Linköpings universitet | Institutionen för beteendevetenskap och lärande Magisteruppsats, 15 hp | Sociologi Avdelningen för Pedagogik och Sociologi Vårterminen 2020 | ISRN LIU-IBL/SOC-A--19/02—SE
Skuldsamhället
–
En studie om statstjänstemännens
samhällsuppdrag och praktiska arbetsvillkor på KronofogdenAndré Holm
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sweden 013-28 10 00, www.liu.se
Skuldsamhället
–
En studie om statstjänstemäns
samhällsuppdrag och praktiska arbetsvillkor på KronofogdenSociety of Debt
- A study on state officials societal mission and working conditions in practice at the Enforcement service
André Holm
Sammanfattning
Studien syftar till att få en djupare förståelse för statstjänstemännens arbete på Kronofogden och till den övergripande samhälleliga diskursen om skuld, genom att undersöka hur praktikerna på myndigheten upplever och handlar i sin tjänsteutövning.
Studiens empiri utgörs av intervjuer med tjänstemännen och deltagande observation. Uppsatsen använder sig av kvalitativ metod i sitt tillvägagångssätt, genom hermeneutiskt och fenomenologiskt förhållningssätt i dess tolkning och bearbetning. Idealtypsmetodologin tillämpas i studien vars reflektion tydliggör de sociala fenomenens sammanhang och betydelser i samhället. Studiens teoretiska kontext relateras framförallt till Habermas kolonisering av livsvärlden, med termerna system och livsvärld samt av Webers rationalisering och idealtypbegrepp.
Resultatet visar på att praktikerna på Kronofogden tampas med det professionella utförandet i förhållande till vad statstjänstemannauppdraget kräver i spektrumet av; arbetssätten inom myndighetsorganisationen med dess förväntningar och mål, samspelet med kollegor, samverkan med övriga institutioner samt den konkreta handläggningen av gäldenärs ärenden. Studiens analys och reflektion tyder på; att det myndighetsspecifika uppdraget sker genom olika förbindelser till en övergripande kontext, den om samhällskontraktet och myndighetens roll i stort, med växelverkande innebörder från de andra aktörerna på olika nivåer i samhället. Men framförallt om de direkta sociala konsekvenserna för välfärdssamhället genom skuldens olika förkroppsliganden och dess konkreta konsekvenser för människan under kapitalismen.
Nyckelord: Kronofogdemyndigheten, samhällskontrakt, skuldsamhälle, idealtyp, system, livsvärld, rationalisering, förkroppsliganden.
Förord
Att skriva denna uppsats har visat sig vara ett förhållande mellan kroppen, knoppen och hjärtat eller fysiologi, förnuft och känsla. Dessa tre aspekter har varit verksamma i olika faser under tillkomsten av studien, särskilt på
sluttampen har de funnits med tillsammans i processen, som en helhet. För när skrivarglädjen varit påtaglig och jag har befunnit mig i något slags flow så har hjärtat utmärkt sig. Och när det varit som värst med ombearbetningar av texten och själva hantverket gjort sig gällande då har kroppen sagt sitt genom inlevelse och transpiration. Samtidigt under studiens strukturering och analys så har knoppen processat och begrundat forskningstemats varierande
förnuftsmässighet.
Och så i reflektionen har jag ibland känt närvaron av de tre delarnas samvaro i samspelet kring själva uppgiften. Särskilt vid dessa tillfällen blir jag tacksam över att få finnas till och erfara den upplevelsen.
Detta projekt hade inte rotts iland om det inte vore för handledningen, Ulrik Lögdlund ett varmt tack. Ett symboliskt tack till Tinnerö eklandskap med omnejd, för vandringens meningsfulla tankegångar. Och till Lena, de många timmarna av skrivande och social distansiering hade varit desto besvärligare utan ditt stöd, kram!
Linköping i maj 2020 André Holm
Innehållsförteckning
1. Inledning ………...1
1.1 Problemformulering ……….1
1.2 Bakgrund ……….……….1
1.3 Syfte och frågeställning ………5
1.4 Disposition ………..5 2. Teori ………..7 2.1 Tidigare forskning ………7 2.2 Teoretiska utgångspunkter ………...9 2.2.1 Kolonisering av livsvärlden ………9 2.2.2 Rationalisering ……….10 2.3 Sammanfattning ..……….………..11 3. Metod ………..12 3.1 Vetenskapsteoretiska utgångspunkter ...……….12 3.2 Hermeneutik………... 13 3.3 Förförståelse ………..……….16 3.4 Tolkning ………..………...16 3.5 Fenomenologi ……… 18 3.6 Metodtvånget ………..………... 19 3.7 Idealtyp ……….. 20 3.8 Kvalitativ metod ………..……...21 3.9 Urval ………..… 23 3.10 Intervju ………...24 3.11 Kvalitetskriterier ………..25 3.12 Forskningsetiska överväganden ………..…….26 3.13 Diskussion ………26 3.14 Sammanfattning ……….…..36 4. Resultat ………...………38
4.1 Det professionella utövandet………..……….38
4.2 Systemets praktiker ………..…...40
4.3 Instrumentell professionalitet ………...………..42
4.4 Den rationelle byråkraten ………...………44
4.5 Praktikernas mobilisering ………...……46
4.6 Tjänstemannapraxis mellan 1 och 0 ………....49
4.7 Sammanfattning ………...…..53
6. Referenser.…....………...58 Bilaga Intervjuguide ………62
1
1. Inledning
Problemformulering
Staten och dess egentliga roll i det moderna välfärdssamhället är en fråga som flertalet hyser tankar om. På vilket sätt ska staten verka, hur stark den ska vara och vem den egentligen ska värna undrar man. Filosofen Hobbes använde sjövidundret Leviathan (Martinich, 1995) för att beskriva staten, som har kallats tillbaka av sina skrämda undersåtar för att göra en deal i märkliga tider, ty staten är den ende att egentligen lita på. Staten erbjuder säkerhet och medborgarna betalar genom att avstå från delar av sin frihet. Ett samhällskontrakt upprättas, där rättigheter garanteras, men medborgarna måste arbeta för att kunna sätta sig i skuld, och fortsätta att arbeta för skulderna, och för att klara av sina framtida skulder. Författaren Göran Rosenberg (2003) skriver i essän Plikten, profiten och konsten att vara människa om att vi lever i en värld där inga ändamålsenliga institutioner längre kan föreställas, än mindre upprättas och upprätthållas. Konsten att vara människa är i dag att organisera det moderna samhällets gränslösa frihet i en gränslös krets av beroenden.
Hur tänker de anställda som arbetar på en myndighet som har ansvaret mellan de som ska betala och de som ska få betalt, balansen mellan gäldenär och borgenär. Det förtroendet som samhället är beroende av, och som människor hyser till det övergripande systemet samt den mänskliga tilliten. Studien som här föreligger kretsar kring detta samhällsproblem inom vårt samtida kapitalistiska system, och det skuldsamhälle som vi medborgare i allt väsentligt är en beroende del av, i den moderna välfärdsstaten Sverige. Denna uppsats utgår från en professionsstudie, av statstjänstemän på Kronofogdemyndigheten. Vilka har det viktiga samhällsuppdraget, att hantera olika typer av skulder i sin särskilda yrkesutövning.
1.2 Bakgrund
Sandberg et al. (2013) skriver i Nordic lights om den svenska offentliga administrationen som bland annat är speciell med en hög nivå av självbestämmande, något som är fastslaget i lag sedan ämbetsverkens framväxt på 1600-talet under Axel Oxenstiernas inflytande. Vilket särskilt kan exemplifieras med att ministrar ej har tillåtelse att påverka beslutsfattande på myndigheterna och att statstjänstemän har relativt stor yttrandefrihet mot bakgrund av en stark offentlighetsprincip, som anses vara en svensk tillämpning av det franska upplysningsidealet. I fallet med de Skandinaviska ländernas utveckling till välfärdssamhällen menar (ibid) att följande drag är utmärkande: en lång historia av medborgerlig autonomi som började med självständiga landägande bönder, till skillnad från feodala system. Nationellt
2
självbestämmande, långvarig fred (i alla fall i Sverige), långvariga perioder av socialdemokratiska regeringar, fackföreningsrörelser som gav medlemmarna en stark röst gentemot arbetsgivarna samt en praktisk ambition om jämlikhet mellan sociala klasser. Vidare menar (ibid) att de skandinaviska välfärdsstaternas utveckling, tveklöst och till en betydande utsträckning var ideologiska projekt med pragmatiska svar på kapitalismens självdestruktiva spår. Vilket tydliggörs i frågor om tillit och socialt kapital som påvisar ett samband mellan oberoende och stabila politiska institutioner, samt social och ekonomisk jämlikhet som bidrar till höga nivåer av generell tillit till andra och myndigheter, ekonomisk tillväxt och liten korruption.
