Sex intervjuer utfördes med boende i kvarteret Porla Brunn fördelat på de tre
bostadsrättsföreningarna. Två intervjuer hölls med boende från varje förening. Totalt sett närvarade 9 informanter på intervjuerna men i huvudsak hölls intervjuerna med 7 personer. Intervjuerna
genomfördes mellan den 11 april och 17 april 2019.
Barn och familjer största användarna
Jonas en man i ålder 40 - 49 år har bott i området i ca 3,5 år med sin familj bestående av fru Elin och deras två barn. Familjen flyttade till kvarteret efter att en kortare tid bott i villa på Tyresö där de saknade det centrala läget och den närhet till allt som ett boende inne i stan innebär. Lägenheten i Porla Brunn erbjuder komforten som en villa har med stadens utbud runt hörnet. Han uttrycker att det nästan uteslutande är barn eller föräldrar med barn som använder gården. En uppfattning som alla övriga intervjudeltagare delade. Petter och Lisa, båda i åldrarna 30-39 år, som bott här tillsammans i 8 år har under åren upplevt gården ur olika perspektiv. Lisa flyttade in vid första färdigställandet för 10 år sedan och beskriver:
“Jag har upplevt gården på alla möjliga sätt, både som singel, med sambo och med barn. Det är ganska stor skillnad på hur mycket man nyttjar den. Jag kan ju säga att det är barnen som gör egentligen att man är här ute.”
Bild 7, förråd på gården Porla Brunn
Annika en boende i Gröna Oasens stadsradhus, i åldern 40 - 49 år, har bott här i snart 10 år med sin familj som består av man och 2 barn. Efter en första visning, av lägenheten familjen skulle flytta in i, innan färdigställandet beskrev hon att det inte levde upp till deras förväntningar eftersom det var svårt att föreställa sig slutresultatet. Familjen ville därför dra sig ur köpet, men efter 10 år i kvarteret älskar hon verkligen sin bostad med närheten till gården. Hon instämmer i det tidigare nämnda att
användningen av gården främst kretsar kring barnen, men att det främst rör sig om de allra yngsta.
Hans med fru Greta, båda i åldern 70 år eller äldre, flyttade till kvarteret för snart 7 år sedan. De har tidigare bott i villa och gick av en slump på visning av lägenheten efter en lunch hos vänner som bor i huset. Köpet gick därefter snabbt och även flytten från villan, och de beskriver att de stormtrivs i området med undantag från gården. Båda två tror att vuxnas låga användande av gården kan förklaras av utformningen. De beskriver den som ofärdig. Utöver funktionen som lekyta upplever Hans och
Greta att gården inte är användbar, när upp till 20 barn springer omkring och leker eller spelar fotboll på gräsmattan bildas en väldigt hög ljudvolym och sliter samtidigt väldigt på gräset. Vuxna använder istället balkonger eller uteplatserna, “gården används av barnfamiljer. Och alla vi andra här, vi bor på våra balkonger och balkongerna är rätt generösa faktiskt. Väldigt bra och ligger bra i lägenheterna.”
Bild 8, privat uteplats Porla Brunn
Lekmiljö och åldersgrupp
Jonas som har barn i åldrarna 6 och 9 år beskriver lekmiljön på gården som bra med grusbanan där barnen lär sig att cykla, har springtävlingar eller leker andra lekar. Sedan finns “de gula upplysta sakerna” som är populära bland yngre barn, där föräldrarna lätt kan sitta med på bänkarna som finns runt omkring. De intervjuade lyfter upp kullen och gräsytan som en plats där barnen inte leker lika mycket, på vintern fungerar den bra som pulkabacke dock. Jonas tycker också att det är bra att det inte finns gungor, klätterställningar eller liknande på gården eftersom han tänker sig att ljudvolymen skulle bli ännu högre än i dagsläget samt att det kanske inte är så roligt att ha som utsikt. Det äldre paret Hans och Greta nämner också att grusgången används för att lära små barn att cykla vilket är något de uppskattar att betrakta från uteplatsen eller lägenheten.
