Intervju med Marianne

Vi träffade Marianne en onsdag eftermiddag i hennes klassrum. Eleverna hade slutat för dagen. Marianne berättade att hon var lite nervös och inte hade hunnit förbereda sig. Vi började med att be henne berätta lite om sig själv och sin bakgrund och utbildning. Sedan frågade vi hur hon arbetar med den första läs- och skrivinlärningen. Marianne tycker att hon provat det mesta. Hon har provat med att alla i klassen har samma läsebok och samma läsläxa. Det ansåg hon inte fungerade så bra eftersom de elever som redan var duktiga på att läsa tyckte att texten var tråkig. Dessutom hann hon inte med att lyssna på var och en i den utsträckning hon ville. LTG-metoden har hon också provat. Denna metod tyckte hon fungerade bättre eftersom eleverna kunde arbeta med texten på olika sätt beroende på var man befann sig i läs- och skrivutvecklingen. Eleverna arbetade med Kiwiböcker ett tag. Marianne säger att denna form fungerade bra därför att eleverna fick en bok som var precis lagom svår för just den enskilde eleven.

Nu jobbar jag med ”Stjärnsvenska” och det är också så att man läser den boken som passar en. Det skall ju inte vara för lätt men inte heller för svår, en lagom utmaning. Det är viktigt så att de inte tappar motivationen och lusten.

Marianne framhåller vikten av ett bra arbetslag.

Jag har tagit hjälp av mitt arbetslag när det gäller hur man skall arbeta med läs- och skrivinlärning. Jag är ju själv matte/no-lärare men det är ju då egentligen biologi som jag brinner för. Jag har ju läst fem poäng läs- och skrivinlärning som ingick i utbildningen. Men vi hjälps åt i arbetslaget. Där finns ju de som brinner för svenskämnet och då har de berättat hur de jobbar och gett tips, idéer och material.

Marianne nämner att hon börjar med att lära eleverna bokstäverna och till det har de en särskild bokstavsbok. Där kommer bokstäverna i en viss ordning som de följer. Eleverna har en händelsebok som de skriver i när de har varit ute på något speciellt, en utflykt, studiebesök eller liknande. Nu när eleverna går i årskurs två tycker Marianne att det är viktig att de skriver med små bokstäver. Hon är emellertid tveksam till hur mycket hon ska pressa dem till att skriva små bokstäver. På skolan har inletts ett projekt som handlar om att med datorns hjälp skriva sig till läsning.

______________________________________________________________________ 36

Det handlar ju om att skriva sig till läsning. Vissa har ju inte motoriken till att forma bokstäver. Och det går åt så mycket energi till att få till de där bokstäverna. Så tappar de lusten. Det hade ju varit bra om de eleverna hade fått använda dator då. Vi har ju ingen dator i klassrummet. Men det är två klasser som har börjat med det och det verkar fungera bra. De barnens skriver bra och långa texter. Det här med motoriken, det får komma senare.

Vi frågar om det möjligtvis är Arne Tragetons metod hon syftar på. Det är det. Marianne tycker inte annars att hon använder sig av någon speciell pedagogisk metod eller att hon är inspirerad av någon bestämd pedagogs tankar om läs- och skrivinlärning. Hon menar själv att hon ”plockar russinen ur kakan”.

Om individanpassad läs- och skrivinlärning säger Marianne:

Man ger uppgifter som är lagom för det barnet, inte för lätt och inte för svårt. Nu när vi jobbar med Stjärnsvenska känner jag också att jag har tid att lyssna på var och en. De får uppgifter så att de är självgående och då passar jag på, under halvklass eller så att sitta med var och en och lyssna och prat om ord och texter. Det känner jag är jätteviktigt.

Marianne berättar att en specialpedagog är knuten till de yngre åldrarna. Om Marianne märker att en elev har ”lite större inlärningssvårigheter eller hamnar back”, som hon uttrycker det, så får eleven hjälp av specialpedagogen. I kollegiet diskuteras mycket hur man skall nå alla elever. Marianne menar att hon varierar sin undervisning så pass mycket att hon på det viset får med de flesta eleverna. Marianne har fortbildat sig i svenska som andraspråk, fem poäng. Eftersom ca 95 procent av eleverna i klassen har annat modersmål kommer dessa kunskaper väl tillpass, säger hon. Tidigare organiserade hon undervisning, för dem som behövde svenska som andra språk, efter ordinarie skoltid. Nu är den integrerad i den vanliga undervisningen eftersom majoriteten av klassen behöver det. Hon lägger ner mycket tid på att prata om ord och vad de betyder. De elever som har svenska som modersmål kan träna på att beskriva och förklara orden, vilket de har nytta av. Marianne anser att detta fungerar för alla. Marianne tänker mycket på hur hon organiserar och möblerar i klassrummet. I myshörnan brukar hon sitta och lyssna på läsläxan och där kan eleverna också sitta då de behöver ha lite lugn och ro.

Är det för stökigt vid bordet just då, kan någon komma och fråga om jag kan få sitta därför jag kan inte koncentrera mig. Jag har även hörlurar till dem som inte kan stänga ute, fokusera. Det är superviktigt, det tänker jag jättemycket på.

______________________________________________________________________ 37