Allvin et al. (2006) berättar i stora drag att under 1940 - 70-talen i synnerhet, handlar den samhälleliga kunskapsdimensionen om den svårgripbara uppfattningen om vilka förväntningar vi som arbetskraft har på samhället och vad det egentligen förväntar sig av oss. Denna relation sammanfattas i termer av ett kollektivt och mycket tydligt socialt kontrakt. Arbetstagaren deltog plikttroget
mot det att hon erhöll anställningstrygghet och regelbundna reallöneökningar. Därigenom kunde hon göra långsiktiga investeringar i bostad och bil, samt delta i den masskonsumtion som massproduktionen förutsatte. I händelse av sjukdom, pension, arbetslöshet eller liknande, garanterades hennes fortsatta konsumtion av generösa välfärdssystem som tillhandahölls av välfärdsstaten. Thörn (2004) skriver om Sveriges förändring, där formerandet av välfärdsstaten inbegrep en politisk konsensuskultur. Ständig ekonomisk tillväxt, välfärd åt alla, i samförstånd med näringslivet. Saltsjöbadsavtalet 1938, innebar i huvudsak att konflikterna gavs en ram, nationalstatlig hegemoni, kollektiv identitet med bestämda politiska och ekonomiska innebörder. Von Otter (2003) forskningsrapport anför, att det ända sedan Saltsjöbadsavtalets dagar funnits en samsyn kring centrala frågor bland politiker, företagare, myndigheter och enskilda. Medan verkligheten numera förhandlas av olika aktörer som förhåller sig till olika uppfattningar och rationaliteter - med egenintresset, i ständig åtanke i det samtida arbetslivet. Sandbergs et al. (2013) skriver om New Public Management (NPM) och dess riskabla balans mellan byråkrati och politik med dess tänkta styrförmåga av den offentliga sektorn. Tillbakablicken ger för handen, att det offentligas stora utbyggnad under 60 och 70-talen med svällande budgetar, blev början på den ursprungliga anglosaxiska trenden, som predikade att det offentliga anses styras bättre och effektivare av privata företagsidéer såsom NPM. Vilket under 90-talets finanskris fick det politiskt centraliserade etablissemanget att överraskande snabbt byta spår och anamma dessa breda reformer av privatiseringar i det gemensamt offentliga.
Antropologen Graeber, (2012) leder i bevis att det finns etymologiska kopplingar om tvetydigheten i begreppet pengar. I de indoeuropeiska språken är orden för
3
skuld1 synonyma med orden för synd eller skam, som i exemplen: tyskans pengar geld, geldenär (någon som är skyldig pengar) och engelskans skam guilt vilket visar på sambanden mellan religion, betalning och pengarnas funktion som medlare mellan den andliga och de världsliga maktsfärerna. Vi föds alla som gäldenärer till samhället i någon övergripande existentiell mening där (ibid) menar att det vedertagna synsättet om marknad och stat som två motpoler i själva verket är en vanföreställning som tendensiöst har reducerat mänskliga relationer till utbyte, som om våra samhällsband vore en affärstransaktion, när stat och marknad historiskt uppstod sida vid sida och alltid har varit sammanflätade entiteter och ömsesidigt beroende av varandra.
Johanssons (2001) avhandling I det sociala medborgarskapets skugga, tar utgångspunkt i en essä av Simmel (1981), den om den fattige och dennes rätt till stöd av samhället. Ty hur den fattige behandlas avslöjar mer om samhället än om den enskilde individen. Syftar hjälpen verkligen till att hjälpa den fattige, undrade Simmel, han menade att hjälpen dolde andra bakomliggande motiv som att dölja än värre konflikter i samhället. Foucault (1997/2008) talar i Samhället måste försvaras om disciplinering av massorna och biopolitik, vilket exekuterar professionella och administrativa institutioner att lagföra medborgarna i ett gigantiskt ordningsprojekt där våra kroppar regleras inte bara i den allmänna hälsans namn utan också i den ekonomiska politikens och sociala ordningens namn och detta utifrån ett biomaktens agerande mot vad man anser sig vara olika problem hos befolkningen, vilket övervakas och regleras av den bemyndigade statsapparatens tjänstemän.
Mäkitalo (2006) talar om en institutions sociogenes, dess uppkomsthistoria, som kan förstås i termer av kategorisering. Kategorier och deras dynamik måste förstås i ljuset av dess sociala, ekonomiska och politiska omständigheter. Därav kan kategorisystem aldrig neutralt beskriva någonting, utan de framställer företeelser i ett visst perspektiv och på så vis blir de just användbara som verktyg för specifika syften. Institutionalisering kan därmed anses förstås i termer av dess kategorisering. Johansson (2001) skriver om juridifieringen eller förrättsligandet av samhället, där välfärdsstaten i allt högre grad skapat nya juridiska områden som exempelvis socialrätt och familjerätt. Vidare beskriver rättssociologen Gunther Taubner (ibid) detta som den formella rättens materialisering, som ett tydligt sätt för välfärdsstaten att använda lagen som ett medel för att kontrollera marknaden och ekonomin, som ett rättens positionering i samhället, för att med goda avsikter tjäna samhällsmedborgarna. När välfärdsstaten försöker nå upp till de ekonomiska målen och därigenom vinna medborgarnas förtroende, förvandlas 1 ”Skuld - Subst 2 (lånad) penningsumma som man är skyldig att betala (tillbaka) a) om tillståndet att vara skyldig ngn pengar b) överfört moralisk förpliktelse att återgälda ngt: tacksamhetsskuld” (Svenska Akademiens Ordbok, 2020).
4
lag och rätt till ett instrument bland andra, som en del av samhällets i övrigt snårlika struktur vilket behövs för den ökade komplexiteten i samhället.
Simmel (1981) konstaterar i essän Storstäderna och det andliga livet, att det moderna livets djupaste problem uppstår ur individens anspråk på att bevara sin tillvaros autonomi och egenart gentemot samhällets övermäktiga krafter. Och konkluderar i Philosophy of money (1990) att människan har fjärmats från sig själv, genom att tekniska framsteg, kompetenser och konsumtionsobjekt har skjutits in mellan henne och det innersta väsentligaste i henne. Simmel fastslår att människornas främlingskap färgar hela vardagslivet när olika objekt växer alltmer samman till en i sig sammanhängande värld, som på allt färre punkter har kontakt med den subjektiva själen och dess vilja och känsla (ibid). Deborah Lupton (2016) resonerar om människans spänningsfyllda tillvaro i The quantified self och konkluderar att digitaldata och algoritmiska analyser, som används för att tolka dessa, göra förutsägelser och dra slutsatser om individer och sociala grupper - börjar få deterministiska effekter på människors liv med inverkan på dess livsmöjligheter.
Esping-Andersens (1990) teori om välfärdskapitalism innehar de centrala begreppen de-kommodifiering som försöker göra gällande i vilken grad välfärdsstaten gör medborgarna oberoende från marknaden samt i vilken utsträckning socialpolitiska system stratifierar medborgarna, gör åtskillnad mellan grupperna i samhället. Dessa begreppspar är ett sätt att studera välfärdsstater på utifrån deras institutionella struktur, alltså, hur systemen var organiserade, men även vilka rättigheter och skyldigheter som medborgarna har i deras livssituation. Mäkitalos rapport (2006) Om social kategorisering och identitetsformering i det senmoderna, redogör för begreppet kategorisering som ett sätt att skapa stabilitet och ordning i den sociala tillvaron vilket hjälper medborgarna att agera kollektivt, i det att den talar om för oss vem människan är och vad hen förväntas göra i sammanhanget. Kategoriseringar hjälper oss även att upprätthålla förväntningar i olika situationer, såsom rättigheter och skyldigheter för olika specifika grupptillhörigheter. Kategoriseringar understödjer upprätthållandet av social ordning och är därmed en principiell struktur och social mekanism.