Majoriteten har även tagit upp att lekmiljöerna på gården främst riktar sig till en yngre grupp och föräldrar tänker sig att det finns en åldersgräns omkring 10 - 11 år då gården slutar vara intressant som Annika och Erika, som bor i föreningen Wasa Brunn sedan 9 år. Erika har både bott i Gröna Oasen och nu i Wasa Brunn under en sammanlagd period på 10 år. Hon bor tillsammans med sina två barn och då hon tillhört två av tre brf:er har hon bra koll på kvarteret och känner många av de boende.
Annika och Erika belyser att deras äldre barn hellre spenderar tid i den närbelägna Vasaparken där möjligheter finns att spela fotboll, basket, eller leker på den större och bättre utrustade lekplatsen.
Annika påpekar att det främst finns trasiga cyklar och annan lekutrustning som de mindre barnen släpar ut, så för att locka de äldre barnen behövs det nog någon bättre utrustning för lek. Jonas och Elin tänker sig att äldre barn känner sig instängda på gården, att det blir töntigt med alla småbarn och att föräldrarna håller koll. Då vill de hellre till Vasaparken för att slippa känna sig övervakade. Även Erika tänker sig att mycket handlar om ett skifte i intressen där lek är mindre prioriterat och häng med vänner blir viktigare, då är en innergård inte längre lika intressant.
Bild 9, barn leker på yta för lek Porla Brunn
Relation till grannar
Den gemensamma upplevelsen är att de boende har en god relation till sina grannar och de
barnfamiljer som intervjuats tror att mycket av deras sammanhållning med grannar beror på barnen.
Alla intervjuade håller med om att de bäst känner grannar som delar uppgång, därefter personer i samma förening och inte lika väl i de andra bostadsrättsföreningarna. Erika upplever att
sammanhållningen mellan henne och grannar var bäst när barnen var yngre, då är föräldrarna nere mycket på gården och träffar andra föräldrar när barnen leker. Det är mycket livsstilen och barnen som styr. Hon upplever dock att relationen till grannar i Gröna Oasens radhus är bättre, det kan dels bero på att hon själv bott i föreningen tidigare men också för att ingångarna är riktade mot gården därför ser de boende varandra ofta och hälsar. Boende från Stjärnkullen känner hon endast genom barnen, såsom gemensam skolgång eller fritidsaktiviteter. Även Petter och Lisa upplever att gemenskapen på gården kretsar kring barnen och uttrycker:
“Den relationen med grannarna har ju verkligen vuxit fram nu i och med att vi hänger ute på gården. Innan barnen, så träffades man någon gång i hissen eller porten och sa hej och sådär. Nu hänger vi ju ute säkert i snitt en timme per dag och då träffar man ju alla, dels alla som har barn och som hänger här och som man lär känna om man är ute, folk som är på uteplatserna här. Det blir ju rätt socialt.”
De upplever inte heller att denna relationen är knuten till någon förening utan är lika mellan barnfamiljer från alla föreningar. Jonas uttrycker också att de som barnfamilj fått bra kontakt med grannar via gården, och tycker även att det bidragit till att familjen använt gården ytterligare.
Hans och Greta delar uppfattningen att det är barnen som är den gemensamma nämnaren mellan grannar från olika föreningar och trappuppgångar. De har en bra relation med närmsta grannen samt boende i den egna uppgången och föreningen, men de tror inte heller att det finns ett intresse hos de flesta boende att engagera sig mer i vad som händer på gården eller föreningen.
Dåligt möblerat och få sittplatser
Hans och Greta som bor i bottenplan på gårdens södra del upplever att landskapsarkitekter fokuserat främst på gårdens norra del i utformningen, allt ligger på vad de kallar “barndelen”. Även Annika
upplever att denna del av gården är lite mörkare och känns mer outnyttjad än andra delar, hon tänker sig att något mer skulle kunna göras här. Både Hans och Annika tar upp att det kunde läggas till mer möbler på gården, kanske en sittgrupp med bord och stolar. De tar båda även upp att de hade
uppskattat om det fanns något med tak, Hans föreställer sig ett lusthus eller en pergola.
Mark, som bor i Stjärnkullens förening, tillhör åldersgruppen 50 - 59 år och bor själv i sin lägenhet.
