Inställning till lagstiftningen

I detta stycke vill vi redogöra för den information som ligger till grund för besvarandet av vår frågeställning gällande betydelsen av den nationella lagstiftningen för svenska statliga företag.

Små företag

De små företag vi varit i kontakt med har delade uppfattningar om den nationella lagstiftningen angående hållbarhetsredovisning. Vid Kungliga Operan anser man att ägaren, det vill säga den svenska staten, borde vara tydligare med syftet med hållbarhetsredovisning, mer än att det ska göras bara för att arbeta med hållbarhetsfrågor. De betonar att trots att de sedan tidigare arbetat aktivt med dessa aspekter av sin verksamhet så känns GRI: s riktlinjer, som tidigare nämnts, alltför fyrkantiga för att passa in på deras verksamhet. Operan ställer sig således negativa till lagstiftningen och menar att det tyvärr kan ses som en förbipasserande trend. Göta Kanalbolaget är däremot något mer positivt inställda till lagstiftningen och menar att de inledde redovisningen med inställningen att det var ett tvång, men betonar att de under arbetets gång har insett värdet i att bedriva dessa frågor och menar att GRI och dess riktlinjer kan vara ett bra incitament. Vidare menar de att det är positivt att miljö- och kvalitetskrav ställs på statliga bolag men framhåller att hållbarhetsredovisning kanske inte är det rätta instrumentet att använda. Även Sweroad ställer sig tveksamma kring lagstiftningen och menar att det för dem som ett litet företag har inneburit stora kostnader, men att de under processen med hållbarhetsredovisningen har blivit uppmärksamma på att detta var frågor som företaget redan arbetade aktivt med utan att tänka på det i termer av hållbarhetsredovisning.

Medelstora företag

Swedfund menar att de sedan tidigare arbetat aktivt med både sociala och miljömässiga frågor och att de troligtvis skulle börja publicera detta offentligt inom några år oavsett lagstiftningen. De anser att det tidigare inte funnits någon anledning till detta eftersom de inte ansett att det varit en publik fråga, men tycker att det är positivt att dessa frågor nu får större

uppmärksamhet. De ställer sig således positiva till den nya lagstiftningen då det leder till att företag nu tvingas att lägga ner fokus på arbetet kring dessa frågor och att organisationer nu får chansen att arbeta mer strategiskt med detta. De menar dock att det för många svenska företag kan tyckas överflödigt att redovisa sociala och miljömässiga aspekter då vi i Sverige har strikt lagstiftning som styr dessa aspekter av ett företags arbete. Den aspekt av lagstiftningen som de däremot ställer sig något negativa till är bristen till stödmöjligheter. De menar att staten ställer stora krav på företagen utan att inse hur mycket arbete som måste läggas ned och vilka kostnader detta innebär för företagen. De tycker att det skulle vara positivt om företagen erbjöds någon form av stöd i processen, framförallt under de första åren.

Stora företag

Innan lagstiftningen drevs igenom var det bara Sveaskog av de kontaktade företagen som upprättade hållbarhetsredovisning. Sveaskog har upprättat denna form av redovisning sedan räkenskapsåret 2004, och de anser att det är en naturlig följd då företagets verksamhet är en angelägenhet för många. Med företagets många intressenter har de märkt ett önskemål om att bli tydligare i deras åtagande inom såväl ekonomi som miljömässiga och sociala frågor. Därför beslutades det att mål även skulle tas fram för miljömässigt och socialt ansvar, och därigenom tydligt kommunicera åtaganden och resultat till dess intressenter. Resterande fyra företag har börjat sitt upprättande av hållbarhetsredovisningar först efter lagstiftningen trädde i kraft vid räkenskapsåret 2008. Men samtliga företag menar att arbetet med både miljömässiga och sociala frågor har varit centrala i många år. De har beskrivit arbetet kring dessa frågor, men inte i termer av hållbarhet. De har heller inte upprättat rapporter enligt GRI: s riktlinjer och rapporterna har dessutom inte varit så omfattande utan endast en till två sidor integrerade i årsredovisningen. Redan innan lagstiftningen beaktade således samtliga företag hållbarhetsfrågor och de är överens om att det är viktiga frågor att informera kring såväl internt som externt. Det följer sig därför naturligt att fyra av de fem företagen ställer sig positiva till lagstiftningen angående hållbarhetsredovisning.

Sveaskog anser att det är bra när staten som ägare tydliggör att dess företag ska sträva efter att bidra till hållbar utveckling och att det finns ett värdeskapande utöver det ekonomiska som är viktigt. Vidare anser de att det får bolagen att prioritera rätt frågor samt att det leder till ökad transpenens. Sveaskog menar dock att kraven inte får bli så svåra att uppnå att det blir kostsamt för bolagen, eller att det ses som ett betungade arbete. Svenska bilprovningen och LKAB menar vidare att denna form av redovisning leder till att företagens hållbarhetsarbete

redovisas på ett enhetligt sätt vilket underlättar för dess intressenter. Dessutom anser de att informationen presenteras på ett seriöst sätt vilket gör att det blir mer trovärdigt. Specialfastigheter anser att en hållbarhetsredovisning driver på företagets arbete i riktningar som de kanske inte tänkt på tidigare, vilket leder till bättre kvalitet i verksamheten. Samhall framhåller att den nya lagstiftningen har lett till extraarbete, men ser samtidigt värdet i att redovisa hållbarhetsfrågor, inte minst det kommersiella värdet. Av de stora statliga företagen är det endast Sveriges Tekniska Forskningsinstitut som ställer sig negativa till den nya lagstiftningen. Företaget tror att det finns bättre sätt, exempelvis annat rapportformat, att gynna hållbarhetsarbetet på inom statliga företag. Dessutom anser de att rapportering enligt GRI inte är lämpligt för många av de svenska statliga företagen, och speciellt inte för dem själva.