I detta avsnitt analyseras samtliga tre bostadsgårdar från fallstudien med syftet att hitta gemensamma samband och avgörande skillnader. Detta för att kunna bedöma hur datan besvarar fallstudiens frågeställningar: hur bostadsgårdarna upplevs och används.
Användning
Användningen av gårdarna för inom fallstudien är något varierande, där två fall är uppskattningsvis ganska väl använda och en är mindre använd. Porla Brunn och Sonfjället har båda två liknande svar och gårdarna uppskattas som ganska väl använda där Sonfjället ligger i genomsnitt 0,5 under Porla Brunn när användningen uppskattats på en skala mellan 1 och 5. Gåshaga däremot ligger avsevärt under de två andra gårdarna i uppskattad användning och resultatet av enkäten kan sammanfattas som nästan inte alls använd. Denna trend kan sedan återses vid frågan hur ofta de boende själva är på gården i Gåshaga då en klar majoritet svarat att de aldrig är där. Det är något som även stämmer överens med vad som framkommit i intervjuerna med boende, att den låga användningen kan hänga ihop med att det främst är äldre som bor i området. Vid jämförelse av de genomsnittliga åldrarna är de svarande i genomsnitt yngst i Sonfjället, följt av Porla Brunn och äldst i Gåshaga, så det kan finnas en poäng i kopplingen.
Hur boende använder gårdarna är också något som skiljer mellan fallen men genomgående är att lek med barn eller lek med barnbarn är den främsta användningen. För både Porla Brunn och Sonfjället har boende även angett umgås med vänner/familj som topp tre. Vad som skiljer mellan fallen är att boende i Porla Brunn umgås med grannar medan de i Sonfjället angett koppla av som en populär användning.
I Sonfjället har det observerats att en stor del av användandet sker genom passager över gården vilket även är fallet till viss del för Porla Brunn, men för Norra Djurgårdsstaden stod det ut extra mycket.
Anledningar till det kan vara utformningen på husen, samt kvarterets form, vilket gör att det är den naturligaste vägen att gå till och från sin bostad. Eftersom cykelparkeringar även finns på gården bidrar det till en del passager. I Porla Brunn var det under observationen på veckodagen en del skolbarn, samt föräldrar med barn som passerade gården på väg hem, de tog då vägen via grinden in till gården för att sedan gå vidare till porten. I vissa fall stannade de till en kortare stund för lek vid dessa tillfällen.
Möblering, grönska och skötsel
När de boende i samtliga gårdar frågades om möbleringen så var det ingen gård som nådde över okej i skalan där 1 är ej tillfredställande, 3 är okej och 5 är tillfredsställande. Boende i Gåshagas var minst tillfredsställda med möbleringen med ett genomsnittligt svar på 1,8. Något som är gemensamt för samtliga bostadsgårdar är att de boende saknar platser för att sitta ner. Bänkar, bord, stolar och i viss utsträckning en grillplats eller pergola är det vanligast att boende vill se mer av. I Porla brunn önskar de boende främst bord och stolar, plats för att kunna fika eller äta, men även för att kunna få lugn och ro. Dessa sittplatser tycker även en del av de boende gärna får vara inramade med grönska i form av buskar och träd eller någon sorts lusthus eller pergola för att skapa en mer avskild plats för lugn och ro. I Sonfjället efterfrågas främst bord, stolar och en grillplats. Fyra av tio utpekar även att det saknas utrymme för att just grilla. I Gåshaga visade likaså också intervju och enkät att de boende saknar utrymme att sitta på gården. De saknar i stor utsträckning bänkar, bord, stolar, grillplats och pergola.
Det framgår också att dessa sittplatser inte enbart ska vara till för att kunna äta, utan även för att koppla av, sola men kanske främst som en social mötesplats för de boende i området, eftersom många är ensamstående. I både Porla Brunn och Sonfjället finns det en konsensus om att bostadsgården främst används av yngre barn och deras föräldrar, och inte i någon större utsträckning av äldre barn och vuxna utan yngre barn. I Gåshaga är användandet allmänt lågt men lågt, men när den väl används så är det av vuxna med barn och barnbarn. Denna tydliga önskan om sittytor på samtliga tre gårdar är bra riktlinjer för hur bostadsgårdarna skulle kunna utformas på ett alternativt vis, vilket skulle leda till att boende skulle nyttja dem mer.
När det gäller grönska på gårdarna så var de boende i Sonfjället mest tillfredsställda, medan de boende i Porla brunn och Gåshaga tyckte att den var okej snarare än tillfredsställande. Detta visar sig vidare i vilken grönska de boende önskar på gårdarna. I Gåshaga, med det lägsta genomsnittliga svaret på vad de boende tycker om grönskan på gården, önskar mer än sex av tio mer blommor på gården och mer än var tredje önskar mer buskar och odlingslådor. I Porla Brunn önskar var fjärde boende mer odlingslådor. På samtliga gårdar önskar sig omkring en femtedel av de svarande mer vatteninslag.