Han spenderar mycket tid hemma för att skriva på sin forskningsavhandling. En stor del av hans gårdsanvändning består av att betrakta den från lägenheten “Det kan vara tusentals gånger per dag som jag mitt i tanken tittar ut och det blir inspiration”, men han saknar möjligheter att sätta sig ned en längre tid på gården. Förslag Mark tar upp är att komplettera bänkarna placerade längs förrådshuset med bord för att enklare sätta sig ned och ta en fika. Han lyfter även att det finns många som inte har uteplats, balkonger eller utsikt mot gården som kan behöva en mötesplats för att lockas hit. Då tänker sig Mark att ett lusthus av en mer öppen karaktär hade passat bra, och det är också platser som denna som kunde underlätta för boende att hitta platser för lugn och ro på gården.
Bild 10, bänkar längs förrådsbyggnad Porla Brunn
Grönska och odling
Hans och Greta lyfter fram att de gärna sett gården grönare än i dagsläget, vilket även Annika instämmer med och efterfrågar en förstärkt trädgårdskänsla med blommor och planteringar eftersom hon har ett stort trädgårdsintresse. Hans föreslår odlingslådor med dill och persilja för att lära barnen men även vuxna hur odlingar skall tas om hand. Förhoppningsvis kan även en respekt för växter och grönska byggas upp, och därigenom åstadkomma ett förbättrat omhändertagande av gården. Det är något som även Annika ställer sig positiv till och lyfter upp som något hon skulle tänka sig att vara en del av, “Jag skulle nog göra det i alla fall, det är ju trevligt.” Hon tänker att det skulle kunna locka till sig grannar med liknande intressen som kanske inte använder gården i dagsläget.
Mark anser att de gångar som finns på gården kunde inramas bättre med grönska såsom en pergola längs någon sträckning. Något som också kunde tillföra lite lekfullhet i gårdens utformning.
Vatteninslag är också något han gärna sett på gården såsom en damm eller fontän, det tillför både rekreation men också möjligheter till lek för barnen.
Jonas och Erika uttrycker att de är nöjda med mängden grönska på gården eftersom de ser en
svårighet att hålla efter det när den har en såpass stor användning. Ett exempel som kan ses redan idag är kullen på gården där gräset ofta blir mycket slitet från pulkaåkande, spring, lek och cyklande.
Annika beskriver platsen, “det är ju typ gårdens sorgebarn”, och att det aldrig blir något där trots kontinuerliga försök med avspärrningar och sådd av nytt gräs.
Trygghet och slutenhet
Samtliga intervjuade upplever gården som en trygg plats även om det är möjligt att ta sig in här och vissa incidenter med inbrott eller stölder har skett under årens lopp. Erika uttrycker att hon känner sig väldigt trygg på gården och aldrig ens tänkt på att personer som inte bor här skulle vilja och kunna ta sig in. Annika instämmer i ovanstående och tänker sig att trygghetskänslan förstärks mycket av de goda relationerna med grannar och känslan av att grannarna har koll. Även Jonas upplever att tryggheten förstärks genom de bra placeringarna av portar och att det är lätt att få en överblick av gården. Annika beskriver att:
“Det är ändå skönt, man vet att man bor i en liten och trygg förening när det är någons matkasse som blev stulen… Vilket är jättetråkigt såklart, men om det är det värsta som kan hända så är det ändå ganska tryggt… ”.
