INOM
EXAMENSARBETE SAMHÄLLSBYGGNAD, AVANCERAD NIVÅ, 30 HP
STOCKHOLM SVERIGE 2019,
Men brukarna då?
Ett förslag på hur arkitektens roll kan utvecklas till att dra lärdom av brukares upplevelser och användning av färdigställda projekt genom kunskapsåterföring
EMMA LINDAU
ROBERT GREMALM
KTH
Förord
Examensarbetet har genomförts i samråd med White Arkitekters grupp med landskapsarkitekter i Stockholm. Där har Teresa Lindholm, specialist inom social hållbarhet, och Magnus Löfvendahl, landskapsarkitekt LAR/MSA handlett vårt arbete. Handledare på KTH har varit Maria Ärlemo, arkitekt MSA och doktorand vid skolan för arkitektur och samhällsbyggnad KTH.
Vi vill rikta ett stort tack till våra handledare Maria Ärlemo, Teresa Lindholm och Magnus Löfvendahl. Vidare vill vi tacka de landskapsarkitekter på White Arkitekter som har ställt upp på intervjuer och som har hjälpt oss i arbetet med att samla material.
Vi vill också tacka alla boende och styrelsemedlemmar vid samtliga bostadsgårdar som generöst har bidragit med tid och engagemang i intervjuer, enkäter och hjälp med praktikaliteter som utdelning av enkäter, tillgång till gårdar och förmedling av kontakter till intervjuer.
Stockholm, den 29 maj 2019 Emma Lindau & Robert Gremalm
Sammanfattning
Landskapsarkitekter i Stockholm, samlades augusti 2015 på en skolgård i Årsta för att protestera mot vad de upplevde som en allt sämre möjlighet att bidra till kvalitativa miljöer. Mer specifikt
protesterade de mot att kraven på vinst prioriterades över kvaliteten på de miljöer som byggdes, med effekten att bostadsgårdar, och förskolegårdar blir allt mindre och som de såg det, otillräckliga. I en doktorsavhandling från 2008 konstaterades det att arkitektens praktiska roll saknar plats för
kunskapsåterföring av brukares synpunkter på färdigställda projekt. En sådan uppföljning utförs sällan och arkitektkontor saknar vetenskapliga metoder för att systematiskt utvärdera slutanvändares
upplevelser och användning av dessa miljöer. En utvidgad kunskapsgrund kan användas för att stärka rollen samt fungera som underlag för arkitekterna i förhandlingar med byggherrar och entreprenörer där de kan påvisa tydliga argument för att upprätthålla goda kvaliteter. Den här rapporten undersöker hur rollen som arkitekt, planarkitekt och landskapsarkitekt kan utvecklas till att vara en mer
kunskapsåterförande, detta genom att dra lärdom om hur brukare upplever och använder sig av färdiga miljöer och öka kunskapen kring detta inför framtida projekt. Arbetet syftar till att undersöka vilka vetenskapliga metoder som mest effektivt kan kartlägga hur brukare upplever och använder sig av de färdigställa miljöerna. Det har gjorts genom en fallstudie där tre stycken bostadsgårdar i
Stockholmsområdet undersöktes genom metoderna platsobservation, enkät och intervju, med syftet att generera data vilken ska besvara hur de upplevs och används. Men också för att utforska hur en mer kunskapsåterförande eller återkopplande arkitekturpraktik skulle kunna se ut.
Urvalet av fallen i form av tre olika bostadsgårdar belägna i Stockholmsregionen, gjordes i samråd med handledare från White Arkitekter efter förslag från kontorets landskapsarkitekter. För att bättre förstå tankar bakom utformningen av bostadsgårdarna utfördes även fyra intervjuer med totalt fem stycken landskapsarkitekter som alla var inblandade i utformningen. Platsobservationer utfördes vid sex tillfällen under fallstudiens gång för att dokumentera användningen av gården. En enkät
utformades med ambitionen att samla in främst kvantitativ data från de boende i kvarteren gällande deras användning, upplevelser och åsikter om gården. Intervjuer valdes som metod för att på ett mer djupgående vis än i enkätundersökningen ta reda på hur de boende upplever och använder
bostadsgården. Empirin samlad genom metoderna visar på att användarna av gårdarna är barn och familjer men på alla gårdar finns en uttryckt önskan och ett behov av att funktioner och ytor skapas för vuxna att koppla av och hitta plats för att sätta sig ned och fika, äta eller grilla ute på gårdarna.
Möbleringen uppfattades som okej till bristfällig och bord och stolar var det som flest saknade i alla fallen. Boende i alla tre fallstudier svarade att gårdsmiljön upplevs som trygg men i två av fallen fanns indikationer på att belysningen särskilt kvällstid uppfattades som bristfällig. Grönskan däremot ansåg boende var okej till tillfredsställande på gårdarna.
Sammanfattningsvis kunde ingen av de tre metoderna, platsobservation, enkät och intervju, direkt avfärdas som en olämplig metod för kunskapsåterföring av brukares användning och upplevelser av färdigställda miljöer. De har alla tre karaktärsdrag och kvaliteter som i grunden är oersättliga. De har också alla tre svagheter när det gäller vilken sorts data de kan samla in och hur väl den datan står sig på egen hand. Samtliga tre metoder bör användas i kombination för kunskapsåterföring om det är möjligt. I analysen kunde det konstateras att metoderna bör anpassas för att vara realistiskt genomförbara ur en konsults perspektiv, då tidsåtgången för genomförandet av metoderna är av största vikt. En standardisering av samtliga metoder är en förutsättning för det och aspekter som platsobservationer med kortare varaktighet, enkätundersökning utan skrivsvar samt
genskjutsintervjuer istället för djupintervjuer är lösningar som möjliggör detta. Som avslutning presenteras ett förslag utformat med tanken att systematiskt användas efter färdigställda projekt, ett arbetssätt som kan inkluderas i projektbudgetar genom kontraktsskrivningen mellan entreprenör och arkitekter.
What about the users?
A suggestion on how the role of the architect can be evolved into drawing experience from users experiences and usage of completed projects through knowledge transfer
Abstract
Landscape architects in Stockholm, gathered in August 2015 on a schoolyard in Årsta to protest against what they experienced as an increasing challenge to create environments with good quality.
They protested more specifically against the fact that profit is prioritized over quality in the built environment and that the effect is that residential yards and schoolyards are increasingly getting reduced in size and in their view becoming insufficient. Research has shown that the role of the architect rarely includes knowledge transfer regarding the users views on completed projects. Such follow-ups are rarely being made and the architectural firms are lacking methods to systematically evaluate the end-users experience and usage of these environments. A broadened knowledge base could be used to strengthen the role and further work as a basis for architects in negotiations with developers, where they can present clear arguments for maintaining certain good qualities. This report will investigate how the role of the architect, urban planner and landscape architect can be developed to include knowledge transfer. This can be made by learning how users experience and use completed environments and increase the awareness of this for future projects. The report aims to investigate which scientific methods that most efficiently can map how users experience and use these completed projects. This has been made through a case study where three residential yards in the Stockholm area were examined through the methods: site observation, survey and interviews. The purpose was to generate data which would answer how the yards was experienced and used, but also to research how a more reentrant practice of architects could look like with more knowledge transfer.
The selection of the cases of three different residential yards where made in consultation with the supervisors from White Architects, selecting from proposals made by the landscape architects from White. Four interviews were held with five landscape architects responsible for the design of the residential yards in order to better understand the thoughts behind the design. Site observations were made on six occasions with the purpose of documenting the usage of the three cases. A survey was designed with the ambition to mainly collect quantitative data from the residents regarding their usage, experiences and views on the yards. Interviews were chosen with the purpose of reaching more in-depth and qualitative data regarding the residents sage and experiences of the yard. The collected data of all three methods showed that the yards were mainly used by kids and families. But on all yards there was a wish for more functions and space where adults can relax and find a place for drinking a cup of coffee, to eat or barbeque on the yard. The furnishing of the yard were experiences as inadequate and a common denominator was that the residents were missing tables and chairs in all the cases. In all vases the residents responded that they feel safe, but in two of the cases there was indicators showing that the lighting of the yard during night time was inadequate. The greenery ranged from okey to satisfying in the three different yards.
In summary, none of the three methods, site observation, survey or interview, could be dismissed as an inappropriate method for knowledge transfer of users usage and experience of completed
environments. All three methods have characteristics and qualities that are virtually irreplaceable. All three also has weaknesses regarding what kind of data they can produce and how well that data can stand on its own. The methods should for greatest effect be used in combination if possible when performing knowledge transfer. It was however stated in the analysis that the methods should be customized in order to be realistic to perform by a consultant. The time that the methods will take to perform will have a big impact on whether they can by systematically implemented by architects. A standardization of all methods is a basis for time efficiency and can further be achieved by having shorter site observations, surveys without writing as well as short unplanned interviews made in combination with the observations. In the discussion a proposal is presented with the purpose of being used systematically after complete projects, a proposed way of working that can be included in the budget for projects by contracts between the developer and the architects.
