Rationaliseringsbegreppen granskar sociokulturella processer och lägger särskild vikt vid dess regelbundenheter och mönster, anför Weber (1921/1987; 1921/2019) och Karlberg (1980;1994). De olika rationaliseringsformerna bidrar bland annat till att sätta fingret på och betrakta förändringar genom de praktiska, teoretiska, materiella och formella rationalitetstyperna. Med fokus på egenintresset, de kognitiva processerna för att kunna handskas med verkligheten och uppnå meningsfullhet, möjligheten att välja medel för att uppnå mål inom värdesystemet, samt förändringen av den materiella och sociala ordningen för att därigenom omdana människans förutsättningar.
För att praktikerna ska kunna leva upp till ledningens krav på resultat och måluppfyllnad avkrävs tjänstemännen att pålitligt uppvisa en tilltro till arbetsutförandets egenvärde. Och därmed besvara det specifika antalet förväntade beslut in numeris, men alla de övriga betänkligheterna är ointressanta på grund av detta ovidkommande hänseende. Vilket också stimulerar handläggarna att välja de medel som anses nödvändiga, för att nå det specifika målet, och som utifrån dessa arbetsvillkor och förutsättningar även förändrar tjänstemännens arbetssätt då man kalibrerar arbetsmanualen, ser över praxistillämpningar och verkställer robusta handläggningsdirektiv. Något som inkräktar på tjänstemännens konkreta
43
utförande och upplevelser av delaktighet, men som enligt egenvärdets absolutism skall bortses ifrån.
Oavsett om man tycker det är kul så spelar det inte så stor roll när kvalitén faktiskt blir lidande, besluten innehåller i stort sett ingenting om vi tittar på skuldsaneringen, utan de innehåller bara förutbestämda mallar, det finns inget individuellt anpassat, beräkningarna är gjorda ganska snabbt för att det måste göras snabbt och det är oundvikligt att det blir fel då, det går inte att argumentera att man får en lika hög kvalité när man inte har jobbat med ärendena, man har bara låtit de glida igenom för att man måste göra det enligt målen. Och blir det en sämre kvalité, då blir det fel och då blir eventuellt folket lidande. IP5
Rationalitetstrycket förpliktigar tjänstemännen att rådbråka verkligheten som de ställs inför, vrida och vända på olika handlingsstrategier för att om möjligt hitta den minsta gemensamma nämnaren av meningsfullhet. De avkrävs en sinnesnärvaro med ständig utgångspunkt i de teoretiskt rationaliserade arbetsprocesserna, vilket i mångt och mycket handlar om att inlemmas utan att upplösas däri, och därmed slå kognitiv vakt om ett minimum av oberoende. Detta sker under rutiniserad beklagan, vilket minskar övertrycket och åter gör tjänstemännen arbetsföra gentemot kunderna. Vilket kognitivt riskerar att få de professionella att brisera när man inte förmår att systematiskt hantera det irrationella känsloflödet under de förment kontrollerade formerna. Vilka då kan ertappas inkapaciterade till att fullfölja arbetsuppgiften, något som gagnar rationaliseringens genomslagskraft under arbetsprocessen, och den emotionella självstyrningens drabbande distansiering.
(…) vi jobbar mycket med feedback, för att ha modet att inte bara säga till gäldenärer utan även säga till våra kollegor om att här har det nog blivit fel, och då korrigerar man det för vi har möjligheten att korrigera beslut och lägga en återbetalning till exempel. Vi granskas om man vill använda det uttrycket av kollegorna sen granskas man uppifrån också så att säga. IP5
(…) ledningen ville att det skulle komma upp typ varningsflaggor på vissa grejer, det här ses som negativt eller så, men det har dom inte fått till och sen var dom lite rädda för att våran bedömning skulle färgas för mycket av det… men sen tar vi ju hjälp av varandra, det här med likabehandlingen är ju nått som vi jobbar väldigt mycket med genom granskningarna och att juristerna kontrollerar, och sen arbetsbeskrivningen med det nya arbetssättet och frågeformulären att vi i alla fall ska ställa samma frågor. IP6
För att hantera professionens förtjänstligande och tillåta human närvaro inunder arbetsprocessen, avkrävs praktikerna en dynamisk växelverkan av olika skäl. Dels för att krasst uppnå målen inom tjänsternas värdesystem, men även för att kunna utföra särskilda arbetsuppgifter. Följaktligen efterfrågas en principiell kognitiv rationalitet att ta fasta på och bottna i. Vilket är avhängigt praktikerns personlighet och karaktär, gentemot den egna tjänstemannarollen, såväl som i mötet med gäldenärerna inför vilka du är statens förlängda arm, per se. Praktikern skulle vara illegitimt bemyndigad att utföra samhällsuppdraget, om det inte vore för den
44
formella rationalitetens förändring av förutsättningarna. I det att myndigheter handlar under en sanktionerad formalisering av lagar och riktlinjer, som ytterst bemyndigar och möjliggör verkställandet av tjänsteutövningens uppdrag.
Mej ger det mest känslan att jag faktiskt gör något nyttigt att jag faktiskt hjälper människor och inte bara när man beviljar, det kan faktiskt även vara en hjälp i vissa fall när man avslår, bara det att man har ett samtal med personen och förklarar lite mer och att man genom ett avslag kan få dom att inse att dom faktiskt måste vända på det här och det går inte, att skuldsaneringen inte är ett quick-fix, det tycker jag är en upplyftande känsla att man kan hjälpa människor, där får du ditt tack. IP6 (…) för många är det ju en självklarhet att betala hyran det gör man bara, men det gäller inte för alla, men om dom känner att det är inte bara en myndighetsperson, det är en människa som står här och bryr sig att jag inte ska bli av med mitt hem… i och med att man har den här makten så ska man vara väldigt ödmjuk och man ska försöka hjälpa personen så mycket det går innan man tar beslutet. IP8
Fältanteckning om skuldens förkroppsligande 3 - Norrköping
Det fanns ju runt en hela tiden, alla höll ju på, alla vann nått och det var lätt i början. Det var ju som ett fett lönekonto i början som gick på plus. Jag tyckte väl att jag fattade mer va, jag hade liksom knäckt koden och det blev en del stora pengar med långa nätter och piggelin. Jag blev kaxig och satsade mer, förlorade mer och vann tillbaka lite, pang, där var det kört för min del, fattar du, jag kunde inte sätta stopp. Fettkört! Jag andades spel, sen var det nattsvart i många år. Men nu kan jag se allt annat och får hjälp. En bra god man, medicin, terapi och en jävligt rak sambo. Det är så många som halkar dit vet du, och hoppar av åt fel håll om du förstår vad jag menar. Spel, nej jag fattar inte liksom för heroin är ju förbjudet, eller hur?