Tjänstemannen som insiktsfull utförare av ett samhällsuppdrag, innehåller dimensionen att organisationen med den specifika myndighetspolitiken, dess kontextuella omvärldsanalys och samtida normsystem, återspeglas i själva typen av prioriteringar, men även i krav och förväntningar där myndigheternas tentakler och spröt pejlar läget i det förpliktigande samhällsklimatet. Sett ur denna synvinkel handlar tjänstemännen i någon mån som både värde och målrationella aktörer. Beroende på kadrernas verklighetsförankring och bemästrande av kognitiva processer inom och utom myndigheten, för att ligga i linje med samhällsdimensionen. Men även om myndigheten anser sig nödd och tvungen, så kan äska om proportionerligt förändrade riktlinjer och på så vis själva handlingsordningen. För att kunna bemöta och därmed radikalt förändra förutsättningarna för olika sfärer av uppdragsgivare och kunder, vilka tjänstemännen ju verkar på uppdrag för. Något som praktikerna själva bevittnar vara trögrörligt när man i de byråkratiska processerna endast besvarar arbetsuppgifterna som statens opersonlig utförare.
45
När jag växte upp var människan nummer ett och allt annat var mindre värt, liksom att man ska tänka på sin familj, kompisar och grannar, samhället och landet man ska ställa upp för varandra, det där har försvunnit helt och hållet alltså, nu är det kapitalismen, nu är det bara jaget som finns, att man ska utgå från sig själv och skaffa sig mer och mer. IP3
… jag är glad att jag är lyckligt utlottad att leva i det här samhället, där det går att gå igenom en speciell process och det går att leva på existensminimum även om det är tufft, återigen det demokratiska samhället visar sina poänger genom det här, jag tycker att Kronofogden har en roll som bidrar. IP2
Att som tjänsteman vara medveten om sitt samhällsuppdrag innebär ett tryck på att svara upptill allmänhetens förväntningar, och låta dessa bli en internaliserad drivkraft. Vilket föranleder tjänstemannen att ta skydd bakom lagar, för att hålla ryggen fri, men även att rättsligen bli tillhandahållen den arsenal av resurser som härbärgeras av myndigheten. Något som kan ge trygghet och råg i ryggen, när tjänstemannen utsätts för kniviga ärenden och påfrestande gäldenärer. Som då det är legitimt att efterleva tjänstemannarollens förväntningar och fastställda mål för verksamhetens samhällsuppdrag. Men även i de långt vanligare slentrianmässiga fallen, tack vare arbetsuppgifternas processkaraktär och allt rigidare arbetsmanualer, vilket förpliktigar en målrationalitet, som enbart har till syfte att besvara det interna värdesystemets systemuppfyllelse. Vilket kan anses skydda tjänstemannen från personligt baserat beslutsfattande, samt ytterst till beskydd mot maktfullkomliga normförskjutningar inom tjänstemannakulturen. Som i själva verket är kontraproduktivt men samtidigt värderationellt, i perspektiv av det förebyggande arbetet. Som om man hårddrar det, skulle kunna mynna ut i minskade arbetsuppgifter på myndigheten, men framförallt leda till en professionell önskan om ett humanare skuldsamhälle och schysstare samhällsklimat.
(…) det förebyggande arbetet är jätteviktigt. Vi kommer in på det väldigt lite, man kan tycka att det är sorgligt att den här verksamheten behövs, nånstans måste det göras nått med övrig lagstiftning det ska inte kunna vara så lätt att ta krediter, det ska inte vara så lätt att ta lån, snabblån med höga räntor, alla har ett ansvar. IP4 Det kostar pengar, när man skär ner vilket vi gör på Kronofogden varje år för att det ska sparas pengar, det man skär ner på är ju det förebyggande, det förebyggande genererar ju inga pengar det syns ju inte tydligt att det ger effekt, men det gör ju indrivningen till exempel, man drar ju ner på det förebyggande för att kunna visa upp bra siffror uppåt, det är ett kortsiktigt tänk… IP 5
Praktikerna hintar om att det finns en djup förståelse för att man bör förtjäna lagstiftarens gunst och i förlängningen positiva beslut, vilket kan anses svara mot en byråkratisk målrationalitet. Å andra sidan om denna byråkrati får spela på bortaplan och så att säga ställas emot sunt bondförnuft, skulle de svara mot en annorlunda förväntansbild av mer pragmatiskt slag, då det exempelvis förväntas av individen att bidra på något sätt och göra rätt för sig. Med andra ord rör sig den skötsamma människan, i den grå skalan medan gäldenär och särskilt borgenär är
46
kategoriserade i de polariserande svartvita kontrasterna. Systemet är byråkratisk för att den just fyller sitt exemplariska syfte i att vara det, varpå människan systematiskt fogar sig för att inte bli betraktad som avvikare, utanför samhällsspelets regler. Något som de professionella kliniskt åser och uppfyller per exellance, utifrån tjänstesystemets tillhörighet och genomgripande rationalitet.
Jag ser det som att vi måste fatta de här besluten, visst har man empati med personerna, sen kan man tycka synd om människor, men det hjälper inte att tycka synd om dom, ett sätt att komma tillrätta med det här är ju att utmäta lön och tillgångar så att dom nångång blir skuldfria. IP9
Nu lever vi ju i bra ekonomiska tider, när det väl slår över och blir tufft, ja då kommer det påverka Kronofogdens arbete när det är tuffa tider både med indrivning och skuldsanering, så det kommer garanterat slå tillbaka på en hel del människor och då har man gjort dom en björntjänst. IP5
Fältanteckning om skuldens förkroppsligande 4 - Mjölby
Jag har alltid jobbat sen jag kom hit för tretti år sedan och alltid gjort rätt för mig, men jag känner mig mer och mer främmande här, jag känner inte igen mig i Sverige längre, förut visste man att det var svårt att bli lurad man litade på folk, det fanns en gemenskap en omtanke. Du vet, pengarna var från början en hjälp till några som hade råkat illa ut. Sen när jag förstod totalen av räntorna och vad som sen skedde då var det redan försent, jag är snäll och lite dum, en olycka kommer sällan ensam. Och nu frågar jag mej bara hur det kan var tillåtet att leva på andras misär och dumheter. Kan du svara mej, vart är samhället på väg egentligen?