Innehållsförteckning
1.0 Introduktion 5
1.1 Bakgrund 5
1.2 Syfte och forskningsfrågor 7
1.3 Teoretiskt perspektiv 8
1.3.1 Produktion av emperi 8
1.3.2 Reflexivitet och tolkning av data 9
1.4 Metoder 9
1.4.1 Fallstudie 10
1.4.1.1 Platsobservation 11
1.4.1.2 Enkätundersökning 12
1.4.1.3 Intervjuer 13
2.0 Fallstudie 14
2.1 Översikt av forskning och litteratur om bostadsgårdar 14
2.2 Porla Brunn 16
2.2.1 Sluten bostadsgård i Vasastan 17
2.2.3 Platsobservation 19
2.2.4 Enkät 21
2.2.5 Intervjuer med boende 28
2.2.6 Sammanfattning 32
2.3 Sonfjället 34
2.3.1 Semisluten bostadsgård i Norra Djurgårdsstaden 35
2.3.3 Platsobservation 36
2.3.4 Enkät 38
2.3.5 Intervjuer med boende 43
2.3.6 Sammanfattning 47
2.4 Gåshaga Pirar 49
2.4.1 Öppen bostadsgård i Gåshaga 50
2.4.3 Platsobservation 51
2.4.4 Enkät 53
2.4.5 Intervjuer med boende 59
2.4.6 Sammanfattning 64
2.5 Jämförande analys och slutsatser kring bostadsgårdarna 66
3.0 Jämförande analys och slutsatser kring metod 69
3.1 Platsobservation 69
3.2 Enkät 70
3.3 Intervjuer 72
3.4 Analys av samtliga metoder 73
4.0 Diskussion 76
4.1 Lärdomar från fallstudien och rapporten 76
4.2 Förslag på arbetssätt för återkoppling av brukares användning, upplevelser och synpunkter av
färdigställda miljöer 77
4.3 Hur kan en spridning av kunskapen ske mellan leden? 79
4.4 Vad händer när arkitekter börjar arbeta systematiskt med återkoppling från brukare? 79
5.0 Litteraturförteckning 81
5.1 Litteratur 81
5.2 Handlingar och författningar 83
5.3 Hemsidor 83
5.4 Bilder 83
5.5 Figurer 84
5.6 Diagram 84
6.0 Bilagor 85
6.1 Enkät 85
6.2 Intervjuer 91
6.3 Frågor och ämnen för intervjuer med boende 92
6.4 Platsobservationer 93
6.5 Mall för platsobservationer 93
1.0 Introduktion
Landskapsarkitekter i Stockholm, samlades augusti 2015 på en skolgård i Årsta för att protestera mot vad de upplevde som en allt sämre möjlighet för dem att bidra till kvalitativa miljöer. De upplever att deras roll kryper allt längre ner i näringskedjan i stadsbyggnadsprojekt, och mer specifikt protesterade de mot att kraven på vinst prioriterades över kvaliteten på de miljöer som byggdes, med effekten att bostadsgårdar, och förskolegårdar blir allt mindre och som de såg det otillräckliga. Bostadsgårdarna blir mindre, husen högre och värden kopplat till social och ekologiskt hållbarhet är de som får betala priset i vinstmaximeringen (Jensfeldt A., 2015). Genom att arkitekter bedriver en praktik där empiri samlas in baserat på brukares upplevelser och användning av färdiga miljöer, kan en allt bredare kunskapsgrund byggas upp vilken stärker deras yrkeserfarenhet och som vidare kan användas för att göra välgrundade avvägningar i projekt. Då arkitektens roll i samhällsbyggnadsprocessen blir allt svagare (Sohl Stjernberg, 2018) kan en utvidgad kunskapsgrund vidare användas för att stärka rollen och även fungera som underlag för arkitekterna i förhandlingar med byggherrar eller andra parter i projekt då de kan visa på konkret data för att stärka resonemang för att bevara ekologiskt och socialt hållbara värden i miljöerna.
Den här rapporten undersöker hur rollen som arkitekt, planarkitekt och landskapsarkitekt kan utvecklas till att vara en mer kunskapsåterförande, detta genom att dra lärdom om hur brukare upplever och använder sig av färdiga miljöer och öka kunskapen kring detta inför framtida projekt.
Arbetet syftar till att undersöka vilka vetenskapliga metoder som mest effektivt kan kartlägga hur brukare upplever och använder sig av de färdigställa miljöerna. Detta kommer att göras genom en fallstudie där tre stycken bostadsgårdar i Stockholmsområdet ska undersökas genom metoderna platsobservation, enkät och intervju, med syftet att generera data vilken ska besvara hur de upplevs och används. Men också, vilket kanske är än viktigare på lång sikt, att utforska hur en mer
kunskapsåterförande eller återkopplande arkitekturpraktik skulle kunna se ut.
1.1 Bakgrund
Sveriges stadsbyggnadsutveckling de senaste åren har drivits av en omfattande bostadsproduktion liknande miljonprogrammets bostadsutbyggnad i landet. Det som resulterade i betongförorter i städernas periferi för att förse arbetarklassen med bostäder har kritiserats genom åren och beskyllts som orsak för mängder av dagens samhällsproblem (Svensson, 2017). Det kan sägas mycket om miljonprogrammet, men det föregicks av goda intentioner, en vision om att förbättra
levnadsstandarden för arbetare och byggnationen baserades på utförlig forskning (Hedmark, 2017).
Ett samarbete mellan aktörer inom forskning, industri, planering och produktion var nödvändigt för att byggnationen av hundratusen bostäder per år under ett decennium skulle vara genomförbart. Något som resulterade i bra planlösningar och gedigna konstruktioner som först nu, 50 år senare är i behov av renovering (Stenberg, 2012). I motsättning till miljonprogrammet så drivs dagens bostadsbyggande av krav på effektivitet och vinstmaximering istället för forskning som visar vad god
bostadsproduktion är. Gedigna konstruktioner får idag ge plats för faktorer som kan tänkas öka slutpriset som konsumenten är beredd att betala, något som lätt kan leda till i längden bristfälliga miljöer och städer (Svensson, 2017).
Den svenska välfärdsstaten har på många vis visat sig vara resilient mot nyliberala reformer, dock med undantag för dess bostadspolitik. Under de senaste decennierna har politiska reformer förändrat en av de tidigare grundpelarna för folkhemmet, bostadsförsörjningen. Idag kallas bostadsmarknaden i Sverige för en av västvärldens mest liberala och mest marknadsstyrda bostadsmarknader. Efter miljonprogrammets färdigställande beskylldes välfärdsstaten allt mer för Sveriges nedgång i den globala ekonomin. Carl Bildts nybildade borgerliga regering 1991, den första sedan 1930-talet, utförde en rad förändringar i bostadspolitiken vilka skulle komma att öppna upp bostadsmarknaden radikalt. Bostadsdepartementet lades ner, en mängd krav för ny- och ombyggnad slopades, statliga subventioner reducerades drastiskt och bostadsbidraget minskades i omfattning. De följande, av socialdemokraterna styrande, regeringarna under 90- och 00-talet, ärvde den nyliberala
bostadspolitiken och gjorde inget effektivt motstånd mot den. I slutet av 90-talet hade bostadssektorn gått från att tio år tidigare kosta statsfinanserna flera miljarder kronor, till att föra in pengar i
statskassan. Resultatet av den allt mer frisläppta bostadsmarknaden resulterade i att kommunens bostadsbolag började styras allt mer efter strikta vinstkrav och utan statens subventioner måste nu kommunerna allt mer överge sitt ansvar för allmännyttan. Staten har med avsaknaden av
bostadsdepartement och subventioner förlorat mycket av sin makt och har huvudsakligen mest att säga till genom länsstyrelsen. Sedan 1980-talet har stadsplaneringen på kommunal nivå blivit allt mer privatiserad och kommunens makt genom planmonopolet har allt mer urholkats, då majoriteten av stadsutvecklingen idag drivs av konsultbyråer (Hedin et al., 2012). Dagens bostadsforskning är idag, till skillnad från under folkhemmets och miljonprogrammets dagar, i hög utsträckning separerad från bostadspolitiken. Nationella insatser för samlade utredningar och forskning om bostadsfrågor är i dagsläget väldigt begränsade (Stenberg, 2012).
I stadsbyggnadsdebatten syns ett tydligt vurmande för förtätning och att bygga stadsmässigt. Denna vurm nämns inte sällan i samband med hållbar utveckling, där argumenten för förtätning bland annat är att transport- och markbehoven därmed minskar. Baksidan av argumentet anses vara att bevarande och utveckling av grönytor minskar (Kristensson, 2003). Byggnation av nya bostadskvarter styrs i dagsläget av starka ekonomiska krafter vilka ofta resulterar i högt exploaterade bostadskvarter med höga hus som står tätt, något som ofta likställs med en hållbar stad (Ekologigruppen, 2017).
