Medvetenhet om hållbarhetsredovisning

En återkommande tendens i vår kontakt med de privata företagen var att kunskapen om begreppet hållbarhetsredovisning var begränsad. Endast en liten andel av företagen kände till begreppet och vad detta innebär. Då kännedomen är liten kan det vara intressant att veta vem eller vilka som ansvarar för att sprida denna information. Vi anser i enlighet med Anjar på Gila Control Systems AB att det borde finnas bättre informationsspridning och utbildning

gällande ämnet och att organisationer som till exempel Tillväxtverket (tidigare Nutek) skulle kunna ansvara för detta. Vi anser även att GRI måste vara mer aktiva i sitt arbete med att sprida information och utbilda företagen om deras riktlinjer ifall detta ska få någon större genomslagskraft. I och med de senaste riktlinjerna från GRI, tredje generationens riktlinjer, betonar de att deras arbete nu bygger mycket på att informera och utbilda inom ämnet. Ökad information anser vi vara en grundläggande förutsättning för att hållbarhetsredovisning ska få större fotfäste bland svenska företag.

Utöver att GRI informerar om hållbarhetsredovisning kan information även spridas genom påtryckningar från samhället. Den institutionella teorin nämner imiterande och normativa påtryckningar, där de imiterande påtryckningarna innebär att företag tar efter andra företag eller institutioner, vilket hållbarhetsredovisning kan vara ett gott exempel på. Ju fler svenska företag som aktivt börjar arbeta med hållbarhetsredovisning, desto mer kommer förhoppningsvis intresset att spridas och övriga företag kan komma att se konkurrensfördelarna med en hållbarhetsredovisning.

Om informationsspridningen gällande detta ämne i Sverige är begränsad följer det sig naturligt att antalet hållbarhetsredovisningar även blir färre. De privata företagen har varit överens om att det som skulle kunna få dem att börja upprätta hållbarhetsredovisning är om deras kunder eller övriga intressenter skulle efterfråga det. Detta framhävs i intressentteorin som framhåller att primära intressenter, såsom till exempel kunder, är viktigare för företaget att ta hänsyn till än övriga intressenter, då dessa har större påverkan på företagets framtida verksamhet. Men när kännedomen hos företagen är så liten kan det också vara svårt att begära av intressenterna att dessa ska ställa krav på att företagen ska upprätta hållbarhetsredovisning, eftersom inte intressenterna då heller har någon kännedom om begreppet. Intressentteorin bygger på det ömsesidiga resursutbytet mellan företag och dess intressenter. Dessa intressenter måste vara intresserade av vad företaget har att erbjuda och vice versa, om dem då inte känner till hållbarhetsredovisning eller inte är intresserade av redovisningsformen, följer det sig naturligt att företaget inte ser nyttan av att upprätta en hållbarhetsredovisning.

I Sverige delas årligen ett pris ut till företag som upprättat den bästa hållbarhetsredovisningen, detta som ett led i att skapa ökad medvetenhet och intresse för ämnet. I likhet med vad den institutionella teorin säger, vill man genom detta evenemang uppmärksamma ämnet, vilket förhoppningsvis leder till att fler företag erhåller kunskap om vad hållbarhetsredovisning

innebär. Desto fler företag som uppmärksammar ämnet, desto fler kommer troligtvis börja upprätta denna form av redovisning, vilket leder till att företag sedan tar efter varandra. Trots detta är det alltså fortfarande en liten andel av de företag som vi har varit i kontakt med som känner till begreppet hållbarhetsredovisning och vet vilka delar som ska inkluderas i en sådan redovisning. Men prisutdelningen kan ändå ses som ett steg i rätt riktning, genom sådana aktiviteter jobbar man aktivt för att stimulera utvecklingen inom området.

Ytterligare en tendens vi observerade genom våra intervjuer är att de företag som visade störst intresse för miljöfrågor, oberoende av lagstiftning, är de företag som är aktiva i en sådan bransch där de orsakar stor miljöpåverkan genom sin verksamhet, till exempel transportföretag såsom Alwex. Dessa företag är därmed mer intresserade av att visa för sina intressenter hur de arbetar med dessa frågor och är tydliga med att poängtera sitt miljöansvar. Även här är parallellerna till intressentteorin tydliga. Det ömsesidiga resursutbytet mellan företaget och dess intressenter är i många fall det som driver företagen att agera. Det är alltså först när tydliga krav ställs som de flesta företag väljer att agera. Ett undantag från detta är Alwex som menar att de genom att tidigt producera en miljörapport, som inom en snar framtid ska utvecklas till en hållbarhetsredovisning, kan förekomma eventuella kundkrav och därmed själva ha möjlighet att styra vad som ska tas upp i rapporten.

Av de statliga företagen är det endast Sveaskog som agerat förebyggande och upprättat hållbarhetsredovisning innan det blev lagstadgat. Swedfund uppger dock att de troligtvis hade börjat med upprättandet även om det inte blivit ett krav och Samhall har sedan flera år tillbaka redogjort för hållbarhetsfrågor i sin årsredovisning. Dessa tillsammans med flera av de andra undersökta statliga företagen hade således kännedom om begreppet hållbarhetsredovisning redan innan lagen trädde i kraft. Härmed kan vi alltså konstatera att medvetenheten kring hållbarhetsredovisning har varit större bland de statliga företagen än bland de privata. Detta kan enligt oss bero på att statliga företag ständigt är under medial bevakning och på grund av detta måste de, i enlighet med den institutionella teorin, lyckas upprätthålla sin trovärdighet gentemot samhället. Att ha en stor medvetenhet och ständigt vara uppdaterade vad gäller hållbarhetsfrågor kan enligt oss vara ett sätt att upprätthålla denna trovärdighet. För små privata företag anser vi att detta inte blir fullt lika viktigt då de inte är under bevakning från samhället på samma sätt.

