Inget är så fridfullt som en likriktad samhörighet uti kontorslandskapet, och särskilt då, det du beslutar hummande överensstämmer med arbetsgruppens policy. Såsom när likströmmen färdas nedströms i återkopplingens envägs kommunikation, varpå det bestående redan är sanktionerat uppifrån med den i absoluta tal så perfekt eftersträvansvärda handläggningen. Och det som anhopas fördelas ut enligt riktlinjer bland myndighetens kapillärer, ty allt skall färdas konfessionslöst i likström, och flyter därmed även upp under överinseende av den allvetandes arbetsmanual. Men där inunder tjänsteutövarens pulserande blodomlopp, bristningskärl och åderbrock, under inkännande förfrågningar om symptom och anamnes, råder den kompakta tystnadens uppror, som i ett sammanbitet unisont; det är så här vi i, förment, övertygelse bjuder till för samhällelig bot och bättring. Något som Simmel (1981), resonerar om, huruvida samhällets omsorger verkligen syftar till att hjälpa den fattige och menar att undsättningen skymmer andra bakomliggande motiv som döljer än värre konflikter i samhället. Vilket Thörn (2004) beskriver som den civila olydnadens demokratiska betydelse, där de demokratiska rättigheterna som finns nedlagda i en författning inte bara oupphörligen måste försvaras utan också tolkas, i brytpunkten mellan systemen och de enskildas livsuppfattningar.
50
Skuldsanering är jätteviktigt dels för självkänslan hos personer så att dom känner sig värdefulla och även ur ett samhällsperspektiv, och blir det massa fel i det här att folk får skuldsanering alldeles för lättvindigt då påverkar det hur företagen lånar ut pengar och det påverkar hur vi andra känner oss, varför ska vi betala våra lån, när man bara kan få skuldsanering väldigt lättvindigt, dom kollar ju inte ens igenom det, det påverkar hela samhällets syn på det sakta sakta sakta, det eroderas skulle jag se det som… IP5
… jag har fått en bekräftelse på den här samhällsutvecklingen, liksom att människor tappar, dom har mindre och mindre värderingar i sin uppfostran som leder till att man tar felaktiga beslut väldigt ofta, det är väldigt mycket materialism och det här kapitalistiska samhället ökar och allt är relaterat till pengar och det är också en orsak till att det blir som det blir på Kronofogden, istället för att värdesätta andra saker i livet liksom att man ska känna sig nöjd, och leva enklare. IP3
Resultatet konkretiserar praktikernas upplevelser av begränsningar och misstro till systemet med anledning av de utifrån fixerande omständigheterna. Som påverkar deras etiska grundval, vilket inverkar på deras neutrala förhållningssätt och beslutsfattande. Tjänstemännen försöker stå upp för samhällelig rättrådighet på juridikens bakgård, vilket komprometteras av systemkapitalets inflytelserika ränkspel, med förgreningar in i livsvärldens humanreservat. Vilket emanerar och genererar systematiska amoraliska utfall i livsvärlden med brottspåföljderna: egenmäktigt förfarande och mannamån av borgenär.
Tjänsteman, överhet och allmänhet vet, att Kronofogden är ett av världens äldsta yrken. Alla som behöver är välkomna in, genom samhällets nödutgång, alla kan hitta dit om de vill eller bli kungjorda skulder i sin utevaro. Samtidigt som andra samhällsaktörer täljer guld med smörkniv på gäldenärens moderna livegenskap och procentuella bekostnad, ty kugghjulen skall snurra, och alla ges insolventa möjligheter. Icke desto mindre flyger ockergamarna i lånta fjädrar inunder samhällets cirkustält och stiger allt högre, av borgenärstermikens serotoninstinna räntekonjunkturer, till oigenkännlighet, för att enligt rekorderlig hävd, få profitera på samhällets syndabocksförklädda olycksbarn. Mäkitalos (2006) redogör för begreppet kategorisering som ett sätt att skapa stabilitet och ordning i den sociala tillvaron vilket hjälper medborgarna att agera kollektivt. Kategorisering understödjer upprätthållandet av social ordning och är därmed en principiell struktur och social mekanism. Vilket tydliggörs vid kontakter med myndigheter och kan visa på en maktasymmetri. Johansson (2001) skriver om juridifieringen av samhället, där välfärdsstaten skapat nya juridiska områden som det är viktigt för medborgarna att ha kunskap om för att kunna bevaka sina egna rättigheter.