Utbyggnaden och förtätningen av befintliga områden är även i dagsläget ofta högre exploaterat än den idealiserade stenstaden, något som ofta resulterar i intressekonflikter vilket kan leda till exempelvis sparsamt utformade och små bostadsgårdar, med ont om solljus (Boverket, 2016). Denna nya typ av bebyggelse skapar förutsättningar som försvårar möjligheterna för landskapsarkitekter att effektivt utforma en användbar yta av den gård som blir. Resultatet blir allt oftare en till ytan liten gård, där ljusinsläppet är lågt på grund av den höga bebyggelsen och jordmånen är grund eftersom bjälklagen från underbyggda garage ligger ytligt (Olsson Lieberg, 2007)
Enligt plan- och bygglagen så ska det för lek och utevistelse i den bostadsnära utemiljön finnas en tillräckligt stor friyta. (8 kap. 9–11 §§ PBL). Denna lagtext lämnar det för kommunen och
byggbranschen öppet att tolka vad som anses vara en tillräckligt stor friyta i de prövningar som sker i planeringsprocessen (Reiter, 2004). Landskapsarkitekter upplever att den fria tolkningen av denna reglering allt oftare slutar i mindre ytor, exempelvis trånga förskolegårdar. Något som resulterar i att landskapsarkitekter, som upplever att de befinner sig längst ner i näringskedjan för stadsbyggnad, får sitta och utforma bristfälliga miljöer. Vilket resulterade i ett uppror, augusti 2015, då en grupp landskapsarkitekter från olika kontor samlades på en så kallad “utsläppsgård” i Årsta i Stockholm (Jensfeldt, 2015). Men frågan lyftes redan 2014, i en debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet, där kritik riktades mot ett förtätande av Stockholm och svenska städer där politiker fokuserar på
vinstmaximering. En problematik där människors vardagliga komforter som bostadsgårdar, parker och förskolegårdar prioriteras eller kompromissas bort för att premiera andra intressen (Brunge, et.al., 2014).
Det finns idag en stark vilja i byggbranschen och många incitament för att bygga hållbara städer. Men vad är en hållbar stad? Att förtäta och att bygga stadsmässigt förknippas ofta med med hållbarhet, men att likställa förtätning med hållbarhet är inte helt oproblematiskt och ifrågasätts allt mer idag. Att bygga tätt leder till en mer effektivt nyttjad kollektivtrafik, bättre förutsättningar för aktiv transport och fler sociala mötesplatser. Men förtätningen anses också leda till mörkare utemiljöer, mörkare bostadsgårdar samt en förlust av grönytor och ytor för mötesplatser. Stenstaden anses vara idealet för att bygga stadsmässigt idag, men samtidigt så är majoriteten av nyexploaterade områden både tätare och högre än stenstaden (Boverket, 2016). Men hur upplever de boende de nya, förtätade och
stadsmässiga områdena? Stadsbyggnadsdebatten är ideologiskt färgad där värderingar och ideal ställs mot varandra, men i denna debatt är perspektiv från de boende underrepresenterat. Kan därför en mer återkopplande arkitekturpraktik bredda och nyansera debatten, genom att arkitekten har boendes upplevelser och intryck om dessa nybyggda kvarter och bostadsgårdar i åtanke i sin yrkesroll?
I en doktorsavhandling från 2008 konstaterades det att arkitektens praktiska roll saknar plats för kunskapsåterföring av brukares synpunkter på färdigställda projekt. En sådan uppföljning utförs nästan aldrig, arkitektkontor saknar vetenskapliga metoder för att systematiskt utvärdera
slutanvändares upplevelser och användning av dessa miljöer (Svetoft, 2008). En forskningsrapport från 2011 visade tydligt att arkitektens roll är begränsad av kostnads- och effektivitetskrav, vilka hindrar arkitektens ambitioner. Rapporten kunde bland annat visa på en viss skillnad i vad brukare respektive arkitekter identifierar som goda kvaliteter i boendemiljöer och att det därför är viktigt att arbeta med att systematiskt återföra kunskap från genomförda projekt. God kvalitet är något som skapas i samarbete mellan samtliga inblandade aktörer och det är därför kunskapsåterföring kan hjälpa arkitekter med att bibehålla och utveckla kunskapen om vad som är goda funktioner och kvaliteter i miljöer (Werner & Grange, 2011).
Efter att ha varit i kontakt med en landskapsarkitekt och en specialist på social hållbarhet på White Arkitekter, gällande ett samarbete med att i ett examensarbete undersöka vad som gör att
bostadsgårdar blir välanvända och trivsamma, kunde det konstateras att landskapsarkitekterna där inte arbetar återkopplande för att dra lärdom av brukares upplevelser och användning av färdigställda projekt. Genom att samla in data, baserat på brukares upplevelser och användning av färdiga miljöer, skulle arkitekter kunna börja bygga upp en växande kunskapsgrund vilken kan underlätta deras dagliga arbete när det gäller att göra avvägningar i utformningen av projekt. I en byggbransch med stor vikt på vinstintresse är det viktigt för arkitekterna att ha tillgänglig data som visar på vad människor tycker är viktigt när det gäller exempelvis storleken på en bostadsgård, höjden på
omkringliggande hus samt vilken grönska och möblering som är av vikt. Genom att ha tillgång empiri som visar på detta kan arkitekten sen göra mer informerade beslut. Arkitekten kan med kunskapen från användarna komma med ett starkt underlag till förhandlingar med byggherrar i projekt, där de då kan visa tydliga argument för att ha en viss storlek på en bostadsgård eller vikten av att ha en viss mängd möblering och grönska.
1.2 Syfte och forskningsfrågor
Den här rapportens syfte är att undersöka hur arkitekter, landskapsarkitekter och planarkitekter skulle kunna arbeta mer kunskapsåterförande genom en lärandepraktik från brukare av färdiga miljöer.
Eftersom det inte finns någon objektiv sanning och varje metod har både för- och nackdelar samt begränsade egenskaper finns det alltid brister och kompromisser i möjliga förslag på hur en kunskapsåterföring kan ske. Genom utvärderingen av metoder i fallstudien är förhoppningen att erhålla kunskaper och erfarenheter för att på ett så effektivt sätt som möjligt kunna föreslå en kombination av metoder vilka ska fungera som ett underlag till ett nytt återkopplande arbetssätt för genomförda projekt. Men syftet är även att knyta an till den pågående debatten kring en av det vinstdrivna byggandets eventuella baksidor, de små, mörka och otillräckliga gårdarna genom valet av fall till fallstudien. Det är en het och ideologisk färgad debatt där två motparter blir arkitekter och byggherrar, men vad som inte tas i beaktning är boendes åsikter. Just denna återkoppling till de boende för att dra lärdom av deras åsikter i debatten leder till att det övergripande syftet för den här rapporten lyder:
Syfte
Att utforska hur arkitekturpraktik skulle kunna bli mer återkopplande och kunskapsutvecklande genom att inkorporera metoder för systematisk uppföljning av brukares upplevelser och användning av färdigställda projekt.
Forskningsfrågor:
- Vilka metoder är lämpliga för arkitekter att använda vid uppföljning av brukares upplevelser och användning av färdigställda miljöer?
- Vilka svagheter respektive styrkor har metoderna?
- Vilka metoder är effektiva i kombination?
Begreppet kunskapsåterföring kommer fortsättningsvis i texten att syfta på:
Återkoppling till brukare av färdiga miljöer för att utifrån deras erfarenheter dra lärdom och återföra kunskap till praktiserande arkitekter, landskapsarkitekter eller planarkitekter för bättre möjligheter att skapa mer fungerande miljöer.
1.3 Teoretiskt perspektiv
Inom forskning finns det flera olika tankar och åsikter gällande vad som är kunskap och hur det kan inhämtas. Dessa skilda synsätt på vad kunskap är samt hur det kan ackumuleras, påverkar i hög grad valet av metoder för en studie. Ramen för hur en forskningsstudie genomförs innebär ett selektivt urval gällande vad forskningen syftar till att undersöka, vilket i sin tur resulterar i att resterande aspekter utanför detta syftet förbises. Just detta isolerande av faktorer och urvalet som därmed följer är nödvändigt för en studies genomförbarhet och kan därför anses som vedertaget inom all forskning och vad forskning utgörs av. Gällande utövandet av forskning, är även den begränsad till en eller ett antal personer, vilka bidrar med ett begränsat antal synvinklar och tolkningsmöjligheter. Det kommer även i sin tur påverka analysen och diskursen kring insamlad empiri, vilket även det är något som sker i all forskning. Många av ovan nämnda resonemang kan uppfattas som vedertagna och som
förutsättningar för forskning, men de har sina rötter i olika teoretiska perspektiv inom epistemologi och metodologi. Eftersom att denna studien fokuserar just på metodernas effektivitet i ett
återkopplande syfte är det av intresse att närmare studera just perspektiv inom metodteori för att kritiskt reflektera hur de utvalda metoderna påverkar insamlingen, bearbetningen och tolkningen av empiri. Nedan presenteras två teoretiska perspektiv inom fältet metodologi som har valts ut för att bidra med kritiska perspektiv i analysen och diskursen kring uppfyllandet av rapportens syfte.