5.3. Vilka efterfrågar hållbarhetsredovisning

Enligt intressentmodellen påverkas ett företag av påtryckningar från sina intressenter, det är då främst de primära intressenterna som prioriteras då dessa spelar en mer avgörande roll i företagets framtida utveckling. En tendens hos de undersökta privata företagen är dock att de inte märkt av några påtryckningar från deras intressenter och därför upprättar de ingen hållbarhetsredovisning. De primära intressenterna för många företag är deras leverantörer och kunder och ett flertal av de privata företagen uppger att de ser skillnad på privatkunder och offentliga kunder. Skillnaden utmärks i att de offentliga intressenterna efterfrågar miljöfokus i företaget i större utsträckning än vad de privata intressenterna gör.

Hos Gila Control System AB är denna tendens tydlig. Anjar uppger att deras offentliga kunder efterfrågar en ISO-certifiering, vilket lett till att företaget nu har börjat arbetet mot miljöcertifiering. Företaget har även märkt att fokus på miljön hela tiden växer och Anjar tror att det inom några år kommer att uppstå krav angående hållbarhetsredovisning. Detta krav tror hon främst kommer att komma från företagets kunder. Även Alternativ värme AB uppger att miljöaspekterna endast efterfrågas vid de offentliga upphandlingarna, och således inte av privatkunder. Utöver de offentliga kunderna poängterar Alwex att privata storkunder, som exempelvis IKEA, är mycket noga med att ställa miljökrav på företaget, då de själva har stora miljökrav på sig.

Detta anser vi ha tre orsaker, för det första kan det bero på att stora internationella företag som ständigt är under bevakning av media måste vara noggranna med miljömässiga och sociala frågor inom företaget, för att på så sätt kunna leva upp till samhällets förväntningar och värderingar. För det andra menar vi att de stora företagen ofta ser värdet i att ligga långt fram i detta arbete, då det kan innebära strategiska fördelar, till exempel i form av ökad konkurrenskraft. För det tredje har stora företag ofta mer resurser att lägga ned på miljöfrågor och har därmed större möjlighet än små företag att börja upprätta hållbarhetsredovisning.

Att de undersökta företagen arbetar med miljöfrågor kan vara ett sätt för dem att få ökad legitimitet och leva upp till samhällets påtryckningar. Trots att flertalet av de privata företagen känner påtryckningar från offentliga kunder att arbeta med miljöfrågor upprättar de inte hållbarhetsredovisning eftersom detta ännu inte efterfrågas. Kraven som finns idag består framförallt av ISO-certifieringar samt information kring hur företaget arbetar med miljöfrågor.

Ytterligare en anledning till att de undersökta företagen inte upprättar hållbarhetsredovisning är i många fall på att de inte anser sig ha resurserna, varken i form av tid eller pengar. Flera av de privata företagen betonar dock att om deras intressenter skulle kräva hållbarhetsredovisning så skulle det få dem att börja med detta. Upprättandet av hållbarhetsredovisning kan, som tidigare nämnts, ses som ett sätt för företagen att skapa legitimitet gentemot deras intressenter. Enligt legitimitetsteorin gynnar detta företagets förutsättningar att erhålla kapital samt att uppnå fortsatt tillväxt, med det är även ett sätt att uppnå en god profil gentemot samhället vilket stämmer bra överens med vad företagen uppgett vara anledningen till upprättandet av en eventuell hållbarhetsredovisning.

Utifrån undersökningen av företagen går det att urskilja ytterligare ett syfte med hållbarhetsredovisning. Gila Control System AB uppger att en hållbarhetsredovisning även skulle fungera som ett marknadsföringsverktyg. Detta är något som flera av de undersökta företagen håller med om och Kalmarhem noterar även att det skulle kunna vara ett bra sätt att nå ut till kunderna på. Om intressenter inte efterfrågar hållbarhetsredovisning, vem är det då som läser dessa rapporter och åt vem upprättas dem? Varken de undersökta företagens privatkunder eller deras leverantörer efterfrågar hållbarhetsredovisning och det finns inte heller något större krav från samhället som skulle kunna leda till att upprättandet ökade. Det finns miljökrav från samhället och från stora internationella kunder men dessa krav sträcker sig inte till att innefatta en hållbarhetsredovisning utan kraven gäller således endast krav på vissa miljöaspekter och i vissa fall även sociala aspekter.

Precis som legitimitetsteorin betonar finns det normer och värderingar i samhället som företagen måste leva upp till för att skapa legitimitet. Så länge dessa värderingar och normer inte innefattar hållbarhetsredovisning kommer företagen heller inte känna någon press från samhället att upprätta denna form av redovisning.

I vår undersökning av de statliga företagen har vi noterat att flera företag redan innan lagstiftningen trädde i kraft hade ett väldigt aktivt miljöarbete och därmed hade ett gott underlag att bygga hållbarhetsredovisningen på. Många av dem ansåg därför att steget till en officiell hållbarhetsredovisning kändes som ett naturligt led i utvecklingen av deras verksamhet. Flera av företagen uppger att de oavsett den nya lagstiftningen troligtvis skulle ha upprättat någon form av hållbarhetsredovisning inom kort, då dessa frågor fått en ökad

uppmärksamhet i samhället. Vi menar därför att de statliga företagen, till skillnad från de privata, inte ser påtryckningar från leverantörer eller kunder som de mest betydande, utan att det för dem istället handlar mer om att skapa legitimitet i samhället. När samhället idag ställer ökade krav på miljöhänsyn och sociala frågor faller det sig därför naturligt att staten uppmärksammar och anpassar sig därefter.