Skäligheten det är ju vad vi tittar på för att se om du kan få skuldsanering, och då tittar vi ju på orsaken till skulderna i samband med att vi gör en registerkontroll kan vi ju då se i de system som vi har om det finns stora skatteskulder, är dessa relaterade till näringsverksamhet eller har du begått brott, finns det skadestånd, finns det skulder till brottsofferfonden… IP4
51
… så sitter man i den situationen och har ekonomiska svårigheter och får ett lån kommer det ju vara med väldigt hög ränta… alltså det skapar ju ett ekonomiskt utanförskap att se att den personen faktiskt försöker få en parallell ekonomi, en svart ekonomi, för att stötta upp livet i stort, det är ju en klart tänkbar utveckling att man försöker, för att om man ändå inte oavsett hur mycket man sliter och kämpar kommer loss ur skuldfällan, att man konstaterar att okej, jag låter det vara och så ser jag till att istället tjäna pengar svart helt enkelt. IP 1
Tjänstemännens arbetsutövning hyser respekt för det sociala livets sköra frihetsdomäner, vilket försvaras gentemot systemets avhumanisering. Som tar sin utgångspunkt i den enskildes rätt och förmåga, att uppbåda en självförståelse som kan ge individen äkta självkänsla och insikt, om samhällslivets fallgropar. De professionella alternerar i sin progressiva samhällsförståelse, mellan polariteterna av att medborgarna behöver samhällets skäliga stöd, kontra det ekonomiska urkramandets baksida. Vilket utsätter praktikerns självförståelse för ständiga dialektiska värderingsöverläggningar, i sitt tjänsteutövande och där bortom. Detta emanerar och materialiserar amoraliska utfall i livsvärlden med de systematiskt genererande brottspåföljderna: förargelse väckande beteende och trolöshet mot huvudman.
Inget blir så tydligt som falsk matematik i en bärande lagbalk. Vilket skall upprätthållas av statstjänstemännens civilkurage i en retirerande statsmakt av marknadsmedberoende. Ett samhälle som normaliserat den beslöjade spiralformeln av nedåtgående rättspatos, i sken av procenttecknen från finansmarknadens eutanasi. För ingen tjänar på detta vanmäktiga förfarande, när de uppsvällda kassasvinen flyter upp i kölvattnet, som förmenta livbojar, vilket på ytnivån pantsätts mot det i ögonvrån inkommande gapet. Och själva arbetslivets blodsmak av orden, lögn, en förbannad lögn, om guld och gröna skogars statistik. Taubner (2001) beskriver den formella rättens materialisering, som ett tydligt sätt för välfärdsstaten att använda lagen som ett medel för att kontrollera marknaden och ekonomin, vilket medför att lag och rätt blir ett instrument bland andra och en del av samhällets i övrigt snårlikastruktur som behövs för den ökade komplexiteten i samhället. Lupton (2016) talar om självet som ett etiskt projekt vilket kräver självmedvetande och baseras på förmågan till kritisk reflektion och tillägnande av självkännedom, som ett led i att uppnå idealet av en ansvarsfull och kapabel medborgare i livsvärlden. I Charmaz (1983) studie påträffas ett särskilt samband när en person med anledning av sin stigmatiserade historik, betraktas som ovärdig att längre delta i samhällsgemenskapen, vilket befäster utanförskapet genom att individen ej kan leva sitt liv i systemet utan ständigt påminns om sina restriktioner, och därmed den tynande förlusten av självet i en begränsande livsvärld.
(…) och man får även en förståelse för hur andra myndigheters utövande påverkar en person på det personliga planet, till exempel sjukpenning, man blev utförsäkrad från Försäkringskassan för några år sen och har inte haft någon inkomst, vad det kan göra med en människas mentala inställning till ekonomi överhuvudtaget, alla
52
kan hamna i den situationen, det är inte bara någon som är slarvig, lat och inte bryr sig. IP6
(…) människor behöver ekonomisk rehabilitering. Men den andra delen är ju också att det är ju dåligt för samhällsekonomin att ha folk som inte konsumerar, det här är ju människor som inte kan konsumera dom sitter ju tvärstopp, kreditgivningen är ju nollad på dom, det sitter ju betalningsanmärkningar på alla håll och kanter, så är det ju som en del av att ha ett kreditsamhälle. IP1
Resultatet bevittnar tjänstemännens insikter om de resurssvagas utsatthet i samhällssystemets medberoende, i kontrast till den reflexmässigt konsekvenslösa konsumismens konsekvenser. De professionella talar om den skärskådande kunskapen, av dumdristiga ekonomiska beslut, visavi kreditsamhällets destruktiva makt. Vilket utmynnar och materialiseras som amoraliska utfall i livsvärlden med de systematiskt genererande brottspåföljderna: ocker och framkallande av fara för annan.