1.3.1 Produktion av emperi
Den generella uppfattningen inom samhälls- och naturvetenskapen enligt Law (2004) är att världen går att beskriva genom absoluta processer som ämnas att upptäckas genom forskning. Där kärnan i dessa processer och samband ska belysas för att världen bättre förstås, något som Law (2004) ifrågasätter. Han påstår att arbetet istället ska bestå av att eftersöka metoder för att beskriva eller eftersöka situationer, upptäckter eller fenomen som inte är exakta eller definitiva, repetitiva eller stabila utan kanske snarare ögonblickliga. Law (2004) beskriver ett synsätt på världen som ett genererande flöde av krafter och samband som skapar flera olika ögonblickliga verkligheter. Därför menar han att det är viktigt att anpassa de metoder som används i forskning till att förstå en verklighet i detta genererande flöde av ständig förändring.
Hur vetenskapen tidigare behandlat metoder är som ett sätt att lättare tolka data, för att bevisa att en tidigare hypotes är fel eller kanske att metoden i sig är bristfällig. Dock anser Law (2004) att den generella uppfattningen är att metoder är ett ramverk för att bedriva säker forskning. Uppfattningen finns att metoder är en genväg för att snabbt länka verkligheten med ett forskningsområde, för att sedan snabbt dra slutsatser som är mer eller mindre sanna, i alla fall tills motsatsen bevisas. Det är vad Law (2004) tycker ska ändras till en bild av metoder som växer fram under lång tid för att kortsiktigt kunna skapa verkligheter i en ständigt förändrande världsbild. Law (2004) argumenterar att många av dagens metoder inte är ett bra sätt att presentera och tolka en given verklighet. Metoder är
motsägelsefulla eftersom de inte bara beskriver utan snarare fungerar verkställande och hjälper till att producera verkligheter. Men det finns många olika verkligheter, med samband och mönster som hela tiden ändras. Vilket betyder att det också hela tiden skapas, och återskapas verkligheter. Det innebär i slutändan att metoder aldrig heller kan vara helt objektiva och tekniska.
Han menar att det i varje samling metoder kommer att ackumuleras en viss mängd material som är relaterat till faktorer forskningsutövaren valt att förbise, detta gör att endast en sida av verkligheten porträtteras och att resten valts att förbise. Law (2004) påstår därmed att metoder inom samhälls- och naturvetenskaplig forskning är begränsade till två viktiga aspekter. Främst är de materiellt begränsade
men även begränsade eftersom de tenderar att skapa och göra avvikelser som anses vara oberoende, föregående, avgränsade och passiva. Dock påpekar han att det är omöjligt att undvika detta
förbiseende av material, vilket innebär att en viss försiktighet måste tas eftersom standardmetoder begränsar andra verkligheter på två sätt. Dels, vid beskrivandet av en komprimerad verklighet i text eller bild eftersom att många verkligheter inte fullt ut går att beskriva utan viktiga aspekter går förlorade. Men även som textformat, eller inom det akademiska skrivsättet, sätts gränser till
utformning efter korrekt form. Vissa format är mer tillåtande än andra men sammantaget kan sägas att koncept som finns inom konst eller kultur oftast inte ges plats inom vetenskapen och akademiska texter, som ska vara mer teknisk korrekta beskrivningar av externa verkligheter. Vissa restriktioner har dock sina fördelar, som att göra det möjligt att skapa ögonblicksbilder baserat på specifika verkligheter.
1.3.2 Reflexivitet och tolkning av data
Att arbeta reflexivt eller reflekterande i forskning handlar mycket om att belysa den komplicerade relationen mellan kunskapsproduktion och i de olika sammanhang som kunskapen kan placeras i, inte minst att reflektera över relationen mellan personen som producerar kunskapen. Forskaren behöver ibland lyfta sin forskning till en annan nivå och där reflektera över hur hen tänker om det sättet som hen tänker på. Det handlar om att påminna sig själv om att det i producerandet av kunskap ständigt vävs in språkliga, politiska, sociala och kulturella värderingar. Att bedriva forskning på ett reflektivt vis innebär att med kritiska ögon betrakta sin data och forskning, vilka på ytan kan verka vara oproblematiska observationer av verkligheten (Alvesson & Sköldberg, 2009).
De två huvudsakliga karaktärsdragen med reflekterande forskning är ett försiktigt tolkande samt reflektion. Tolkning innebär att all data som behandlas av forskaren är ett resultat av tolkning. Detta innebär att all producerad data av forskaren inte kan antas ha en oproblematisk förhållande till
verkligheten. För att kunna förstå hur viktigt principen om att forskare tolkar verkligheten är, så måste bilden av att verkligheten till fullo kan speglas i empirisk data och forskningsresultat, helt förkastas.
De andra huvudsakliga karaktärsdraget i reflekterande forskning är reflektion, vilken vänder en kritisk blick till forskaren själv, samhället, och inte minst hur forskaren med språk och berättelser presenterar forskningen. Reflektionen kan också ses som en tolkning av tolkningen, ett sätt för forskaren att själv se kritiskt på hur hen tolkat och skapat sin data (Alvesson & Sköldberg, 2009).
1.4 Metoder
I detta kapitel beskrivs vilka metoder som har applicerats för att försöka besvara forskningsfrågorna samt hur dessa har använts och varför.
För att besvara forskningsfrågorna har tre metoder prövats i tre fall, platsobservationer, enkäter och intervjuer. Samtliga metoder har prövats i studiens alla fall för att skapa ett bredare material samt bättre möjligheter till jämförelse mellan de olika metodernas insamlade empiri. Även för att utvärdera erhållna erfarenheter från varje metod efter genomförd studie. Fallstudien i sin tur besvarar
frågeställningar gällande brukarnas upplevelse och användning av bostadsgårdarna, och samlar därmed in information av intresse och relevans för de arkitekter som arbetat med deras utformning.
Studien som helhet erbjuder därmed insikter vilka främjar en kunskapsutveckling inom området utformning av bostadsgårdar.
De tre metoderna som appliceras i fallstudien syftar till att samla in data av både kvalitativ och kvantitativ karaktär, vilka ska hjälpa att besvara fallstudiens frågeställningar:
- Hur används bostadsgårdarna?
- Hur upplevs bostadsgårdarna?
Begreppet bostadsgård
Följande fallstudie kommer undersöka den bostadsnära utemiljön kopplad till tre kvarter med flerbostadshus i Stockholm. Detta kommer i text att refereras till som bostadsgård och ibland även förkortat till gård. För att tydliggöra begreppets innebörd har en översiktlig studie av begreppet genomförts vilket visar att det över tid haft skiftande betydelse och innebörd. Malena Larsvall (1993) har i sin avhandling Gård i stad studerat forskning, statliga utredningar och ordböcker för att beskriva begreppets utveckling och ändringar. Betydelsen av begreppet gård har genom tiden utvecklats, från att tidigare främst beteckna en inhägnad obebyggd plats till att syfta på “en mer eller mindre
kringbyggd gårdsplats, en huvudbyggnad, eller en hel anläggning med både byggnader och gårdsutrymmen” (Larsvall, 1993). Hon landar i att begreppet bostadsgård syftar på en bostadsnära miljö innefattande byggnad och på något sätt inhägnad eller, av byggnader avskärmad markyta. I dagsläget innefattar därmed begreppet både byggnad och närliggande markyta, som skall vara mer eller mindre avskärmad. Men frågan blir då hur de bostadsgårdar eller de ytor som avser
bostadsgårdar som inte är avskärmade, ska definieras?
Eva Kristensson (2017) hävdar att det är “det bostadsnära läget och den kollektiva karaktären - att gården är ett för de boende gemensamt uterum” som skiljer en bostadsgård från andra gröna uterum.
Vilket syftar på att det är det kollektiva och gemensamma, inte just den fysiska avgränsningen, som gör att grönytor kopplade till bostäder kan ses som en bostadsgård. Att bostadsgårdar inte specifikt måste innebära ett avgränsat område menar även Sten Göransson (2000) i boken Bra bostadsgårdar - här vill vi bo! där han menar att begreppet bostadsgård även innefattar “den omgivande utemiljö kring en bostadsgård samt bostadsområdets utemiljö i sin helhet” och begreppet breddas ytterligare för att se till hela bostadsområden och grönstrukturen i dessa.