Thörn (2004) skriver i Globaliseringens dimensioner om den civila olydnadens demokratiska betydelse, där de demokratiska rättigheter som finns nedlagda i en författning inte bara oupphörligen måste försvaras utan också tolkas. Då dessa inte är fastlagda i betydelsemeningen, utan måste prövas och därmed tolkas i relation till komplexa och föränderliga sociala processer i det moderna samhället. Såsom en del av samhällets reflexivitet i ljuset av sociala förändringsprocesser och i brytpunkten mellan systemen och de enskildas livsuppfattningar. I Charmaz (1983) studie Loss of self påträffas ett särskilt samband när en person med anledning av dess stigmatiserade historik, av olika skäl, betraktas som ovärdig att längre delta i samhällsgemenskapen, vilket befäster utanförskapet genom att
5
individen ej kan leva sitt liv i systemet utan ständigt påminns om sina restriktioner, och därmed den tynande förlusten av självet i en alltmer isolerande tillvaro. Fokuseringen på självet är något som Lupton (2016) menar vara symptomatiskt för samtida västliga samhällen, där omvårdnaden av självet uppfattas som ett etiskt projekt som kräver självmedvetande och baseras på förmågan till kritisk reflektion och tillägnande av självkännedom, som ett led i att uppnå idealet av en bra samhällsmedborgare. Ovissheten om statens roll visavi medborgaren avhandlar Schoultz (2014) i Controlling the Swedish state och diskuterar, att när staten brister i sina kontrollmekanismer och inte tillhandahåller eller garanterar rättssäkerhet samt begår systematiska fel som drabbar den resurssvaga medborgaren. Och därmed undergräver tilliten, så blir det följaktligen till en fråga om den enskildes faktiska kunskaper, om sina rättigheter samt förmåga till att utkräva ansvar hos andra instanser i samhället. Lipskys (1980) studie om Street-level-bureaucrats, formulerar slutsatsen om en svaghet i den demokratiska rättsstaten. När gräsrotsbyråkraterna i sina dagliga kontakter med de enskilda medborgarna, och särskilt den press de är satta att hantera och leverera utifrån, vilket medborgaren förstår som att problemet ligger hos den enskilde tjänstemannen, istället för hos myndigheten som sådan. Vilket får till sin konsekvens att tjänstemannen försöker kompensera för detta ansvar i sina relationer med medborgarna.
1.3 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att få en djupare förståelse för statstjänstemännens arbete på Kronofogden och samhällets relation till skuldbegreppet. Studien avser att undersöka hur praktikerna på myndigheten upplever och handlar i sin tjänsteutövning. Vilket närmare kan specificeras i frågeställningen, hur förhåller sig tjänstemännen till sitt samhällsuppdrag och dess praktiska arbetsvillkor?
1.4 Disposition
Det första kapitlet består av uppsatsens inledning som berättar om studiens problembeskrivning och teoretiska bakgrund, följt av syfte och frågeställning. I kapitel två sammanfattas tidigare forskning av relevans till det aktuella ämnet. Därefter tas de för studien bärande teorierna upp. Kapitel tre behandlar uppsatsens metod med följande underrubriker i kronologisk ordning: vetenskapsteoretiska utgångspunkter, hermeneutik, förförståelse, tolkning, fenomenologi, metod tvånget, idealtyper, kvalitativ metod, urval och datainsamling, intervju, kvalitetskriterier samt forskningsetiska överväganden. Därefter avhandlas dessa teman i den påföljande diskussionen. I kapitel fyra integreras studieresultatets idealtyper med diskussion, fältanteckningar, och återkopplingar till uppsatsens teori. Avslutningsvis kapitel fem, består av en avrundande diskussion i form av
6
ett övergripande resonemang av den för studien explicit utgörande delarna, och en framåtblick till fortsatt forskning.
7
2. Teori
2.1 Tidigare forskning
De olika nedslagen i den tidigare forskningen som strax följer, i form av tre svenska studier och sex internationella, är relevanta för denna studie av Skuldsamhället, dels för att de berättar om det vetenskapliga sammanhang som den här uppsatsen ingår i, men också för vad dessa studier specifikt fokuserar på för perspektiv och kommer fram till för slutsatser. Efter detta avsnitt om tidigare forskning följer studiens huvudsakliga teoridel med de teoretiska utgångspunkterna; kolonisering av livsvärlden och rationalisering, som uppsatsen kommer att analyseras och diskuteras med hänsyn till i de efterföljande kapitlen fyra och fem.
I samtalen om välfärdssystemets sociala hållbarhet skriver Vahlne Westerhäll & Jäderberg (2005) om de tvivelsutan starkt ökade spänningarna mellan solidaritet och egennytta och mellan kollektiv och individ, där trygghetssystemen inte har samma hållbarhet som tidigare, när också rättssäkerheten har försämrats. Och utan rättssäkra institutioner har vi inget hållbart samhälle, vilket författarna menar förklaras av att ideologin inte längre styrs av kravet på social rättvisa utan av kravet på en fri marknad och konkurrens. I forskningsantologin Kontrollens variationer beskriver Larsson & Jacobsson (2012) den formella kontroll som överskuldsatta underkastas i samband med skuldsanering, men också den kontroll som riktas mot själva handläggningen under skuldsaneringsprocessen. Kronofogdemyndigheten utövar sin kontroll under mycket kontrollerade former vilket författarna menar motsvara den grundläggande rättsstatliga principen om att statens maktutövning och kontroll alltid själv underkastas formell kontroll, vilket kan vägas mot antagandet att alla fall är unika, och regler ger alltid utrymme för tolkning och omdöme, så kallad diskretion (ibid).
I Sandvalls forskningsprojekt Varför ansöker inte fler överskuldsatta om skuldsanering? (2016) understryker författaren, att långvariga skuldproblem leder till olika följdverkningar, vilket gör att det finns anledning till att byta perspektiv och inte vänta så länge med insatser för att motverka överskuldsättningsproblem. Vidare menar Sandvall (ibid) att det inte enbart handlar om skuldsaneringsinstrumentet och den enskilde. Det är ett växelspel mellan individuella och strukturella faktorer och inom relationer. Vilket innebär att skuldorsaken kan ha en betydelse där strukturella skuldfällor kan trigga igång andra mekanismer när man känner sig drabbad av samhället. Och det finns en risk att samhälleliga mekanismer tvingar individen allt längre ut i ett utanförskap. Sandvall (ibid) poängterar att det är angeläget att vända på perspektivet och se hur man framförallt kan undvika att individen blir överskuldsatt och behöver ansöka om skuldsanering.
8
Alford & Speed (2006) tar i artikeln Client focus in regulatory agencies upp hur en myndighetsorganisation kan vara kundorienterad när dess kunder ibland är motvilliga och inte alls vill ha med myndigheten att göra. Forskarna konstaterar att offentliga organisationer gör detta för att motverka synen på dessa som stela och tröga byråkratier, samtidigt riskerar kundbegreppet att reducera synen på de personer som den offentliga sektorn möter, från att vara aktiva medborgare till att bli passiva servicemottagare. Och är inte det fel undrar Alford & Speed (ibid) att en myndighet som utövar påtvingande åtgärder kallar sig för kundorienterad. För att förstå detta lyfter forskarna fram den social-utbytesteorin, som öppnar upp för att utbyten med kunder kan innefatta i princip allt som skapar värde för den andra parten, vilket myndigheter söker i form av medgörlighet, eller mindre motvilja och samarbete, myndigheterna skulle kunna utöva makt och tvång så fort någon inte är samarbetsvillig men fastslår Alford & Speed (ibid) detta skulle vara ineffektivt och kostsamt, därmed finns operativa incitament hos myndigheter att uppmärksamma kundbehov och vara restriktiv i tillämpningen av tvångsåtgärder gentemot den motvillige kunden. Raskolnikov (2006) föreslår i artikeln The cost of norms: Tax effects of tacit understandings att myndigheter bör utgå ifrån att det finns ett sorts kontrakt mellan dem och medborgarna, baserat på ärlighet och respekt. Om kontraktet bryts kan bestraffningsåtgärder vidtas, men bara som yttersta åtgärd och om andra framkomliga sätt såsom samarbete och problemlösning är uttömda, då kan det finnas fog för att gradvis övergå i en mer konfronterande strategi, detta beskriver Raskolnikov (ibid) metaforiskt som en järnhand i en sammetshandske, vilket alluderar till devisen om att myndigheter ska göra det lätt att göra rätt, lagar och regler ska följas, men för att få bästa resultat ska myndigheter just underlätta för medborgarna att följa dessa.
Barn som växer upp med föräldrar som lever med en kronisk skuldproblematik har en större risk att få samma problem som vuxen (Caputo 2012). I Lachances studie (2012) framkommer att unga vuxna som har föräldrar eller vänner som är kraftigt skuldsatta, är mer benägna att ha en positiv attityd till krediter. Vilket påvisar att synen på att vara skuldsatt håller på att förändras. Genom den ökande användningen av kreditkort har skuldsättning blivit mer accepterad och väcker inte lika mycket skam och skuldkänslor, utan är något som tillhör det vardagliga livet. En orsak kan vara att skuldsättning ses som en investering för framtiden (Brennan, L. Zevallos, Z. & Binney, W. 2011). Att ansöka om skuldsanering kräver interaktion med det omgivande samhället. Att bli bedömd kan både påverkas av hur man ser sig själv och hur man blir bedömd (ibid). Hurst (2012) menar att klass kan påverka utfallet. Han talar också om värdiga och ovärdiga skuldsatta personer, som kan finnas med i bedömningen av vem som förtjänar att få lättnad. Det finns moraliska dimensioner som påverkar både den som ansöker och den som beviljar (Hurst 2012).
