Observation i Mariannes klass

Vi befinner oss i klass 2B på Albertinaskolan och klockan är 09.55. Det är halvklass och fritidspedagogen Frida delar ut rosa skrivböcker. I klassrummet är sju elever närvarande, fyra flickor och tre pojkar. Det är mycket diskussioner om vem som sitter med vem eftersom de skall sitta i par. Frida skriver på tavlan:

• Vad har hänt? • Vilka är inblandade? • Vad känner du?

Det är mycket rörelse och liv i klassrummet nu. Flickorna vid bordet närmast oss skrattar och pratar om helt andra saker. Det handlar om en film som de har sett.

Frida fortsätter att skriva på tavlan. • Vad vill du, vilket är ditt mål?

• Vilka lösningar finns (?) • Vilka konsekvenser får de(t)? • Vilken lösning väljer du?

Frida har ett sjå med att få ordning på klassen.

Efl: Detta är så makalöst.

Frida: Skrik inte! (ropar)

Två av flickorna flamsar mycket medvetet med Frida. Pojkarna verkar också tramsa men lyssnar man hör man att de faktiskt diskuterar hur de skall formulera sig. Plötsligt tar den ena av dem tag i den andras hand och klämmer till. Flickorna längst bor skrattar men verkar ändå jobba på. Klassläraren Marianne kommer in. Hon sätter sig hos flickorna längst bort. Det andra flickparet kiknar av skratt och verkar helt ha glömt vad de skulle göra. Den ena av flickorna sjunger något snabbt på makedonska och skrattar. Det är mycket prat och diskussioner i klassrummet

Ep: Jag är starkare än han.

F: Det struntar jag i ganska mycket just nu!

Frida försöker få dem till att diskutera frågorna. Hon lyckas inte särskilt bra. Marianne diskuterar och pratar med en av flickorna. Flickan berättar om när hon kände sig ledsen. Det var vid ett tillfälle när någon viskade bakom ryggen på henne. Hon ser ledsen ut.

______________________________________________________________________ 33

Frida har nu stora problem med att få flickorna närmast oss till att jobba. De flamsar och tramsar.

F: Jo, du går i tvåan och kan skriva ett g.

Flickorna börjar sjunga ”Tingelingeling nu tåget går”. Oron har nu spridit sig till alla eleverna. Ingen av dem gör det som de skall göra. Frida har uppenbara problem. Marianne lägger sig inte i utan sitter i soffan och observerar.

En pojke frågar vad de ska göra.

F: Jag har sagt fyra, fem gånger vad det är ni skall göra.

Nu säger Marianne att det är dags att plocka undan. Allmän oreda utbryter. Det är dags att gå till lunch.

Efter lunchrasten hälsar vi på en kvinna i 30 årsåldern som befinner sig i klassrummet. Amira är modersmålslärare i arabiska och skall vara med på lektionen tillsammans med klassläraren. På tavlan står det skrivet:

1. Klistra in nya veckoläxan 2. Ta fram din lånebok och läs tyst

Det är dags för tyst läsning. Marianne instruerar vad eleverna skall göra. Två pojkar diskuterar vilken bok de är på samtidigt som en flicka sitter och sjunger för sig själv och bläddrar förstrött i sin bok. Modersmålsläraren sitter på huk hos en pojke som läser högt ur en bok. Sedan diskuterar de texten på bosniska. Marianne sätter sig vid en flicka så att hon kan läsa högt för Marianne. Flickan har inte kommit så långt i sin läsutveckling, hon gissar mycket vad det står och ljudar högt. Några elever passar på att läsa i sin läsläxbok istället för i sin tystläsningsbok.

En pojke vill inte läsa mer, han stör andra vid sitt bord. Några pojkar börjar viska tyst om sina spelkulor.

- Hur många har du? frågar en pojke en annan. - Jag har 19. Hur många har du?

- Jag har, han börjar räkna viskande, 13, 14, 15, 16. Jag har 16 säger han.

De diskuterar kulspelet. En av pojkarna ser att han blir iakttagen och börjar då genast att läsa i sin bok igen. Den andra pojken har inte uppfattat det utan fortsätter att prata om sitt kulspel. En pojke håller på att störa en flicka som försöker läsa i sin bok. En annan pojke berättar viskande vad hans bok handlar om. Det är inte tyst i klassrummet.

______________________________________________________________________ 34

Marianne ber dem läsa färdigt meningen och sedan lägga undan boken. Det är dags för halvklass. Det blir stökigt, nästan tumultartat innan det blir klart vem som skall stanna kvar i klassrummet och vem som skall in till klassrummet bredvid.

Marianne inleder lektionen med :

M: Hur blir man en bra författare? Hur skriver man bra berättelser? Vi skrev ju sagan om

Hanna. Idag skall vi skriva en ny berättelse men två och två. Innan man börjar skriva vad behöver man tänka på?

Marianne berättar att det är viktigt att börja med att beskriva personen, var man är, om det är morgon eller kväll.

M: Så att den som läser förstår. Man brukar också veta hur det slutar och något som händer,

ett problem.

Eleverna skall nu sätta sig två och två. Det tar lite tid. Marianne förklarar att de skall skriva i sina rosa skrivböcker men att de skall börja skriva bakifrån eftersom de har recensioner i början. Detta leder till förvirring. Marianne skriver på tavlan:

• Vem är det? Hur ser personen ut? • Vad heter personen?

• Hur gammal är personen? • Vad tycker personen om?

Eleverna får sedan ta, inte välja, ett kort med en bild på en person. Sedan skall de beskriva personen och skriva ner det. Två av paren har fått likadana bilder föreställande en mörkhårig pojke. Två av flickorna bestämmer sig genast för att det är krångligt. De verkar inte alls komma igång utan ser bara uttråkade ut. Ett par flickor har redan hittat på en berättelse och skriver för glatta livet. Marianne säger att de inte skall skriva berättelsen än, utan att de skall beskriva först. Flickorna börjar sudda i skrivböckerna. Ett par pojkar diskuterar vad de skall skriva om. De bestämmer att de skall skriva på boken vem som har skrivit och vem som gjort bild. De är också eld och lågor för de har redan bestämt att de skall skriva en ”Bellmanberättelse”. En av pojkarna har en Bellmanbok hemma. När pojkarna sedan får sin ”personbild” blir de osäkra och besvikna. Marianne pratar med Bellmanpojkarna och säger bestämt ”Inga Bellmanhistorier nu”! Några andra elever har redan fastnat för något att skriva och har svårt när bilden de fick inte passade in. Marianne ber dessa elever att ruska på huvudet och tänka efter så de kan släppa det gamla och tänka nytt. Om inte det hjälper kan de ta

______________________________________________________________________ 35

en runda runt skolgården. Pojkarna med Bellmanhistorierna vet inte vad deras person skall heta. Då säger Marianne ”Vänta med det då, ta de andra frågorna.”

När eleverna äntligen har kommit igång med beskrivandet, säger Marianne:

M: Skriv färdigt den meningen och plocka undan.