskriterier²³⁸ som en tvist måste förhålla sig till.²³⁹