Fortsatt i rapporten kommer användandet av begreppet att syfta på Larsvalls beskrivning och vidgas ytterligare med Kristenssons för att även inkludera gårdar av öppnare karaktär, som för fallet Gåshaga i denna rapport. Därav är fortsatt innebörden av bostadsgård - en bostadsnära miljö innefattande byggnad och på något sätt inhägnad, eller av byggnader avskärmad, markyta. Eller den för de boende gemensamma utemiljön kopplad till bostadshusen.
1.4.1 Fallstudie
Avsikten med att utföra fallstudien är att praktiskt pröva hur metoderna skulle fungera i ett
återkopplande syfte för att dra lärdom av boendes syn på, upplevelse och användning av färdigställda miljöer.
Samarbete med White Arkitekter och urval av bostadsgårdar
Att fallstudien resulterade i att studera bostadsgårdar, som ett exempel på en färdigställd miljö, berodde på ett initialt intresse från författarna av rapporten gällande relationen mellan slutenhet och användande av gårdsmiljöer samt ett intresse från landskapsarkitekterna på White Arkitekter gällande vad som gör bostadsgårdar trivsamma. I slutändan bidrar det även med ett boendeperspektiv till den samtida debatten kring att samtida bostadsgårdar byggs alltför mörka, trånga och otillräckliga med ett starkt tryck på vinstdrivande bostadsbyggande. Urvalet av fallen i form av tre olika bostadsgårdar belägna i Stockholmsregionen, gjordes i samråd med handledare från White Arkitekter efter förslag från kontorets landskapsarkitekter. Landskapsarkitekterna ombads att skicka förslag baserade på följande kriterier: (1) Tre stycken gårdar av skilda typologier. En av öppen karaktär, en av semisluten karaktär samt en av sluten karaktär, (2) samtida gårdar med inflytt för mellan 2-15 år sedan, (3) helst ritade av White Arkitekter, (4) gårdar av varierande storlekar. Samarbetet med White Arkitekter under arbetet med studien har bestått av handledning från två av kontorets medarbetare, Teresa Lindholm, specialist inom social hållbarhet, och Magnus Löfvendahl, landskapsarkitekt som kommit med kommentarer och vägledning under arbetets gång. Deras åsikter och synpunkter har endast varit vägledande och inte ett krav utan det har varit upp till författarna att avgöra hur synpunkterna tagits i beaktning. Kontinuerliga handledarmöten har hållits under studiens gång och ingen ekonomisk ersättning har erhållits för samarbetet.
Det resulterade i det slutgiltiga urvalet där tre olika typologier representeras; en öppen-, en semi- sluten- och en sluten gård. Det är samtida exempel där inflytt varierar mellan 2 och 15 år med varierande storlek på gårdarna. Två av tre gårdar är ritade av White Arkitekter, men samtliga fall har ritats av arkitekter som i dagsläget arbetar på White. Med en öppen gård syftas i denna studien på en gård tillhörande lamellhus-bebyggelse där liten eller ingen avgränsning av gården finns. Semi-sluten gård - syftar fortsatt i rapporten på en gård där husen omsluter gården men ger en eller flera
möjligheter för vem som helst utöver boende att ta sig in på gården och använda den. Sluten gård - innebär en gård som är inhägnad med byggnader, staket eller grönska och helt utesluter andra än boende att ta sig in på eller använda gården.
Kriterier för val av fallen
Kriterierna för urvalet tillkom av olika anledningar, gällande olika typologier fanns kravet eftersom det initiala syftet med studien var att undersöka om det fanns ett samband mellan typologin, alltså öppen, semisluten eller sluten karaktär och användandet av gården. Det utvecklades sedan till att bredare undersöka boendes användning och uppfattning av gården i ett återkopplande syfte. För att vara aktuella och knyta an till den rådande samhällsdebatten önskades samtida projekt, men kravet med inflytt för tidigast 2 år sedan då boende måste ha kunnat hinna utveckla vanor eller bott in sig för att en återkoppling ska vara effektiv. Kravet på att White Arkitekter skulle ha ritat gårdarna valdes dels för att lättare få kontakt med landskapsarkitekter som ritat gårdarna och bakgrundsmaterial samt dels med förhoppningen att boende skulle motiveras att delta i intervju och enkät om de visste att den återkopplande undersökningen gjordes i samarbete med de arkitekter som ritat gården. Den varierande storleken var viktig ur synpunkten att undersökningen skulle kunna vara vägledande för att undersöka om användning och uppskattning sammankopplas med storleken på gården.
Kontakter för samtliga tre bostadsgårdar initierades genom bostadsrättsföreningarnas styrelser, eller hyresvärden, för husen i anslutning till gårdarna. Detta för att få tillåtelse att distribuera enkäter, genomföra platsobservationer, hänga upp informationslappar i entréer om studien, komma i kontakt med boende för intervju och för att få tillgång till gårdarna för att kunna utföra platsobservationer.
Metoder för fallstudien
Inom fallstudien har en blandning av metoder tillämpats, inom ramen för vad denna studien ser som potentiella delar av en återkopplande och kunskapsutvecklande arkitekturpraktik. Dessa metoder är platsobservationer, enkätundersökning och kvalitativa intervjuer vilka presenteras vidare nedan.
Metoderna valdes för att de på olika sätt är effektiva för att samla empiri av olika karaktär samt av relevans för en återkoppling till projekt av byggda miljöer. Kombinationen med metoder som samlar in både kvalitativ och kvantitativ empiri är ett vedertaget väletablerat tillvägagångssätt för att erhålla komplementär empiri. Platsobservationer är även ett vanligt tillvägagångssätt för att utvärdera användningen av byggda miljöer vilket därför ansågs viktigt att utvärdera även i denna studien, också för att jämföra effektivitet och relevans med de andra kvantitativa och kvalitativa metoder som testats inom studien. Enkätundersökningen avsåg att besvara båda frågeställningarna gällande boendes användning och upplevelser av bostadsgården. Även intervjuerna avsåg att besvara dem båda.
Platsobservationerna avsåg att besvara hur bostadsgården användes av de boende.
1.4.1.1 Platsobservation
Platsobservationer utfördes vid sex tillfällen under studiens gång för att dokumentera användningen av gården och bidra till att besvara den första frågeställningen om hur gården används. Den
sammanlagda tiden som lades på platsobservationer under studiens gång fördelat på samtliga tre bostadsgårdar uppgick i 18 timmar, 6 timmar per gård. På en visualiseringsbild eller ett flygfoto över gården noterades och markerades var på gården användningen sker, en uppskattning av användarens ålder och vilken typ av användning. Passager eller noterade mönster av passage noteras även då användning och funktion skiljer mellan fallen. Väder, veckodag, datum och varaktighet för observationen noterades även. Observatören gick under principen fluga på väggen och betraktade främst utan att aktivt söka interaktion med gårdens användare. Ambitionen var att observera under dagar med bra väder för skapa bra förutsättningar för användande av gården med en längd på tre
timmar. Observationerna fördelades på en veckodag respektive en helgdag och tid på dygnet anpassades efter förväntad maximal användning såsom eftermiddagar för arbetsdag samt förmiddag eller tidig eftermiddag på helgen. Platsobservationerna ämnar att ge en neutral bild, kontrasterande mot den data insamlad från enkät och intervju, av den huvudsakliga användningen av gården samt att kunna kartlägga vilka delar av gården som används mer frekvent.
Utöver detta så gjordes en handfull platsbesök på varje bostadsgård i samband med intervjuer och möten. Inventeringar av gårdarna genomfördes även under ett av tillfällena för platsobservation per gård där fasta föremål som möblering, belysning, grönska och lekutrustning räknades för att sammanställas i en illustrering.
1.4.1.2 Enkätundersökning
Enkätundersökning valdes som metod med syftet att besvara fallstudiens båda frågeställningar gällande hur de boende upplever gården samt hur de använder gården. En enkät utformades därför med ambitionen att samla in främst kvantitativ data från boende i kvarteren gällande deras
användning, upplevelser och åsikter om gården. Möjligheten fanns även att tillägga kvalitativa svar vid en del frågor om den svarande önskade, för att på så sätt komplettera och även jämföra med datan insamlad från intervjuer. Enkäten utformades i fyra olika ämneskategorier; allmänt, användning, utformning samt upplevelser. Delarna var av varierande omfattning och bestod totalt sett av 55 frågor.
37 av frågorna var utformade för att kunna kryssa i eller ringa in, varav 18 av frågorna gick att komplettera med ett utvecklande kortsvar i skrivform. Fyra stycken av frågorna var kortsvarsfrågor. I slutet fanns även möjlighet att tillägga övriga synpunkter. De boende fick två veckors svarstid och enkäten kunde lämnas i samtliga eller en av trappuppgångarna tillhörande bostadsrättsföreningarna eller hyreshusen. Författarna av rapporten utförde en litteraturöversikt om nutida forskning gällande bostadsgårdar, vilken presenteras i början på kapitel 2.0. Denna litteraturöversikt har tillsammans med råd från handledarna från KTH och White Arkitekter samt med inspiration från Eva Minouras
doktorsavhandling (2016), legat som grund för utformningen av enkätundersökningen i den här rapporten.