Fältanteckning om skuldens förkroppsligande 6 - Valdemarsvik
Titta här, säger Anki och pekar på en stor flyttkartong intill skohyllan, och tar upp en näve oöppnad myndighetspost, allt hamnar här, där det hör hemma, skräp! Du förstår jag har gett upp för längesedan, jag är sextiosju, alla skulder kommer från förr när man var ung och dum. Så varför preskriberas inte skiten, ockrarna går fria, men jag då som har levt ensamstående på existensminimum i trettio år, har inte jag sonat klart snart? Du vet jag är inte så dum som jag ser ut, alltså mina skulder är kapital på börsen, inkassoföretagen köper och säljer mej som livegen, för att kunna göra avskrivningar och tjäna på mej, just en snygg affärsidé i Sverige, den humanitär stormakt! Men jag har vant mej att inte ha ett korvöre och se här ruttna tänder! Men jag har i alla fall Missan, mattes älskling, det har jag.
Räfst och rättarting. Mot bakgrund av ovan avhandlade systemöverträdelser och kolonisering av livsvärlden, av förhållanden på de professionellas arbetsplats såväl som hos gemene gäldenär, och med beaktande av universella rättighetsperspektiv, som i tillämpningen av behovs och proportionalitets – principerna. Påvisar de sammanlagda resultaten en rättslig materialisering av otidsenliga och lagvidriga rationaliseringar, av livsvärlden, som sett i sitt sammanhang finns goda belägg att bringa till åtal för, i form av folkrättsliga gäldenärsbrott. Dessa uppsåtliga beteenden är till sin konsekvens rationellt människofientliga gärningar, som visar sig motsvara ovan behäftade brottsmålsrubriceringar som folkrättsbrott i Allmänheten mot Staten.
Av de beskrivna resultaten ovan borde följande principiella beslut vidtas: Att Staten de facto skall agera för mänsklighetens bästa, samt freda och bevaka detta utifrån ett livsvärldsperspektiv. Samtliga åtalspunkter blir retroaktivt lagakraftvunna. Och till systemens aktörer utdöms skadestånd motsvarande handeln med de redan avskrivna och räntebärande gäldenärsbeloppen. Vilka skall
53
återinvesteras i livsvärlds bejakande projekt i enlighet med de mänskliga rättigheterna, och till efterlevnad av de stora tänkarnas livsvisdomar om – måttfullhet, besinning, känsla för gränser och insikt om människans dödlighet. Målet återbördas i sin helhet till Staten för implementering i systemen, och kan ej överklagas samt verkar emancipatoriskt prejudicerande i samtliga instanser.
4.7 Sammanfattning
Kapitlet har presenterat studiens resultat i form av; excerpts, analys, fältanteckningar och teoretisk diskussion i ordningen; livsvärld och system, rationalisering samt en återkoppling till omkringliggande teorier. Den kronologiska dispositionen utgörs av idealtypiska kategorier som påvisar skuldsamhällets fenomen, rationalitet och praktik, i det följande. Det professionella utövandet: myndighetens kvalitetsmässiga grundval, kontrollfunktioner, målkvoter och värderingsuppfyllnad. Systemets praktiker: rättssamhällets principer, dess moraliska kontrastverkan inom de för systemet typiska aspekterna av myndighetsutövning. Instrumentell professionalitet: mål och plikt uppfyllnad, handlingsdirektivens rationalitet och livsdistansiering. Den rationelle byråkraten: myndighetspolitikens prioriteringar, förväntningar och samhällsuppdragets reglering. Praktikernas mobilisering: indoktrineringens tillämpningar och konsekvenser, bearbetningar och bedömningar, samt ansvarsregimernas livserfarenheter till materialisering av brottspåföljder. Tjänstemannapraxis mellan 1 och 0: Samhörighet och likriktning, rättrådighet och profitering. Avhumaniserande polariteter och civilkuragets vanmäktiga förfarande till en materialisering av brottspåföljder. Resultatkapitlet avslutas sedan med allmänhetens rationella räfst och rättarting utifrån den Statliga efterlevnaden av ett livsvärldsperspektiv gentemot systemets pågående kolonisering.