9
2.2 Teoretiska utgångspunkter
2.2.1 Kolonisering av livsvärlden
Jürgen Habermas tar sig enligt Andersen (2007) an ett problemkomplex vilket kan beskrivas som villkoren för en fri och demokratisk dialog i moderna kapitalistiska samhällen som präglas av en teknisk-vetenskapligkultur, med en stor maktkoncentrering i ansenliga anonyma byråkratiska system. Habermas (1996) teoretiska utgångspunkt men även politiska mål är en fri och öppen kommunikation, vilket tjänar till att analysera avvikelser från modellen i det att de dubbeltydiga utvecklingstendenserna i det moderna samhällets diskurs tydliggörs. Den fria kommunikationens reträtt, föranleder Habermas (ibid) att kritisera den dominerande systemteorin med anledning av att den försöker inskränka allt mänskligt och socialt till system vari styrningsmedier är bestämmande. Aspekter som mening, solidaritet och personlig identitet kan inte låta sig konstrueras kommersiellt eller administrativt, dessa kan endast tillägnas genom språklig kommunikation innanför en livsvärld. Andra värden och principer är rådande i livsvärlden såsom kultur, sociala normer och moral till vilken människans identitet är knuten, än vad som är gällande i systemens politisk-administrativa apparater i form av moderna byråkratiserade rättsstater.
Habermas (1996) talar om koloniseringen av livsvärlden och hur den påverkar den fria kommunikationen negativt. Livsvärlden är ett inifrånperspektiv där det kommunikativa handlandet äger rum och ju mer rationell livsvärlden blir desto större sannolikhet till att interaktionen kontrolleras av rationella motiv och ömsesidig förståelse, vars konsensus grundar sig i det bättre argumentets auktoritet. Rationaliseringen av livsvärlden leder i sin konsekvens till en växande differentiering mellan kultur, samhälle och personlighet menar Habermas (ibid). Systemets synpunkt är utifrånperspektivets, liksom en observatör som ser samhället utan att vara inblandad. Systemet har sina rötter i livsvärlden men utvecklar sina rationella strukturella egenskaper som exempelvis myndigheter och institutioner vilka under utvecklingens gång alltmer fjärmas, i likhet med livsvärldens rationalitet leder systemets dito till ökande differentiering och större komplexitet Ritzer & Stepnisky (2014).
Habermas (1996) förklarar att på grund av samhällets oenigheter och inbyggda felaktigheter är vårt moderna samhälle ett ofullbordat projekt trots dess egentliga potential och utfästelser. Detta kommer till uttryck i hans tes om systemets kolonisering av livsvärlden i form av försvagad legitimitet hos existerande institutioner, försvagad solidaritet eller personliga identitetskriser. Habermas (ibid) menar att strukturer inom systemet ökar i självständighet och med tilltagande makt så även förmågan att regera över livsvärlden. Med de båda världarnas utveckling till ökad rationalisering blir differentieringen inom dessa fundamental för tilltagande kolonisering. Vidare anför Habermas (ibid) att det
10
föreligger en dialektal relation mellan världarna i det att de begränsar och möjliggör varandra, men det är framförallt systemvärldens tunga expansion och systematiska attacker av livsvärlden vars utsatthet tilltar och utrymme begränsas som bekymrar Habermas. Det kommunikativa handlandet förlorar därmed alltmer inflytande konkluderar Ritzer & Stepnisky (2014), vilket på grund av systemets kliniska inverkan, där styrmedel breder ut sig på bekostnad av livsvärldens språkliga samordning, vilket föranleder pengar och makt att fylla funktioner i form av monetära och byråkratiska livsintrång. Vilket enligt Andersen (2007) resulterar i verkliga kriser i livsvärlden som kommer till uttryck i upplevelser av meningslöshet, bristande tilltro till legitimeten hos samhällets institutioner och bristande solidaritet. Habermas (1996) menar att deformeringen av livsvärlden följer i utvecklingen av en slutlig kolonisering av livsvärlden vilket exekverar ett samhälle i strid med sig själv. Trots angrepp på livsvärlden och det väsentliga kommunikativa handlandet där i, förfäktar Habermas att livsvärlden aldrig blir helt bortrensad, likt de åtskilliga sociala rörelser som de facto stått emot, och reagerat på systemets angrepp och otaliga koloniseringsförsök av livsvärldens representationer. Habermas framhåller enligt Ritzer & Stepnisky (2014) att hoppet i vardande ligger i att ånyo sammankoppla systemets konstruktiva dialektik till att producera en ny nivå av en rationaliseringsprocess i mänsklighetens historia - av ännu ej erfaret slag.
2.2.2 Rationalisering
Max Webers begrepp rationalisering (Weber, 1921/2019) menar Karlberg (1994) den specifika och egendomliga rationalism som finns i den västerländska kulturen och som står i centrum för Webers sociologi. Enligt Ritzer & Stepnisky (2014) lägger Weber en mer storskalig betydelse i begreppet rationalisering, med beaktande av mål och värderationalitet som är olika typer av handling. Rationalisering (Weber, 1921/2019) har bäring mot intresset av handlingsregelbundenheter och handlingsmönster inom exempelvis myndigheter, organisationer, klasser och grupper. Karlberg (1994) identifierar fyra grundläggande typer av objektifierad rationalitet som Weber använder för att granska rationaliseringens sociokulturella processer på. Dessa fyra rationalitetstyper beskriver Karlberg (1980) i det följande: människor som utövar Praktisk rationalitet, accepterar verkligheten som den är och räknar bara ut vilket som är det lämpligaste sättet att hantera svårigheterna på, synsättet misstror opraktiska värden och egenintresset bestämmer. Teoretisk rationalitet innebär en kognitiv ansträngning för att bemästra verkligheten med hjälp av abstrakta begrepp och processer snarare än genom handling, perspektivets aktörer söker överskrida vardagens problem för en meningsfull förståelse av tillvaron. Materiell rationalitet handlar främst om att välja medel för att uppnå mål inom värdesystemets kontext i form av att styra handlingar i mönster genom kluster av
11
värderingar. Avslutningsvis den enligt Karlberg (ibid) viktigaste typen: Formell rationalitet som handlar om att göra uträkningar i termer av medel och mål med hänvisning till lagar och regler, vilken till sin form är objektifierande och överindividualistisk. Weber uttrycker denna byråkratiska rationalisering i det följande:
(…)först förändrar den den materiella och sociala ordningen och sedan genom denna människorna genom att ändra förutsättningarna för deras anpassning och eventuellt genom att öka deras möjligheter till anpassning i den yttre miljön genom att uppställa rationella mål och medel (Weber, 1921/1987, s. 197-198)
Weber (1921/2019) anför att som idealtyper för legitim maktutövning kan utövaren uppfatta ordningen legitim på grund av en värderationell tro på absoluta värdens giltighet och genom att ordningens regler betraktas som legitima av utövaren. Detta berör och gäller för medlemmar i organisationer men även för personer som i sin konsekvens blir involverade av dessa i olika sociala relationer.
2.3 Sammanfattning
Kapitlet har tagit upp samtida svensk forskning om välfärdssystemets sociala hållbarhet, myndighetskontrollens olika variationer, och perspektiv på skuldsaneringens orsaker. De internationella forskningsnedslagen har bland annat visat på svårigheter med användningen av kundbegreppet inom det offentliga och tillämpningen av den sociala utbytesteorin, det sociala kontraktet mellan myndigheter och medborgare, barnens framtid med skuldsatta föräldrar, den förändrade attityden till skuldsättning i samhället och att klass påverkar beslut om skuldsanering. Den för studien centrala teoretiska utgångspunkterna har avhandlats, i form av Habermas kolonisering av livsvärlden, med begreppen system och livsvärld. Webers rationaliserings begrepp och handlingsmönster tas upp och de fyra rationalitetstyperna; praktisk, teoretisk, materiell samt formell rationalitet beskrivs i den byråkratiska rationaliseringen med dess ordning.
