Intervju med Anna 1 Annas bakgrund

Anna är en grundskollärare mot inriktning år ett till sju. Hon är 38 år och har varit verksam lärare i nio år. Anna arbetar med åldersblandade klasser. Hon ingår ett arbetslag med tre klasslärare och en specialpedagog. Tillsammans planerar de all undervisning i ämnena: svenska, matematik och samhällsorientering.Yrket valde hon för att hon tycker om att arbeta med människor. Egentligen ville Anna först bli socionom, men då hon ville arbeta förebyggande så blev valet lärare. Hon fortsätter med sitt arbete i skolan för att hon tycker det är roligt, intressant och ett varierande yrke, då ingen dag är den andra lik.

6.3.2 Elever

När Anna talar om elevers olikheter benämner hon dem som elever med läs– och skrivsvårigheter, vilket sedan leder till att eleverna ytterligare kan få problem i matematik och engelska. Likaså talar hon om skillnader i hemmiljön där eleverna antingen är studiemotiverade eller inte alls. Vidare talar hon om elevers behov av stöd, elever med långsam utveckling, hotfulla och utåtagerande elever.

6.3.3 Undervisning

När det gäller Annas fokus talar hon om ett upplägg där hon läser in vissa ämnesdelar och att hon sedan alternera i de olika klasserna med sin föreläsning. Ett arbetssätt som arbetslaget har kommit överens om. Därefter arbetar hon enskilt med sin klass i temaarbetet.

Anna säger att i helklassundervisningen går hon oftast efter de elever som tar hennes uppmärksamhet. Om eleverna vill ha hjälp får eleverna skriva upp sig på tavlan. Anna följer

de som har svårt som förlorar på det”. Om Anna har många ”sådana elever” i klassen, upplever hon att de får mycket av hennes tid, både i början och i slutet av lektionen. Hon är nöjd med sin undervisning om eleverna är engagerade och tar ett exempel från en gruppdiskussion i ämnet matematik. Anna säger om en elev: ”då tänkte jag att jag var på rätt väg, för hon (eleven) var så engagerad, för annars tyckte hon matte var jättetråkigt”.

När det gäller rutiner och struktur i undervisningen talar hon om före och efter lektionen, samt hur hon alltid inleder dagen med praktiska bestyr. Anna säger att hon är mycket nöjd med innehållet av matematiken. Arbetet i matematik utgår från boken Mattestegen. Arbetslaget har tillsammans arbetet fram ett gemensamt kompendium, där de skrivit ner hur de arbetar praktiskt och vad lektionsplaneringen ska innehålla. Annars talar hon om att hon mer eller mindre inte är duktig på att synliggöra målen. Hon nämner inga egna klarar rutiner och strukturer i själva undervisningssituationen. Anna säger att hon försöker vara strukturerad, men trots våra raka frågor nämner hon endast en strategi ”vi börjar varje dag likadant”.

Anna säger att det är lättare att individualisera i små klasser genom att bland annat förstora texter till de elever som behöver det. Hon talar om innehållet i matematikboken som är uppbyggd på ett individuellt sätt genom sin struktur och att varje elev har nerskrivit vad de ska göra i matematikboken. Utifrån en gemensam upplevelse i temaarbetet får eleverna ställa frågor och funderingar som sedan blir lärarnas arbetsmaterial och riktlinjer i arbetet. Hon talar om portfolie som ”en metod” där lärarna dokumenterat elevernas arbete inför utvecklingssamtalen, för att se vad eleverna har blivit bättre på. Elevers kunskapsnivå nämner Anna i samband med de elever som inte når målen i de nationella proven. Då uttrycker hon ”Det beror på var eleven står”.

När Anna talar om delaktighet och inflytande talar hon om klassråd och elevråd. Enligt henne är det bara i klassrådet som eleverna får bestämma. Men även i temaarbetet får eleverna även lyfta fram vad de arbeta med, för det är som hon säger att ”när dessa läxor är inne sätter vi oss och planerar vad barnen vill”.