54
5. Avslutande diskussion
Uppsatsens kvalitativa intervjuer har inneburit ett närmande till praktikernas tankevärld och deras upplevelser av sitt tjänsteutförande, i ett för professionen skarpt läge. Samtalen har handlat om sådant som har varit angeläget att förmedla för praktikerna om utövandet och hanteringen av uppdraget. Detta har varit studiens stora möjlighet att den omfamnar de kringgärdande samhällsaspekterna, för att närma sig vad de professionella i sitt sammanhang härbärgerar för siktdjup i den kontextuella kärnan, men även den motsvarande gäldenärssidans praktiska erfarenheter av skuldsamhället.
Syftet med studien var att få en djupare förståelse för samhällets relation till skuldbegreppet, utifrån statstjänstemännens arbete på Kronofogden. Genom att undersöka hur praktikerna på myndigheten upplever och handlar i sin tjänsteutövning. Vilket närmare specificerades i frågeställningen, hur förhåller sig tjänstemännen till sitt samhällsuppdrag och dess praktiska arbetsvillkor? Resultatet visar på att praktikerna tampas med den egna professionaliteten i förhållande till vad statstjänstemannauppdraget erfordrar och moraliskt åsamkar samhällsmedborgarna i dess utförande plikt. Men även utifrån ett större myndighetsperspektiv till pusslet kring vad detta innebär för de andra sfärerna, gäldenärerna, kollegerna, myndighetsorganisationen som sådan och vidare till de yttre samhälleliga kopplingarna. Dessa villkor belyser arbetsuppgifternas variationsrikedom och komplexitet, inifrån en myndighetsstruktur men även i alla frivilliga, motsträviga och tvångsmässiga möten utifrån verksamhetens uppdrag och samhällsperspektiv. I resultaten skymtar dynamiken av detta, i tjänstemännens otillräcklighet, frustration och uppgivenhet vilket kontrasteras mot angelägenheten av att utföra uppdraget väl, dess patos och den tillfredsställelse som ett samhällsnyttigt arbete, i vissa fall, besvarar de professionella med. Men även tjänstemännens utsatthet i det juridiska systemets föränderliga snårighet och frustrationen över dess omformliga tillämpbarhet i sin konkretiserade samhällskonsekvens, ges det uttryck för. Och just detta ständiga systemintrång in till själva livsvärldens kärna, får förkroppsliga den rättsliga materialiseringen som summariskt explicitgörs, och återkastas tvärsigenom den glasborg, till återställning av det livsbejakande mänskliggörandets praktiker genom åtalet i avsnittet, räfst och rättarting.
Att använda idealtyper som återgivande tankebilder, är en metod för att bättre kunna förstå sig på de professionella upplevelserna utifrån ett sammanhang som fenomen betraktade. Med användandet av livsvärld och system samt rationalisering i en kontrastverkan med resultatets idealtyper, förmådde jag dels
55
hantera resultatet som en analytisk helhet, och ett närmande av den sammansatta professionella verkligheten per se, men även i den innehållsmässigt språkliga bearbetningen till fördjupningen av resultatet. Vad som under bearbetningen av resultatet och så här i efterhand framkommer alltmer är en tankegång som kan vara brukbar i vidare forskning. För i brytpunkten, på snedsträcket (/) mellan livsvärld/system, är i mitt förmenande en slags tredje idealtyp tänkbar, den reflekterande människan, som upptas av att kognitivt men även socialt måsta förhålla sig till systemets inåtagerande konsekvenser och livsvärldens belägrande upptagenhet. Och som därför behöver förhålla sig eftertänksamt och nyfiket, med en viss eftersläpning till sin konsekvens, och vinst för systemet. Något som i korthet får tydliggöras genom exemplet av ett skuldsamhälles sociala gäldenisering, där snedsträcket (/) har ersatts av det sociala, det vill säga: den reflekterande människan. Som i överförd bemärkelse skulle kunna tänkas agera mer rationellt, i bokstavlig mening, om systemet tillät resurserna att exempelvis få verka mer förebyggande och humant upprustande. Vilket resultatets senare del visar på, i avsnitten Praktikernas mobilisering, Tjänstemannapraxis mellan 1 och 0, samt i det som Fältanteckningarna ger uttryck för, nämligen den sociala gäldeniseringens utbrytarkraft och frigörelse från systemets paralyserande strupgrepp. Ett strupgrepp som praktikerna arbetar under och bakbinds av och som framgår av idealtyperna i resultatets första del; Det professionella utövandet, Instrumentell professionalitet samt i Den rationelle byråkraten.