Totalt sett distribuerades 429 enkäter, dessa var fördelade på följande vis:
- Fall 1: 144 st. till de tre bostadsrättsföreningarna som bildar kv. Porla Brunn - Fall 2: 166 st. till bostadsrättsföreningen och HEBA:s två hyreshus i kv. Sonfjället.
- Fall 3: 101 st. till bostadsrättsföreningen Gåshaga Pirar 1
Totalt inkom 122 st enkätsvar vilket resulterade i en total svarsfrekvens på 30%.
- Svarsfrekvensen i kv. Porla Brunn uppgick till 40 %.
- Svarsfrekvensen i kv. Sonfjället uppgick till 25 % - Svarsfrekvensen i Gåshaga Pirar 1 uppgick till 24 %
I kv. Sonfjället varierade svarsfrekvensen mellan bostadsrättsföreningen och HEBA:s hyreshus stort:
- Svarsfrekvensen i HEBA:s hyreshus var 12,5 % - Svarsfrekvensen i Brf. Björk & Plaza var 35,1 %
1.4.1.3 Intervjuer
Intervjuer valdes som metod för att på ett mer djupgående vis än i enkätundersökningen besvara frågeställningarna hur de boende upplever och använder bostadsgården. Kvalitativa intervjuer utfördes med minst fyra boende per gård med en varierande längd från 40 till 80 minuter per intervju.
Intervjuerna hölls på ett semi-strukturerat vis vilket innebar att en del specifika frågor ställdes men den huvudsakliga delen av intervjun utgick från utvalda ämnen vilka sedan den intervjuade kunde sväva ut från. Ämnen som exempelvis: ljusinsläpp, öppenhet, grönska, möblering och trygghet.
Intervjuerna avsåg att svara på fallstudiens frågeställningar om hur boende använder och upplever bostadsgården. För att intervjuerna skulle vara så representativa för området och dess boende som möjligt, söktes en fördelning av intervjupersoner från alla bostadsrättsföreningar eller hyresvärdar med byggnader i anslutning till gårdarna. Gärna någon från varje byggnad/huskropp samt spridda åldrar och sammansättningar av hushåll såsom pensionärer, familjer eller ensamstående.
Totalt spelades 12,5 timmar in från intervjuer med boende på bostadsgårdarna, fördelat på 15 intervjutillfällen i varierande längder. För fallet Porla Brunn hölls sex stycken intervjuer med åtta boende boende, där två representanter från respektive bostadsrättsförening intervjuades. I Gåshaga genomfördes fem stycken intervjuer med sex boende boende och i Sonfjället genomfördes fyra stycken intervjuer med boende, fördelat på boende från de båda byggnaderna i bostadsrättsföreningen samt en hyresgäst från hyreshusen i anslutning till gården.
Rubrikerna i samtliga tre avsnitt för de intervjuerna, inom kapitlet fallstudie, är valda efter de genomgående teman som uppmärksammats för varje enskilt fall. Alias används för att anonymisera intervjudeltagarna i respektive sammanställd presentation av den insamlade empirin. För att bättre förstå tankar bakom utformningen av bostadsgårdarna utfördes även fyra intervjuer med totalt fem stycken landskapsarkitekter som alla var inblandade i utformningen. Den sammanlagda längden för intervjuerna var 192 minuter.
2.0 Fallstudie
I detta avsnitt presenteras först en översikt av nutida forskning och litteratur om bostadsgårdar.
Därefter datainsamlingen som metoderna genererat för de tre olika fallen, Porla brunn, Sonfjället och Gåshaga. Varje fall presenteras med kort fakta kompletterat med en generell beskrivning av det större området, bostadsgårdens karaktär samt intervjuer med de formgivande landskapsarkitekterna. Därefter följer ett avsnitt med sammanställningar av den insamlade empirin fördelat på varje genomförd metod: platsobservation, enkät och intervju. Kapitlet avslutas med en jämförande analys där empirins genomgående teman för samtliga fall jämförs och diskuteras.
2.1 Översikt av forskning och litteratur om bostadsgårdar
För att på ett bra sätt kunna utforma frågorna i enkäten, intervjufrågorna samt för att förstå vad som bör observeras och inventeras vid platsobservationer på bostadsgårdarna, har författarna av rapporten läst in sig på aktuell forskning och litteratur gällande bostadsgårdar. Här ges en överblick av
litteraturen som i dagsläget finns för områdena som denna studie närmare undersöker. Till en början fördjupar vi oss i området kunskapsåterföring. Därefter fortsätter en fördjupning i litteraturen skriven på ämnet bostadsgårdar, vad som gör dem trivsamma, funktionella, väl använda samt diskursen gällande rymlighetens betydelse för gårdsmiljöer.
Bostadsgårdar
Eva Kristensson för diskursen i sin avhandling gällande rymlighetens betydelse för bostadsgården vilket även är titeln för texten. Hon påvisar kort att boende i samband med utemiljöer uppskattar rymlighet (Kristensson, 2003). Eva Kristenssons forskning syftar till att ge vägledning gällande möjligheterna att förtäta och samtidigt bibehålla en kvalitativ utemiljö, eller om det i
förtätningsprocessen försvinner oersättliga kvaliteter. Forskningen visar just på att rymligheten har en betydande inverkan på hur många olika användningssätt som inryms på gårdarna. Rymligheten är ingen garanti för en välanvänd bostadsgård men är likväl en grundläggande förutsättning
(Kristensson, 2007).
Malena Larsvall har i sin avhandling Gård i stad (1993) undersökt gårdar i Lund där hon sett på gårdar som små rumsliga och kommunikativa system, där vikten av entréer, portar, trappor,
sekundärfunktioner och gårdsgränser undersökts. I samtida bebyggelse hävdar Malena att det går att se en utveckling av mindre slutna gårdar, dock är planeringsidealen skilda och tidigare har
innerstadsbebyggelse präglats av föreställningen om kvarteret som en planeringsenhet med öppna sammanhängande gårdar där gatan ses som kvarterets baksida. De ovan nämnda idealen har tydligt skilda åsikter gällande gränser och avskildhet. Malena lyfter i sin studie fram att gårdens många karaktäristiska delar inte har en självklar plats i planeringsprocessen, och befinner sig i någon sorts gränszon. Planering av portgång, sekundärfunktioner och gränser kan tillhöra detalj-, markplanering eller enbart husutformning, där gränser inte har en självklar plats inom någon av dessa (Larsvall, 1993).
Ole Reiter menar i en artikel publicerad av Movium att bostadsgården allt mer gestaltas som ett offentligt rum och att det privata livet och aktiviteterna i större grad förflyttats till det offentliga rummet för att förse människors behov. I dagsläget är ett genomgående drag stora individuella uteplatser med balkonger och inglasade uterum och små bostadsgårdar. Storleken leder till begränsad användning och aktivitet då man lätt stör och utrymme inte finns för att tillgodose äldres eller barns behov. Gårdarna menar Ole finns där mer som ett tittskåp för att “tillgodose de boendes narcissistiska behov”. Gården har i dagsläget tagiten halvoffentlig roll och att de privata aktiviteter som tidigare skett på gården nu flyttat ut i offentlig miljö (Reiter O., 2004).
I Bra Bostadsgårdar här vill vi bo! (2000) har Kerstin Torseke Hulthén på uppdrag av tankesmedjan Movium undersökt vad som karaktäriserar en bra bostadsgård samt vilken målgrupp gårdarna är bra för. Studien fokuserar på de boendes åsikt om gårdarna istället för kompetenser inom professionen
som vanligtvis har monopol på de svaren. En fallstudie på 11 gårdar genomfördes där gårdarna har en geografisk spridning över hela landet och har även en spridd ålder samt storlek. Studien framhäver att ideal, smak och användning är svåröverskådliga och varierar över tid. Det är ett av huvudargumenten till varför receptet för en bra gård är svår att reducera till en rad regler gällande yta, skala och
material. Gårdarna som har studerats är av skilda karaktärer, men anses ändå vara bra gårdar, vilket visar att möjligheterna för olika kombinationer är stora. Konsten ligger i att anpassa den rumsliga utformningen med olika krav och behov. Gården kan liknas med en diamant, där arkitekterna står för den grova slipningen vilken framhäver attraktiva former och egenskaper. Finslipningen av diamanten återfinns i förvaltningen av gården. Det är den faktiska användningen och skötseln av de boende på gården som förädlar och utvecklar gården till dess unika karaktär. Privat möblering, husdjur och kärleksfull hantering av växter är exempel på handlingar vilka kan vara lika viktiga som arkitektens ritningar (Torseke Hulthén, 2000).