När det gäller åtgärder talar Anna om att eleven ska arbeta mer hemma med bland annat fler glosor. I skolan kan de införa intensivläsnings perioder och sätta in datorprogram som eleven kan arbeta med. Läraren kan också sänka kraven om eleverna har vissa skäl såsom läs- och skrivsvårigheter. Hon säger även att de utåtagerande elever skulle må bra av att få ramar på ett skoldaghem för att sedan komma tillbaka till klassen.

Då det gäller hennes personliga relation med eleven säger Anna att hon borde arbeta mer med eleverna och att hon önskar mer samtal med eleverna. Hon säger också att det är svårt att bygga upp relationer med eleverna, då det finns många problem i klassen.

6.3.4 Lärare

Då det gäller elevernas behov och förutsättningar uttrycker Anna svårigheter i att våga stanna upp och se om de har förstått. Hon tycker att detta endast sker naturligt i ämnet matematiken.

Då det gäller elevers erfarenhet och tänkande talar Anna om temaarbetet, där den inledande upplevelsen ska utmynna i en gemensam diskussion om vad eleverna tänker och att de sedan får skriva vad de vill arbeta vidare med.

När det gäller stress talar Anna om behovet av återhämtning efter lektionspasset, då hon inte orkar vara ute på rasterna. Detta tolkar vi som att själva lektionspasset kan upplevas stressande. Hon uttrycker även att arbetet med temaredovisningar inför föräldrar, att alltför många elevvårdkonferenser och ”allt skrivande” kring eleverna är stressande. Anna nämner krav som hon upplever ligger utanför lärarens kompetens, då elever mår dåligt. Likaså uttrycker hon stress över att hålla sina kunskaper färska och att möta hotfulla möten elever, samt pressen från föräldrar, politiker som tycker att lärarna är dåliga.

Anna ser på sitt samarbete med arbetslaget som både positivt och negativt. Anna upplever att de delar ansvaret för eleverna då arbetslaget även arbetar med hennes elever. De har en gemensam uppfattning och insyn om varandras elevers olikheter. Hon säger:

Tidigare när jag hade eleverna själv så bollade man mer eleverna. Jag har min Kalle, han behöver verkligen hjälp. Ja, men Olle är mycket värre sade sedan en annan lärare. Men nu jobbar vi fem lärare tillsammans och alla vi fem lärarna ser eleverna. Så när det gäller de

eleverna som behöver extra stöd, så sätter vi oss ner och pratar om dessa elever och ger våra namn från våra klasser och sedan rangordnar vi dem, vilka som behöver mest.

Det negativa är att Anna känner fordran från arbetslaget att följa den gemensamma planeringen som arbetslaget har kommit överens om. Ibland tycker hon inte som de andra och vill göra andra prioriteringar. Vid en direkt fråga om hon känner stöd från arbetslaget säger hon att ”arbetslaget är rätt så bra på att stötta varandra om det händer något”.

I samarbetet med föräldrarna tycker Anna att lärarna behöver bli att bättre. Hon talar om skillnader i elevernas hemmiljö. Hon tror att skillnader i den sociala hemmiljön gör att lärarna har svårt att nå dessa föräldrar. Hon talar också om svårigheten att våga vara ärlig och att lärarna skulle ha en mer öppen dialog med föräldern.

Om samarbetet med specialpedagogen säger Anna att de har nytta av hennes kompetens. Specialpedagogen plockar ut eleverna och har intensiva träningsperioder vid till exempel läsning. Inför de nationella proven erbjuder de vissa elever hjälp. Anna uttrycker att hon har ändrat inställning och tycker inte det är bra att vissa elever går från sina klasser. Men samtidigt säger hon att om det hade funnits fler vuxna, så hade eleverna sluppit gå ifrån.

När vi frågar om stödet från skolhälsan säger Anna att hon sällan får någon hjälp. Hon berättar om en elev från barnpsykiatrin som det är mycket arbete kring. Här samtalade hon med kurator och rektorn. Enligt Anna ledde samtalet till att hon fick mer arbete, då hon skulle sköta problemet, samt att hon upplevde att de ansåg att hon var problemet. Först efter att hon hade bränt ut sig fick hon stöd av rektorn och företagshälsan.

