De professionella har sitt hänsynsfulla lojalitetscredo i halsgropen efter indoktrineringen av prioriteringsordningen, som fatalistiskt pekar på konsekvenserna för den skuldsatte gemene man. Det dagliga arbetet är en ständig påminnelse om arbetsbeskrivningens lagar och regler, där praktikerna skyndsamt skall maximera utfallet av tjänsteutövningens tillämpbara paragrafer, och upphöra med eftertänksamhetens ineffektiva bearbetningsprocesser. Som är egentliga svar på efterfrågade sunda handläggningsbedömningar, vilka går stick i stäv med arbetsprocessens strikta logik av ovärdigt kontraproduktiva numreringar. Som i tjänstesinnet såväl som i själva arbetsutförandet löper i otakt, mellan vad förnuftet de facto vill och känslan talar tyst om. Något som Sandbergs et al. (2013) återgivande av New Public Management genomslagskraft tydliggör, med dess riskabla privatiseringar in i det gemensamt offentliga utifrån andra värdesystem. Lupton (2016) fastslår att människans tillvaro i en påträngande värld av digitaldata och algoritmiska analyser, utgör determinerande förutsägelser på individer och sociala grupper vilket till sin konsekvens får destruktiva effekter på människors livsmöjligheter.
47
Det finns en piska och den har vi haft många många diskussioner om under året, dels så var det väldigt ojämn produktion mellan de olika sektionerna förut, och sen när det kom ett nytt arbetssätt med tydliga rutiner och mallar för allt så skulle alla plocka åtta ärenden i veckan och det är ju produktionskravet, det minsta alla ska göra, så att där finns det ju en tydlig tendens till som jag säger löpande band mer, du ska producera och det har ökat stressen hos väldigt många. IP4
Visst fasen kan det säkert vara så att en del handläggare känner sig så stressade liksom för att det är ju inte bara det att vi har ett nytt arbetssätt utan vi får ju också ett högre krav på oss ett produktionskrav och det kan säkert göra att det finns handläggare som hoppar över nåt, det kan jag säkert tänka mej. Jag känner att jag kan bli stressad absolut, jag tycker inte om det, jag känner nog att jag har integritet nog att säga ifrån, ska jag jobba med det här så kan jag inte sitta och hafsa igenom bara. IP7
Med beaktande av resultatet klargörs en uppluckring och förändring av ansvarsregimer som drabbar de professionella i sin adekvata tjänsteutövning samt medborgarna i den service och trygghet som samhället ämnar erbjuda. Systemen tror sig vara pålitliga men blir falska, systemen ämnar borga för kvalité men är upptagna av kvantitets fixering till nackdel för livsvärldens praktiker. Vilket emanerar och materialiserar amoraliska utfall i livsvärlden med de systematiska brottspåföljderna: urkundsförfalskning och brukande av osann urkund.
Praktikerna uttrycker oro inför regressionen av att inte längre få göra riktiga helhetsbedömningar i kvalitativ mening. Det återstår enkom att på robotars vis leverera resultat och därmed åsidosätta problemlösningsförmågan mänskliga kompetens, som bottnar i den egna pragmatiska livserfarenheten. Med urkund långt dessförinnan beräkningarna och bortanför den numeriska fanatismens tankesnörpning. Som i ett varslande retrospektiv, från den välmenande hominidens upprätta hållning, i ett artefaktiskt sammanbrott, med arten homo economicus omöjliga överlevnad, efter kapitalismens poänglösa mellanspel. Vilket får sin genomlysning när Foucault (1997/2008) talar om disciplinering av massorna och biopolitik, där myndigheter i den sociala ordningens namn agerar mot olika problem hos befolkningen. Vidare anför Mäkitalo (2006) att en institutions sociogenes, dess uppkomsthistoria, som kan förstås i termer av kategorisering. Vars kategorier och dynamik måste förstås i ljuset av dess sociala, ekonomiska och politiska omständigheter.
Strukturen det ger, nu ska du göra det här och sen ska du göra det här, i början kändes det stressigt ojojoj nu måste jag redan imorgon ta tag i det här, man har haft en sån frihet tidigare att lägga upp sin dag. Nu ska man bocka av saker, och det ska ske i rätt ordning och du får inte vänta en vecka nu, utan det ska du göra direkt, och gör man inte det får man en signal, vi har ju en granskning hela tiden, det är ju stickkontroller så det är inte säkert att du får feedback varje vecka, men du får det på ärenden då och då, och då kan dom se att det här har tagit för lång tid eller här har du utrett liksom mer än du borde gjort eller här gjorde du för lite. IP7
Jag tror på skuldsaneringslagen, jag tror att det hjälper få folk att bli samhällsnyttiga medborgare igen och att det minskar kostnaden för staten i att vissa människor får
48
skuldsanering… den inställningen hade man mer i början när man började jobba… IP6
Resultaten implicerar att myndigheten påför tjänstemännen analytiska verktyg som riskeras att missbrukas, varpå tilliten förändras till självförakt. Systemen verkar vara hänsynsfulla men erfordrar klinisk hänsynslöshet, tjänstemännen försvarar sitt professionella oberoende, men blir alltmer vanmäktigt kontrollerade och begränsade. Detta utmynnar i en materialisering av amoraliska utfall i livsvärlden, med de systematiskt genererande brottspåföljderna: underlåtenhet att avvärja rättsfel och egenmäktigt förfarande.