I Stadsrum människorum (1998) identifieras olika stadslivsideal i staden varav en identifieras som hemstadsdelen, ett mer lokalt perspektiv där den fysiska miljön spelar stor roll. Detsamma gäller för idealet lek och rekreation där specifikt välutformade bostadsgårdar spelar en stor roll. Berglund och Jergeby argumenterar att närmiljön till bostäder måste utformas med vistelsekvaliteter både för vuxna och barn samt ha i åtanke att det skall ge en fin utsikt från bostäderna samtidigt. I områden där bostäderna inte är utformade kopplat till ett privat utomhusrum såsom balkonger, uteplatser eller trädgårdar är utformningen och kvaliteterna i denna närmiljö extra viktig (Berglund & Jergeby, 1998).
I boken life between buildings (1987) menar Gehl att det finns tre typer av utomhusaktiviteter; de nödvändiga, valbara, och sociala. De valbara menar han har en stark koppling till fysisk planering då de endast sker om förutsättningarna är optimala. Alltså, om vädret är bra och den fysiska planeringen eller utformningen är lockande och inbjudande. Vid en plats som är dålig utformad menar han att endast nödvändiga aktiviteter sker och att människor gör dessa snabbt,invånare och människor skyndar sig hem eller därifrån. Nödvändiga aktiviteter kan dock även ske i miljöer som är bra planerade och inbjudande, dessa kommer då ta längre tid då platsen är inbjudande för att stanna kvar, sitta ner och leka exempelvis (Gehl, 1987).
2.2 Porla Brunn
Bild 1, Bostadsgård Porla Brunn
Fakta:
Bostadsgård: Kv. Porla Brunn
Plats: Vasastaden, Stockholm
Färdigställande: 2009
Area bostadsgård: 1227𝑚"
Antal lägenheter: 144 stycken Brf. Gröna Oasen: 38 stycken Brf. Stjärnkullen: 58 stycken Brf. Wasa Brunn: 48 stycken Arkitektbyrå bostadsgård: White Arkitekter
Arkitektbyrå hus: White Arkitekter, Sweco FFNS, eej arkitekter
2.2.1 Sluten bostadsgård i Vasastan
Porla Brunn är ett bostadskvarter beläget i Sabbatsberg som tidigare fungerat som ett
institutionsområde för hälso- och sjukvård. Det har starka inslag av parkmark och grönska, vilket är en stadskaraktär som skiljer sig från den omgivande stenstaden som återfinns i Vasastaden.
Utvecklingen av kvarteret Porla Brunn är del av en större förtätning av Östra Sabbatsbergsområdet med bostäder, arbetsplatser, butikslokaler och service där sjukhuset har fortsatt aktiv verksamhet.
Området ska vara grönare än den befintliga bebyggelsen i Vasastaden och träd planteras längs gatorna (Stockholms Stad, 2005).
Enligt planbeskrivningen ska den nya bebyggelsen utformas med moderna ljusa lägenheter, fasaderna mot gatan ska knyta an till stenstaden med mustiga kulörer och ljusa fasader mot gårdsmiljöer.
Kvartersstrukturer inom planområdet är i princip slutna kvarter med en tydlig avgränsning mellan allmänt och privat.
Viss fysisk eller visuell koppling till omgivande miljö ska finnas i kvarteren genom öppningar i bebyggelsen eller portiker. En utgångspunkt för områdets planering är att de befintliga träden i området ska bevaras i så stor mån som möjligt. Andra krav för gårdsmiljöerna enligt planbeskrivningen är att de ska inrymma ytor för lek och ge goda förutsättningar för växtlighet. Gårdsytan ska upptas av minst 50 % grönytor och innehålla minst två vårdträd (Stockholms Stad, 2005).
Intervjuer med landskapsarkitekterna bakom bostadsgården
Sofia och Anders var båda landskapsarkitekter anställda på White och deltog i projektet med olika roller. Sofia var medverkande i projektet och Anders var ansvarig för projektering av utomhusmiljöer.
Idag är Sofia fortfarande anställd på White och Anders är pensionerad.
Stockholms Stad gav klara riktlinjer och krav gällande bibehållandet av befintlig grönska och topografi på gården i form av två större träd samt en kulle, vilka Sofia som medverkande
landskapsarkitekt minns belystes som viktiga för platsen. Det blev sedan grunddragen för det fortsatta arbetet med utformningen av gårdsmiljön eftersom just bevarandet av kullen och träden var ett krav.
Figur 1, Detaljplan för Sabbatsberg 23 mm inom stadsdelen Vasastaden i Stockholm
Bild 2, grästäckt kulle på bostadsgården Porla Brunn
Mycket av utformningen i arbetat med en gård av den här storleken bestäms av riktlinjer för tillgänglighetsanpassning samt god tillgång till entréer enligt Sofia. Det finns bestämda mått för exempelvis grusgångar runt gården samt ingångar till entréer för att rullstolar enkelt ska komma fram.
Kravet att bibehålla träden och kullen gjorde att resterande placering av funktioner, som lekytan och förrådsutrymmet, blev begränsat och det fanns inte direkt utrymme för så många olika varianter på utformningen beskriver hon.
Öppningen i kvarteret i sydväst var enligt Sofia och Anders, projektets ansvariga landskapsarkitekt, där för att öka ljusinsläppet på bostadsgården vilken annars hade blivit mörk längs marken. De privata uteplatsernas utformning och storlek blev en avvägning av fördelningen mellan privat och gemensam markyta. I detta fallet tog landskapsarkitekter från White fram förslag på utformningar som
byggherrarna fick se över och därefter gjordes en avvägning mellan de gemensamma ytorna och de privata enligt Sofia. Slutresultatet blev väl tilltagna uteplatser omgivna av häckar i Avenbok som blir täta och skärmar av tydligt på sommaren.
Halva gården är underbyggd med garage vilket ofta leder till en utmaning när grönska ska in, andra halvan domineras av kullens topografi vilket tydligt sätter gränser för möjligheter till olika
utformningar, särskilt när det är tight om plats inne i stan enligt Sofia. Problemet med växtlighet och grönska uppstår när gårdar är underbyggda av garage eller andra anläggningar vilket ofta, och även i detta fall, resulterade i ett ytligt liggande bjälklag enligt Sofia. Det ytliga bjälklaget ger en tunn jordmån för växter och försvårar därför överlevnaden. “Det är ett problem som kan uppstå i efterhand och är svårt att förutspå, men i detta fallet verkar växtligheten tagit sig” säger Sofia. Att gården även är upphöjd omkring fem meter över markhöjd var en utmaning minns hon när kopplingen mellan gatumiljö och gården skulle utformas. Trappan har två stycken generösa uteplatser på var sida med murar och en plantering i mitten med ett träd.
Storleken på bostadsgårdar gör att uppkomsten av slitage ofta är väldigt stor särskilt vid ytor
utformade för lek, där gräs är väldigt svårt att underhålla utan snarare resulterar en leryta som en följd av lite sol och hög påfrestning av lek enligt Anders. Den utmaningen löstes i detta fall med en yta av konstgräs i gårdens norra del, vilken inrymmer ytor för lek såsom upplysta konstverk samt bänkar. Ett
trädäck omger konstgräset och platsen är tänkt att fungera som en mötesplats enligt Sofia.
Kombinationen blev en mjukare yta, konstgräset, omgivande skulpturerna som skapar en bra yta anpassad för barnlek och sedan en slitstark yta i form av trädäcket där sittplatser finns placerade.
2.2.3 Platsobservation
Vid två tillfällen utfördes platsobservationer vid bostadsgården i kv. Porla Brunn, första tillfället var onsdagen den 17 april mellan kl. 15:00 och 18:00, en solig eftermiddag med en temperatur på 15°.
Det andra tillfället för observation var lördagen den 11 maj mellan kl. 11:00 och 14:00, temperaturen var återigen 15° med växlande sol och molnighet. Förutom att observera hur bostadsgården användes, av vem, var och vad de gjorde, utfördes även en inventering med syftet att kartlägga vad för typ av grönska och möblemang gården har. Denna inventering presenteras nedan i figur 2. De privata uteplatserna följer gårdens kanter med undantag för plats för entréer, de är väl tilltagna och är avgränsade mot resten av gården med två meter höga häckar. Det finns åtta stycken entréer mot gården samt ingången via trappan och grinden i sydväst. Den norra delen av gården består av en konstgräsplan och trädäck vilka är inramade av häckar från tre håll och ett förråd i söder. Denna plats fungerar som ett avskilt rum på gården och är kantat från väst och öst med sex stycken bänkar. Mitt på konstgräset står tre skulpturer, vilka lyser när det är mörkt, och som är populära för lek hos de yngre barnen. I förrådet finns det mest leksaker och cyklar till barnen. Den enda möbleringen på
bostadsgården utöver den redan nämnda är tre stycken bänkar på förrådets södra sida samt ett fåtal
blomkrukor. Det finns fyra stycken träd på gården som
planterades under byggskedet samt ett stort träd vid grinden i sydväst vilket är bevarat sedan innan kvarteret byggdes.