Mark upplever att hans trygghet också förstärks då han inte bor i direkt anslutning till gården utan några våningar upp, men att han kan uppleva att belysningen nästan blir för skarp på gården. Just belysningen är något som Petter och Lisa lyfter upp som en faktor som gör tryggheten jämn över dygnets timmar, då är det både lampor och de upplysta konstverken som bidrar. Petter och Lisa upplever även att just gårdens slutenhet bidrar till den trygga känslan och uttrycker:
“Det tycker jag är en jättefördel. Dels att ingen annan kan använda den, för det blir ju lite lugnare än om vem som helst skulle kunna komma in såklart och sen ur trygghetssynpunkt. Vi kan ha våra grejer på uteplatsen utan att dem försvinner.“
2.2.6 Sammanfattning
Uppskattning och användning
I Porla brunn kan sammanfattas att boende både i enkät samt intervjuer uttryckt att gården är omtyckt, även om det framfördes tydligare i intervjuerna än vad som framkom av enkäten där det
genomsnittliga svaret kan sammanfattas som ganska omtyckt. Att den är omtyckt påvisar även användningen som enligt enkätsvaren är ganska hög, och flera av de intervjuade menade att de i dagsläget är eller tidigare har varit ute mycket på gården. Just denna personliga användning som beskrivs i intervjuerna är något som boende i enkäten uppskattat som ganska låg, då den största andel boende svarat att de aldrig eller endast någon gång per år vistas på gården. Enkäten visar även på att boendes främsta användning sker genom lek med sina egna barn, att umgås med vänner och familj följt av att umgås med grannar. Intervjuerna bekräftar detta till viss del då alla intervjupersoner uttryckte att barnen och föräldrar med barn är de främsta användarna. Att umgås med vänner/familj är inte lika vanligt förekommande vilket framkom under intervjuer, snarare att boende i så fall skulle samlas på gården för att umgås med grannar. Men även då beskrivs dessa möten främst som föräldrar som träffas när deras barn är ute och leker, inte grannar i allmänhet. Platsobservationer bekräftar ovanstående, att just de främsta användarna är unga barn eller föräldrar med barn Annan användning av vuxna har främst observerats på uteplatser, vilket skulle kunna vara vad som avses i svaren från enkäten när boende angett umgås med vänner/familj som användning.
Lekmiljö
Enkäten indikerar på en uppskattad lekmiljö då den största andelen anger att barn dagligen leker på gården. Intervjuerna bekräftar att gården främst används som en lekmiljö och de intervjuade med barn har alla beskrivit att de ofta använder gården för lek, eller gjorde det när barnen var yngre. Vad som kommenterats i intervjuer är att gårdens lekmiljöer främst riktar in sig till en yngre åldersgrupp, vid en viss ålder uppskattningsvis 11 år börjar intresset rikta sig mot närliggande parker eller andra
utemiljöer istället för gården. I enkäten har boende uppskattat att det främst är barn i åldrarna 0-8 år som är ute och leker på gården.
Grönska, möblering
Enkäten visar att boende anser att grönskan är okej på gården, intervjuerna har påvisat lite olika ståndpunkter på den frågan där 3 personer uttrycker att de önskar mer i form av blommor, odlingslådor, pergola eller vatteninslag medan 2 personer är nöjda med mängden grönska. Den grönska som flest boende enligt enkäten önskar se på gården är odlingslådor, blommor och vatteninslag.
Möbleringen av gården var något som flera personer i intervjuer tog upp som bristfällig och inte inbjudande för andra än föräldrar som håller koll på lekande barn. De beskriver att möjligheterna för att sitta ner och duka upp en fika, måltid eller ställa ner kaffekoppen på ett bord inte finns. Även enkäten bekräftar åsikten att möbleringen av gården inte är tillräcklig med ett genomsnittligt svar strax under åsikten okej. Vad som anges i enkäten att boende saknar på gården är främst bord och stolar, men även grillplats och bänkar.
Avgränsning och trygghet
Enkäten visar att boende tycker att gården är väl avgränsad och att den främst är till för de boende, vilket även speglas i det genomsnittliga svaret att gården i låg utsträckning används av personer som inte bor i anslutning till gården. Under intervjuer har liknande åsikter tagits upp, främst att gården inte används av personer som inte bor i anslutning till gården vilket flera intervjupersoner inte ens tidigare reflekterat över. Avgränsningen kan tänkas bidra till den känsla av trygghet de boende i enkäten angett att de upplever, vilket framkom i enkäten med det genomsnittliga svaret i hög grad. Samtliga intervjuade uttryckte även att tryggheten på gården är hög trots vissa inbrott som skett under årens lopp. Boende lyfter även i intervjuer att belysningen på gården förstärker trygghetskänslan på gården över dygnets timmar, vilket även syns i enkäten där svarande i genomsnitt angett att de i ganska hög utsträckning tycker att belysningen är tillräcklig.