12
3. Metod
3.1 Vetenskapsteoretiska utgångspunkter
Inom den samhällsvetenskapliga forskningen förekommer olika traditioner om hur man beskriver verklighet och kunskap, begreppen ontologi och epistemologi ligger till grund för hur en studie planeras, utförs och vilka resultat den genererar. Ontologins ståndpunkter syftar till att beskriva själva verkligheten, vad som karaktäriserar varat och existensen. Är den sociala verkligheten något som aktörerna är med och formar och skapar eller existerar den som något yttre oavsett, med andra ord är varat objektivt eller består varat av deltagande konstruktioner i handling och uppfattning, detta är spörsmål som ontologin riktar in sig på (Alvesson & Sköldberg, 2017; Thomassen, 2006; Bryman, 2016). Generellt sägs en egenskap vara ontologisk om den utgör en del av varats väsen, Heidegger menar i (Lübcke, 1983/1988) att det är ontologins viktigaste uppgift att redogöra för den ontologiska skillnaden, alltså skillnaden mellan varat och det varande, då varat visar sig på ett annat sätt än det varande.
Epistemologi, kommer från grekiskan episteme som betecknar det säkra vetandet, i mer vardagligt tal kunskapsteori, läran om vad som är kunskap, hur vi erhåller den eller vad som är riktig kunskap (Lübcke, 1983/1988; Kvale & Brinkmann, 2009). Den epistemologiska grundvalen för denna studie grundar sig i en syn på
kunskap som sociala konstruktioner och fenomen, vilket är ett tydligt perspektiv inom den socialkonstruktionistiska ansatsen. Vilken inte ser på kunskap som absolut utan relativistisk, för samhället består av tänkande människor vilka handlar och är meningssökande, baserat på olika värderingar vilka till sin konsekvens styr handlandet i samhället och är till skillnad från naturlagarna inte ofrånkomligt lagbundna (Alvesson & Sköldberg, 2017). Ett sätt att dela in kunskapsteoretiska frågeställningar på, är genom huvudindelningen mellan positivistisk och interpretativistisk forskningstradition. Denna studies hermeneutiska tillvägagångssätt sorteras in under den senare med anledning av att positivismen sammankopplas med objektivism och realism, medan hermeneutiken är en subjektivistisk tolkningslära på idealistiska grunder, som kräver en särskild logik och annan hänsyn till denna skillnad för att dess centrala subjektiva innebörder inte ska förloras för samhällsforskaren (Thomassen, 2006). Alvesson & Sköldberg, (2017) beskriver socialkonstruktionismen som ett mycket brett och mångfacetterat perspektiv, med rötter i fenomenologin, men har på senare tid relaterats starkt till postmodernism. Socialkonstruktionismen kontrasteras mot, jämförs med och setts som alternativ till främst positivismen. Berger & Luckman anses vara inriktningens portalfigurer och ville med sin teori förena de polära ståndpunkterna mellan objektiva makroförhållanden och subjektiva mikro förhållanden (ibid). Deras lösning innebar att de placerade
13
tyngdpunkten på individnivån och därmed blev de sociala fakta, institutionerna sekundära2
Socialkonstruktionismen tar avstamp i en grundläggande tanke om att fenomen och ting är beroende av språket – att individer uttrycker, tolkar, formar och omformar omvärlden genom social interaktion (Berger & Luckmann, 1967). Denna studie hyser en vilja att tolka den sociala världen och strävar efter att empatiskt uppfatta den sociala verkligheten såsom praktikerna och gäldenärerna upplever den för att därmed skapa en förståelse för de processer, tankar, känslor och existentiella bevekelsegrunder som den inrymmer samt förmedla de språkliga insikterna därav. I denna studie har en socialkonstruktionistisk ansats tillämpats då samhället vari skuld existerar är konstruerad och perspektivbunden och därmed idealistisk till skillnad mot realismens världsbild som menar att omvärlden är verklig och oberoende. Uppsatsens utformning inbegriper en ontologisk uppfattning om att omvärlden är socialt konstruerad – i en historisk, social och kulturell kontext. Sociala fenomen såsom skuld existerar alltså i en samhällelig, social och kulturell kontext i vilken gemensamma sanningar om omvärlden skapas och där sociala handlingar bär på moraliska och normativa ställningstaganden (Berger & Luckmann, 1967; Winther Jørgensen & Phillips, 2000; Börjesson, 2003).
Alvesson & Sköldberg (2017) menar att positivism och socialkonstruktionism skiljer sig markant åt och utgör motpoler i den postpositivistiska samhällsvetenskapen. En ledning till att språkligt förstå positivismens bevekelsegrunder är härledningen av det latinska positum, som i sin participform blir pono som betyder att; sätta, ställa, lägga. Det finns alltså något som kan ställas till rätta och läggas fram, data är något som finns vilket forskaren helt sonika samlar in och systematiserar. Data är observerbar och mätbar, där målet är att summera det iakttagbara. Beskrivningen av positivistens tillvägagångssätt ovan, står alltså i skarp kontrast till tidigare förda resonemang om socialkonstruktionismen.
3.2 Hermeneutik
I sanning och metod (1997) hänvisar Gadamer till den antika retorikens talekonst för att förklara den hermeneutiska regeln, om att förstå det hela ur det enskilda och det enskilda ur det hela, förhållandet är cirkulärt i bemärkelsen att den mening som föregrips som helhetlig blir till förståelse, när delarna som bestäms av 2”sunt förnufts-kunskap snarare än idéer måste vara det centrala fokus för kunskapssociologin. Det är just denna kunskap som utgör den genomgripande väv av meningar utan vilket inget samhälle skulle kunna existera. Kunskapssociologin måste därför ägna sig åt den sociala konstruktionen av verkligheten.” (Berger & Luckman, 1967, s. 27)
14
helheten, så att säga själva bestämmer denna helhet. Den hermeneutiska erfarenheten har med tradition att göra, då det är traditionen som skall erfaras, den är inte bara ett skeende som man känner av erfarenhet och lär sig behärska, Gadamer fastslår att hermeneutik är språk (1997). Språket talar som ett du utifrån sig själv och står redan i relation till ett meningsinnehåll, ty traditionen är en äkta kommunikationspartner, liksom jag hör samman med ett du. Vidare menar Gadamer att nycklarna till förståelse i tillvaron inte är manipulation och kontroll, utan deltagande och öppenhet, inte kunskap utan erfarenhet, inte metod utan dialektik. Vilket får anses svara upp till den hermeneutiska ambitionen om att kanske inte förstå mer korrekt, utan snarare djupare och uppriktigare (ibid). Kvale & Brinkmann (2009) menar att det inte finns någon förutsättningslös tolkning av en text. Uttolkaren kan inte hoppa över förståelsetraditionen som hon lever i, men det går att medvetandeliggöra dessa när varje tolkning innebär en process av förnyelse och kreativitet. Tolkningen går utöver det omedelbart givna och berikar förståelsen genom att frambringa nya differentieringar och samband i texten som därmed vidgar textens mening. Palmer förtydligar (1972) att själva översättningsförfarandet gör var och en medveten om att språket som sådant innehar en överbryggande tolkning av förståelsen i världen, vilket översättaren måste ha en känslighet inför när hon översätter individuella uttryck. Översättning gör oss bara mer medvetna om att ord faktiskt gestaltar vårt sätt att se världen på. Språket är en kulturell erfarenhet, vi existerar i och genom detta medium, vi ser genom dess ögon. Och det finns alltid två världar, textens värld och läsarens, och därför finns detta behov att översätta från den ena världen till den andra.
I denna studie anses framförallt metodologisk geisteswissenschaften3 och
existentiell förståelse medföra ytterligare insikt till det kontextuella sammanhanget. En förgrundsgestalt inom hermeneutiken, Wilhelm Dilthey såg i hermeneutiken den huvudsakliga disciplinen som var grunden för alla geisteswissenschaften. Detta att tolka ett stort uttryck för mänskligt liv, vare sig det rör sig om lag, litterära eller religiösa texter, som inbegriper en historisk förståelse (Palmer, 1972). Till skillnad från naturvetenskaperna menar Dilthey att den personliga kunskapen om vad som menas med att vara människa sätts i spel med andra bevekelsegrunder till vetenskaplig kritik. I hermeneutiken, fokuserar disciplinen på tolkning och särskilt på tolkningen av ett historiskt objekt, en text. Här menar Palmer att Dilthey hittade en mer human och historisk bas till försöken att formulera en verkligt humanistisk metodologi för geisteswissenschaften och menar att målet med humanvetenskaperna inte ska vara att förstå livet i termer av extrinsikala kategorier utan från intrinsikala som härör från livet. Livet måste förstås från erfarenhet av livet självt. Att vända sig till livet självt innebär inte, att återvända till någon mystisk källa för allt liv, eller till någon grundläggande
3Discipliner med inriktning på människans konst, handlingar och skrifter, i dess andemening
15
psykisk energi (ibid). Snarare, är livets mening en mänsklig erfarenhet från insidan 4. Dilthey konkluderar att human studierna måste försöka formulera en
metodologi av förståelse som transcenderar vetenskapernas reduktionistiska objektivitet och återvänder till det fullaste av liv, av mänskliga erfarenheter.