Det har slagit praktikern många gånger att det är i egenskap av statstjänsteman som han är gäst hos verkligheten. Måhända en tjänstemannatillvaro som ej längre behöver vantolkas av sina sinnesfulla bruk, som när gäldenärens upprörda tonfall avsmakas bitterljuvt, och de eländigt långa beskrivningarna avhörs som potentiella lögner, på upptäcktsresan mot ett skäligt myndighetsbeslut. Betänk att i tjänsten liksom gäldenären, aldrig riktigt få sänka garden, skaka loss och lita på sin godartade människokännedom. Ty praktikern förmår inte topsa sanningshalten i ordalydelsen, i sin tjänstemannaroll, för mindre än att minus plus minus blir plus till lönesamtalets fördel och arbetsmoralens förfång. Något som Esping-Andersens (1990) begrepp de-kommodifiering visar på i vilken grad välfärdsstaten gör medborgarna oberoende från marknaden samt i vilken utsträckning socialpolitiska system stratifierar medborgarna, gör åtskillnad mellan grupperna i samhället. Vidare formulerar Lipsky (1980) slutsatsen om en svaghet i den demokratiska rättsstaten, när gräsrotsbyråkraten behöver kompensera för sina uppfordrande kontakter med medborgaren i det påträngande tjänstemannasystemet. Och Schoultz (2014) anför att när staten brister i sina kontrollmekanismer och inte tillhandahåller eller garanterar rättssäkerhet samt begår systematiska fel som drabbar den resurssvaga medborgaren, vilket undergräver tilliten i samhället.
Grunden är att det är en negativ åtgärd som vi ska vidta i alla fall för personen i fråga men hur ska man då förmedla det här nu är vi tvungna att ta din bil till exempel va, kulturmässigt finns det väl nån tjänstemannakultur, vi har ju även i organisationen ledorden [ offensiv, pålitlig, hjälpsam ] och det återspeglar ju lite hur man tänker att en inspektör ska agera då va men sen måste du göra din egen tolkning av det där, för det måste kännas rätt för en själv, annars tror inte jag att det blir bra. IP9
… i den lagen som vi har idag står det att vi ska göra en helhetsbedömning, det står inga fyra exakta kriterier, utan det är bedömningar och tolkningar eller vad man ska säga och där är det nog viktigt att se att vi jobbar med människor, att även vi är människor som ska göra tolkningar utav det, annars hade vi istället kunna haft nån robot som systematiskt betade av ansökningarna, dom har funderingar på att vi ska automatisera vissa delar av ansökningarna… Vi har frågor i ansökan på hur och varför har skulden uppkommit, vad har du själv gjort för att betala och där är det ju
49
som vår fingertoppskänsla kommer in också, men sen är det ju många fall där man får fråga. IP6
Resultaten illustrerar de professionellas utsatthet mellan systemen i de olika rollerna, samt den avvägnings och inlevelseförmåga som professionen naturligtvis kräver. Systemen verkar dubbelt, dels skenbart toleranta i bemötande som emellertid nödvändiggör en formell trångsynthet för att verkställa systemets inbyggda astigmatism. Vilket tjänstemännen förväntas härbärgera och besvara i spektrumet av mänsklighet och professionalism. Detta emanerar och materialiseras såsom amoraliska utfall i livsvärlden som de systematiskt genererande brottspåföljderna: bristande tillsyn och underlåtenhet att avvärja
rättsfel.
Fältanteckning om skuldens förkroppsligande 5 - Linköping
Jag tänkte väl att ni borde komma snart, jag har inte öppnat några brev. Du vet, jag förstod ju att det kunde bli lurigt med kulturen och så. Men jag var så trött på ensamheten, jag är ju inte världens vackraste precis. Och jag träffade henne där, sen gick processen snabbt, hon kom hit, och allt var bra, men så lämnade hon mig för tre månader sedan, när jag blev arbetslös sen dess har allt gått utför säger han med vinmarinerad stämma. Allt handlade om kulor och nu står jag här själv med lån, maxade krediter och räkningar. Och jag min idiot som trodde att vi var på riktigt, som att köpa kärlek för pengar.