6. Slutsats
6.1. Vad är företagens upplevda nytta av en hållbarhetsredovisning?
har talat med har inte känt till begreppet och det faller sig därmed naturligt att de heller inte ser nyttan med en sådan redovisning. Dessa företag är istället mer fokuserade på vilka kostnader detta skulle innebära i form av administrativt arbete och är därmed kritiskt inställda till ett eventuellt upprättade. Dessa företag ser heller ingen efterfrågan från sina intressenter. Då efterfrågan från intressenter, ur företagens perspektiv, är den viktigaste faktorn till varför företag skulle börja upprätta hållbarhetsredovisning anser vi att en hållbarhetsredovisning i sådana företag kan leda till mer arbete än utdelning.
Vi anser vidare att eftersom småföretag inte lika ofta kommer i kontakt med de sociala aspekterna, i form av utländska underleverantörer och så vidare, blir det heller inte lika viktigt att redovisa detta. Dock måste idag nästan alla företag ta ställning till miljöfrågor då majoriteten av företag på något sätt har en miljöpåverkan. Vi anser därför att dessa aspekter är viktigare att redogöra för, och för småföretag anser vi därför att det kan räcka med en miljöredovisning, alternativt att dessa företag skulle ha lägre krav ställda på sig vid upprättandet av en hållbarhetsredovisning. Dessa småföretag har ofta knappa resurser och att kräva en full hållbarhetsredovisning efter de aktuella kraven, skulle i många fall vara svårt att leva upp till.
Det har framkommit att majoriteten av de undersökta företagen är miljöcertifierade enligt ISO 14001, vilket många av de små och medelstora företagen anser räcka. Vi ställer oss dock
kritiska till vad detta egentligen visar, då ISO-certifiering endast kräver ett kontinuerligt förbättringsarbete och företagen därmed kan börja på en väldigt låg nivå. Detta innebär således att företag med olika nivåer i sitt miljöarbete ändå kan ses som jämställda i sitt miljöengagemang tack vara en ISO-certifiering. Därmed kan det ge en vilseledande bild inför intressenterna som inte har insyn i det faktiska miljöarbetet som utförs i företaget. Den slutsats vi drar beträffande små företag utifrån vår tidigare analys är att riktlinjerna som finns inom området idag är alltför breda och därmed alltför svåra att applicera på flertalet mindre företag.
Utifrån vår kontakt med de statliga företagen har vi skapat oss uppfattningen om att GRI: s riktlinjer kan vara komplicerade och kräva mycket resurser för att sätta sig in i, något som många småföretag saknar. En lösning på detta skulle därför, som diskuterats ovan, vara att upprätta en svensk organisation som ger ut riktlinjer som är mer målgruppsanpassade med hänsyn till företagsstorlek samt mer anpassade för svenska företag. Syftet med dessa riktlinjer skulle vara att underlätta för små företag, som inte har resurserna att ha en person ansvarig för hållbarhetsarbete, att sätta sig in i riktlinjerna. Denna organisation bör även ha ansvar för att sprida informationen kring dessa riktlinjer i Sverige, något vi anser vara en förutsättning för att hållbarhetsredovisning ska få ökat fotfäste bland svenska företag.
Däremot anser vi att stora företag drar nytta av hållbarhetsredovisning, både i form av marknadsföringsvärde, men framförallt för att upprätthålla legitimitet gentemot samhället och övriga intressenter. Vi anser dock att det är viktigt att företagen är noga med att hålla den balans i redovisningen som krävs av GRI, genom att redovisa både positiva och negativa aspekter, för att inte måla en förskönande bild av företaget i syfte att marknadsföra. På grund av detta menar vi därför att alla hållbarhetsredovisningar ska vara utomstående granskade och bestyrkta för att vara trovärdiga samt jämförbara gentemot andra företags hållbarhetsredovisningar.
De stora företagens internationella intressenter gör att kraven på hållbarhetsredovisning ökar, då sannolikheten att dessa företag kommer i kontakt med frågor angående mänskliga rättigheter och miljöpåverkan är större än om de endast hade intressenter i länder med en tydlig lagstiftning kring dessa frågor. Hållbarhetsredovisning är därför ett bra informationsverktyg som kan användas för att göra företagets intressenter och allmänheten i stort uppmärksammade på dessa frågor. Genom att upprätta en hållbarhetsredovisning kräver
detta av företagen att de faktiskt arbetar aktivt med dessa frågor för att ha gediget underlag att bygga sin redovisning på.
När det gäller medelstora företag anser vi att det blir en bedömningsfråga från företag till företag, där avgörande faktorer blir vilken bransch de är verksamma inom, vilka intressenter företaget har samt resurstillgången inom företaget. Precis som för små företag anser vi dock att det är viktigt att även de medelstora företagen redovisar för sitt miljöarbete och sociala arbete. Dock anser vi att de små och medelstora företagen inte ska behöva leva upp till samma strikta krav som de stora internationella företagen.
Avslutningsvis kan vi se att gällande denna fråga är skillnaderna mellan statliga och privata företag inte speciellt stor. Båda parter anser att GRI: s riktlinjer kan vara svåra att applicera, vilket är anledningen till att vi anser att en anpassning av dessa riktlinjer bör göras. När det gäller olika företagsstorlekar blir det istället en individuell bedömning för att avgöra i varje unikt fall om nyttan av en hållbarhetsredovisning överstiger resursinsatsen som krävs av företaget.
Bör fler företag upprätta hållbarhetsredovisning?
Vi som författare skulle med utgångspunkt i ovanstående diskussion vilja föreslå att det bör finnas ett svenskt organ som har till uppgift att utveckla olika nivåer kring vad en hållbarhetsredovisning ska innehålla. Detta för att riktlinjerna kring redovisningen ska bli mer anpassade för den svenska marknaden så att kostnaderna därmed inte behöver bli för stora för små företag. På så sätt tror vi att fler företag skulle se fördelarna med en sådan redovisning och inte känna att det blir en för stor belastning för dem. Vi anser att hållbarhetsfrågor är viktigt och därför bör alla företag som har de ekonomiska förutsättningarna upprätta en redovisning som redogör för dessa frågor. Genom den föreslagna anpassningen skulle detta vara möjligt. Trots att det alla gånger inte finns efterfrågan från intressenter borde hållbarhetsredovisning ses som ett verktyg för den interna styrningen som hjälper till att utveckla företagets interna hållbarhetsarbete.
Vi har fått uppfattningen att majoriteten av företagen anser att dessa frågor är viktiga och skulle därför gärna upprätta en hållbarhetsredovisning om resurserna fanns. Men det kräver även att efterfrågan finns hos företagets intressenter, vilket det inte gör alla gånger. Detta leder oss in på frågan om vikten av informationsspridning. Begreppet hållbarhetsredovisning
är fortfarande relativt okänt och vi anser att detta beror på en avsaknad av information kring denna form av redovisning. Lösningen skulle, enligt oss, vara att en organisation eller organ har till uppgift att sprida denna typ av information. I dagsläget är detta huvudsakligen GRI: s uppgift. Vi anser dock att det bör finnas en svensk organisation som har till uppgift att sprida information kring hållbarhetsredovisning till svenska företag. Denna organisation ska hjälpa företagen genom att förmedla information som är anpassad för den svenska marknaden.