Palmer (1972) menar att Diltheys hermeneutiska bidrag, för det första består av att tolkningen fokuserade på objekt som var fixerade och beständiga, därför kunde humanvetenskaperna frambringa möjliga och säkra kunskaper. För det andra kunde kunskap endast extraheras genom historisk förståelse istället för vetenskaplig, då den refererade till livet självt i sin historiska tidsbundenhet. För konstformerna innebär detta bland annat att konsten talar till människans inre natur och relaterar till någonting utöver sig självt, konsten är en spirituell föda. Lübcke (1983/1988) argumenterar för att Gadamer utvecklar innebörderna av Heideggers bidrag till hermeneutiken när han försöker relatera estetik och filosofisk historieförståelse till densamma. Hermeneutiken tas till ytterligare en nivå, till en lingvistisk fas med dennes kontroversiella påstående om att hermeneutiken är ett möte med varat genom språket, där den mänskliga verkligheten är språkets. Genom Gadamers försorg befinner sig hermeneutiken mitt i den filosofiska frågeställningen om relationen mellan språk och varat, förståelse, historia, existens och verklighet. Därmed är hermeneutiken satt i centrum av dagens filosofiska problem, det går inte att undkomma de epistemologiska eller ontologiska frågorna, när förståelsen av detta definieras som ett epistemologiskt och ontologiskt spörsmål (ibid).
Vidare menar Palmer (1972) att Gadamers konceptualisering av estetiskt vetande medför en breddning av självmedvetandet i mötet med konsten så att vi erfar världen i ett nytt ljus, liksom ’den första gången’. När vi förstår detta riskerar vi också någonting, vår erfarenhet och vem vi egentligen är sätts i spel och själva självförståelsen ifrågasätts. Det är inte jag som förhör ett objekt, snarare konstverket som ställer en fråga till mig, själva frågan som förde den in i tillvaron. Gadamer (1997) spänner bågen ytterligare och menar att den uppnådda och förstådda meningen även ska utvecklas centrifugalt när detaljerna harmoniera med helheten, om harmoniseringen misslyckas är det inte mindre än att förståelsen har misslyckats. Bland annat därför är akribi, noggrannheten, a och o under hela forskningsprocessen vilket Gustavsson (2004) poängterar innebär att konsekvent praktisera akribi i studiens alla led.
4”Die Natur erklären wir, das Seelenleben verstehen wir” (naturen förklarar vi, själslivet
förstår vi). Gesammelte Schriften. 14 vols. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 1913-1967. Vols. I-XII reissued Stuttgart: B. G. Teubner, 1958
16
3.3 Förförståelse
De teoretiska utgångspunkterna kring förförståelse nedan, är vad jag haft att medvetandegöra i mitt förhållningssätt och i reflektionen av denna studie om skuldsamhället, med särskild tonvikt på bearbetningen av den aletiska cirkelns dynamik.
Alvesson & Sköldberg (2017) menar att förförståelse är centralt men att den handlar lika mycket om kollektiva och paradigmatiska inslag som forskarens uppfattningar, egenheter och bagage. Som forskaren utifrån sin egen relation till forskningsområdet tar med och går in i. Likt en pendlande process av förförståelse, reflektion och bearbetning av tankar, känslor samt tolkningar, från den egna positionen i denna kontext såväl som till omgivningens uttalanden om den.
Alvesson & Sköldberg (2017) skriver att aletheia, grekiska för ofördoldhet, är central för betydelsen av den aletiska cirkeln, i vilken forskaren kretsar i en förförståelse-förståelse loop, där förföreställningar är centrala i själva genereringen av data. Och upplöser polariteten mellan objekt och subjekt för att rikta in sig på avslöjandestrukturer, som tillämpningen av den aletiska cirkeln integrerar och täcker skilda inriktningar av i sitt tolkningsutförande som: existentiella-, poetiska- och misstankens hermeneutik. Vilket Makkreel i Alvesson & Sköldberg (2017) för ytterligare ett steg bortom den aletiska cirkeln till en reflekterande hermeneutik som bygger på vårt omdöme, i vår tid av upplösning av sanningar och förflyktigande osäkerhet. Något som (Alvesson & Sköldberg, 2017) menar även gäller för vår förförståelse och tolkningar, som utifrån Makkreels syntetiska ansats blir en orienterande och koordinerande process av text och tolkning, en vidareutveckling av hermeneutiken i en slags reflekterande förförståelse.
3.4 Tolkning
De näst kommande teorierna om tolkning handlar bland annat om hur jag i denna studie om skuldsamhället har jobbat i en process som öppnar upp olika sammanhang att bearbeta texterna på. För att kreativt kunna bejaka dess mångfald och olika perspektiv som särskilt explicitgörs av reflexivitetens skeende.
Alvesson & Sköldberg (2017) resonerar om tolkningsmönster, vilket är den övergripande uppsättningen tolkningar det vill säga något som motsvarar den sammanhängande helheten av deltolkningar. Tolkningsmönstret har ett anspråk mot texten i den mån att den gör enskildheter förståeliga samtidigt som den
17
emanerar fram ur den med en replik och därmed ett bidrag till en djupare förståelse, vilket lyfter tolkningsmönstret över common sense-nivån mot en fördjupning. Vidare menar (ibid) att uttolkaren av en text måste göra sig medveten om den forskningssociologiska situationen och vara beredd att omförhandla sina referensramar under processens gång. För ett fruktbart utbyte, alltså viljan att ta till sig nya fakta, förkasta gamla och försöka förstå mellanskillnaden. I det att själva texten placeras in i sin verklighet, dess kon-text och sociohistoriska väv av förbindelser. Detta inbegriper även ett moment av överförda betydelser av sociala handlingar, precis som vi kan relatera delar av en text till helheten kan även perspektivet skiftas till hela den övergripande kontexten. Och på så vis kan forskaren kasta nytt ljus på ett välkänt fenomen då denna placeras i en ny kontext (ibid). Alvesson och Sköldberg framhåller tillvägagångssättet, att i själva verket, ställa frågor till texten och lyssna i dialogform, under sufflering av forskarens naturliga förförståelse, detta sker i en varsam, ödmjuk men samtidigt fokuserad inställning under processens gång, en dialektik mellan distans och familjaritet (ibid).
Alvesson & Sköldberg (2017) framhåller det pluralistiska idealet i postmodernistisk anda, vilket anser det vara en styrka om flertalet röster genomsyrar texten. I att arbeta mångfacetterat, spegla mångfalden och inte rygga för osäkerheten i vad detta utrymme kan återge, anses eftersträvansvärt och konstruktivt. För att därmed kapacitera, utforska och analysera detta samt låta osäkerheten frankt utgöra en del av forskningsresultaten ligger i linje med detta ideal. Vidare menar (ibid) att variationen i det empiriska arbetet och tolkningen av densamma är en styrka, men även kraften i att belysa materialet från olika håll. Vilket väcker utmaningen att hantera kategoriseringsproblematik som i sig är oviss och explicit, och därför kräver ett medvetet hanterande. Författarna (ibid) hävdar att den empiriska mångfalden som sådan inte är berikande i sig, utan att det är just kalibern av dessa röster, dess olika subjektivitet och balansen av perspektiven som borgar för kvalitén av en genomgående problematisering. Som utifrån kännedomen om alltför totala teorier motiverar forskaren till allmän skepticism och självkritik, men även i vad den egna tolkningen döljer då forskaren bejakar spelförståelsen och tillåter dominerande och alternativa tolkningar att konfronteras. Därmed öppnas text och förståelse upp vilket är poängen med postmoderna forskningsinslag.