Anna talar om att skolan som organisation skulle kunna använda de tillgängliga resurserna som finns. Hon talar om skolans prioriteringar när det gäller pengar och säger att pengarna borde satsas på personalen. Anna uttrycker en besvikelse över skolledningens stöd då det gäller elever med läs- och skrivsvårigheter. ”I början hade jag ambitionerna att man ville ha hjälp, men sedan fick man inte det. Här har jag backat, för om man gnäller om elever eller behöver hjälp så får man till slut ett dåligt rykte och tystnar till slut”. Hon nämner också att skolledningen har tyckt att hon ”varit för aggressiv”, då hon själv tycker att hon ”kämpat” för eleven och klarat av eleven i tre år i sin klass. Men då eleven kom till högstadiet har det skett en förändring för eleven, som har ”hamnat i en mindre grupp”. Detta tolkar vi som att hon

känner att skolledningen inte har lyssnat på henne och att de inte har gett henne det stöd som hon önskat.

När det gäller det egna lärandet säger Anna att det har hänt mycket, sedan hon utbildade sig och att det är svårt att hålla kunskaperna vid liv. Inom arbetslaget finns spontana pedagogiska diskussioner, medan de organiserade pedagogiska diskussionerna tycker hon inte att de hinner med på skolan. Hon uttrycker en besvikelse över fortbildningen och upplever att de inte finns, då de själva får ordna dem. Det har funnits ansatser till pedagogiskt forum, men dessa blev inte av då lärarna hade mycket annat att göra. Vidare säger hon:

Jag känner själv att hur vi undervisar är det som vi sysslar minst med och det är det vi egentligen skulle göra mest. Eller hur? Men jag känner samtidigt inte att någon kommer och säger att nu ska vi diskutera undervisningen. Då har man fullt upp och då får man ju panik. Kom inte med en grej till! Så är det ju. Men samtidigt vill man ju vidare med sitt lärarjobb, man vill ju inte stanna.

När det gäller reflektion tolkar vi att Anna tycker att hon saknar tid. Hon säger att:

Jag tror mycket på att man inte lyckas utveckla sin undervisning på grund av tidsbrist. Pressen att jag inte hinner, jag hinner inte. Man har hela tiden, det här att man inte hinner och då går man inte gärna och tar en bok som man velat läsa som handlar om pedagogisk forskning. Eller hur? Särskilt inte när man är upp över öronen stressad och har barn som ska ha EVK (elevvårds konferens) och man vet att mamman tycker att man sköter allt jätte kasst. Man känner ju oftast så eller hur? Det är ju inte då man sätter sig och tänker att man ska sätta sig och läsa Gudrun Malmer för att få inspiration.

6.3.5 Annas tolkningav uppdraget: en skola för alla

När Anna talar om en skola för alla, lägger hon stor vikt vid att alla elever ska bli sedda och känna sig trygga, vilket hon inte tycker att skola lever upp till.

Om kursplanernas kunskapsmål uttrycker hon sig motsägelsefullt. Vid ett tillfälle säger hon ”egentligen handlar målen om att bli en god samhällsmedborgare eller vad jag nu ska kalla det. Eller att bli en bra människa. En människa som klarar sitt liv på ett bra sätt”. Vid ett annat tillfälle, när hon talar om matematikundervisningen säger hon ”innehållet är ju mycket styrt

av kursplanerna”. Dessutom säger hon att det är möjligt att alla elever ska kunna uppnå kunskapsmålen, men på frågan hur de gör med elever som inte uppnår målen, svarar hon ”har elever svåra läs- och skrivsvårigheter så kan man inte säga att du måste läsa läxorna, utan då måste man ju godkänna eleverna på de grunder att de har läs- och skrivsvårigheter”.

6.4 Intervju med Bodil