Användning: lekmiljö
Gemensamt för två av de tre fallen som undersökts är att bostadsgården används mycket för lek, där både stor andel barn leker på gården dagligen, men även att många boende angett att de främst använder gården för lek med sina barn. Det gäller båda kvarteren Porla Brunn och Sonfjället, och ytterligare något som är gemensamt dessa fallen emellan är lekmiljöns anpassning för en yngre åldersgrupp. I Porla Brunn har intervjuade föräldrar uppskattat 11 år som en vändpunkt gällande lek på gården och i Sonfjället visar enkäten på att det endast till viss del finns utrymme för alla åldrar att leka på gården. Utformningen av lekmiljöerna på de två gårdarna skiljer sig mycket där Sonfjället har fler funktioner som uttalat är till för lek, såsom gungbräda och sandlåda. Här har också boende
uppskattat en yngre genomsnittlig åldersgrupp som främst använder gården, jämfört med Porla Brunn.
Det skulle kunna indikera på att de fasta lekredskapen inbjuder till lek för en yngre och mer begränsad åldersgrupp än när landskapsarkitekter som i Porla Brunn lämnar utformningen friare och gårdsytan mer öppen för egen tolkning och användning. I fallet Gåshaga skiljer sig svaren gällande lekmiljön, där alla metoderna påvisat att den är begränsad och få upplever att lek förekommer på gården mer frekvent än någon till flera gånger i veckan. Under intervjuer uppkom att boende även här tycker att lekmiljön främst är bristfällig för äldre barn och att samfällighetens lekplats är undermålig i
synnerlighet med funktioner för äldre barn. Nämnvärt är dock att boende uppskattat åldern för de barn som leker på gården i Gåshaga som av ett bredare intervall som går högre upp i åldrarna än i både Porla Brunn och Sonfjället.
Gemensamt för alla tre gårdar är som ovan indikerat att lekmiljöerna har en viss åldersgräns när de inte längre är aktuella eller intressanta. Denna åldern kan variera lite mellan fallen men sammantaget kan sägas att empiri baserat på resultat från enkäter, intervjuer och platsobservationer indikerar på ett stagnerande intresse för gården från och med 10 år och uppåt. Vad det kan bero på kan förklaras på många sätt men en gemensam tanke kan vara att aktiviteter av intresse för dessa åldersgrupper är mer platskrävande eller kräver en specifik utformning såsom fotboll, basket eller king-spel. Något
föräldrar i Porla Brunn även tog upp som en tänkbar orsak för den stagnerande användningen vid en ökande ålder hos barn är att de vill komma ifrån känslan att vara bevakad av föräldrar och istället hitta egna platser med större frihet än gården.
Avgränsning / öppenhet
I samtliga tre fall är de boende nöjda med sin egna typologi av de kringliggande husen, sluten, semi-sluten och öppen. De tycker inte att bostadsgårdarna bör vara av en mer öppen karaktär och de tror inte att deras användning hade ökat om den var mer sluten. I Porla Brunn och Sonfjället är känslan av att gården tillhör de som bor kring husen högre än i Gåshaga. När det gäller om gården är tydligt avgränsad tycker de boende i Porla Brunn det i hög utsträckning, de boende i Sonfjället i ganska hög utsträckning och de boende i Gåshaga i viss utsträckning. I Porla Brunn, den slutna gården, var slutenheten på gården uppskattad av både trygghetsskäl samt för att det kändes säkrare för föräldrar att släppa ut sina barn. I Sonfjället, den semi-slutna gården, är den öppna karaktären uppskattad av de boende och att barnen kan röra sig fritt mellan gårdar för att träffa lekkamrater. I Gåshaga är den öppna karaktären uppskattad, men det är bara i en viss utsträckning som de känner att gården är till för de boende kring husen. Samtidigt visade fallstudien att de boende i Gåshaga inte upplever att gården används av personer som inte bor i anslutning till gården. Den relativt låga känslan av ägande av bostadsgården har troligtvis att göra med den tidigare påvisade låga användningen av gården.
Trygghet och belysning
Den upplevda tryggheten för samtliga fall är genomsnittligt hög för alla tre gårdar i fallstudien.
Faktorer som bidrar till trygghetskänslan skulle kunna vara belysning, men det är något med
varierande uppfattning mellan fallen enligt enkätsvar och intervjuer. I Porla Brunn har belysningen beskrivits som tillräcklig i enkät och beskrivits i intervjuer som mysig med skulpturerna på gården vilka ger ett varmt ljus på kvällstid. I båda fallen Gåshaga och Sonfjället har belysningen uttryckts som endast okej kvällstid i enkätundersökningen. Något som i Sonfjället troligtvis är sammankopplat med den upplevda säkerheten kvällstid, vilken anges som lägre än under dagen. I intervjuer med boende i Gåshaga har det framkommit att tryggheten skulle öka om belysningen av gården
förbättrades. I Gåshaga går det inte att från enkätsvaren se samma koppling som i Sonfjället mellan belysning kvällstid och upplevd trygghet kvällstid.
Alltså kan det sammanfattningsvis sägas att de främsta användarna av gårdarna är barn och familjer men på alla gårdar finns en uttryckt önskan och ett behov av att funktioner och ytor skapas för vuxna att koppla av och hitta plats för att sätta sig ned och fika, äta eller grilla ute på gårdarna. Möbleringen uppfattades som okej till bristfällig och bord och stolar var det som flest saknade i alla fallen. Boende i alla tre fallstudier svarade att de upplever sin gårdsmiljö trygg men i två av fallen fanns indikationer på att belysningen särskilt kvällstid uppfattades som bristfällig. Grönskan däremot ansåg boende var okej till tillfredsställande.