Att försöka sig på att förstå den värld man lever i, och samhället runt omkring med dess verksamma människor, som är fulla av berättelser av självupplevda fenomen är ett svårgenomträngligt uppdrag och vanskligt att förmedla vidare. Vad som framkommer är glimtar och brottstycken ur de egentligt stora berättelsernas väv, fulla av mödosamt nedlagda utsagor av likaspunna förgreningar till det större mönstrets sammanvävning, till persiska mattor eller trasmattor. Vad är ens egentligen möjligt att begripa sig på, för att senare våga sig på att förstå och ytterst vidareförmedla i text, till en i mängden av sätt att kunna åskådliggöra detta på? Emellertid kommer man ibland in till den där gläntan i skogen, där alla har varit någon gång, och alla vill erfara berättelsen om, igen, för att kanske förmå sig att återvända till den uråldriga erfarenheten som livsuttolkningarna delar i förståelsen om det sociala livets märkligheter. I bästa fall låter det sig göras i en övergång, i de flesta fall passerar man förbi ovetandes.
Vad kan vi då säga om samhällsskuld, vad ger det uttryck för, egentligen? En slags gemensam skuld som har med det sociala livets struktur att göra, systemet som människan lever inunder och är medberoende av. Jag är skeptisk till en närmare precision, men det finns nog bäring mot att det kan vara en sammanfattande term, givet en kritisk verklighetsuppfattning av det existentiellas
56
polaritet. Som samhällskontraktet antyder är själva den bärande poängen, ömsesidig vinning, med slagsida mot en samtida samhällelig förlust. Luckras kontraktet upp, så frigörs någonting annat istället. Skuld för inget gott med sig. Men om inte Adam Smiths osynliga hand är en marknadens naturlag längre, utan istället är den förtäckta järnhanden i sammetshandsken uti välfärdssamhället, då måste denna tillvaro genomlysas, för att få möjlighet att synliggöra verkliga och overkliga förhållanden. Med andra ord, då står trollen åtminstone i förstugan, vi kan agera. Men om myndighetssystemet exempelvis, är asocialt reproducerande som i ett alienerande kretslopp för medborgarna, då kan inte heller solen förmå avslöja trollen, trots att de spricker av systemets självmotsägelser, och trollen lever vidare i andra samhällssymptomatiska former uti välfärden.
Vad gjorde Weber egentligen med rationaliseringstanken förutom att förmedla ett briljant system medels att kategorisera, och analysera, den västerländska byråkratin på? Weber satte i sin tid och med fasa in den i ett tidlöst sammanhang, med följdverkningarna att den visade sig bli lika kongenialt förmedlande som bestående reproduktiv. Men allt började med en vädjande undran och ett skissartat försök till, att vilja visa på konsekvenserna för samhället och människorna däri av en sådan rationalisering, med dess avförtrollning in i den kapitalistiska hegemonin. Ett annat sätt att försöka förstå samtiden på, är att försöka förstå Habermas förmenande, och låta tillvaron påföras begreppsparen livsvärld och system. Vars faktiska innebörder kan åskådliggöra, vad vår sköna nya värld, gör mot och med oss människor. Vilket är en allmän samhällskritik, men med historiska rötter och bäring, som ämnar mana oss och analytiskt förmedla, att dessa aspekter är avgörande för vår mänskliga klarsynthet gentemot vad de antihumana krafterna gör med oss, och därmed medvetandeliggöra detta i en gemensam kommunikativ motkraft. Dessa bägge tänkarnas arbeten syftade således till att tydliggöra vår värld, i tillvarons sluttande plan, med dess tydliggörande analyser av mänsklighetens sammanvävda trasmattor. Som i sina erfarenhetsmässiga råmaterial fortfarande innehar all den inneboende kraft, för att kunna analytiskt mångfaldiga mänsklighetens tankemässiga mattor, med avsikten att kunna åse verkligheten som den faktiskt är, för att kunna förändra den. Vilket börjar med ett slags skuldens förkroppsligande och det prekära läget för; den trippelarbetande mamman i Motala, hos Niklas i hönseriet, den nyktre spelmissbrukaren i Norrköping, den godmodige arbetskraftsinvandraren i Mjölby, den kärlekskranke Linköpingsbon eller för Missans tandlösa matte i Valdemarsvik. Dessa är i sanning många fler och på stadig tillväxt i vårt moderna skuldsamhälle under välfärdskapitalismen, anno 2020.