Alvesson & Sköldberg (2017) använder termen reflexiv tolkning för att markera det öppna spelet av reflektion över olika tolkningsskikt. Själva ordet reflexiv innehar en dubbelbetydelse i och med att skikten kan reflekteras i varandra, växelverka och utöva ömsesidigt inflytande. Vidare framhåller (ibid) särskilt denna reflexiva tolkning gentemot andra former i sättet att: bredd, variation och
18
konfrontation finns närvarande hela tiden i det reflektiva tolkningsarbetet. Själva poängen är att explicit lyfta fram reflekterandet, vilket ökar kraven på att forskaren förmår avhandla tunga problem såsom: relationen mellan språk och verklighet, förförståelsens betydelse och ställningstagande till forskarens politiska sammanhang. Därmed är den reflexiva tolkningen motståndare till empirism, teoricism och reduktionism. Alvesson & Sköldberg (ibid) hävdar att en förutsättning för god reflektion är att besitta en bred tolkningsrepertoar, som i stället för att begränsa seendet låter forskaren kunna inta en vidare synvinkel och förmå känslorna verka till ens fördel då olika besjälade teorier får korsbefrukta varandra i en eftertänksam öppenhet. Gustavsson (2004) diskuterar att tolkningen som tillämpas genom en kvalitativ ansats bedöms utifrån kvalitetskriterier som inom hermeneutiken kallas för koherenskriteriet. Vilket är det fundamentalt övergripande kriteriet vid tolkning av den icke observerbara verkligheten som tankar och symboler utgör, vilket föreligger i denna studie om skuldsamhället.
3.5 Fenomenologi
Min utgångspunkt som forskare för teorierna nedan om fenomenologin är att försöka sätta mina förutfattade meningar om skuldsamhället inom parentes. Det fundamentala för mig är att försöka förstå och tolka olika fenomen i den subjektiva upplevelsevärlden hos människan. Och därmed förmå att synliggöra väsentliga sociala sammanhang i det samhälleliga livet.
Begreppet fenomenologi kommer från grekiskan och betyder läran om det som visar sig, framträder för ett medvetande (Lübcke, 1983/1988). Den fenomenologiska innebörden implicerar att, för att förstå världen i en meningsskapande process behöver förutfattade uppfattningar sättas inom parentes. I undersökningar av fenomenologiskt intresse är det centrala, världen som den konkret upplevs och erkänns ur ett subjekts perspektiv – till exempel ur en myndighetspraktikers eller gäldenärs perspektiv. Vilket även är själva utgångspunkten för kunskap som deras upplevda erfarenhetsvärld och empiriska grund för forskaren (Thomassen, 2006). I den existentiella förståelsen av hermeneutiken, menar Palmer (1972) att det framförallt är Martin Heideggers fenomenologiska förklaring till människans existens som är bärande element. Heideggers analyser indikerar på att förståelse och tolkning är fundamentala sätt av människans vara och denna fördjupning markerar en vändpunkt i hermeneutikens utveckling och definition. Hermeneutiken sammankopplas med den ontologiska dimensionen av förståelse samtidigt som den identifieras med Heideggers fenomenologi.
Bengtsson (1988) menar att av fenomenologiskt intresse är den sociala verkligheten med dess handlingar, vilka inrymmer betydelser som är meningsfulla
19
för människan och det är centralt att få tillgång till dessa idéer för att kunna tolka handlingar ur ett mänskligt perspektiv. Fenomenologins uppgift går ut på att varsamt få grepp på företeelser precis som de manifesteras i erfarenheten och begreppslägga dessa, men utan att för den delen förstöra själva essensen och dess grundläggande egenskaper. Thomassen (2006) beskriver att det är denna livsvärld som Husserl introducerar och menar alltid föreligger. Tingen som de framträder för oss är vad Husserl kallar för fenomen, det är den subjektiva upplevelsen som är ingången till världen vi befinner oss i, före all förståelse och är förutsättningen för att vetenskapen särskiljer den objektiva världen och den subjektiva upplevelsevärlden. Genom delade subjektiva perspektiv och förståelsemönster blir livsvärlden en gemensam horisont ur det mänskliga perspektivet. Och Thomassen (ibid) utvecklar Gadamers utgångspunkt i den historiska kontexten, det är härur all förståelse och tolkning sker, ty sammanhanget tid och rum är vi bundna till och kan inte bortses från. Vi kan inte se utöver horisontlinjen lika lite som vi kan bortse från vår historia, vår gemensamma förståelsehorisont. Människans grundläggande sätt att vara är för Gadamer ett ständigt sätt att försöka förstå, och denna förståelseprocess är en social verklighet som vi själva är en del av och som bidrar till vår egen självförståelse. Dialogen i själva mötet mellan parterna, subjekt - objekt, kan utmynna i en horisontalsammansmältning, när bägge parters förståelse förändras i just en deltagande förmedlingsprocess i förhållandet mellan dem i världen (ibid). Bengtsson (1988) menar att fenomenologin lär oss att gå till sakerna själva, för att ge dessa full rättvisa, där forskarens uppgift är att följa de företeelser som utgör föremål för undersökningen och öka förståelsen av deras livsvärld istället för forskarens fördomar och uppfattningar.
Husserl kom att fördjupa detta resonemang med en lära om att alla erfarenheter av objekt bygger på en själverfarenhet av det transcendentala jag som har erfarenheten. Det grundläggande är att det finns ett erfarande och utläggande vara, som existerar i en intresserad samvaro tillsammans med det varande och andra varanden av samma typ som den erfarande själv (Lübcke, 1983/1988). Och vad som visar sig i denna intresserade samvaro är inte primärt förhandenvarande objekt, utan fenomen som ingår i en strukturerad hänvisningshelhet som den erfarande förstår. Vilket Thomassen (2006) menar att Husserl tar ett steg för långt i, då han vill sätta vår förförståelse inom parentes med syftet att kunna få grepp om fenomenets centrala mening genom en intuitiv förståelse, såsom det är givet i sig, i sitt väsen naket utan yttre bestämningar. Något Thomassen kritiserar genom faktumet att vi lever i en värld av meningsfulla fenomen som dock består av historiska, kulturella och sociala sammanhang, vilket är omöjliga att bortse ifrån då vi är historiska varelser som är placerade i tid och rum (ibid).
20
Som samhällsforskare är Feyerabends tankar nedan tankeväckande, ty denna uppsats är verkligen kontextuell, och så till vida beroende av de olika teorier som jag väljer att ta upp. Men också för vad jag tillåter för bearbetning och tolkningsutrymme för att försöka uppnå en fördjupning i förståelsen om skuldsamhället.
Feyerabend (2008) driver i Mot metodtvånget tesen att fakta är teoriberoende och menar att all perception är oundvikligen och med nödvändighet betingad av iakttagarens språk, förväntningar, tidigare erfarenheter och gällande teorier. Därför finns ingen neutral perception, vare sig vad gäller urval av sinnesintryck eller det innehåll sinnesintrycken består av. Fakta är enligt Feyerabend teoriberoende på två sätt. För vetenskapens del betyder detta att all observation är betingad av den omfattande teorin, teorin kan sägas producera sina egna data (ibid). Det andra argumentet är vetenskapshistoriskt som innebär att synbarligen självklara sanningar senare visade sig vara nonsens, det vill säga fakta är historiskt relativa, där Feyerabends mest övertygande argument är fallstudien av Gallilei och dennes förfäktande av den heliocentriska världsbilden (ibid). Vidare hävdar Feyerabend, kort sagt, att vetenskapen aldrig följt några universella metodregler och inte kan följa några sådana regler. Bland annat därför att fakta är teoriberoende, och inte bör binda sig till specifika metodregler, om vetenskapen skall utvecklas och inte fastna i dogmer, måste den följa en metodisk pluralism. Resonemangen leder Feyerabend till tesen att: allt är tillåtet, och skall ses som en nyttig medicin mot dogmatism, i det att forskaren överdriver åsikten så mycket det går åt motsatt håll och då har störst chans att nå balans (ibid). Feyerabend menar att vetenskapens synbarliga överlägsenhet inte beror på någon speciell metod utan på att den har ett överflöd av makt, pengar och människor som villigt arbetar med den, Feyerabend konkluderar att vetenskapens auktoritet är ett socialt fenomen och inte ett teoretiskt (ibid). Feyerabend sammanfattar traditioners och teoriers relativitet i inkommensurabilitetstesen, vilken anger ett förhållande mellan två storheter som inte kan mätas med samma mått. Vilket utmynnar i att det inte finns något yttre kriterium med vilket två rivaliserande teorier, kanske härrörande ur olika paradigm, kan jämföras med, på något absolut eller objektivt sätt. Ty även kriterier på vetenskap är kontextberoende och teoriinterna (ibid).
3.7 Idealtyp
Mitt arbetssätt utifrån Webers beskrivning av idealtyper nedan, och som framkommer i kommande resultatkapitel, har i uppsatsen konkretiserats genom reflektioner för att bättre kunna förstå sig på de professionella upplevelserna utifrån ett sammanhang som fenomen betraktade. Med det bärande syftet, att tydliggöra dynamiken av skuldsamhället, vars idealtyper har framställts genom flertalet kreativa tanke och skrivprocesser över tid.