Den största ytan på gården är den delvis kuperade gräsmattan i den södra delen av gården. Runt de fyra mindre träden samt längs förrådets södra sida finns ett tiotal mindre rabatter och runt det stora trädet finns en stor blomrabatt. Utöver väggbelysning längs uteplatser och entréer så finns det åtta stycken lyktstolpar fördelade över gården,
markbelysning runt trädet i mitten på
Figur 2, inventering av bostadsgården Porla Brunn
gräsmattan samt de redan nämnda lysande skulpturerna i norr.
Nedan, i figur 3, presenteras de båda platsobservationerna. Den blå pricken representerar användning av vuxen och den rosa pricken representerar användning av barn, med innebörden att personen vistades på platsen under en längre stund, passage på gård är inte inkluderat i figuren. Pricken är placerad vid den genomsnittliga platsen som personen vistades på och användning av privata
uteplatser är inkluderade i observationen.
Majoriteten av prickarna i figuren kommer från
observationstillfället i maj.
Väderförutsättningarna för de båda
observationerna var snarlika men den stora skillnaden i antalet observerade användningar beror sannolikt på att observationen i maj skedde på en lördag och under en tidpunkt på dagen då en större del av bostadsgården hade solljus. Noterbart från observationerna är att den absoluta merparten av användningen sker i den norra delen av gården vilken representerar en tredjedel av gårdens yta. De enda som noterades använda gården var yngre barn och yngre barn tillsammans med vuxna. Barnen sågs leka mycket på konstverken och kring konstverken men cyklade även runt gångarna mycket vid den norra delen av gården. De sällsynta fall då vuxna utan sällskap av barn sågs nyttja gården var på de privata uteplatserna. Den öppna kuperade gräsmattan, som nästan står för två tredjedelar av gårdens yta, användes endast en gång. En viss andel passager noterades på
bostadsgården under observationstillfällena. Oftast föräldrar tillsammans med barn eller barn på väg hem från skolan.
Figur 3, platsobservation 1 & 2 Porla Brunn
2.2.4 Enkät
I detta avsnitt presenteras den insamlade datan, från enkäten till de boende i kv. Porla Brunn, sammanställd i diagram och text vilka påvisar genomgående teman.
Allmänt om de svarande
Av de totalt 58 svar som inkommit från boende i kvarteret Porla Brunn är 43% av de svarande män, 53% kvinnor. Det genomsnittliga åldersintervallet för de svarande är 50-59 år, och 55% av dem angav att de arbetar som dagsaktivitet. Av resterande angav 16% att de arbetar hemifrån och 33% svarade att de var pensionerade. Den vanligaste storleken på hushållen i kvarteret är 2 personer vilket hela 41%
svarat, därefter kommer hushåll bestående av 4 personer på 21%, och 16% av de svarande var ensamhushåll. Det var även 41% som svarade att de har hemmavarande barn. Den största
åldersgruppen för hemmavarande barn är 9-12 år i kvarteret, resterande grupper är jämnt fördelade mellan 0-5 år, 6-8 år samt 16 år eller äldre, där alla ligger på 29% . Störst andel av de svarande har bott i området längre än 5 år. Det var 41% som svarade att de bott i området i 5-10 år och 38% att de bott 10 år eller längre. Av enkätsvaren framgår det att bostadsgården är omtyckt av de boende då det genomsnittliga svaret på frågan; Tycker du om din bostadsgård? blev 3,9, där 5 motsvarar - i hög utsträckning, 3 - i viss utsträckning och 1 - inte alls.
Frekvens
Det genomsnittliga svaret på frågan; Tycker du att din bostadsgård är välanvänd? var 3,8 vilket kan sammanfattas som ganska hög. Rangordningen motsvarar; 5 - i hög utsträckning, 3 - i viss
utsträckning och 1 - inte alls. Den personliga användningen är inte lika frekvent då den största andelen angett att man aldrig eller endast några gånger per år använder gården. Sammantaget är det endast 45% av de svarande som använder gården någon gång i månaden eller mer frekvent. Se diagram 1.
Användningen av gården sker främst på eftermiddagen, mitt på dagen eller på kvällen, men en stor andel av de svarande på enkäten valde att inte svara på frågan Vid vilken/vilka tider på dygnet använder du din bostadsgård? Vilket visas i diagram 2.
Användning av bostadsgården
Användningen av gården domineras av tre utmärkande kategorier nämligen att umgås med vänner och familj, leka med sina barn och umgås med grannar vilket framgår av diagram 3. Vid frågan om utrymme saknades för att utföra aktiviteter var det främst att koppla av, äta mat, fika och grilla som boende ansåg att utrymme saknades för. Det bör dock tilläggas att 43% valde att inte svara alls på frågan. Se diagram 4.
Diagram 1, hur ofta är du på din bostadsgård? Diagram 2, vid vilken/vilka tider på dygnet använder du din bostadsgård?
Diagram 3, hur använder du din bostadsgård?
Diagram 4, saknar du utrymme för att utföra någon/några av följande aktiviteter på bostadsgården?
Avgränsning vs. öppenhet
De svarande angav att de i hög utsträckning anser att bostadsgården är tydligt avgränsad, och även att de i ganska hög utsträckning anser att bostadsgården är till för de boende vilket indikerar på att känslan av tillhörighet är kopplad till gårdens avgränsning. De angav även att bostadsgården i låg utsträckning används av personer som inte bor i anslutning till gården vilket även det kan kopplas till gårdens tydliga avgränsning. Avgränsningen och den höga känslan av tillhörighet skulle även kunna bidra till att boende i området inte känner att de kan bjuda in vänner och familj till gården vilket de svarat att de skulle kunna göra i viss utsträckning. En större avgränsning av gården anser de inte
skulle öka den egna användningen av gården, men önskar inte heller gården var mindre avgränsad och av en mer öppen karaktär. Se diagram 5.
Diagram 5, avgränsning och ägande
Bild 3, trappa från gatuplan till bostadsgården Porla Brunn
Lekmiljö
Lekmiljön på gården kan av svaren på enkäten anses vara goda eftersom 71% av de svarande anger att barn dagligen leker på gården, se diagram 6. Av de 41% svarande som har hemmavarande barn var det dock 36% som angav att deras barn aldrig leker på gården, och endast 7% som angav att deras barn leker dagligen Se diagram 7. Boende uppskattar att det främst är barn i åldrarna 0-8 år som leker på gården.
Bild 4, lekmiljö Porla Brunn
Diagram 7, hur ofta leker barn på bostadsgården? Diagram 7, hur ofta leker dina barn på bostadsgården?
Storleken på bostadsgården och krockande användningsområden
Intressanta samband som uppkommit gällande utrymme för användningsområden på gården är att boende i genomsnitt på frågan; Krockar aktiviteter på bostadsgården med varandra på grund av platsbrist? svarade 3,2. Där rangordningen motsvarar; 5 - i hög utsträckning, 3 - i viss utsträckning och 1 - inte alls. På frågan; Tycker du att det finns nog med utrymme för barn i alla åldrar att leka på bostadsgården? har de genomsnittligt svarat 3,4. Med samma rangordning som tidigare fråga.
Storleken på gården upplevs dock som tillräcklig med ett genomsnitt på 2,7 då rangordningen
motsvarar; 1 - för liten, 3 - tillräcklig och 5 - för stor. Vilket innebär att boende i genomsnitt upplever att gården är tillräckligt stor, men att aktiviteter krockar med varandra i viss utsträckning och att det endast i viss utsträckning finns nog med utrymme för barn i alla åldrar att leka på gården.
Grönska , möblering & skötsel
Möbleringen av bostadsgården anses vara lite bristfällig med ett genomsnittligt svar på 2,6 där 5 innebär tillfredställande, 3 - okej och 1 ej tillfredsställande. Den möblering boende främst saknar på gården är bord och stolar, men även bänkar och grillplats är något som många saknar, se diagram 8.
Diagram 8, skulle du vilja ha någon annan typ av möblering på din bostadsgård?
De boende anser att grönskan i kvarteret är helt okej då de i genomsnitt svarat 3,3 där 5 innebär tillfredställande, 3 - okej och 1 ej tillfredsställande. Skötseln är boende hyfsat nöjda med där snittet svarat 3,5 där 5 innebär tillfredställande, 3 - okej och 1 ej tillfredsställande.Det som uppges att de saknar i form av grönska på gården är främst odlingslådor, blommor och vatteninslag, men det bör påpekas att hela 38% inte svarade på frågan. Se diagram 9. De har dock angett att skötseln ej påverkar användandet av gården då man i genomsnitt svarat 2,0 där 5 innebär tillfredställande, 3 - okej och 1 - ej tillfredsställande.