21
Webers (1921/2019) begrepp idealtyp är en mental konstruktion, en tankebild, den har inget med ideal att göra utan den är ideell i rent logisk mening. Weber utvecklar sin idealtypsmetodologi för forskningsändamål som ett sätt att närma sig den komplexa verkligheten, idealtypen5 är ett slags instrument där nyttan
ligger i om den bidrar till konkreta fenomens sammanhang och betydelser. Idealtyper är utifrån ett weberskt förmenande alltid skapelser av det mänskliga förnuftet och motsvaras aldrig objektivt av något i verkligheten, men de är verkligen ett medel med vars hjälp vi kan få kunskap om verkligheten, i det att idealtypen tydliggör fenomenens sammanhang (Månsson, 2007).
3.8 Kvalitativ metod
Denna studie om skuldsamhället tar sin utgångspunkt i den kvalitativa metodens arbetssätt, vars teoretiska sammanhang och praktiska vägval kommer att redogöras för i det följande.
Ahrne & Svensson (2015) anför att kvalitativa studier kännetecknas av en stor variation vilket gör det problematiskt att finna entydiga regler och procedurer för att uppnå god kvalité, istället menar författarna att kvalitetsbegreppet behöver genomsyra hela forskningsprocessen för att nå upp till en bra kaliber. Denna studies syfte tjänar till att bland annat problematisera kring myndighetspraktikers upplevelser av sin tjänsteutövning, vilket har bäring mot att uttrycka detta i ord som ämnar leda till en djupare förståelse av den kontext som omgärdar deras situation samt belysa aspekter av skuldsamhället i form av, värderingar, normer och strukturer. Språkets hela potential står till förfogande i denna studie med all dess kraftfulla beskrivningar, känslosamma uttryck och försök till fördjupande nyanseringar av tillvarons inneboende upplevelser av sociala fenomen. Därmed är det mer förtjänstfullt att använda en kvalitativ forskningsansats för att ombesörja och besvara denna uppsats särskilda anspråk och kärnområde. Istället för om en förklarande inriktning av kvantitativt snitt tillämpades, där det i ansatsen vore mer logiskt försvarligt att exempelvis applicera hårdare variabler med siffror för att tydliggöra kvantifierbara skillnader av entiteter och orsakssamband. Emellertid, i och med att intresset för denna uppsats ligger i att skapa en fördjupad förståelse för de professionellas upplevelser av sin tjänsteutövning på Kronofogdemyndigheten utifrån en samhällskontext, istället för att förklara den och numeriskt analysera den, anses därmed ett kvalitativt tillvägagångssätt vara mer välbetänkt i att besvara studiens syfte och metodologiska premisser.
5”genom att ensidigt betona ett eller ett par synsätt och genom att lägga samman en mängd
spridda och inte klart avgränsade fenomen… enskilda fenomen som fogar sig efter dessa ensidigt betonade synsätt och som blir till en i sig enhetlig tankebild (gedankenbilde)” (s. 139 Weber, M.
22
Själva ansatsen in i forskningsprocessen kan sägas föregås av hur styrd forskaren är av fältets tidigare fynd och bakomliggande teorier. I denna kontext är begreppen deduktion och induktion vanligt förekommande för att beskriva hur skeendet rent forskningsmässigt antingen tar formen som en hypotesstyrd process i deduktiv mening eller som en upptäcktsfärd av induktiv karaktär. Både deduktion och induktion rymmer inslag av respektive angreppssätt, vilket kan beaktas och anpassas under studiens framväxt (Bryman, 2016). Kvale och Brinkmann (2009) menar att det är viktigt att påvisa ett systematiskt tillvägagångssätt och beskriva överväganden som präglat forskningsprocessen för att säkerställa god vetenskaplig forskning och möjliggöra för läsare att värdera studiens metod och själva kvalité. Att framlägga forskningens funderingar är något som Alvesson & Sköldberg (2017) menar att kvalitativforskning ej ska försöka undgå. Utan öppet redovisa för, bedömningar, tolkningar, ofta omedvetna eller icke reflekterade, val med avseende på språk, perspektiv, metaforer, fokus och representation, detta som genomsyrar hela forskningsprocessen. Att utifrån en kvalitativ ansats tolka ett material på olika sätt, än att entydigt peka på mönster är enligt (ibid) något som både postmodernistiska som såväl kritiska forskare anammar.
Ehn och Löfgren (1982) anför några språkliga begrepp som är tillämpbara för kvalitativ metod och framhåller bland annat följande principer att utgå ifrån: Perspektivering innebär att man ser välbekanta fenomen som främmande, att man söker se olika slags mönster, växlar i tankenivåer och tänker i liknelser. Kontrastering, innebär att man försöker förstå fenomen i termer av vad de inte betyder, snarare i betydelsen manifest-latent, än i regelrätta motsatspar som kan täcka över viktiga element. Dramatisering, där forskaren i tanken sammanför ting och företeelser som anses oförenliga, ett slags upp och nedvändande av hierarkier, roller och språk i ett slags konfrontativt experimenterande. Principerna menar (ibid) vara förtjänstfulla i att de kan skapa en sammanhängande analys som kan klara forskarens egna försök till prövning och således vara hållbar och trovärdig. Alvesson & Sköldberg (2017) pekar ut fyra centrala element i pragmatiska och pluralistiska forskningsprojekt med kvalitativt drivna principer som kan sammanfattas i det följande: Pluralism i den potential av olika polyfona röster kopplade till olika grupper och individer som informerar och syns i forskningsarbete och text. Öppenhet för pluralism och variation i vad enskilda subjekt förmedlar. Alternativa representationer av fenomen och behärskande av olika teoretiska perspektiv, vilka möjliggör olika slags tolkningar.
Garsten skriver i Gustavsson (2004) om etnografi som en form av kvalitativ metodologi som vanligtvis förknippas med fältarbete eller deltagande observation, med föresatsen att studera sociala processer i en större samhällelig och kulturell kontext. Genom att tillbringa en längre tid i en social organisation blir det görligt att inifrån förstå och beskriva vardagslivets praxis och de
23
perspektiv de genererar. Vilket ger möjlighet att förankra samtal och diskurser i socialt samspel och följa skeenden över tid. Fältarbete möjliggör för forskaren att komma inpå vardagslivet med referens till mer övergripande strukturer och maktförhållanden (ibid). Denna studies fältanteckningar6 bygger på ett insamlat
material i form av anteckningar som pågått under flera års tid, efter uppsökande kontakt med gäldenärer. Studien presenterar ett representativt urval av dessa fältanteckningar, som sedda ur ett idealtypiskt betraktelsesätt blir ett sätt att uppleva det sociala sammanhangets konkretion i form av vardagsnära möten med skuldsatta medborgare. På så vis är studiens fältanteckningar ett resultat av deltagande observation, och räknas därmed till en etnografisk form av kvalitativ metod.
3.9 Urval och datainsamling
När själva idén om att utforska praktikers upplevelser av sin tjänsteutövning på Kronofogden växte fram, och stegvis realiserades i olika forskningsfrågor, blev nästa naturliga steg i processen att vända mig till mina kollegor på myndigheten för att möta och samtala med dem om deras upplevelser. Dessa möten utfördes empirinära och i en induktiv anda, jämte min förförståelse och egna reflektion kring studiens många infallsvinklar till skuldsamhället. Sammantaget kan det med fog hävdas att studien bör beskrivas som väsentligen induktiv, i det att jag först utgår från att skapa en förståelse i samtalen om praktikernas upplevelser av tjänsteutövningen och i möten med gäldenärer. Men med deduktiva inslag, då teorier tillämpas, utefter vad som framkommer av dessa intervjuer och möten. Själva urvalsstrategin utformades som så att jag kontaktade berörda teamchefer på två myndighetssektioner på Kronofogden inom verkställighet och skuldsanering, med avseende att förankra tankarna om att få intervjua inspektörer respektive handläggare under arbetstid. Med tanke på att underlätta för dem att ställa upp på intervju i direkt anslutning till arbetet, men också för att kunna utföra samtalen i en bekant och neutral miljö, i något av kontorets samtalsrum. Därefter vände jag mig målinriktat till några kollegor som jag ansåg skulle kunna tänka sig att ställa upp på en intervju rörande deras upplevelser, därtill skickade jag även ett mejl till samtliga på berörda avdelningar, med en kort information om forskningsprojektet, syftet, forskningsrådets etiska riktlinjer och en inbjudan till att delta. Som datainsamlingsmetod valdes primärt intervjuformen för att den lämpar sig väl till att få fördjupad förståelse av ett fenomen. Och för att i denna studie nå in till upplevelsens kärna genom samtalet, i kombination med min förförståelse samt fältanteckningarna som en form av deltagande observation.
